Först var det Västerbron, sedan Essingeleden och nu står Stockholm redo för sin tredje stora nord-sydliga vägförbindelse: Förbifart Stockholm. Den blir dyr och kommer att ta många år att bygga, med sina långa tunnlar som ska skydda Mälaröarna. Men den behövs för ett växande Stockholm, en region som blir motsvarande ett Malmö större de kommande decennierna.
Vattnet ger Stockholm dess själ men ställer till problem i transportsammanhang. Därför är "Saltsjö/Mälarsnittet" och kapaciteten där ett väl ältat problem i trafikplaneringskretsar. I dag leds all biltrafik mellan norr och söder i vår mest trafikintensiva region rakt genom huvudstadens hjärta. Förutom sårbarheten (demonstrerad av kranen Lodbroks åverkan för några år sedan) och trängseln är det högst omodernt och miljöovänligt och borde åtgärdats för länge sedan.
Personligen brinner jag mer för nya spår än nya vägar, men Förbifarten behövs, om inte Stockholm ska drabbas av trafikinfarkt och Essingeöarna och Kungsholmen få något som liknar Sveriges längsta parkeringsplats i "rusningstid". Att Folkpartiet och Moderaterna fått med sig Alliansvännerna i C och KD, och att Socialdemokraterna står fast vid sitt ja ger en stabil grund för mångmiljardsatsningen (även om det inte lär rosa de rödgröna kamraterna MP och V).
Nya vägar kommer aldrig att förslå i längden. Framtiden kräver också trängselavgifter för minskade utsläpp och minskad trängsel, strängare nationella och lokala miljöregleringar, och miljövänligare fordon, motorer och bränslen. När Förbifarten står klar, ett par mandatperioder framåt, lär mycket av det finnas på plats.
Media: DN Debatt, DN, ABC. Bloggar: Per Ankersjö, Malin Danielsson, Lotta Edholm, Andreas Froby, Mark Klamberg, Seved Monke, Kent Persson, Mats Persson, Per Pettersson, Maria Wallhager.
Intressant om politik, trafik, infrastruktur, Förbifarten, Förbifart Stockholm, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet
måndag, mars 29, 2010
söndag, mars 28, 2010
Pensionärernas tur, också
De senaste åren har alla löntagare fått sänkt skatt. Det betyder mer egna pengar att röra sig med, att det verkligen lönar sig att arbeta - vilket också är bra för samhällsekonomin och i längden även för alla som inte själv arbetar och får del av jobbskattesänkningarna. Det gäller inte minst pensionärerna.
Pensionernas tydliga beroende av hur det går för ekonomin i stort blir tydlig nu när krisen gör att bromsen i pensionssystemet träder in. Det är trist, men beror på det i grunden mycket positiva att Sverige sedan 90-talet har ett av världens få reformerade, långsiktigt hållbara pensionssystem, dessutom med brett partipolitiskt stöd.
Även pensionärer förtjänar givetvis samtidigt att få behålla mer av sina egna pengar. Även sådana skattesänkningar har förutom den ökade friheten för de berörda positiva effekter på samhällsekonomin i stort. Alliansregeringen har redan sänkt pensionärernas skatter två gånger, med fokus på dem med minst marginaler. Nästa steg blir nu sänkt skatt för alla pensionärer, en satsning på 5 miljarder nästa år.
Oppositionens löften kom naturligtvis som ett brev på posten - mångfalt dyrare än regeringens. Pensionärerna bör dock när de lyssnar på de rödgröna lockropen fundera över vilken ekonomisk politik som totalt sett gynnar dem och andra i Sverige bäst: jobblinjen eller skattehöjarlinjen.
Folkpartiledaren Jan Björklund berättar i sitt nyhetsbrev mer om Alliansregeringens tredje skattesänkning för pensionärerna. Det gör också bloggarna Per Altenberg, Fredrik Antonsson, Annika Beijbom, Carina Boberg, Linnéa Darell, Niklas Frykman, Maria Hagbom, Mark Klamberg, Ann-Cathrin Larsson, Catrine Norrgård, Mathias Sundin, Kent Persson, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2, Hans Åberg. Kanske början på påskveckans bloggdebatt? Medierapporteringen sker bl.a. av Aftonbladet med kommentar av Lena Mellin), DN/TT, SvD:s Göran Eriksson, Rapport med kommentar av Mats Knutson.
Intressant om politik, pensionärer, skatt, skattesänkning, jobbskatteavdrag, pensionärsskatt, pension, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Folkpartiet, Jan Björklund
Pensionernas tydliga beroende av hur det går för ekonomin i stort blir tydlig nu när krisen gör att bromsen i pensionssystemet träder in. Det är trist, men beror på det i grunden mycket positiva att Sverige sedan 90-talet har ett av världens få reformerade, långsiktigt hållbara pensionssystem, dessutom med brett partipolitiskt stöd.
