Jobben är den viktigaste frågan - om det kan nog många vara överens med vår jobbfixerade statsminister. Och minst lika viktigt som att vi har ett arbetsliv där vi orkar jobba längre än i dag, är att unga kan få sitt första jobb och ta sig in på arbetsmarknaden.
Jobbfrågan spänner förstås över mycket mer än ren arbetsmarknadspolitik; det handlar om näringspolitik, skatter, företagens villkor, socialförsäkringar, och inte minst om utbildning, utbildning och åter utbildning.
Om utbildning, och vikten av yrkesutbildning och tidig kontakt med arbetslivet, verkar de flesta kunna enas. Mycket av Folkpartiets skolpolitik omfamnas nu brett.
Spelplanen för reformer och satsningar är med andra ord stor. Den har hittills dominerats av regeringens jobbskatteavdrag. Folkpartiet har ägnat mycket kraft åt viktiga utbildningsreformer, inte minst för att återupprätta yrkesutbildningen. En forskningssatsning har också sjösatts. Men vi har också kontinuerligt förespråkat fler reformer, för ett mer rättvist skattesystem som inte straffbeskattar utbildning och framgång, friare arbetsrätt, m.m.
RUT-avdrag, sänkt restaurangmoms och lägre arbetsgivaravgift för ungdomar är reformer som vår Alliansregering också har enats om - och som vår jobbfixerade statsminister gillar. Men gränsen går tydligen vid tanken på s.k. ungdomsavtal, som ju bl.a. Folkpartiet har förespråkat. Statsministern behöver inte upplysa oss om att det är en fråga för arbetsmarknadens parter. All politik handlar inte om det regeringar ska lägga lagförslag om.
Däremot är ju kommunerna och landstingen själva parter som kan anställa ungdomar, och förhandla om ungdomsavtal med de fackliga organisationerna.
Ungdomsarbetslösheten engagerar också Socialdemokraternas debattglada oppositionsborgarråd Tomas Rudin. I dagens DN Sthlm (ej på nätet) spekulerar han om att anställa alla (!?) arbetslösa unga efter en viss tid - med ersättning på försörjningsstödsnivå. Försörjningsstödet behöver ju staden ändå betala.
Kommunala nödarbeten, eller ungdomsavtal med 75% av lönen för den som ännu inte har fått arbetslivserfarenhet? Eller ännu ett jobbskatteavdrag? Vilket av partiernas idéskafferier verkar mest välfyllt för att råda bot på ungdomsarbetslösheten?
DN, SvD 1, SvD 2, SVT.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsarbetslöshet, arbete, jobb, ungdomar, Folkpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Alliansen, Fredrik Reinfeldt, Tomas Rudin, ungdomsavtal, ungdomslöner
Visar inlägg med etikett Skola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skola. Visa alla inlägg
lördag, mars 17, 2012
tisdag, september 06, 2011
Räkna med miljarder
Matematik var aldrig mitt favoritämne, men nog kunde även det bli roligt och intressant när det lossnade. (jag minns rentav en viss förtjusning i derivata). Jag hoppas att många fler av dagens och morgondagens elever oftare skulle få den känslan, när bitarna faller på plats.
Utvecklingen har ju tyvärr gått åt motsatt håll; matematikresultaten i svensk skola har sjunkit, liksom våra placeringar i internationella kunskapsjämförelser. Och ett sviktande intresse bland framtidens studenter och yrkesvägväljare för såväl matematik som andra naturvetenskapliga ämnen, där mattekunskaperna ju ofta är en bärande del, är i förlängningen ett problem för svensk konkurrenskraft.
Matematiksatsningen som Jan Björklund kunde presentera i dag är därför väldigt välkommen - vilket fler verkar tycka, att döma av reaktionerna från såväl lärarfacken som det största oppositionspartiet. Att utbildningsministern får loss flera miljarder på en sådan specifik skolsatsning är inte bara en framgång för Folkpartiet i budgetförhandlingarna - det är en framgång för svensk skola, för lärarna och på sikt för Sverige.
Att utbildningsministern vill lägga sig i hur undervisningen bedrivs kan förvisso upplevas som provocerande. Delvis handlar det förstås om effektiv kommunikation av en viktig nyhet. Men behovet av mer lärarledd undervisning och en tydligare lärarroll tycks särskilt stor i matteklassrummen runtom i landet. Det innebär större kompetensbehov, vilket förverkligas av den fortbildningssatsning som de mesta av pengarna i miljardsatsningen går till - men det innebär också en markering av lärarnas betydelse.
Ett steg på vägen mot den högre status, de utvecklingsmöjligheter och karriärvägar, och de högre löner som detta yrke förtjänar.
Media: DN, SvD, SVT. Bloggar: Linnéa Darell, Lotta Edholm, Mark Klamberg, Kent Persson, Tommy Rydfeldt, Jesper Svensson.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skola, matematik, matte, lärare, läraryrket, lärarsatsning, statsbudgeten, Jan Björklund, Folkpartiet, regeringen
Utvecklingen har ju tyvärr gått åt motsatt håll; matematikresultaten i svensk skola har sjunkit, liksom våra placeringar i internationella kunskapsjämförelser. Och ett sviktande intresse bland framtidens studenter och yrkesvägväljare för såväl matematik som andra naturvetenskapliga ämnen, där mattekunskaperna ju ofta är en bärande del, är i förlängningen ett problem för svensk konkurrenskraft.
Matematiksatsningen som Jan Björklund kunde presentera i dag är därför väldigt välkommen - vilket fler verkar tycka, att döma av reaktionerna från såväl lärarfacken som det största oppositionspartiet. Att utbildningsministern får loss flera miljarder på en sådan specifik skolsatsning är inte bara en framgång för Folkpartiet i budgetförhandlingarna - det är en framgång för svensk skola, för lärarna och på sikt för Sverige.
Att utbildningsministern vill lägga sig i hur undervisningen bedrivs kan förvisso upplevas som provocerande. Delvis handlar det förstås om effektiv kommunikation av en viktig nyhet. Men behovet av mer lärarledd undervisning och en tydligare lärarroll tycks särskilt stor i matteklassrummen runtom i landet. Det innebär större kompetensbehov, vilket förverkligas av den fortbildningssatsning som de mesta av pengarna i miljardsatsningen går till - men det innebär också en markering av lärarnas betydelse.
Ett steg på vägen mot den högre status, de utvecklingsmöjligheter och karriärvägar, och de högre löner som detta yrke förtjänar.
Media: DN, SvD, SVT. Bloggar: Linnéa Darell, Lotta Edholm, Mark Klamberg, Kent Persson, Tommy Rydfeldt, Jesper Svensson.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skola, matematik, matte, lärare, läraryrket, lärarsatsning, statsbudgeten, Jan Björklund, Folkpartiet, regeringen
onsdag, augusti 17, 2011
Ansvar för framtiden kräver framtidsidéer
Försiktighet är en dygd i politiken liksom i andra sammanhang, men liksom alla andra dygder bör den inte gå till överdrift. Det femte jobbskatteavdraget, vars betydelse är liten i jämförelse med de redan genomförda inkomstskattesänkningarna, är motiverat att avstå från i detta skede av flera skäl. Efter att de andra tre Allianspartierna signalerat detta, kom så det av försiktighet anbefallna beskedet från de moderata finans- och statsministrarna. Gott så.
Ansvar för Sverige demonstreras genom att hålla hårdare i statens finanser. En nyväckt finansiell oro och försämrade ekonomiska utsikter, i vår omvärld men också i Sverige, är skäl att tänka och prioritera om bland utgifter och inkomster. Det förmedlar trovärdighet och ger säkerligen en del dylika politiska poäng. Men ansvaret för Sverige innebär mer än så. En regering som vill styra landet på en positiv kurs mot framtiden behöver ha idéer för hur den framtiden ska se ut, och hur vi ska nå dit.
I osäkra tider är det inte läge för samma agenda som när hjulen snurrar obehindrat - men det är i högsta grad ett läge som kräver en agenda. I kristider kan nya tankar födas och nya sammanhang uppdagas. Det kan rentav vara helt rätt läge att sjösätta reformer som tidigare fått stå tillbaka eller ansetts inte passa in.
Framtidssatsningar som skulle stärka Sverige långsiktigt och säkerligen välkomnas av många är investeringar i infrastruktur. Såväl underhåll av befintliga järnvägsspår och vägar, som nysatsningar behövs för ett konkurrenskraftigt Sverige, för att få växande storstadsregioner att hålla ihop, och ge mellanstora och små städer och landsbygd goda förutsättningar. Eller enklare uttryckt, för att människor - och varor - ska kunna ta sig fram, i tid.
Forskning och utbildning är givetvis också mycket väl motiverade. Och Folkpartiets omhuldade satsning på läraryrket, med löner och karriärvägar, vore väl en i högsta grad passande reform i dessa tider - en tydlig prioritering av ett område som kan ge fler duktiga studenter incitament och inspiration att tänka sig en karriär i det viktigaste yrket för en bra framtid.
En skattesänkning som kostar mindre, skulle ha stor effekt (förmodligen positivt netto för statskassan), men som inte alltid är så enkel att motivera, är förstås sänkta marginalskatter - slopad värnskatt och även höjd brytpunkt för statsskatten.
