onsdag, oktober 27, 2010

Spännande kulturbudget för stockholmarna

Kulturen tar en liten del i stadens budget - ca 800 miljoner av totalt 38 miljarder (med Stadsteatern ca 1 miljard). Skol- och utbildningsområdet, dominerar helt med i princip halva budgeten. Bägge är de liberala hjärtefrågor som på olika sätt har stor betydelse för stadens utveckling och vår gemensamma framtid.

Stadens kulturverksamhet är till för invånarna. Därför känns det bra att vi kan fortsätta satsa på verksamheter som når många stockholmare: den framgångsrika, 50-årsjubilerande Stadsteatern får en rejäl utökning med 10 nya miljoner. (Stadsteaterns hela budget ligger utanför kulturbudgeten, och är med sina drygt 200 miljoner i årligt tillskott en del av koncernen Stockholms Stadshus AB med de övriga kommunala bolagen.)

Vi fortsätter också vår satsning med växtpengar, som är till för att det fria kulturlivets verksamheter ska nå ännu fler människor, och inte minst fler barn och unga. Det sker bl.a. genom kulturbonusen som jag hoppas vi kan utveckla och förbättra. Den omfattar totalt 6 miljoner som vi har tillfört till det fria kulturlivet sedan 2006. Samtidigt ligger det "vanliga" kulturstöder för verksamheter och projekt i botten - och har ökat ännu mer, 10 miljoner eller över 18 procent på fyra år, och landar innevarande år på 64 miljoner kronor.

Kulturstödet har alltså både stärkts och förnyats. Men vi behöver göra ännu mer - för att ännu fler ska ha möjlighet att ta del av stödet. Vi kommer aldrig att med de skattefinansierade kulturpengarna kunna stödja alla goda och kvalitativa verksamheter. Vi, och våra professionella handläggare, måste alltid prioritera. Då är "inlåsningseffekterna" i dagens kulturstöd ett problem, dvs att pengarna går till ungefär samma verksamheter år efter år, medan andra och nya aktörer får svårt att ta sig in i systemet. Det har vi börjat se över genom en omfördelning av en liten del av kulturstödet inför innevarande års budget. Under kommande mandatperiod kommer vi att behöva göra ännu mer.

Biblioteken är fortsatt högprioriterade för en liberal kulturpolitik i huvudstaden. Stockholms stadsbibliotek ska ligga i framkant, både när det gäller metoder, medier, bemötande och lokaler. Vårt omfattande lokalprogram fortsätter, där vi vill se nya bibliotek, nya lägen eller nya förutsättningar och inriktningar - för att biblioteken ska finnas där stockholmarna finns, och vara relevanta i ännu fler stockholmares vardag.

Här hoppas jag själv få möjlighet att fortsätta arbeta för ett nytt bibliotek i Kungsholmens nya stadsdel i nordväst; varför inte vid Moa Martinsons torg?

Kulturskolan behöver fortsatt uppmärksamhet. Efter kraftigt ökade budgetanslag flera år i rad har vi de senaste åren velat ägna oss åt verksamhetens utveckling - en ännu bättre Kulturskola för fler Stockholmsbarn och ungdomar. Det förändringsarbetet fortsätter.

Kulturhuset som är ett av Sveriges största besöksmål och ett extra vardagsrum för många stockholmare, Stadsmuseet med stadens samlingar, intresseväckande utställningar och sin viktiga stadsantikvariska uppgift, Liljevalchs som spänner från de nya talangernas vårsalong över nya spännande samarbeten som IKEA-utställningen till klassiska utställningar som den nuvarande "eleganten Einar" Jolin, därtill Stadsarkivet som är en egen förvaltning och "Stockholms minne" - Stockholms kulturverksamhet är verkligen angelägen och närvarande i staden.

Närvarande är också i högsta grad den konstnärliga utsmyckningen, av skolor, idrottshallar, äldreboenden, offentliga platser... Enprocentregeln som stadgar att medel ska avsättas för konst vid alla ny- och ombyggnader fortsätter vi förstås att slå vakt om! Stockholmarnas konstsamling i fast och lös konst utökas kontinuerligt.

Media: DN 1, 2, SvD. Bloggar: Lotta Edholm, Mark Klamberg, Madeleine Sjöstedt x2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I lokalmedia: Om en skola som ger alla många chanser

Även i veckans lokaltidning Mitt i syns jag med en insändare - denna gång mer aktuell, en replik om Komvux, där jag passar på att berätta om vår liberala skolpolitik och dess utgångspunkter också mer generellt. Rubriken säger väl det mesta.

Skolan och samhället ska ge många chanser

Skolan och samhället ska ge alla människor många chanser, att skaffa sig en utbildning och ett jobb. En liberal utbildningspolitik går ut på att ge alla barn och ungdomar lika möjligheter att utveckla just sina talanger och begåvningar.

Jag vet inte vilken bild Amanda M (Mitt i 11/10) hade av Komvux innan hon själv började läsa där, men där ska de som av olika skäl behöver en ny eller kompletterad utbildning få sin chans. Antalet platser varierar med konjunkturen – för några år sedan minskade antalet sökande kraftigt i Stockholm, på senare år har vi ökat platserna. Den som saknar gymnasiebetyg i ett ämne kan läsa in den kursen, den som har gått kursen men vill höja sitt betyget kan få tenta upp.

Folkpartiet och Alliansen har gjort om gymnasieskolan med högre status för yrkesprogrammen, alla behöver inte läsa in högskolebehörighet – men alla har den möjligheten. Nu förändrar vi grundskolan, med färre och tydligare mål, nationella prov och tidigare betyg – så att de som behöver hjälp kan fångas upp i tid.

Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag, oktober 26, 2010

Nu är det tid för idéerna

Efter en valrörelse som fokuserade på personer och regeringsduglighet, men knappast på någon större idédebatt, har den politiska hösten fortsatt att handla om det politiska spelet. Regeringen satt med regeringsförklaringen och budgetpropositionen stilla i båten - och de rödgröna följde i går efter med att lägga fram sitt budgetalternativ bestående av den politik man gick till val på.

För den omvalda Alliansregeringen handlar det nu om att förvalta, fullfölja och utveckla sin politik från föregående, reformintensiva period. För de rödgröna blev det föga förvånande istället en avskedsföreställning - nu "gör samarbetet en paus". På bägge håll finns dock stora behov av förnyelse och nytänkande - av idédebatt. (DN 2 3, SvD 2 3, SVT 2.)

De rödgröna partierna har på ett sätt den enklare sitsen; oppositionsrollen möjliggör åtminstone de närmaste åren ett friare agerande och större utrymme att tillfredsställa respektive partis behov av att hävda sig och synas. När Socialdemokraterna nu återigen talar om förnyelse, inte minst i skattepolitiken, ses det av många som en signal om högervindar. Miljöpartisterna har alla skäl att ensamma bygga vidare på sitt eget, växande politiska kapital. Vänsterpartiet, som var den motvilliga och motsträviga parten i samarbetet, verkar nu bli de som saknar det tätare samarbetet mest - kanske befaras en återförvisning till ökenvandring i t.ex. utrikesfrågorna - men har förstås efter en rad förlustval lika stort behov av eftertanke.

Allianspartierna har den svårare uppgiften: att i regeringsställning samtidigt förnya sig. Svårast är det för de mindre partierna - och samtidigt har de, som alla backade mer eller mindre i valet, det största behovet. Det gäller inte minst mitt eget socialliberala Folkparti.

Skolpolitiken har länge varit Folkpartiets främsta livsluft, och det med rätta. Nu är mycket av reformerna genomförda eller på väg att förverkligas. Det gör vår situation extra spännande, och utsatt - särskilt som vår väljarkår är den kanske minst trogna av alla partiers, våra kärnväljare de fåtaligaste. Givetvis ska vi inte släppa skolfrågan - vi ska förvalta både våra reformer och vår politik, vi ska aldrig stelna. På skolområdet bör vi initiera och  ta del i de stora framtidsdebatterna, lyssna ödmjukt och lyhört till utomstående röster, till all tänkbar sakkunskap och alla möjliga perspektiv.

Skolan förblir den stora, viktiga och breda framtidsfrågan. Mindre bred men minst lika viktig är forskningspolitiken - en direkt angelägenhet för färre, indirekt för oss alla. En annan är vår globala konkurrenskraft i vidare bemärkelse, som inte minst handlar om skattepolitiken. Här behövs en liberal offensiv, som med fördel kan ta avstamp i Globaliseringsrådets tankar, och många andra idéer och perspektiv som finns runtom i akademin, civilsamhället, och vår internationella omvärld.

Fokus på framtiden ska omfatta alla och komma alla till del - vi ska inte glömma det glömda Sverige. Folkpartiet måste höja sin socialpolitiska profil. Vi ska ta tydlig ställning för en generös sjukförsäkring, för personer med funktionsnedsättning, för att ge alla människor kunskap och verktyg för hälsa till kropp och själ, för allas rätt att leva, verka och förverkliga sig själva - oavsett bakgrund, utseende, ekonomiska och sociala omständigheter.

På alla dessa tre områden - skolan, forskningen/konkurrenskraften och socialpolitiken - borde det liberala partiet ha mest att bidra med, till gagn för hela Alliansen. Samtidigt ska vi vara frimodiga och inte rädda att sticka ut. Vi ska vara det smarta framtidsalternativet med ett stort samvete och ett varmt klappande hjärta.

Idédebatten både tillåter och kräver högt i tak. Det är också rätt tid nu: när vi måhända vilar en stund från det mest intensiva reformarbetet, då har vi tid och kraft åt idéerna och framtiden. Den är här förr än vi anar.

Bloggar, om idédebatten: Kent Persson (Veckans bloggdebatt), om de rödgröna: Per Ankersjö, Tobias Cuthbert, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Benny Lindholm, Mattias Lundbäck.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

tisdag, oktober 19, 2010

Spårvagn och bibliotek - infrastruktur för nya Kungsholmen

Valrörelsen är inte slut än - eller så har den kanske redan börjat. Jag fick i varje fall sent omsider en insändare publicerad i veckans Mitt i Kungsholmen, och budskapet står sig även efter valdagen. Till september 2014 ska det förhoppningsvis vara på god väg att uppfyllas: Spårvägen har börjat byggas på Lindhagensgatan, båtbussarna lägger till spårvagnarnas ändhållplats vid Ulvsundasjön, och där vid Moa Martinsons torg har vi fått en ny biblioteksfilial.

Spårväg, båtbuss och bibliotek vid Moa Martinsons torg?

Modern stadsspårväg rullar äntligen på Stockholms gator – och inom några år kommer Spårväg City även till Kungsholmen. Det blir attraktiv kollektivtrafik för nya Lindhagen, där tusentals människor kommer att bo ocharbeta, och på vägen dit ger spårvägen även övriga Kungsholmen ett lyft.

Kungsholmen ska sedan få mer spårväg: näst i tur är en konvertering av busslinje 4, följd av de andra blåbusslinjerna.

Såväl ”gamla” som ”nya” Kungsholmen skulle dessutom ha stornytta av vattenburen kollektivtrafik. Folkpartiet vill se moderna båtbussar somsnabbt och smidigt kan trafikera t.ex. Lindhagen, Alvik, Essingeöarna och Solna.

Och i bytespunkten mellan spårväg och båtbuss borde nyaKungsholmen kunna få sitt eget nya bibliotek. Folkpartiet vill att stadensbibliotek ska finnas där människor finns och rör sig. Lindhagen, varför inteMoa Martinsons torg, vore idealiskt.

Rasmus Jonlund (FP)
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag, oktober 18, 2010

Vård för papperslösa - snart på plats?

I helgen gjorde Sveriges nye integrationsminister, Folkpartiets Erik Ullenhag, ett viktigt ställningstagande i Ekots lördagsintervju: vård och skolgång för papperslösa flyktingar ska kunna genomföras. Självklar liberal politik kan tyckas, men det har varit motigt i portgången. Alltför länge har reformen fått vänta.

Under tiden har kommuner och landsting gjort vad man har kunnat - t.ex. i Skåne och Stockholm. En verklig förändring kräver dock en sådan lagändring på nationell nivå som nu aviseras.

En bra start för liberalen Ullenhag!

Media: Dagens Medicin, DN, Ekot, Expressen, SvD. Bloggar: Christoffer Fagerberg, Niklas Odelberg, Kristina Palmgren, Victor Zetterman.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Legitimerad framtidsbyggare

Det är ingen överdrift att kalla lärare vårt viktigaste yrke. Bra lärare förmedlar både kunskap och kunskapsglädje. För att de allra bästa ska vilja bli lärare, för att läraryrket ska återfå sin höga status, och för att de som utbildar sig till lärare ska rustas på bästa sätt har den förra Alliansregeringen beslutat om en ny lärarutbildning.

Kravet på lärarlegitimation är nästa logiska steg, som aviserades av Alliansen och utbildningsminister Jan Björklund redan tidigare i år. Legitimationen ska inte bara kräva fullbordad lärarutbildning utan också en introduktion. Lämpligheten som lärare sitter inte bara i studierna.

Glädjande är att vår liberale utbildningsministers förslag tas emot positivt av de bägge lärarfacken, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, liksom av den socialdemokratiska oppositionen. Mikael Dambergs fokus på  lärarnas introduktionsår är bara att välkomna.

Högre krav på lärarna går hand i hand med bättre arbetsvillkor, fler karriärvägar (t.ex. lektorat), högre status och, ja, högre löner. Det är en utveckling att välkomna, för det viktigaste framtidsyrket i den viktigaste framtidsbranschen.

Media: DN 1, 2, SvD,  Bloggar: Carina Boberg, Tobias Cuthbert, Anne-Marie Ekström, Benny Lindholm, Helene Odenjung.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

torsdag, oktober 14, 2010

Folkpartiet behåller profilfrågorna i Stockholm - och utökar med fastighetsfrågor

En hel del förändring och föryngring blir det bland Stockholms nya borgarråd - men för Folkpartiet är det ett stabilt lag som fortsätter. Lotta Edholm och Madeleine Sjöstedt fortsätter att ta hand om skolan respektive kulturen. Det är två mycket viktiga områden för Stockholm, och för liberaler. I bägge fallen har en hel del reformer genomförts, som vi nu ska fullfölja, förvalta och vidareutveckla.

Själv är jag förstås särskilt glad över att Folkpartiet behåller ansvaret och makten över kulturpolitiken i Stockholm. Biblioteksutveckling, en ännu bättre Kulturskola, fortsatt utveckling av kulturstöd och nya idéer kring hur det fria kulturlivet och kulturentrepenörer kan stödjas och i sin tur kan bidra till ett bättre Stockholm - vi har mycket att göra.

Madeleine Sjöstedt tar nu också ansvar för fastighetsfrågorna och tar över ordförandeklubban i fastighetsnämnden. Det är en tung del av Stockholms stads verksamhet och en tung position i politiken. Från plattformen som fastighetsborgarråd kan Madeleine och Folkpartiet göra mycket nytta för Stockholms utveckling.

Mina gratulationer gäller förstås alla de nya och nygamla borgarråden. Det ska bli spännande att se Per Ankersjö, Anna König Jerlmyr och inte minst Regina Kevius i aktion - även om vi är lite sorgsna över att förlora vår uppskattade stadsdelsnämndsordförande på Kungsholmen.

Media: ABC, DN, SvD x2. Bloggar: Christoffer Fagerberg, Birgitta Rydberg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag, oktober 12, 2010

Full sysselsättning kräver fortsatta reformer

Utan höga ambitioner kommer man ingenvart, och med rubriken full sysselsättning är det uppenbart att Alliansregeringen har höga ambitioner för Sverige. Samtidigt höjs ett varningens finger: krisen är inte överstånden, den ekonomiska oron i vår omvärld består, och även om nyckeltalen nu ser positiva ut gäller det att rusta för framtiden.

Finansminister Anders Borg och Allianspartiernas ekonomisk-politiska talespersoner kan äntra mandatperiodens första riksdagsdebatt i dag med råg i ryggen, stärkta såväl av Sveriges ekonomiska styrka och av ett Nobelpris till de tankar som ligger bakom mycket av Alliansens arbetslinje. Men de kan inte vila på lagrarna.

Regeringen har under sin första mandatperiod gjort mycket för att öka utbudet av arbetskraft, viljan att söka jobb. Det lönar sig nu betydligt bättre för stora grupper att arbeta, och Anders Borg gör ingen hemlighet av att han har alla intentioner att fortsätta på den inslagna vägen. Lägre inkomstskatter och en A-kassa som ger incitament till arbete är dock, Nobelpris eller ej, inte nog för att uppnå det långsiktiga målet om full sysselsättning.

Reformivern har också präglat utbildningspolitiken. God utbildning är förstås förutom sitt värde för individens förkovran och utveckling, också en nyckel till att göra fler människor anställningsbara. Också här har Alliansen och utbildningsminister Jan Björklund att fullfölja det man har påbörjat; inte minst en ny gymnasieskola där yrkeskunskaper uppvärderas, kraftigt utbyggd lärlingsutbildning, och som presenterades i går, en ny läroplan för grundskolan med färre och tydligare mål, och bättre utvärdering i form av nationella prov och betyg. (DN, DN ledare.)

På två viktiga områden skulle jag önska ännu mer energi, reformer och satsningar.

Forskningen är en framtidsfråga av rang som förtjänar mer uppmärksamhet, och sannolikt större resurser. Vi behöver spetsforskningen med prioriterade områden och tillväxtpotential, men vi behöver också bredden, grundforskningen som inte alltid är direkt användbar och kan omvandlas till företag, jobb och bättre livsvillkor men som på sikt är oundgänglig.

Att regeringen nu saknar en forsknings- och högskoleminister får inte betyda minskad tyngd för forskningsfrågorna. Tvärtom kan de lyftas upp ännu mer nu när den drivne, energiske utbildningsministern Jan Björklund själv tar ansvaret. Efter att ha sjösatt stora delar av sin reformagenda för grundskola och gymnasier har han kanske också tid och kraft över för nya fält.

Fler i arbete kräver också fler som vill anställa. Det är en punkt som de mindre Allianspartierna har fokuserat mycket på - och det handlar förstås om såväl skatterna på företagande som regelbördan och arbetsrätten. RUT- och ROT-avdragen har varit framgångsrika; en halverad restaurangmoms kan kanske bli en framtida framgång? Men det krävs också större grepp. Hela tjänstesektorn har en potential som behöver tas tillvara.

Det måste också löna sig för fler att arbeta - även de med högre inkomster. Folkpartiet gör klokt i att fortsätta driva kravet på slopad värnskatt, en förmodligen kontraproduktiv skatt som fungerar som en straffskatt på utbildning, företagande och ansträngning.

Signalerna om obligatorisk A-kassa är välkomna - att fler ska ha en trygghet vid arbetslöshet är också ett viktigt sätt att rusta oss mot nästa ekonomiska nedgång.

Den rödgröna oppositionen lär uppträda i stort sett enat i mandatperiodens första budgetdebatt - ett gemensamt budgetalternativ är aviserat för i år. Kommande år torde vi dock få se solospel vilket såväl sargade socialdemokrater som sturska miljöpartister och besvikna vänsterpartister har behov av.

Det tredje budgetförslaget i höst, från Sverigedemokraterna, blir också intressant att studera. Har de tagit intryck av den massiva kritiken mot sitt sätt att räkna eller kommer den finansiella oansvarigheten att bestå, med luftkalkyler om "vinsterna" av minskad invandring? Kommer allvaret som folkvalda i riksdagen att ge en mer seriös ekonomisk anda, nu när de också har Riksdagens Utredningstjänst som hjälp med underlag?

Media om budgeten: AB, DN, Expressen, GP, SvD, SVT. Bloggar gör bl.a. Tokmoderaten Antonsson, Thomas Böhlmark, Benny Lindholm.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

söndag, oktober 10, 2010

Kristendomskunskap ingen indoktrinering

Det är länge sedan Sverige var ett homogent land där den lutherska statskyrkan var en av de viktigaste sammanhållande faktorerna (under stormaktstiden sannolikt den enskilt viktigaste). Numera förekommer en mängd konfessioner i svenska hem, skolor och samveten. Kittet mellan svenskar är snarast språket och en uppslutning bakom ett demokratiskt samhälle och en rättsstat med mänskliga rättigheter i högsätet, däribland religionsfriheten.

Att islam, buddhism, hinduism, en lång rad andra religiösa uttryck, och inte minst agnosticism, ateism och humanism numera är jämbördiga kristendomen innebär dock inte att århundraden av kristen dominans kan tänkas bort. Det betyder inte heller att kunskap och förståelse för vad denna kristendom med alla sina inre och yttre konflikter genom åren har inneburit för vårt Sverige av i dag, blir mindre viktig.

Därför är det helt rimligt att kristendomen tar en större del av undervisningen i ämnet religionskunskap i svenska skolor. Självklart innebär det inte någon slags indoktrinering, utantillärande av lärosatser eller rabblande av kyrkofäder. För att förstå det kristendomen betytt för historiens och dagens Sverige är ett kritiskt öga och tankesätt naturligtvis A och O.

Utbildningsminister Jan Björklund, som väljer att överpröva Skolverkets förslag till kursplan på denna punkt, gjorde en tydlig jämförelse: I historieundervisningen tar svensk historia större plats än andra delar av världshistorien. Och, för att förtydliga, att lära sig hur Birger jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, innebär ju ingen kritisk hyllning av några svenska hjältar.

Sedan ska svenska elever under sina grundskoleår få en god orientering i alla religioner, och hela världshistorien. Mötet mellan klasskamrater med olika bakgrund, umgänge och samarbete innebär också en skola om det mångkulturella land som är Sverige i dag.

Media: Ekot, Expressen x2, SvD, SVT, och mer: DN & SvD ledare. Bloggar, bl.a: Per Ankersjö, Carina Boberg, Olov Lindquist, Niklas Odelberg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

tisdag, oktober 05, 2010

Regeringsförmåga som behövs

Arbetslinjen gäller. I regeringsförklaringen som huvudpunkt för politiken 2010-2014, men också och i allra högsta grad för den nya Alliansregeringen. Minoritetsregera är inte lätt - men som många kommentarer har visat absolut inte ogörligt. Regeringen kan ju också glädjas över ett ökat folkligt stöd räknat både i absoluta och relativa tal, även om det inte räckte till en majoritet av riksdagsmandaten.

Om den gångna mandatperioden var reformernas period, blir de kommande fyra åren mer av fullföljande och förvaltande. Särskilt i ljuset av minoritetsregerandet kunde det ses som en försiktig eller rentav räddhågsen linje - men är snarast omdömesgill och ansvarsfull. Det vore ju konstigt om en omvald regering började lägga om den politik man har fört i fyra år. I jämförelse med den tidigare socialdemokratiska eran är förändringarna fortfarande dramatiska.

Den historiska förändringen är ju att Alliansregeringen inte bara har blivit omvald, med ökat stöd, utan att Alliansen har förändrat den svenska politikens spelplan och agenda. Regeringsförklaringen bekräftade det valrörelsen demonstrerade: den politiska kartan är omritad, både till form och innehåll.