Även pensionärer förtjänar givetvis samtidigt att få behålla mer av sina egna pengar. Även sådana skattesänkningar har förutom den ökade friheten för de berörda positiva effekter på samhällsekonomin i stort. Alliansregeringen har redan sänkt pensionärernas skatter två gånger, med fokus på dem med minst marginaler. Nästa steg blir nu sänkt skatt för alla pensionärer, en satsning på 5 miljarder nästa år.
Oppositionens löften kom naturligtvis som ett brev på posten - mångfalt dyrare än regeringens. Pensionärerna bör dock när de lyssnar på de rödgröna lockropen fundera över vilken ekonomisk politik som totalt sett gynnar dem och andra i Sverige bäst: jobblinjen eller skattehöjarlinjen.
Folkpartiledaren Jan Björklund berättar i sitt nyhetsbrev mer om Alliansregeringens tredje skattesänkning för pensionärerna. Det gör också bloggarna Per Altenberg, Fredrik Antonsson, Annika Beijbom, Carina Boberg, Linnéa Darell, Niklas Frykman, Maria Hagbom, Mark Klamberg, Ann-Cathrin Larsson, Catrine Norrgård, Mathias Sundin, Kent Persson, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2, Hans Åberg. Kanske början på påskveckans bloggdebatt? Medierapporteringen sker bl.a. av Aftonbladet med kommentar av Lena Mellin), DN/TT, SvD:s Göran Eriksson, Rapport med kommentar av Mats Knutson.
Intressant om politik, pensionärer, skatt, skattesänkning, jobbskatteavdrag, pensionärsskatt, pension, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Folkpartiet, Jan Björklund
tisdag, mars 23, 2010
Ny skollag grunden för kunskapsskolan
Efter en frenetisk reformperiod är Folkpartiets Jan Björklund framme till riksdagens bord med en ny skollag. När den träder i kraft innebär det att elever, föräldrar och lärare får tydligare och högre kunskapskrav, tydligare rätt till stöd och hjälp, och ökad trygghet och arbetsro.
Kraven höjs också på lärarna - tyvärr har vi ännu inte nått fram med en lärarlegitimation men enbart behöriga lärare ska kunna få fasta tjänster. Att det ska bli en verklig kvalitetsgaranti är förstås kopplat till den reform av lärarutbildningen som också tagits fram under Folkpartiets tid på utbildningsdepartementet.
Bland alla viktiga saker vill jag lyfta fram två. Det första är att IV-programmet - som blev programgymnasiets största - avskaffas, och ersätts med fem olika introduktionsprogram för den som inte är gymnasiebehörig, beroende på vilka behov och eventuella problem den individuelle eleven har. Att de obehöriga eleverna på sikt ska bli många färre hänger sedan förstås på en bättre grundskola, inte minst det återupprättade lågstadiet.
Elevernas stärkta rättigheter är en annan viktig del i den nya skollagen. Skolhälsovård med läkare, skolsköterska, psykolog och kurator, studie- och yrkesvägledning, och skolbibliotek ska finnas för alla elever på alla skolor. Elevernas rättssäkerhet stärks också genom att fler beslut kan överklagas.
Överlag har den nya skollagen stort stöd, från lärarfacken liksom inom oppositionen vilket borgar för en långsiktighet. För att lagen ska träda i kraft, och skolpolitiken fortsätta utvecklas i liberal riktning mot ökad kunskap och stärkta individuella chanser, borde dock Jan Björklund, Folkpartiet och Alliansen få minst fyra år till på sig i Rosenbad. De har ju en hel del annat såväl inom som utanför utbildningsdepartementets hägn att befästa och utveckla.
Läs mer hos Jan Björklund och regeringen. Media: DN, SvD. Bloggar: Roger Haddad, Anna Lundberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, skola, skollag, nya skollagen, lärarlegitimation, behöriga lärare, individuella programmet, IV-programmet, IV, skolhälsovård, skolbibliotek, Jan Björklund, Folkpartiet, Alliansen, oppositionen, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, lärarfacken
Kraven höjs också på lärarna - tyvärr har vi ännu inte nått fram med en lärarlegitimation men enbart behöriga lärare ska kunna få fasta tjänster. Att det ska bli en verklig kvalitetsgaranti är förstås kopplat till den reform av lärarutbildningen som också tagits fram under Folkpartiets tid på utbildningsdepartementet.
Bland alla viktiga saker vill jag lyfta fram två. Det första är att IV-programmet - som blev programgymnasiets största - avskaffas, och ersätts med fem olika introduktionsprogram för den som inte är gymnasiebehörig, beroende på vilka behov och eventuella problem den individuelle eleven har. Att de obehöriga eleverna på sikt ska bli många färre hänger sedan förstås på en bättre grundskola, inte minst det återupprättade lågstadiet.