Ansvar för hela Sverige demonstreras för övrigt också av en, senkommen men efterlängtad, förändring av sjukförsäkringen. De nödvändiga reformer som gjordes tidigare för att ge människor chans att komma tillbaka i jobb, istället för att passiviseras i sjukskrivning och utanförskap, får nu förhoppningsvis de kompletteringar som behövs. De människor som berörs, och hittills riskerat att hamna i kläm, är kanske inte så många - men att få en mer individuell och mänskligare bedömning som gör att vi verkligen kan tala om en fungerande sjukförsäkring för dem som är sjuka, det är värt en slant även i dessa tider.
DN ledare 1, 2, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, ledare, Brännpunkt 1, 2, AB 1, 2. Några bloggare som kommenterat är "Tokmoderaten" Antonsson, Thomas Böhlmark, Kent Persson.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, jobbskatteavdrag, skatter, värnskatt, marginalskattlärarlöner, lärare, skola, utbildning, forskning, infrastruktur, vägar, järnvägar, järnvägsunderhåll, sjukförsäkring
Ansvar för Sverige demonstreras genom att hålla hårdare i statens finanser. En nyväckt finansiell oro och försämrade ekonomiska utsikter, i vår omvärld men också i Sverige, är skäl att tänka och prioritera om bland utgifter och inkomster. Det förmedlar trovärdighet och ger säkerligen en del dylika politiska poäng. Men ansvaret för Sverige innebär mer än så. En regering som vill styra landet på en positiv kurs mot framtiden behöver ha idéer för hur den framtiden ska se ut, och hur vi ska nå dit.
I osäkra tider är det inte läge för samma agenda som när hjulen snurrar obehindrat - men det är i högsta grad ett läge som kräver en agenda. I kristider kan nya tankar födas och nya sammanhang uppdagas. Det kan rentav vara helt rätt läge att sjösätta reformer som tidigare fått stå tillbaka eller ansetts inte passa in.
Framtidssatsningar som skulle stärka Sverige långsiktigt och säkerligen välkomnas av många är investeringar i infrastruktur. Såväl underhåll av befintliga järnvägsspår och vägar, som nysatsningar behövs för ett konkurrenskraftigt Sverige, för att få växande storstadsregioner att hålla ihop, och ge mellanstora och små städer och landsbygd goda förutsättningar. Eller enklare uttryckt, för att människor - och varor - ska kunna ta sig fram, i tid.
Forskning och utbildning är givetvis också mycket väl motiverade. Och Folkpartiets omhuldade satsning på läraryrket, med löner och karriärvägar, vore väl en i högsta grad passande reform i dessa tider - en tydlig prioritering av ett område som kan ge fler duktiga studenter incitament och inspiration att tänka sig en karriär i det viktigaste yrket för en bra framtid.
En skattesänkning som kostar mindre, skulle ha stor effekt (förmodligen positivt netto för statskassan), men som inte alltid är så enkel att motivera, är förstås sänkta marginalskatter - slopad värnskatt och även höjd brytpunkt för statsskatten.
Ansvar för hela Sverige demonstreras för övrigt också av en, senkommen men efterlängtad, förändring av sjukförsäkringen. De nödvändiga reformer som gjordes tidigare för att ge människor chans att komma tillbaka i jobb, istället för att passiviseras i sjukskrivning och utanförskap, får nu förhoppningsvis de kompletteringar som behövs. De människor som berörs, och hittills riskerat att hamna i kläm, är kanske inte så många - men att få en mer individuell och mänskligare bedömning som gör att vi verkligen kan tala om en fungerande sjukförsäkring för dem som är sjuka, det är värt en slant även i dessa tider.
DN ledare 1, 2, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, ledare, Brännpunkt 1, 2, AB 1, 2. Några bloggare som kommenterat är "Tokmoderaten" Antonsson, Thomas Böhlmark, Kent Persson.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, jobbskatteavdrag, skatter, värnskatt, marginalskattlärarlöner, lärare, skola, utbildning, forskning, infrastruktur, vägar, järnvägar, järnvägsunderhåll, sjukförsäkring
måndag, augusti 08, 2011
Lärarlöner - långsiktig prioritering i kristider
När krisstämningen tilltar i världsekonomin handlar politiskt ledarskap om att prestigelöst prioritera. Även med våra goda statsfinanser utgör ett osäkrare internationellt läge osäkerhet även för lilla, exportberoende Sverige. Sannolikheten för att höstens budget ser annorlunda ut än tidigare skisserat, är med andra ord rätt stor.
Prioriteringarna handlar om vad vi har råd med, och vad som ger bäst effekt - långsiktigt eller kortsiktigt. En bred skattesänkning i form av ett femte jobbskatteavdrag har sina onekliga fördelar för såväl privat- som samhällsekonomin. Men det är också dyrt, och Sverige går in i denna ekonomiska osäkerhetsperiod med ett redan avsevärt lägre skattetryck framför allt mot låg- och medelinkomsttagare än innan Alliansen tog över 2006.
Då kan det vara smartare att prioritera en mindre, mer riktad skattesänkning som har strategisk betydelse: minskade marginalskatter, som gör det mer lönsamt att utbilda sig, driva framgångsrika företag och göra karriär. Höjd gräns för statsskatt, samt även slopad värnskatt, är två viktiga reformer som Folkpartiet gör rätt i att fortsätta driva.
För liberaler med starkt socialt samvete, som tillskyndar generell välfärd, finns dock som Jan Björklund påpekade i sitt sommartal i helgen en ännu viktigare reform än alla dessa skattesänkningar: att rätta till de brister som fortfarande råder i sjukförsäkringen. En bra, generös och rättssäker sjukförsäkring är en viktig del av ett fungerande, legitim välfärdssystem. Det är ett kärnvärde som Folkpartiet ska fortsätta driva - för att det är sakpolitiskt rätt, men onekligen också för att det är rätt profilfråga för ett liberalt parti.
Kriser ska hanteras kortsiktigt men med sikte på det långa perspektivet. Och i det perspektivet är utbildning oförändrat viktigt, i hög- såväl som lågkonjunktur. Reformerna för att vända den svenska skolan på en riktigare kurs är till stor del introducerade och börjar få effekt, men viktigast av allt är att denna skola bemannas av besjälade, kunniga och engagerande lärare. Och precis som för andra som utbildar sig och gör karriär, måste det löna sig att satsa på läraryrket - och att överhuvudtaget kunna göra karriär som lärare. Gunnar Wetterberg ger, som vanligt välformulerade, argument i samma sak.
Folkpartiets tredje prioritering, ett för svensk arbetsmarknad något kontroversiellt inlägg i lönebildningen, är nödvändig. Att toppstudenter inte vill bli lärare är som Jan Björklund skriver i sitt nyhetsbrev "inte bra för Sveriges framtid – läraryrket är av strategisk vikt om vi ska hävda oss väl i den internationella konkurrensen. Därför bör staten medverka till att skapa utvecklings- och karriärmöjligheter inom läraryrket med en tydlig löneutveckling."
Staten ska bidra med sin del till karriärvägar och betala för lektorer - om kommunerna medverkar genom att för sin del höja lönerna. (En statlig skola hade förstås varit smidigast - en profilfråga som Folkpartiet, tyvärr, får fortsätta driva ensamt). En förutsättning är också att arbetsmarknadens parter, och andra yrkesgrupper, accepterar att lärarna lyfts i löneligan.
Det borde inte vara svårt att acceptera - för att framtidens skolbarn ska få den bästa möjliga undervisningen, och för att Sverige ska stå väl rustat när framtida kriser sveper över världen.
DN, SvD 1, 2, Jan Björklunds nyhetsbrev och sommartal, Bloggar: Carin Carlsson (som inte vill se att läraryrket utvecklas mot ett skråväsende - men gillar karriärvägar och lönespridning), Linnéa Darell, Folkpartiet Järfälla
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, kris, konjunktur, statsbudget, skattesänkningar, jobbskatteavdrag, marginalskatt, värnskatt, statsskatt, sjukförsäkringen, generell välfärd, lärare, lärarlöner, lektorer, Folkpartiet, liberalism, Jan Björklund
Prioriteringarna handlar om vad vi har råd med, och vad som ger bäst effekt - långsiktigt eller kortsiktigt. En bred skattesänkning i form av ett femte jobbskatteavdrag har sina onekliga fördelar för såväl privat- som samhällsekonomin. Men det är också dyrt, och Sverige går in i denna ekonomiska osäkerhetsperiod med ett redan avsevärt lägre skattetryck framför allt mot låg- och medelinkomsttagare än innan Alliansen tog över 2006.
Då kan det vara smartare att prioritera en mindre, mer riktad skattesänkning som har strategisk betydelse: minskade marginalskatter, som gör det mer lönsamt att utbilda sig, driva framgångsrika företag och göra karriär. Höjd gräns för statsskatt, samt även slopad värnskatt, är två viktiga reformer som Folkpartiet gör rätt i att fortsätta driva.
För liberaler med starkt socialt samvete, som tillskyndar generell välfärd, finns dock som Jan Björklund påpekade i sitt sommartal i helgen en ännu viktigare reform än alla dessa skattesänkningar: att rätta till de brister som fortfarande råder i sjukförsäkringen. En bra, generös och rättssäker sjukförsäkring är en viktig del av ett fungerande, legitim välfärdssystem. Det är ett kärnvärde som Folkpartiet ska fortsätta driva - för att det är sakpolitiskt rätt, men onekligen också för att det är rätt profilfråga för ett liberalt parti.
