onsdag, juni 30, 2010

Eurovänster

Dagens vänsterdebattörer som säger ja till euron (DN Debatt) tycker sig vara i ett alltför begränsat sällskap: "plötsligt är vi eniga bara med FP-ledaren Jan Björkund..." Och på den punkten kan jag och andra folkpartister bara hålla med.

Ja till euron är i dagens läge inte den mest publikfriande politiska ståndpunkten och det lär inte heller bli den stora valfrågan i höst. Det gör dock inte ställningstagandet mindre viktigt. Sverige som ett litet, rikt och exportinriktat land behöver euron för ökat politiskt inflytande, ökad handel och stärkt konkurrenskraft.

På ytterligare en punkt kan jag hålla med vänsterdebattörerna Wirtén, Kvist, Besara med flera: att påstå att den rådande krisen i flera europeiska länder orsakats av den gemensamma valutan är en "huvudlös vänsterståndpunkt". Det är ett alltför enkelspårigt konstruerat kausalt samband utan starkare belägg för vilken orsak som gett vilken effekt.

Därefter går förstås min, och Folkpartiets, analys isär från eurovänsterns. Dels förvränger de på sedvanligt vänstermanér den liberala och borgerliga politiken som inriktad på att skapa klyftor när inte minst den svenska Alliansregeringen lägger sig vinn om att fler ska kunna och vilja jobba. Dels har de en agenda för en europeisk ekonomisk politik som med deras politiska inriktning kommer att leda till en farlig åter- och överreglering av marknadsekonomin. Farlig för tillväxten, och jobben.

Slutsatsen är förstås den som bl.a. Per Altenberg drar: euron i sig är ingen blockskiljande fråga. Liberaler och socialister är oense om mycket av den politik som bör föras, men behöver inte vara det om vissa verktyg och arenor för politiken.

Fler bloggar: Adam Cwejman, Carl B Hamilton, Per Pettersson, Christer Sörliden.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: