fredag, december 18, 2009

Saab-sagans sorgliga slut

Nu vill många rädda Saab. Tyvärr har inte tillräckligt många velat köpa Saab-bilar genom åren för att företaget skulle ha en långsiktig chans att överleva, samtidigt som GM verkar ha förvaltat sitt ägande dåligt. En ekonomisk kris som drabbat bilbranschen särskilt hårt blev dödsstöten.

Nu kommer vi att få höra många krav och mycket kritik om vad som borde ha gjorts. Regeringen borde ha gjort något mer, oklart vad. För varken att garantera pengar som riskerat att försvinna in i det svarta hålet GM (ett bedagat företag med stolta anor som för inte så länge sedan inte otänkbart stod på randen till konkurs), eller att ta över som statlig ägare av en bilfabrik hade varit någon framgångsväg. Tidigare statliga industriäventyr i krisbranscher förskräcker. Varvsindustri, Stålverk 80... För att inte tala om staten som riskkapitalist, nu senast med exemplet Sjätte AP-fonden.

Beskedet är likväl sorgligt och beklagligt. Med rätt ägare, ledarskap, finansiering och tekniska lösningar ska det gå att bygga bra, prisvärda, säkra och miljövänliga bilar i Sverige. Fordonsklustret tappar nu en viktig komponent. Den nya 9-5:an som utvecklats med stora resurser får aldrig rulla av bandet, åtminstone inte som tänkt. Tusentals i Trollhättan, Västsverige och hela landet förlorar eller riskerar sina jobb. Att det känns kan jag, med familjeband både till Trollhättan och övriga Västergötland, intyga.

Men kompetensen kring avancerade industriella produkter finns kvar med möjlighet att utveckla nya produkter för en global marknad, gärna med en hållbarhetsprofil både ur miljö- och säkerhetsperspektiv. Fordonsklustret finns kvar med kunder över hela världen. Och de stora tillverkarna finns också: Volvo Cars, vars utsikter alltid sett betydligt bättre ut än lillebror Saabs, AB Volvo-koncernen, Scania.

Debatten kommer bli tuff, vägen framåt ännu tuffare. Men för att nå ett framgångsrikt mål gäller det att vi koncentrerar oss på målet: En konkurrenskraftig högkompetent industri, i Trollhättan och resten av Sverige. För det krävs en långsiktig politik för innovationer och entrepenörskap. Där kan en klok regering lägga grunden med strategiska forskningssatsningar på både bredd och spets, en utbildningspolitik med fokus på kunskap och vetgirighet från första klass till universitetet, trygg och flexibel arbetsmarknad, mindre regelkrångel och smart skattesystem.

Straffskatt på utbildning och framgångsrikt företagande (läs "förmögenhetsskatt"), högre skatter för dem som jobbar, bidrag istället för jobb: det är ingen framgångsväg. Men det är alternativet. Vad som än kommer sägas i debatten de närmaste dagarna.

Media om dagens Saab-besked, bl.a: DN, DN om näringsministerns kommentar, SvD

Bloggar, urval liberaler: Seved Monke, Mark Klamberg, Sebastian Hållén, Stefan Karlsson, Magnus Andersson, Runo Johansson

Intressant om , , , , , , , , ,

Kulturstödet förändras till det bättre - men ibland gör förändring ont

Det fria kulturlivet i Stockholm är inte bara en omistlig del av kulturlivet i stort, utan också viktigt för stadens identitet och attraktionskraft. För att stödja de fria aktörerna delar staden ut verksamhets- och projektstöd men de pengarna täcker naturligtvis långtifrån allt. De räcker inte heller till alla. Det kommer de aldrig att kunna göra även om stödet från Stockholms stad har höjts från drygt 60 till nästan 65 miljoner kronor mellan budgetåren 2006 och 2010.

Vi i Folkpartiet och Alliansen vill därför förändra kulturstödet - och förbättra förutsättningarna för att kulturlivet ska få ta del av mer pengar, från andra håll. Förutom att de offentliga kulturresurserna är begränsade så är det inte bra med ett alltför stort beroende av en offentlig bidragsgivare. Stadens revisorer har också kritiserat inlåsningseffekterna - att samma mottagare får stöd år efter år och att det är svårt för nya att komma in i systemet. Vi vill också att fler stockholmare, inte minst barn och unga, nås av det rika kulturutbud som finns delvis tack vare stadens stöd.

Därför har vi bl.a. lagt på ytterligare 6 miljoner som utgår som bonus till stödmottagare som ökar sina egna intäkter, eller når många barn och unga med sin verksamhet. Totalt ger det en ökning av kulturstödet med 17 procent sedan 2006. Vi har skapat en fond för nyskapande kultur, för fler än staden att bidra till, och där det nu blivit klart med en påfyllning från stiftelsen Framtidens kultur om 3 miljoner.

Vi vill också göra det möjligt för fler att få verksamhetsstöd från kulturnämnden. Därför har vi 2010 gjort plats för 12 nya mottagare genom en omfördelning inom de befintliga ramarna. En del verksamheter har därför fått något minskade bidrag, med upp till 5 procent. Det borde inte ligga någon dramatik i detta.

Men dramatik har det blivit. Ramaskrin höjs. Rop om kulturskymning hörs åter - från ett antal representanter för fria grupper, med eldunderstöd av DN:s kulturredaktion. Jag undrar stilla vad en verklig försämring av villkoren skulle ge för effekter, när det mesta krutet redan är spillt.

Det undrar också min kulturnämndskollega Madeleine Sjöstedt i ett inlägg i dagens DN, som med all önskvärd tydlighet visar hur verkligheten ser ut. T.ex. har en av de protesterande teatrarna, Teater Tribunalen, 2006-2009 fått 233.000 kronor mer av staden inklusive kulturbonus. Nästa år minskas det fasta stödet med 30.000 kronor.

Men DN:s Ingegerd Waaranperä lyckas än en gång osvikligt missa eller missförstå argumenten. Hon ser inte någon risk i en framtida mer kulturfientlig majoritet som skulle kunna göra processen kort med ett kulturliv som fastnat i beroende av offentliga bidrag - för henne är den kulturfientligheten redan här!

Vi får verkligen hoppas att vargen inte kommer. Kulturlivet står dåligt rustat, särskilt med sådana stjälpande vänner som DN Kultur och Ingegerd Waaranperä.

Mer läsning: DN-replikväxlingen mellan Sjöstedt och Waaranperä finns ej på nätet. Det finns däremot Madeleine Sjöstedts blogg, liksom en uppfriskande klargörande kommentar från SvD:s Sanna Rayman tidigare i veckan.

Intressant om , , , , , , , , , ,

onsdag, december 16, 2009

Det börjar med bra lärare...

Folkpartiets Jan Björklund har gjort ett gediget arbete och mycket i det nya förslaget till skollag (TT hos SvD, DN) är redan känt. Och helheten är mycket bra, med delar som lektorernas återkomst och tydligare uppföljning av kunskapsresultat - ett måste för att kunna stötta både starka och svaga elever på rätt sätt från början.

Omdiskuterat är kravet att lärare ska vara just behöriga lärare för att få arbeta i skolan. Att lärarnas organisationer gillar det är inte så konstigt. Även elever, föräldrar och alla som bryr sig om att det går bra för svenska barn och Sverige i framtiden borde skriva under på att "det börjar med bra lärare" som ett av lärarfacken underströk i samband med Nobelceremonin.

Kritik kommer däremot om vad för slags kvalitetsstämpel lärarbehörigheten egentligen är, med tanke på hur lärarutbildningen fungerar. Och kritiken är på den punkten berättigad - men felriktad. Problemet är naturligtvis inte den nya skollagen, utan lärarutbildningen. Och den är vi på väg att förändra till det bättre samtidigt som det satsas på fortbildning av lärare.

Naturligtvis är det viktigt att hålla flera vägar öppna till läraryrket, människor med andra livs- och yrkeserfarenheter innan de ger sig in i skolans värld kan bara vara berikande för elever, kollegor och kunskap. Men behöriga med en bra pedagogisk utbildning bör de allt vara.

Liberala bloggare om skollagen: Roger Haddad, Runo, Seved Monke

Intressant om , , , , , , ,

måndag, december 14, 2009

Klimatet, de viktiga demonstrationerna och det farliga våldet

Vi är många som med spänt intresse följer COP15, klimatkonferensen i Köpenhamn, som är "tiden och platsen" för en överenskommelse: Om inte ett färdigt klimatpaket så en grund för att sätta stopp för ökande växthusgasutsläpp på en nivå som rimligen håller den globala temperaturökningen under tvågradersmålet. Just i dag verkar det ha krisat lite i ,den förutsedda konflikten mellan i- och u-länder (DN, SvD - men som alltid är det svårt att utifrån avgöra hur långt man kommit och hur tecknen ska tydas).

Vissa är så intresserade att de åker till Köpenhamn - inte bara nordiska nabor som svenskar utan mer långväga aktivister, demonstranter och andra från Europa och hela världen. De flesta av dem demonstrerar fredligt. Andra är redan från början inställda på bråk. Och många handlar som vanligt i kläm eller känner sig orättvist behandlade av ordningsmakten. Demonstrationerna fortsätter och fler grips. Kritiken mot den danska polisen verkar delvis berättigad och brister erkänns. Demonstranter och poliser går en balansgång, dag efter dag.

Bilden känns igen från alla andra stora möten där världsrepresentanter och ledare möts för att förhandla - och förhoppningsvis komma fram till något som är bra för jorden och de flesta av oss som bor här. Och givetvis är det fullt rimligt att demonstrera och göra sin åsikt hörd. I klimatfrågan är det särskilt viktigt. Allt som kan få världsledarna att känna hur angeläget och akut det är att få kontroll över klimatförändringarna, är positivt.

Frågan är förstås om de våldsamma aktionerna kan räknas in i den kategorin. Tjänar de sitt syfte att påverka dem som bestämmer? Eller är det troligare att Wen Jiabao, Barack Obama, Vladimir Putin, Lula da Silva, Susilo Bambang Yudhoyono, Jacob Zuma, Fredrik Reinfeldt och de övriga om något influeras mer av tiotusentals människor som fredligt gör sina röster och viljor hörda?

Civil olydnad är ett känsligt ämne. Särskilt om det inbegriper våld. Rätten att göra uppror mot en orättmätig övermakt är absolut. Men är klimattoppmötets toppar den orättmätiga övermakten? Vem representerar då dem som tar sig makten att plocka upp stenen och kasta den? Och vem är det som träffas? Med några undantag är storspelarna demokratiskt valda. Inte av världsbefolkningen, förvisso, vilket gör att de mer kan antas företräda sina egna medborgares intressen. Intressen som i klimatfrågan tydligare än någon annan gång (möjligen med undantag av kärnvapennedrustning) sammanfaller.

Klimatfrågans angelägenhet och brådska gör kanske i vissas ögon att civil olydnad, också med våld och förstörelse, blir mer motiverad och rättfärdigad. Samtidigt är det kanske en sällsynt illa vald fråga för våldsamma aktioner. Just eftersom det brådskar har vi inte tid med inställda möten eller dimridåer som misslyckade förhandlingar kan gömmas under eller skyllas på.

Så demonstrera på, håll trycket uppe. Men gör oss alla tjänsten att hålla våldet och förstörelsen borta från Köpenhamns gator dessa ödesdagar.

Uppdaterat, med liberala bloggare om klimatpopulism och klimatfascism: Per Altenberg, Seved Monke, Mikael Ståldal, Martin Ängeby.

Intressant om , , , , , , , ,

torsdag, december 10, 2009

Kulturell kanon och kulturens frihet

Kulturpolitik diskuteras glädjande mycket i Folkpartiet liberalerna. Ett aktuellt ämne, såväl i kultursamrådet som inför landsmötet för några veckor sedan, är kultur- och ltiteraturkanon. Jag och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt skrev om detta i tidningen NU för några veckor sedan, och fick svar av partivännen Yoav Bartal, som vi i sin tur svarar i veckans nummer. Se vårt svar nedan.

Statliga litteraturlistor är inte liberal kulturpolitik

Litteraturens och det fria ordets potentiella kraft för demokrati och framåtskridande är stor. Likaså gemensamma och gränsöverskridande kultur- och läsupplevelsers betydelse för gemenskap, sammanhang och förståelse. Vårt liberala bildningsideal är i högsta grad aktuellt, i utbildnings- och kulturpolitiken. Men steget från bildningsideal och en vurm för litteraturens och läsningens betydelse – för alla – till en statligt sanktionerad kulturkanon i form av en rekommenderad läslista, är steget i våra ögon långt.

Vi vill inte hindra någon att upprätta listor över bra, roliga, sorgliga, utmanande, historiskt viktiga, politiskt angelägna, upprörande, argsinta, provocerande eller någon annan slags böcker. Men vi vill inte att det görs i statlig regi, och framför allt anser vi inte att ett sådant förslag bör finnas i en liberal kulturpolitik.

Den fria akademin (t.ex. genom våra med en liberal utbildningspolitik nu friare universitet och högskolor), bibliotek, skolor, lärarkollektiv, ideella föreningar kan komma med olika, delvis konkurrerande men säkert också till stora delar konvergerande, förslag. Vad som är viktig litteratur är ju trots allt något oerhört olika för olika människor vid olika tider och på olika platser, samtidigt som vissa läsupplevelser är och kommer förbli gemensamma – svenska, europeiska, vågar vi hoppas allmänmänskliga?

Det liberala bildningsidealet kan förverkligas med en kraftfull prioritering av bibliotek och läsande, med folk- och skolbibliotek och stark litteraturundervisning i såväl svenskan som andra språk i skolan. Samtidigt som vi slår vakt om det fria ordet – allas frihet att uttrycka sig, och upprätta eller förkasta olika läslistor.

Madeleine Sjöstedt (FP)
Kulturborgarråd
Rasmus Jonlund (FP)
Ledamot kulturnämnden
Stockholms stad


Intressant om , , , , , , ,

tisdag, december 08, 2009

Mer bibliotek och fri entré på Kulturhuset i ansvarsfull plan för 2010

Stockholms stads ekonomi står stark när det blåser snåla ekonomiska vindar, och det ger trygghet för stockholmarna och framför allt dem som bäst behöver välfärdens tjänster. Stadens verksamheter fortsätter att fungera och förändras för allas vår skull: Skola, äldreomsorg, renhållning... och kultur.

I nästa vecka tar vi i kulturnämnden verksamhetsplanen för 2010. Den innebär totalt sett nära 900 miljoner kronor för kulturen i Stockholm, varav drygt 790 miljoner kommer från oss som skattebetalare, och drygt 100 miljoner är intäkter - från oss som besöker de verksamheter som fortfarande är entrébelagda eller handlar i museibutikerna, från föräldrarna till barn i Kulturskolan, från en och annan som inte lämnar tillbaka sin biblioteksbok i tid... Men den absoluta merparten är alltså skattefinansierad.

Det innebär dock inte att kulturen i Stockholm lever på skattepengar allena - långt därifrån. Alla de fria kulturaktörer som får stöd från staden har också andra intäkter, och många lever helt utan stöd. Fast flera av dem säkert skulle kvalificera sig.

Kulturstödet har tyvärr haft en tendens att stelna i sina former med en inlåsningseffekt. Det är svårt att bereda plats för nya verksamheter, och de som en gång fått stöd fortsätter ofta att få det. Därför har vi i Folkpartiet och Alliansen strävat efter att förnya kulturstödet. Nya s.k. växtpengar har tillförts, dels för en bonus till de stödmottagare som har hög andel egna intäkter (vilket ska premieras), eller når många barn och unga; dels till en fond för innovativ, nyskapande kultur eftersom vi vill göra plats för det nya och vågade.

I verksamhetsstödet, som också beslutas nästa vecka, görs nu dessutom plats för 12 nya mottagare genom omfördelning inom de befintliga ramarna. Vi bereder samtidigt marken för en satsning på projektstöd där nya aktörer lättare kan få in en fot.

Vår fortsatta satsning på stadens bibliotek är något vi kan vara stolta över med rätta. Planen "Bibliotek i rörelse" för att förändra och anpassa biblioteksstrukturen till dagens och framtidens Stockholm, omfattar ännu större resurser under 2010. De kan användas till flyttade, upprustade, bättre utrustade eller rentav nya bibliotek för stockholmarna.

Alla Kulturhusets utställningar blir i framtiden entréfria, kanske inte en av de största (1 mkr) men likväl en angelägen satsning. Stockholmarnas hus mitt i city, ett av Sveriges största besöksmål, ska vara tillgängligt för alla.

För en annan av våra stora verksamheter, Kulturskolan, får något minskad budget 2010. De senaste åren har ett viktigt förändringsarbete påbörjat som ska ge en ännu bättre fungerande och mer välorganiserad Kulturskola, där de pengar vi satsar kommer ännu fler barn till del i form av instrumentundervisning, dans- och teaterklasser. Under en rad år ökade Kulturskolans budget mycket kraftigt utan att det blev plats för särskilt många fler elever i undervisningen.

För mig som också sitter i konstrådet och värnar den konstnärliga utsmyckningen som bidrar till att göra stan vacker, och innebär en stadig möjlighet till ny konst i det offentliga rummet, är det glädjande att enprocentregeln är så tydligt manifesterad även i årets verksamhetsplan. Det innebär att 1% av budgeten när staden bygger nytt, om eller till i hus, gator och parker ska gå till konst.

En glädjande markering är också det tydligt uttalade stödet för Stockholms ångbåtar, de vita fartyg som utgör en levande del av stadens historia - och en länk till framtida förhoppningar om förnyad kollektivtrafik på vatten.

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag, december 07, 2009

Västra City: Staden måste växa också inåt

Att förespråka överdäckning av trafiklederna och byggnation av en ny stadsdel vid Klara sjö, "Västra City", väcker inte bara glädje. I Mitt i Vasastan fick jag en replik från ordföranden i Samfundet S:t Erik, Kerstin Westerlund Bjurström, som jag svarade på i förra veckan enligt nedan.
Stockholm måste växa också inåt

Jag vill att Stockholm är en växande storstad, med plats för fler nya invånare, och med attraktionskraft på besökare och investerare. Då måste vi kunna växa – också inåt, i den innerstad som nog är den mest attraktiva stadsmiljö vi har. Västra City kan bli ett fint och viktigt komplement till detta, 2000-talets kvartersstad i samklang med 1800- och 1900-talens. Vid vattnet, som är en annan av Stockholms stora tillgångar.

Att vi ska utveckla staden utanför tullarna innebär inte att vi ska sätta en slutpunkt för utvecklingen innanför tullarna – i en levande stad kan inte stadsbyggnaden låsas i just detta historiska ögonblick.

Visst är tågen liksom bilarna viktiga – men därför måste vi inte ha ett brett spårområde i öppen dag mitt bland bostäderna och människorna, i ett av Stockholms mest attraktiva lägen. Tvärtom bygger vi ju nu Citybanan för att få plats med ännu fler miljövänliga tåg – under mark.

Jag vill inte se några skyskrapor mitt i Stockholm – men en högre byggnadsstruktur måste kunna få rymmas. Stadshuset, kyrktornen och de naturliga höjdskillnaderna får nytt sällskap men kommer alltjämt att dominera Stockholms profil och skyline.

Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)
Intressant om , , , , , ,