Kriser ska hanteras kortsiktigt men med sikte på det långa perspektivet. Och i det perspektivet är utbildning oförändrat viktigt, i hög- såväl som lågkonjunktur. Reformerna för att vända den svenska skolan på en riktigare kurs är till stor del introducerade och börjar få effekt, men viktigast av allt är att denna skola bemannas av besjälade, kunniga och engagerande lärare. Och precis som för andra som utbildar sig och gör karriär, måste det löna sig att satsa på läraryrket - och att överhuvudtaget kunna göra karriär som lärare. Gunnar Wetterberg ger, som vanligt välformulerade, argument i samma sak.
Folkpartiets tredje prioritering, ett för svensk arbetsmarknad något kontroversiellt inlägg i lönebildningen, är nödvändig. Att toppstudenter inte vill bli lärare är som Jan Björklund skriver i sitt nyhetsbrev "inte bra för Sveriges framtid – läraryrket är av strategisk vikt om vi ska hävda oss väl i den internationella konkurrensen. Därför bör staten medverka till att skapa utvecklings- och karriärmöjligheter inom läraryrket med en tydlig löneutveckling."
Staten ska bidra med sin del till karriärvägar och betala för lektorer - om kommunerna medverkar genom att för sin del höja lönerna. (En statlig skola hade förstås varit smidigast - en profilfråga som Folkpartiet, tyvärr, får fortsätta driva ensamt). En förutsättning är också att arbetsmarknadens parter, och andra yrkesgrupper, accepterar att lärarna lyfts i löneligan.
Det borde inte vara svårt att acceptera - för att framtidens skolbarn ska få den bästa möjliga undervisningen, och för att Sverige ska stå väl rustat när framtida kriser sveper över världen.
DN, SvD 1, 2, Jan Björklunds nyhetsbrev och sommartal, Bloggar: Carin Carlsson (som inte vill se att läraryrket utvecklas mot ett skråväsende - men gillar karriärvägar och lönespridning), Linnéa Darell, Folkpartiet Järfälla
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, kris, konjunktur, statsbudget, skattesänkningar, jobbskatteavdrag, marginalskatt, värnskatt, statsskatt, sjukförsäkringen, generell välfärd, lärare, lärarlöner, lektorer, Folkpartiet, liberalism, Jan Björklund
måndag, april 04, 2011
Bredd och spets i kunskapsskolan
Skolan rankas numera ofta som den viktigaste sakpolitiska frågan. Det är en rimlig prioritering av dubbla skäl: Utbildning lägger grunden till personlig och samhällelig framgång och utveckling. Och det finns en hel del att göra för att svensk skola ska kunna fylla den rollen.
En hel del görs också med läroplaner, kunskapsmål, utvärderingsverktyg i form av nationella prov och betyg, ny lärarutbildning, ny skollag som ska säkerställa elevernas rättigheter och tillgången till god skolhälsovård...
En bra skola måste fungera för alla och möta varje elev utifrån dennes alldeles unika förutsättningar. Det handlar om att stödja dem som behöver extra hjälp, men också dem som är särskilt duktiga, liksom alla däremellan: alla ska få en chans att utvecklas och lära sig. Alla har rätt till kunskap, förmedlad av duktiga lärare som får och tar en nyckelroll i klassrummet (för att beröra en tidigare, eldfängd debatt om "katederundervisningen").
Både spetsen och bredden behövs i kunskapsskolan. Därför är de spetsklasser redan på högstadiet som utbildningsministern Jan Björklund nu kan införa, ett steg i rätt riktning. Både för de elever och föräldrar som vill och kan som nu får möjlighet till en spetsutbildning, och för att premiera teoretisk kunskap i stort. Det är inte bara estetiska eller idrottsliga prestationer som ska ge status och premieras genom dylika "elitsatsningar".
En reform som vore viktig för svensk skola i stort, och kanske framför allt sådana som Tolvåkersskolan i Kävlinge, vore att se över kommunaliseringen av skolan och dess effekter. Den skrämmande bild som Maciej Zaremba målar upp med sedvanlig stilistisk skärpa i söndagens DN borde stämma till djup eftertanke ("Så vandaliserade kommunen en skola"). Det är ett skräckexempel som Zaremba belyser - men kommunaliseringen är en av flera viktiga faktorer bakom kräftgången för svensk skola, svenska lärares status och svenska elevers kunskapsresultat. En kräftgång som även med alla skolreformer från det liberala utbildningsdepartementet kommer att ta tid att bryta. (Var kräftgången slutar om nye S-ledaren Juholt får chans att "backa bandet" (SvD) är något som många skolprioriterande mittenväljare borde fråga sig.)
Ett förstatligande av skolan är den viktiga skolreform som Folkpartiet och Jan Björklund ännu inte fått möjlighet att genomföra.
Bloggar: Lotta Edholm, Jesper Svensson
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, förstatligande, statlig skola, kommunalisering, kommunal skola, Maciej Zaremba, Jan Björklund, Folkpartiet, spetsklasser, spetsutbildning, elitklasser, kunskapsskola
En hel del görs också med läroplaner, kunskapsmål, utvärderingsverktyg i form av nationella prov och betyg, ny lärarutbildning, ny skollag som ska säkerställa elevernas rättigheter och tillgången till god skolhälsovård...
En bra skola måste fungera för alla och möta varje elev utifrån dennes alldeles unika förutsättningar. Det handlar om att stödja dem som behöver extra hjälp, men också dem som är särskilt duktiga, liksom alla däremellan: alla ska få en chans att utvecklas och lära sig. Alla har rätt till kunskap, förmedlad av duktiga lärare som får och tar en nyckelroll i klassrummet (för att beröra en tidigare, eldfängd debatt om "katederundervisningen").
Både spetsen och bredden behövs i kunskapsskolan. Därför är de spetsklasser redan på högstadiet som utbildningsministern Jan Björklund nu kan införa, ett steg i rätt riktning. Både för de elever och föräldrar som vill och kan som nu får möjlighet till en spetsutbildning, och för att premiera teoretisk kunskap i stort. Det är inte bara estetiska eller idrottsliga prestationer som ska ge status och premieras genom dylika "elitsatsningar".
En reform som vore viktig för svensk skola i stort, och kanske framför allt sådana som Tolvåkersskolan i Kävlinge, vore att se över kommunaliseringen av skolan och dess effekter. Den skrämmande bild som Maciej Zaremba målar upp med sedvanlig stilistisk skärpa i söndagens DN borde stämma till djup eftertanke ("Så vandaliserade kommunen en skola"). Det är ett skräckexempel som Zaremba belyser - men kommunaliseringen är en av flera viktiga faktorer bakom kräftgången för svensk skola, svenska lärares status och svenska elevers kunskapsresultat. En kräftgång som även med alla skolreformer från det liberala utbildningsdepartementet kommer att ta tid att bryta. (Var kräftgången slutar om nye S-ledaren Juholt får chans att "backa bandet" (SvD) är något som många skolprioriterande mittenväljare borde fråga sig.)
Ett förstatligande av skolan är den viktiga skolreform som Folkpartiet och Jan Björklund ännu inte fått möjlighet att genomföra.
Bloggar: Lotta Edholm, Jesper Svensson
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, förstatligande, statlig skola, kommunalisering, kommunal skola, Maciej Zaremba, Jan Björklund, Folkpartiet, spetsklasser, spetsutbildning, elitklasser, kunskapsskola
måndag, mars 14, 2011
Läraren i centrum
I reformvågen för skolan och läraryrkets uppgradering, är turen kommen till lärarens roll i klassrummet. "...eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning", utlovas som del i den nya skolförordningen. Någon däremot?
Uppenbarligen. Även om såväl Skolverket som Socialdemokraternas Mikael Damberg ställde sig positiv, gick det sedvanliga anti-Björklund-drevet bland olika debattörer igång, när utbildningsministern i går presenterade regeringens framtida förslag på DN Debatt.
Vad det handlar om är att ge alla elever lika möjligheter att tillgodogöra sig skolans kunskapsförmedling. Huvudansvaret för detta vilar på duktiga, engagerade lärare. Eleverna ska också arbeta fritt och under eget ansvar, men lärarens roll måste uppenbarligen stärkas när fritt och eget arbete i många fall verkar ha blivit ostrukturerat och handledarlöst. Ibland säkerligen förstärkt av en ambition att minska på kostnader för både personal och lokaler.
Det gäller elevernas rätt till undervisning, helt enkelt.
För att lärarens roll i den undervisningen ska fungera krävs förstås de där duktiga, engagerade lärarna. De finns förstås redan i stort antal som kan tillgodogöra sig och verka utifrån nya förutsättningar, och de blir förhoppningsvis ännu fler. Regeringens skolpolitik, formad av Folkpartiet och Jan Björklund, innehåller en rad åtgärder för att stärka läraryrket: reformerad lärarutbildning, krav på behörighet, lärarlegitimationer osv.
En långsiktig strategi, utifrån ett gediget resonemang. Precis som i Jan Björklunds artikel för den som tar sig tid att läsa.
Bloggar: Johan Kant, Mark Klamberg, Amie Kronblad, Peter Olevik Dunder, Anna Lundberg, Helena von Schantz (också på Newsmill). Media: Expressen, GP, SR Ekot, SvD, SVT.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skola, skolpolitik, Jan Björklund, kateder, lärarroll, lärare, läraryrket, undervisning, lektioner, klassrum
Uppenbarligen. Även om såväl Skolverket som Socialdemokraternas Mikael Damberg ställde sig positiv, gick det sedvanliga anti-Björklund-drevet bland olika debattörer igång, när utbildningsministern i går presenterade regeringens framtida förslag på DN Debatt.
Vad det handlar om är att ge alla elever lika möjligheter att tillgodogöra sig skolans kunskapsförmedling. Huvudansvaret för detta vilar på duktiga, engagerade lärare. Eleverna ska också arbeta fritt och under eget ansvar, men lärarens roll måste uppenbarligen stärkas när fritt och eget arbete i många fall verkar ha blivit ostrukturerat och handledarlöst. Ibland säkerligen förstärkt av en ambition att minska på kostnader för både personal och lokaler.
Det gäller elevernas rätt till undervisning, helt enkelt.
För att lärarens roll i den undervisningen ska fungera krävs förstås de där duktiga, engagerade lärarna. De finns förstås redan i stort antal som kan tillgodogöra sig och verka utifrån nya förutsättningar, och de blir förhoppningsvis ännu fler. Regeringens skolpolitik, formad av Folkpartiet och Jan Björklund, innehåller en rad åtgärder för att stärka läraryrket: reformerad lärarutbildning, krav på behörighet, lärarlegitimationer osv.
En långsiktig strategi, utifrån ett gediget resonemang. Precis som i Jan Björklunds artikel för den som tar sig tid att läsa.
Bloggar: Johan Kant, Mark Klamberg, Amie Kronblad, Peter Olevik Dunder, Anna Lundberg, Helena von Schantz (också på Newsmill). Media: Expressen, GP, SR Ekot, SvD, SVT.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skola, skolpolitik, Jan Björklund, kateder, lärarroll, lärare, läraryrket, undervisning, lektioner, klassrum
lördag, februari 12, 2011
Framtidsfrågor för Jan Björklund
Nationella prov i fler ämnen, blev den nyhet som kablades ut efter Folkpartiledaren Jan Björklunds framträdande i Ekots lördagsintervju. Så är ju vår partiledare också utbildningsminister, och skolfrågorna Folkpartiets främsta profilfråga, egentligen den enda av riktig tyngd.
För oss som önskar en breddning av Folkpartiets profil - och om denna önskan råder full enighet bland Sveriges liberaler - bjöd dock lördagsintervjun på betydligt mer. Jan Björklund fick tillfälle att svara på och resonera inte minst om ekonomi, och tog stark ställning för en politik som kan rusta Sverige för globaliseringens utmaningar. Hittills har Sverige klarat sig bra, inte minst mot bakgrund av den senaste djupa ekonomiska krisen, men tillväxtländer som Kina har stärkts. Ökad internationell konkurrens ställer krav på fortsatta reformer.
De höga marginalskatterna befinner sig mycket välbefogat i Björklunds och Folkpartiets skottglugg. Det är helt riktigt att Folkpartiet, tyvärr som det verkar ensamt av svenska partier, tar strid för att avskaffa värnskatten. Om denna kontraproduktiva skatt, baserad främst på jantelagen, skrev jag förra helgen att det måste löna sig att lyckas. Investeringar i infrastruktur och forskning, kanske på bekostnad av något lägre amorteringar på en redan låg statsskuld, är också en viktig ståndpunkt.
Folkpartiledaren ägnar inte mycket tid åt att gräma sig över sitt partis relativa ställning inom Alliansen. Istället vill han fokusera på sakfrågor, där Folkpartiet kan göra skillnad. Det är helt riktigt prioriterat. Värnskatten - och den större ideologiska men också tillväxtpolitiska frågan om att låta folk lyckas och låta det löna sig att arbeta - är en fråga. Skolpolitiken är givetvis en annan. Andra är forskning med bredd och spets, hållbara solidariska socialförsäkringar, ansvarsfull energipolitik, ett starkt och vasst försvar, utvecklingsinriktad miljöpolitik, vård som sätter hälsa och varje individ oavsett egna förutsättningar i centrum...
Det gemensamma är framtidstron, A och O för ett liberalt parti grunden för vårt existensberättigande. Allt ryms inte i en lördagsintervju men allt måste rymmas i ett liberalt partis program. Ett program som vi till 2013 nu ska ta fram i en omfattande process med en rad olika sakpolitiska fokusområden. Jan Björklund och våra andra duktiga företrädare får alla möjligheter att återkomma, och redovisa ännu fler av de framtidsfrågor som vi medlemmar och väljarna efterfrågar.
Media om Björklund och fler nationella prov: DN, Metro, SvD, TV4 Nyhetskanalen. Linnéa Darell och Christer Sörliden bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Folkpartiet, Jan Björklund, marginalskatter, värnskatt, skola, skolpolitik, nationella prov, Alliansen
För oss som önskar en breddning av Folkpartiets profil - och om denna önskan råder full enighet bland Sveriges liberaler - bjöd dock lördagsintervjun på betydligt mer. Jan Björklund fick tillfälle att svara på och resonera inte minst om ekonomi, och tog stark ställning för en politik som kan rusta Sverige för globaliseringens utmaningar. Hittills har Sverige klarat sig bra, inte minst mot bakgrund av den senaste djupa ekonomiska krisen, men tillväxtländer som Kina har stärkts. Ökad internationell konkurrens ställer krav på fortsatta reformer.
De höga marginalskatterna befinner sig mycket välbefogat i Björklunds och Folkpartiets skottglugg. Det är helt riktigt att Folkpartiet, tyvärr som det verkar ensamt av svenska partier, tar strid för att avskaffa värnskatten. Om denna kontraproduktiva skatt, baserad främst på jantelagen, skrev jag förra helgen att det måste löna sig att lyckas. Investeringar i infrastruktur och forskning, kanske på bekostnad av något lägre amorteringar på en redan låg statsskuld, är också en viktig ståndpunkt.
Folkpartiledaren ägnar inte mycket tid åt att gräma sig över sitt partis relativa ställning inom Alliansen. Istället vill han fokusera på sakfrågor, där Folkpartiet kan göra skillnad. Det är helt riktigt prioriterat. Värnskatten - och den större ideologiska men också tillväxtpolitiska frågan om att låta folk lyckas och låta det löna sig att arbeta - är en fråga. Skolpolitiken är givetvis en annan. Andra är forskning med bredd och spets, hållbara solidariska socialförsäkringar, ansvarsfull energipolitik, ett starkt och vasst försvar, utvecklingsinriktad miljöpolitik, vård som sätter hälsa och varje individ oavsett egna förutsättningar i centrum...
Det gemensamma är framtidstron, A och O för ett liberalt parti grunden för vårt existensberättigande. Allt ryms inte i en lördagsintervju men allt måste rymmas i ett liberalt partis program. Ett program som vi till 2013 nu ska ta fram i en omfattande process med en rad olika sakpolitiska fokusområden. Jan Björklund och våra andra duktiga företrädare får alla möjligheter att återkomma, och redovisa ännu fler av de framtidsfrågor som vi medlemmar och väljarna efterfrågar.
Media om Björklund och fler nationella prov: DN, Metro, SvD, TV4 Nyhetskanalen. Linnéa Darell och Christer Sörliden bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Folkpartiet, Jan Björklund, marginalskatter, värnskatt, skola, skolpolitik, nationella prov, Alliansen
onsdag, december 08, 2010
Atlantångaren till Pisa
Sverige är inte bäst i världen. Vi är inte ens på den övre topphalvan när det gäller skolresultat - vi är i bästa fall medelmåttiga. Det är den ovälkomna men inte oväntade bild som ges i den senaste, i skolvärlden och politiken auktorativa, Pisa-studien. Att förändring behövs borde nu stå otvetydigt klart för de allra flesta.
Nu är det Alliansen som bemannar den skolpolitiska Atlantångaren, med Jan Björklund som befälhavare. Liknelsen är motiverad: att förändra svensk skola och dess resultat kräver målmedvetet arbete och tid. Och även om orsakerna är historiska och många, så vilar ansvaret nu obestridligen hos Alliansregeringen och dess utbildningsminister.
Folkpartiet och Jan Björklund har redan förändrat svensk skolpolitik. Nu återstår det svåra, att se till att den förändrade politiken och alla de reformer den har genererat får genomslag och avsedd verkan. Liksom att få till stånd en inre utveckling i skolan kring allt det som inte kan påverkas genom att ändra regelverk och verktyg.
Den skolpolitiska debatten har till stor del kretsat kring symbolfrågor, både från oss folkpartister och från våra motståndare. Symbolfrågor är viktiga och att ta strid mot "flumskolan" har varit angeläget, men de skolpolitiska stridslinjerna har blivit onödigt skarpa och ibland hamnat på fel ställen. Dessutom har de gett en skev bild av våra liberala skolreformer.
Ny lärarutbildning, nytt betygssystem, ny skollag och allt annat som ska stärka lärarnas kompetens och ställning, elevernas rättigheter och möjligheter, och generellt öka kunskapsinnehållet i skolan, är alla stora och angelägna reformer som nu är på väg att slå rot. Men skolans inre arbete behöver också förändras, på fler sätt. Det visar inte bara Pisa-studien utan också en i dagarna uppmärksammad studie från McKinsey.
Klassrummen måste bli öppnare och erfarenhetsutbyte tillåtas berika undervisningen. Skolledare och kollegor måste involvera sig systematiskt. Duktiga lärare måste kunna göra pedagogisk karriär, och de goda exemplen måste uppmärksammas och spridas.
Fröna till allt detta ligger i våra nya skolpolitik. Att Socialdemokraterna nu verkar överge sitt mångåriga motstånd och är beredda att medverka och diskutera framtiden är välkommet. För arbetet är långtifrån över.
Media: DN 1, 2, SvD 1, 2, SVT 1, 2. Kommentarer: Jan Björklund (film nedan), Johannes Åman (DN), PJ Anders Linder (SvD), Björn Malmström (SvD), Lotta Edholm, Gabrielle Peteri, Kristina Palmgren, Helena von Schantz.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, Pisa, skolresultat, Alliansen, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Jan Björklund, lärarutbildning, skollag, skolledare
Nu är det Alliansen som bemannar den skolpolitiska Atlantångaren, med Jan Björklund som befälhavare. Liknelsen är motiverad: att förändra svensk skola och dess resultat kräver målmedvetet arbete och tid. Och även om orsakerna är historiska och många, så vilar ansvaret nu obestridligen hos Alliansregeringen och dess utbildningsminister.
Folkpartiet och Jan Björklund har redan förändrat svensk skolpolitik. Nu återstår det svåra, att se till att den förändrade politiken och alla de reformer den har genererat får genomslag och avsedd verkan. Liksom att få till stånd en inre utveckling i skolan kring allt det som inte kan påverkas genom att ändra regelverk och verktyg.
Den skolpolitiska debatten har till stor del kretsat kring symbolfrågor, både från oss folkpartister och från våra motståndare. Symbolfrågor är viktiga och att ta strid mot "flumskolan" har varit angeläget, men de skolpolitiska stridslinjerna har blivit onödigt skarpa och ibland hamnat på fel ställen. Dessutom har de gett en skev bild av våra liberala skolreformer.
Ny lärarutbildning, nytt betygssystem, ny skollag och allt annat som ska stärka lärarnas kompetens och ställning, elevernas rättigheter och möjligheter, och generellt öka kunskapsinnehållet i skolan, är alla stora och angelägna reformer som nu är på väg att slå rot. Men skolans inre arbete behöver också förändras, på fler sätt. Det visar inte bara Pisa-studien utan också en i dagarna uppmärksammad studie från McKinsey.
Klassrummen måste bli öppnare och erfarenhetsutbyte tillåtas berika undervisningen. Skolledare och kollegor måste involvera sig systematiskt. Duktiga lärare måste kunna göra pedagogisk karriär, och de goda exemplen måste uppmärksammas och spridas.
Fröna till allt detta ligger i våra nya skolpolitik. Att Socialdemokraterna nu verkar överge sitt mångåriga motstånd och är beredda att medverka och diskutera framtiden är välkommet. För arbetet är långtifrån över.
Media: DN 1, 2, SvD 1, 2, SVT 1, 2. Kommentarer: Jan Björklund (film nedan), Johannes Åman (DN), PJ Anders Linder (SvD), Björn Malmström (SvD), Lotta Edholm, Gabrielle Peteri, Kristina Palmgren, Helena von Schantz.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, Pisa, skolresultat, Alliansen, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Jan Björklund, lärarutbildning, skollag, skolledare
lördag, november 27, 2010
Stabilare skolpolitik
De här glada herrarna har åstadkommit något som många fler kommer att få anledning att glädjas över, med sin överenskommelse om betygskriterierna: Grunden till ett långsiktigt stabilt betygssystem, och förhoppningsvis en dito skolpolitik under åren som kommer, oavsett politisk majoritet.
Svensk skolpolitik har länge kännetecknats av konflikt. Till stora delar nödvändig - Folkpartiet och Jan Björklund, lärarfacken och många andra har haft stora anledningar att kritisera och begära en omläggning av de senaste decenniernas svenska skola.
I vissa delar har konflikten om skolpolitiken dock varit klart överdriven, inte minst på senare år, sedan Socialdemokraterna signalerade sin omsvängning (en policyförändring som även om den blev hennes enda, är något Mona Sahlin kan vara stolt och hennes partikamrater glädjas över). Förvisso gjorde den rödgröna tvångströjan att såväl S som MP tvingades bli mer "flummiga" och valfrihetsfientliga - i botten fanns förutsättningar för ett vettigare samtal om skolpolitiken än på många år.
Nu är tvångströjan borta. Av hans min och även kommentarer ser sig Mikael Damberg (S) uppenbarligen inte som nödd och tvungen att göra upp med Jan Björklund (FP) - han gläds över möjligheten. Lärarfacken applåderar. Och det bör alltså många fler av oss göra. Elever, lärare, föräldrar och alla svenskar är väl betjänta av ett stabilt betygssystem och en större förutsägbarhet och långsiktighet i skolpolitiken.
Att vänsterpartisterna gnisslar tänder kan varken förvåna eller påverka. Damberg putsar på sitt CV inför tyngre uppdrag (S-ordförandeskapet tycks vara det jobb som manifesterar "ring inte oss, vi ringer dig"). Och utbildningsminister Björklund kan glädjas över en blocköverskridande uppgörelse i mittfältet som förlänar en gnutta statsmannaglans.
Media: DN, SvD, SvD Brännpunkt, SVT. Bloggar: Roger Haddad.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Mikael Damberg, Jan Björklund, betyg, betygssystem, betygskriterier
Två glada herrar i röda slipsar ger glädjande skolpolitiskt besked i adventstid. Foto SVT/Scanpix.
I vissa delar har konflikten om skolpolitiken dock varit klart överdriven, inte minst på senare år, sedan Socialdemokraterna signalerade sin omsvängning (en policyförändring som även om den blev hennes enda, är något Mona Sahlin kan vara stolt och hennes partikamrater glädjas över). Förvisso gjorde den rödgröna tvångströjan att såväl S som MP tvingades bli mer "flummiga" och valfrihetsfientliga - i botten fanns förutsättningar för ett vettigare samtal om skolpolitiken än på många år.
Nu är tvångströjan borta. Av hans min och även kommentarer ser sig Mikael Damberg (S) uppenbarligen inte som nödd och tvungen att göra upp med Jan Björklund (FP) - han gläds över möjligheten. Lärarfacken applåderar. Och det bör alltså många fler av oss göra. Elever, lärare, föräldrar och alla svenskar är väl betjänta av ett stabilt betygssystem och en större förutsägbarhet och långsiktighet i skolpolitiken.
Att vänsterpartisterna gnisslar tänder kan varken förvåna eller påverka. Damberg putsar på sitt CV inför tyngre uppdrag (S-ordförandeskapet tycks vara det jobb som manifesterar "ring inte oss, vi ringer dig"). Och utbildningsminister Björklund kan glädjas över en blocköverskridande uppgörelse i mittfältet som förlänar en gnutta statsmannaglans.
Media: DN, SvD, SvD Brännpunkt, SVT. Bloggar: Roger Haddad.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Mikael Damberg, Jan Björklund, betyg, betygssystem, betygskriterier
onsdag, oktober 27, 2010
I lokalmedia: Om en skola som ger alla många chanser
Även i veckans lokaltidning Mitt i syns jag med en insändare - denna gång mer aktuell, en replik om Komvux, där jag passar på att berätta om vår liberala skolpolitik och dess utgångspunkter också mer generellt. Rubriken säger väl det mesta.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, utbildning, skola, komvux, gymnasiet, högskolebehörighet, yrkesutbildning
Skolan och samhället ska ge många chanser
Skolan och samhället ska ge alla människor många chanser, att skaffa sig en utbildning och ett jobb. En liberal utbildningspolitik går ut på att ge alla barn och ungdomar lika möjligheter att utveckla just sina talanger och begåvningar.
Jag vet inte vilken bild Amanda M (Mitt i 11/10) hade av Komvux innan hon själv började läsa där, men där ska de som av olika skäl behöver en ny eller kompletterad utbildning få sin chans. Antalet platser varierar med konjunkturen – för några år sedan minskade antalet sökande kraftigt i Stockholm, på senare år har vi ökat platserna. Den som saknar gymnasiebetyg i ett ämne kan läsa in den kursen, den som har gått kursen men vill höja sitt betyget kan få tenta upp.
Folkpartiet och Alliansen har gjort om gymnasieskolan med högre status för yrkesprogrammen, alla behöver inte läsa in högskolebehörighet – men alla har den möjligheten. Nu förändrar vi grundskolan, med färre och tydligare mål, nationella prov och tidigare betyg – så att de som behöver hjälp kan fångas upp i tid.
Rasmus JonlundKommunpolitiker (FP)
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, utbildning, skola, komvux, gymnasiet, högskolebehörighet, yrkesutbildning
måndag, oktober 18, 2010
Vård för papperslösa - snart på plats?
I helgen gjorde Sveriges nye integrationsminister, Folkpartiets Erik Ullenhag, ett viktigt ställningstagande i Ekots lördagsintervju: vård och skolgång för papperslösa flyktingar ska kunna genomföras. Självklar liberal politik kan tyckas, men det har varit motigt i portgången. Alltför länge har reformen fått vänta.
Under tiden har kommuner och landsting gjort vad man har kunnat - t.ex. i Skåne och Stockholm. En verklig förändring kräver dock en sådan lagändring på nationell nivå som nu aviseras.
En bra start för liberalen Ullenhag!
Media: Dagens Medicin, DN, Ekot, Expressen, SvD. Bloggar: Christoffer Fagerberg, Niklas Odelberg, Kristina Palmgren, Victor Zetterman.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, flyktingar, gömda, papperslösa, sjukvård, skola, Erik Ullenhag, regeringen, Folkpartiet
Under tiden har kommuner och landsting gjort vad man har kunnat - t.ex. i Skåne och Stockholm. En verklig förändring kräver dock en sådan lagändring på nationell nivå som nu aviseras.
En bra start för liberalen Ullenhag!
Media: Dagens Medicin, DN, Ekot, Expressen, SvD. Bloggar: Christoffer Fagerberg, Niklas Odelberg, Kristina Palmgren, Victor Zetterman.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, flyktingar, gömda, papperslösa, sjukvård, skola, Erik Ullenhag, regeringen, Folkpartiet
Legitimerad framtidsbyggare
Det är ingen överdrift att kalla lärare vårt viktigaste yrke. Bra lärare förmedlar både kunskap och kunskapsglädje. För att de allra bästa ska vilja bli lärare, för att läraryrket ska återfå sin höga status, och för att de som utbildar sig till lärare ska rustas på bästa sätt har den förra Alliansregeringen beslutat om en ny lärarutbildning.
Kravet på lärarlegitimation är nästa logiska steg, som aviserades av Alliansen och utbildningsminister Jan Björklund redan tidigare i år. Legitimationen ska inte bara kräva fullbordad lärarutbildning utan också en introduktion. Lämpligheten som lärare sitter inte bara i studierna.
Glädjande är att vår liberale utbildningsministers förslag tas emot positivt av de bägge lärarfacken, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, liksom av den socialdemokratiska oppositionen. Mikael Dambergs fokus på lärarnas introduktionsår är bara att välkomna.
Högre krav på lärarna går hand i hand med bättre arbetsvillkor, fler karriärvägar (t.ex. lektorat), högre status och, ja, högre löner. Det är en utveckling att välkomna, för det viktigaste framtidsyrket i den viktigaste framtidsbranschen.
Media: DN 1, 2, SvD, Bloggar: Carina Boberg, Tobias Cuthbert, Anne-Marie Ekström, Benny Lindholm, Helene Odenjung.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, utbildning, lärarutbildning, lärarlegitimation, regeringen, Alliansen, Folkpartiet, Jan Björklund, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet
Kravet på lärarlegitimation är nästa logiska steg, som aviserades av Alliansen och utbildningsminister Jan Björklund redan tidigare i år. Legitimationen ska inte bara kräva fullbordad lärarutbildning utan också en introduktion. Lämpligheten som lärare sitter inte bara i studierna.
Glädjande är att vår liberale utbildningsministers förslag tas emot positivt av de bägge lärarfacken, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, liksom av den socialdemokratiska oppositionen. Mikael Dambergs fokus på lärarnas introduktionsår är bara att välkomna.
Högre krav på lärarna går hand i hand med bättre arbetsvillkor, fler karriärvägar (t.ex. lektorat), högre status och, ja, högre löner. Det är en utveckling att välkomna, för det viktigaste framtidsyrket i den viktigaste framtidsbranschen.
Media: DN 1, 2, SvD, Bloggar: Carina Boberg, Tobias Cuthbert, Anne-Marie Ekström, Benny Lindholm, Helene Odenjung.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, utbildning, lärarutbildning, lärarlegitimation, regeringen, Alliansen, Folkpartiet, Jan Björklund, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet
söndag, oktober 10, 2010
Kristendomskunskap ingen indoktrinering
Det är länge sedan Sverige var ett homogent land där den lutherska statskyrkan var en av de viktigaste sammanhållande faktorerna (under stormaktstiden sannolikt den enskilt viktigaste). Numera förekommer en mängd konfessioner i svenska hem, skolor och samveten. Kittet mellan svenskar är snarast språket och en uppslutning bakom ett demokratiskt samhälle och en rättsstat med mänskliga rättigheter i högsätet, däribland religionsfriheten.
Att islam, buddhism, hinduism, en lång rad andra religiösa uttryck, och inte minst agnosticism, ateism och humanism numera är jämbördiga kristendomen innebär dock inte att århundraden av kristen dominans kan tänkas bort. Det betyder inte heller att kunskap och förståelse för vad denna kristendom med alla sina inre och yttre konflikter genom åren har inneburit för vårt Sverige av i dag, blir mindre viktig.
Därför är det helt rimligt att kristendomen tar en större del av undervisningen i ämnet religionskunskap i svenska skolor. Självklart innebär det inte någon slags indoktrinering, utantillärande av lärosatser eller rabblande av kyrkofäder. För att förstå det kristendomen betytt för historiens och dagens Sverige är ett kritiskt öga och tankesätt naturligtvis A och O.
Utbildningsminister Jan Björklund, som väljer att överpröva Skolverkets förslag till kursplan på denna punkt, gjorde en tydlig jämförelse: I historieundervisningen tar svensk historia större plats än andra delar av världshistorien. Och, för att förtydliga, att lära sig hur Birger jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, innebär ju ingen kritisk hyllning av några svenska hjältar.
Sedan ska svenska elever under sina grundskoleår få en god orientering i alla religioner, och hela världshistorien. Mötet mellan klasskamrater med olika bakgrund, umgänge och samarbete innebär också en skola om det mångkulturella land som är Sverige i dag.
Media: Ekot, Expressen x2, SvD, SVT, och mer: DN & SvD ledare. Bloggar, bl.a: Per Ankersjö, Carina Boberg, Olov Lindquist, Niklas Odelberg.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, religion, kristendom, kristendomskunskap, religionskunskap, kursplan, Skolverket, regeringen, Jan Björklund
Att islam, buddhism, hinduism, en lång rad andra religiösa uttryck, och inte minst agnosticism, ateism och humanism numera är jämbördiga kristendomen innebär dock inte att århundraden av kristen dominans kan tänkas bort. Det betyder inte heller att kunskap och förståelse för vad denna kristendom med alla sina inre och yttre konflikter genom åren har inneburit för vårt Sverige av i dag, blir mindre viktig.
Därför är det helt rimligt att kristendomen tar en större del av undervisningen i ämnet religionskunskap i svenska skolor. Självklart innebär det inte någon slags indoktrinering, utantillärande av lärosatser eller rabblande av kyrkofäder. För att förstå det kristendomen betytt för historiens och dagens Sverige är ett kritiskt öga och tankesätt naturligtvis A och O.
Utbildningsminister Jan Björklund, som väljer att överpröva Skolverkets förslag till kursplan på denna punkt, gjorde en tydlig jämförelse: I historieundervisningen tar svensk historia större plats än andra delar av världshistorien. Och, för att förtydliga, att lära sig hur Birger jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, innebär ju ingen kritisk hyllning av några svenska hjältar.
Sedan ska svenska elever under sina grundskoleår få en god orientering i alla religioner, och hela världshistorien. Mötet mellan klasskamrater med olika bakgrund, umgänge och samarbete innebär också en skola om det mångkulturella land som är Sverige i dag.
Media: Ekot, Expressen x2, SvD, SVT, och mer: DN & SvD ledare. Bloggar, bl.a: Per Ankersjö, Carina Boberg, Olov Lindquist, Niklas Odelberg.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, religion, kristendom, kristendomskunskap, religionskunskap, kursplan, Skolverket, regeringen, Jan Björklund
tisdag, september 14, 2010
Folkpartiet gör skillnad - för svensk skola
Apropå Folkpartiets betydelse och anledningarna att rösta liberalt: Två stora sådana stavas förstås kunskapsskolan, och Jan Björklund. I dag går vi in för valspurten, med tydliga budskap om skolan - och en tydlig jämförelse med alternativet i rapporten "Stoppa flumskolan".
Läs mer: Jan Björklunds nyhetsbrev, Folkpartiets hemsida, Unga Folkpartiet, TV4 Nyhetskanalen, GP, SvD.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, Folkpartiet, Jan Björklund, rödgröna, oppositionen, skolpolitik, valspurt, val 2010
Läs mer: Jan Björklunds nyhetsbrev, Folkpartiets hemsida, Unga Folkpartiet, TV4 Nyhetskanalen, GP, SvD.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, Folkpartiet, Jan Björklund, rödgröna, oppositionen, skolpolitik, valspurt, val 2010
onsdag, september 08, 2010
Har Nanne Grönvall eller Jan Björklund rätt om skolan?
Artisten Nanne Grönvall lägger skulden för att färre niondeklassare blir gymnasiebehöriga på utbildningsministern Jan Björklund och Folkpartiet. Medan jag, via denna blogg, hedrande nog blir den som försvarar den liberala skolpolitiken på Aftonbladets debattsida.
Och visst är det så att om färre "glädjebetyg" beror på Jan Björklund och hans inverkan för fler kontroller av betygssättningen, så kan man förstås se det så. Därmed avslöjas, som Björklund har påpekat, de problem som behöver åtgärdas för att fler verkligen ska kunna få med sig den kunskap de behöver.
Till skillnad från Grönvall ser jag vad vi gör åt problemen. Den som inte har noterat den frustande reformivern från det liberalt FP-märkta utbildningsdepartementet kan inte ha ägnat stort intresse åt skolfrågor i Sverige de senaste fyra åren.
Ny skollag med bl.a. tydligare rättigheter för eleverna. Fler och tidigare betyg, och fler och tidigare nationella prov för att tidigt se vilka elever som behöver hjälp och hur. Ny lärarutbildning. Satsningar på elevhälsovården, för såväl den fysiska som den psykiska hälsan.
Hela grundtanken med Folkpartiets skolpolitik är att se varje barn för vad han eller hon är, kan, förmår och klarar. Vars och ens behov av stöd. Vars och ens begåvning. Det är raka motsatsen till att bara ge utrymme för de "starka och framgångsrika". Tvärtom ska vi ge varje elev förutsättning att bli starka och framgångsrika utifrån sina förutsättningar.
Det är med genomförda och planerade skolreformer i ryggen som Jan Björklund och Folkpartiet med fog kan säga att det är bra att "glädjebetyg" försvinner. För nu får skolan verktyg att se varje elev.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola, skolpolitik, glädjebetyg, Nanne Grönvall, Jan Björklund, Folkpartiet, skollag, lärarutbildning, elevhälsovård, elevhälsa, skolhälsovård
Och visst är det så att om färre "glädjebetyg" beror på Jan Björklund och hans inverkan för fler kontroller av betygssättningen, så kan man förstås se det så. Därmed avslöjas, som Björklund har påpekat, de problem som behöver åtgärdas för att fler verkligen ska kunna få med sig den kunskap de behöver.
Till skillnad från Grönvall ser jag vad vi gör åt problemen. Den som inte har noterat den frustande reformivern från det liberalt FP-märkta utbildningsdepartementet kan inte ha ägnat stort intresse åt skolfrågor i Sverige de senaste fyra åren.
Ny skollag med bl.a. tydligare rättigheter för eleverna. Fler och tidigare betyg, och fler och tidigare nationella prov för att tidigt se vilka elever som behöver hjälp och hur. Ny lärarutbildning. Satsningar på elevhälsovården, för såväl den fysiska som den psykiska hälsan.
Hela grundtanken med Folkpartiets skolpolitik är att se varje barn för vad han eller hon är, kan, förmår och klarar. Vars och ens behov av stöd. Vars och ens begåvning. Det är raka motsatsen till att bara ge utrymme för de "starka och framgångsrika". Tvärtom ska vi ge varje elev förutsättning att bli starka och framgångsrika utifrån sina förutsättningar.
Det är med genomförda och planerade skolreformer i ryggen som Jan Björklund och Folkpartiet med fog kan säga att det är bra att "glädjebetyg" försvinner. För nu får skolan verktyg att se varje elev.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola, skolpolitik, glädjebetyg, Nanne Grönvall, Jan Björklund, Folkpartiet, skollag, lärarutbildning, elevhälsovård, elevhälsa, skolhälsovård
Starkare Folkparti, för en skola för alla
Folkpartiet noterar fyraårshögsta i dagens Synovate. Kanske är det ett tecken på att väljarnas prioritering av skolfrågorna, och Folkpartiets skolpolitiks popularitet, börjar märkas i opinionen.
Skolan förtjänar att uppmärksammas - och nu måste vi bygga vidare på reformerna och få till stånd en positiv förändringskraft som genomsyrar hela skolväsendet, "från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet" som DN skriver. Som Jan Björklund ofta påpekar byggs inte kunskapsskolan genom politiska åtgärder på riksnivå - även om de kan ge en bra grund och goda verktyg. Det är de enskilda lärarna och rektorerna som måste få kraft och möjlighet att förändra. DN:s huvudledare nämner några av Folkpartiets och Alliansens reformer som pekar i den riktningen.
Förstatligandet av skolan ska inte avfärdas för lättsinnigt i sammanhanget. Det handlar ju inte om att diskutera ett förstatligande för diskussionens egen skull, eller organisera om för organiserandets skull, utan om att ge just verktyg och lägga grunden för verkliga förändringar. Om att ge de enskilda skolorna större möjligheter att förbättra sig. Om att skolorna ska kunna se varje elev, ge stöd till dem som behöver i något eller flera ämnen, tidigt, och fånga upp talangerna i olika ämnen, för att sporra begåvning. De goda exemplen finns, t.ex. i västgötska Essunga, som SVT har lyft fram och som jag skrivit om tidigare.
I Stockholm har vi gjort en del i den riktningen - och nu stiger vi i Lärarförbundets skolrankning (ettan Arvidsjaur är samtidigt att gratulera!). Folkpartiet vill göra mer, bl.a. för att säkerställa alla barns skolgång med kvalitet - även barn som placeras av socialtjänsten, som mina partivänner Lotta Edholm, Jan Jönsson och Isabel Smedberg-Palmqvist skriver om på DN.se i dag.
Media: AB, DN 1, 2, Expressen, SvD 1, 2. Bloggar: Alliansnytt, Lotta Edholm x2, Anne-Marie Ekström, Eva Flyborg, Lars Lundqvist.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinion, skola, Folkpartiet, Alliansen, socialtjänst, barn, placerade barn, omhändertagna barn, skolgång, förstatligande, statlig skola
Skolan förtjänar att uppmärksammas - och nu måste vi bygga vidare på reformerna och få till stånd en positiv förändringskraft som genomsyrar hela skolväsendet, "från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet" som DN skriver. Som Jan Björklund ofta påpekar byggs inte kunskapsskolan genom politiska åtgärder på riksnivå - även om de kan ge en bra grund och goda verktyg. Det är de enskilda lärarna och rektorerna som måste få kraft och möjlighet att förändra. DN:s huvudledare nämner några av Folkpartiets och Alliansens reformer som pekar i den riktningen.
Förstatligandet av skolan ska inte avfärdas för lättsinnigt i sammanhanget. Det handlar ju inte om att diskutera ett förstatligande för diskussionens egen skull, eller organisera om för organiserandets skull, utan om att ge just verktyg och lägga grunden för verkliga förändringar. Om att ge de enskilda skolorna större möjligheter att förbättra sig. Om att skolorna ska kunna se varje elev, ge stöd till dem som behöver i något eller flera ämnen, tidigt, och fånga upp talangerna i olika ämnen, för att sporra begåvning. De goda exemplen finns, t.ex. i västgötska Essunga, som SVT har lyft fram och som jag skrivit om tidigare.
I Stockholm har vi gjort en del i den riktningen - och nu stiger vi i Lärarförbundets skolrankning (ettan Arvidsjaur är samtidigt att gratulera!). Folkpartiet vill göra mer, bl.a. för att säkerställa alla barns skolgång med kvalitet - även barn som placeras av socialtjänsten, som mina partivänner Lotta Edholm, Jan Jönsson och Isabel Smedberg-Palmqvist skriver om på DN.se i dag.
Media: AB, DN 1, 2, Expressen, SvD 1, 2. Bloggar: Alliansnytt, Lotta Edholm x2, Anne-Marie Ekström, Eva Flyborg, Lars Lundqvist.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinion, skola, Folkpartiet, Alliansen, socialtjänst, barn, placerade barn, omhändertagna barn, skolgång, förstatligande, statlig skola
tisdag, september 07, 2010
Större Folkparti - och tydligare spelregler för skolan
Oppositionen må tycka att Jan Björklund är besvärlig att tas med - hans och Folkpartiets skolpolitik har ändå högt förtroende bland svenskarna. Och när skolan är en av valets allra viktigaste frågor, har utbildningsministern och det liberala partiet alla förutsättningar att fortsätta den försiktiga men förhoppningsvis stadiga uppgång som vi senast fick bekräftat i United Minds och Skop. När flera opinionsmätningar som ger liknande besked finns anledning att hoppas.
Skillnaderna i skolpolitiken må ha minskat - som avspeglades bl.a. i gårdagens tv-sända partiledardebatt i ämnet. Det är till stor del Folkpartiets och Jan Björklunds förtjänst: de rödgröna partierna har fått anpassa sig till hans agenda för kunskapsskolan. Det gör inte de återstående skillnaderna obetydliga - och det gör inte de rödgröna företrädarnas övertygelse om det riktiga i skolreformerna djupare. Mona Sahlin må ha fått sitt parti att acceptera t.ex. tidigare betyg, Miljöpartiet må vara varma friskolevänner - men helheten når inte ända fram. Särskilt inte med Vänsterpartiet och Lars Ohly med på regeringstaburetterna.
Den liberala stridbarheten i skolfrågor visar sig t.ex. kring kravet på förstatligande av skolan (där vi nu fått med oss de övriga Allianspartierna på att åtminstone utvärdera kommunaliseringen) och dagens ställningstagande mot bonusar till rektorer och skolpersonal eftersom det riskerar att öka de "glädjebetyg" som har varit på väg ned.
Det säkraste kortet för fortsatta skolreformer är en Alliansregering med ett starkare Folkparti.