Mycket av regeringspolitiken de kommande åren kommer att föras genom budgetpropositionerna. Självklart behövs också samtal och ansvarsfulla uppgörelser om viktiga sakfrågor därutöver, den utsträckta handens politik bör gälla till framför allt Miljöpartiet men även Socialdemokraterna om frågor som invandring, Afghanistan och skola .

Sjukförsäkringen är ett område som kräver fortsatt arbete så att alla ges alla möjliga chanser att komma tillbaka i arbete och egen försörjning, och att den som är sjuk får en generös sjukförsäkring. Här verkar socialliberala argument, som dem som framförts av Birgitta Rydberg och Barbro Westerholm, vinna gensvar. Reglerna och tillämpningen måste granskas och eventuellt ses över, så att ingen faller mellan stolarna. Ulf Kristersson har en angelägen uppgift att vårda och fullfölja reformen.

Fortsatta och fullföljda skolreformer är naturligtvis A och O för ett konkurrenskraftigt Sverige, men också för att förverkliga den liberala tanken om att ge alla individer kraft och frihet att växa. I samma sammanhang finns en stark kulturpolitik - värt en viktig markering. Och kanske lite fler reformer under kommande mandatperiod.

Integrationsfrågorna i vid bemärkelse kommer att vara ännu viktigare de kommande åren och Erik Ullenhag får ett av regeringens viktigaste jobb. Valresultatet inskärper att vi har mycket att göra för att alla som bor i och kommer till Sverige får fullgoda chanser att förverkliga sig själva och bidra till samhället. Framgång fordrar fokusering, och då kokar integrationspolitiken i mycket ned till arbete och språk Men det handlar också om att människor ska vara trygga i sig själva och i mötet med andra - ytterligare en anledning att satsa på bred och fri utbildning och kultur.

Låt mig till sist gratulera alla våra nya och gamla ministrar, och särskilt Folkpartiets Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och Jan Björklund. Ett starkt liberalt lag - som gärna får bli större till nästa gång. Det finns det förutsättningar för - med de svåra men viktiga arbetsuppgifter de har framför sig, för kunskap, vetenskap, jämställdhet, integration, Europa och för individerna - som konsumenter och medborgare.

Jobben, integrationen, skolan, den sociala tryggheten: Regeringen har flera viktiga områden att bevisa sin regeringsförmåga på. Och personerna att göra det med.

Media: AB 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, Expressen, SvD 1, 2, SVT. Bloggar: Aftonbladets Johan Ingerö och Jonas Morian, Anna-Stina Nordmark Nilsson, Olov Lindquist, Per Ankersjö, Kent Persson, Thomas Böhlmark, Kristina Palmgren.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Biskopsord och folkdräkter

I Sverigedemokraternas strävan att stå för något genuint svenskt och folkligt har de bl.a. omfamnat Svenska kyrkan. Kyrkopolitiken har också utgjort en spelplan och övningsplats på vägen mot de riksdagsplatser SD nu har nått. Men när biskop Eva Brunne formulerade ett kristet kärleksbudskap om alla människors lika värde var det uppenbarligen inte lika roligt längre.

Kyrkan och politiken hör inte längre naturligt ihop, men det Stockholms biskop talade om i dag handlar om den gemensamma grund som gäller också den svenska och västerländska demokratin som ytterst utövas i Sveriges riksdag: Det lika, okränkbara människovärdet. Det budskapet är också något genuint svenskt - något som de allra flesta svenskar självklart sluter upp bakom.

Sverigedemokraterna vill iklä sig rollen som svenskhetens företrädare, men deras folkdräkter motsades därmed tusenfalt av deras demonstrativa uttåg ur Storkyrkan i dag.

Media: AB, DN 1, 2, Expressen 1, 2, 3, SvD 1, 2, SVT 1, 2. Bloggar: Peter Andersson, Tokmoderaten Antonsson, Kent Persson, Jesper Svensson.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,