Media: AB 1, 2, DN 1, 2, Expressen 1, 2, 3, 4, SvD.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola, skolpolitik, Folkpartiet, Jan Björklund, Alliansen, regeringen, oppositionen, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Lars Ohly, glädjebetyg, förstatligande, kommunalisering
Skillnaderna i skolpolitiken må ha minskat - som avspeglades bl.a. i gårdagens tv-sända partiledardebatt i ämnet. Det är till stor del Folkpartiets och Jan Björklunds förtjänst: de rödgröna partierna har fått anpassa sig till hans agenda för kunskapsskolan. Det gör inte de återstående skillnaderna obetydliga - och det gör inte de rödgröna företrädarnas övertygelse om det riktiga i skolreformerna djupare. Mona Sahlin må ha fått sitt parti att acceptera t.ex. tidigare betyg, Miljöpartiet må vara varma friskolevänner - men helheten når inte ända fram. Särskilt inte med Vänsterpartiet och Lars Ohly med på regeringstaburetterna.
Den liberala stridbarheten i skolfrågor visar sig t.ex. kring kravet på förstatligande av skolan (där vi nu fått med oss de övriga Allianspartierna på att åtminstone utvärdera kommunaliseringen) och dagens ställningstagande mot bonusar till rektorer och skolpersonal eftersom det riskerar att öka de "glädjebetyg" som har varit på väg ned.
Det säkraste kortet för fortsatta skolreformer är en Alliansregering med ett starkare Folkparti.
Media: AB 1, 2, DN 1, 2, Expressen 1, 2, 3, 4, SvD.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola, skolpolitik, Folkpartiet, Jan Björklund, Alliansen, regeringen, oppositionen, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Lars Ohly, glädjebetyg, förstatligande, kommunalisering
fredag, september 03, 2010
Färre gymnasiebehöriga - nu vänder det
Andelen gymnasiebehöriga sjunker - och det är inte oväntat. Sedan Folkpartiets skolpolitik blev regeringspolitik, har bl.a. Skolinspektionens arbete inneburit en större kontroll av betygssättningen. Det har hämmat betygsinflationen - "glädjebetygen är på väg bort", konstaterar utbildningsminister Jan Björklund.
I Stockholm har kunskapsresultaten förbättrats de senaste åren - här har förstås Folkpartiets skolpolitik också haft stort inflytande förut, inte minst under Jan Björklunds tid som skolborgarråd, 1998-2002. Förbättringen har framför allt skett i friskolorna. Liksom Rapport åter tog upp i kväll, finns också skolor som Nossebro skola som - där efter nationella jämförelser - med nya arbetssätt har lyckats bättre.
Försämringen av betygen i stort riskerar däremot att fortsätta. För en allmän förändring och förbättring av den svenska skolan krävs att Folkpartiets och Alliansregeringen fokus på kunskap och arbetsro får genomslag. Den nya skollagen, gymnasiereformen, betygssystemet, lärarutbildningen med mera måste få slå rot och få verka.
Sådan förändring tar tid.
Uppdatering: Som SvD rapporterar i dag lördag finns förstås en del att göra i de kommunala skolorna även i Stockholm. Lotta Edholm och Folkpartiet har ytterligare förslag i vårt skolprogram för Stockholm: bl.a. lördagsgymnasium för dem som riskerar underkänt, och diagnostiska prov i ettan på gymnasiet för att kunna ge varje elev rätt undervisning, och även för att upptäcka skillnader i betygssättning och eventuella glädjebetyg.
Helena von Schantz bloggar.
Media: DN, SvD, SVT, TV4 Nyhetskanalen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola, skolpolitik, betyg, behörighet, gymnasiet, gymnasiebehörighet, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund, Stockholm
I Stockholm har kunskapsresultaten förbättrats de senaste åren - här har förstås Folkpartiets skolpolitik också haft stort inflytande förut, inte minst under Jan Björklunds tid som skolborgarråd, 1998-2002. Förbättringen har framför allt skett i friskolorna. Liksom Rapport åter tog upp i kväll, finns också skolor som Nossebro skola som - där efter nationella jämförelser - med nya arbetssätt har lyckats bättre.
Försämringen av betygen i stort riskerar däremot att fortsätta. För en allmän förändring och förbättring av den svenska skolan krävs att Folkpartiets och Alliansregeringen fokus på kunskap och arbetsro får genomslag. Den nya skollagen, gymnasiereformen, betygssystemet, lärarutbildningen med mera måste få slå rot och få verka.
Sådan förändring tar tid.
Uppdatering: Som SvD rapporterar i dag lördag finns förstås en del att göra i de kommunala skolorna även i Stockholm. Lotta Edholm och Folkpartiet har ytterligare förslag i vårt skolprogram för Stockholm: bl.a. lördagsgymnasium för dem som riskerar underkänt, och diagnostiska prov i ettan på gymnasiet för att kunna ge varje elev rätt undervisning, och även för att upptäcka skillnader i betygssättning och eventuella glädjebetyg.
Helena von Schantz bloggar.
Media: DN, SvD, SVT, TV4 Nyhetskanalen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola, skolpolitik, betyg, behörighet, gymnasiet, gymnasiebehörighet, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund, Stockholm
söndag, augusti 29, 2010
Jan Björklund i SVT - med en skolpolitik för att nå toppen
I kväll utfrågas Folkpartiledaren Jan Björklund i SVT - och i Rapport precis innan utfrågningen fick tittarna en bra uppvärmning med ett inslag från Nossebro skola i västgötska Essunga. En skola som har gått från botten till toppen i skolresultat och andel gymnasiebehöriga elever.
Väckarklockan var de nationella jämförelserna av betyg och gymnasiebehörighet. Vägen till framgång blev att jobba med varje elev, aldrig ge upp, och satsa på fler lärare i klassrummet hellre än mindre grupper.
Det är ett bra exempel på kunskapsskolan som Folkpartiet arbetar för. Precis som varje elev behöver finna och få stöd i sin väg till kunskap och goda skolresultat, utifrån sina förutsättningar, kan och måste varje skola, varje skolledning och varje lärarkollegium, finna de arbetssätt som passar bäst lokalt.
Skolpolitikens uppgift är att ge varje skola de bästa verktygen. Sedan ska varje skola få stor frihet. Så har skett i Stockholms stad, där skolorna nu lyder direkt under utbildningsnämnden, och Folkpartiets mål är att skolan bör återgå från kommunernas till statens ansvar (Alliansen har nu enats om att utvärdera den 20 år gamla kommunaliseringen).
Tanken är förstås inte att utbildningsdepartement och Skolverk ska detaljstyra skolorna - utan just att varje skola ska kunna fungera utifrån sina förutsättningar, styrd av rektors- och lärarprofessionen, utifrån enhetliga nationella regler.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, Folkpartiet, Jan Björklund, betyg, gymnasiebehörighet, nationella jämförelser, Nossebro skola, Essunga
Väckarklockan var de nationella jämförelserna av betyg och gymnasiebehörighet. Vägen till framgång blev att jobba med varje elev, aldrig ge upp, och satsa på fler lärare i klassrummet hellre än mindre grupper.
Det är ett bra exempel på kunskapsskolan som Folkpartiet arbetar för. Precis som varje elev behöver finna och få stöd i sin väg till kunskap och goda skolresultat, utifrån sina förutsättningar, kan och måste varje skola, varje skolledning och varje lärarkollegium, finna de arbetssätt som passar bäst lokalt.
Skolpolitikens uppgift är att ge varje skola de bästa verktygen. Sedan ska varje skola få stor frihet. Så har skett i Stockholms stad, där skolorna nu lyder direkt under utbildningsnämnden, och Folkpartiets mål är att skolan bör återgå från kommunernas till statens ansvar (Alliansen har nu enats om att utvärdera den 20 år gamla kommunaliseringen).
Tanken är förstås inte att utbildningsdepartement och Skolverk ska detaljstyra skolorna - utan just att varje skola ska kunna fungera utifrån sina förutsättningar, styrd av rektors- och lärarprofessionen, utifrån enhetliga nationella regler.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolpolitik, Folkpartiet, Jan Björklund, betyg, gymnasiebehörighet, nationella jämförelser, Nossebro skola, Essunga
fredag, augusti 27, 2010
Elitklasser på Kungsholmen?
Kungsholmens skolor är populära både bland Kungsholmsbor och andra Stockholmselever - kanske kan någon av dem också bli platsen för någon av Sveriges tänkta "elitklasser" för högstadiet? Om detta skriver jag i veckans nummer av lokaltidningen Vårt Kungsholmen. Se texten, och faksimil, nedan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, elitklasser, Kungsholmen
Kungsholmen – plats för elitklasser?
Kungsholmens skolor blir bara populärare, bland elever härifrån och från andra håll i Stockholm. Och över hela staden harskolresultaten förbättrats de senaste åren – samtidigt som skolpengen har höjtsmer.
I en skola för kunskap blir varje elev sedd för den han eller hon är. Den som är i behov av extra stöd ska få det – den som har lättför sig ska stimuleras att lära vidare.
Folkpartiet vill att alla elever ska få chansen att utvecklasin begåvning. Det gäller inte bara dem med estetiska eller idrottsligatalanger. Yrkesämnena uppgraderas i den nya gymnasieskolan, och för dem som ärriktigt bra på t.ex. matte eller språk finns nu ”elitklasser”.
Nästa steg är att införa sådana klasser för teoretiskt riktigt begåvade och motiverade unga tjejer och killar, även på högstadiet. I Stockholm vill vi börja med försök redan 2012 – varför inte på Kungsholmen?
Rasmus Jonlund, kommunkandidat (FP)
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, elitklasser, Kungsholmen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