Elevernas stärkta rättigheter är en annan viktig del i den nya skollagen. Skolhälsovård med läkare, skolsköterska, psykolog och kurator, studie- och yrkesvägledning, och skolbibliotek ska finnas för alla elever på alla skolor. Elevernas rättssäkerhet stärks också genom att fler beslut kan överklagas.
Överlag har den nya skollagen stort stöd, från lärarfacken liksom inom oppositionen vilket borgar för en långsiktighet. För att lagen ska träda i kraft, och skolpolitiken fortsätta utvecklas i liberal riktning mot ökad kunskap och stärkta individuella chanser, borde dock Jan Björklund, Folkpartiet och Alliansen få minst fyra år till på sig i Rosenbad. De har ju en hel del annat såväl inom som utanför utbildningsdepartementets hägn att befästa och utveckla.
Läs mer hos Jan Björklund och regeringen. Media: DN, SvD. Bloggar: Roger Haddad, Anna Lundberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, skola, skollag, nya skollagen, lärarlegitimation, behöriga lärare, individuella programmet, IV-programmet, IV, skolhälsovård, skolbibliotek, Jan Björklund, Folkpartiet, Alliansen, oppositionen, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, lärarfacken
Hållbarheten är energifrågan, kärnkraft en del av svaret
Sanningens minut närmar sig för kärnkraften, jämt 30 år efter den ödesdigra folkomröstningen som bidragit till att låsa och lamslå energifrågan i debatt och handling nästan lika länge. Alliansregeringens energiproposition innebär en storsatsning på förnybara energikällor. Och den innebär att låsningarna kring kärnkraften låses upp. Framför allt Folkpartiet och Centerpartiet har tagit stort ansvar.
Nu ska det bli möjligt att bygga nya kärnkraftsreaktorer som ersätter de gamla som snart är uttjänta. De nya reaktorerna skulle bli effektivare, säkrare, ge mindre avfall i förhållande till effekten och innebära större och tryggare elleveranser. Forskningen och kunnandet har gått framåt på ett område där Sverige en gång låg i täten. De nya reaktorer som nu byggs i omvärlden innebär viktiga erfarenheter.
Energipolitiken måste vara hållbar för ekonomi och miljö. Hur vi värnar svensk basindustri och trygghet för svenska hushåll är en fråga som inte minst många socialdemokratiska tungviktare i facket och kommunerna ställer. Miljövänner oavsett partifärg bör fråga sig hur vi får mer fossilfri el, som har en mängd användningsområden, t.ex. fler laddningsbara elbilar? Hur minskar vi generellt beroendet av kol och olja?
Vattenkraft, andra förnybara energikällor och energieffektivisering är viktiga delar i en hållbar energipolitik. Men en hållbar utveckling kräver att vi radikalt minskar import och användning av fossila bränslen. Då behövs också modern kärnkraft. Hur gröna de rödgröna med Miljöpartiet i spetsen än vill vara har de ännu inget hållbart alternativ.
Läs också DN:s ledarskribent Johannes Åman, DN, samt lite äldre från Rapport med TT-notis i DN, Expressen och SvD. Bloggare: Per Ankersjö, Pär Gustafsson, Tobias Josefsson, Mark Klamberg, Seved Monke, Niklas Odelberg, Kent Persson, Mikael Ståldal, Christer Sörliden.
Intressant om politik, energi, kärnkraft, vattenkraft, fossila bränslen, olja, kol, fossil energi, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet
Nu ska det bli möjligt att bygga nya kärnkraftsreaktorer som ersätter de gamla som snart är uttjänta. De nya reaktorerna skulle bli effektivare, säkrare, ge mindre avfall i förhållande till effekten och innebära större och tryggare elleveranser. Forskningen och kunnandet har gått framåt på ett område där Sverige en gång låg i täten. De nya reaktorer som nu byggs i omvärlden innebär viktiga erfarenheter.
Energipolitiken måste vara hållbar för ekonomi och miljö. Hur vi värnar svensk basindustri och trygghet för svenska hushåll är en fråga som inte minst många socialdemokratiska tungviktare i facket och kommunerna ställer. Miljövänner oavsett partifärg bör fråga sig hur vi får mer fossilfri el, som har en mängd användningsområden, t.ex. fler laddningsbara elbilar? Hur minskar vi generellt beroendet av kol och olja?
Vattenkraft, andra förnybara energikällor och energieffektivisering är viktiga delar i en hållbar energipolitik. Men en hållbar utveckling kräver att vi radikalt minskar import och användning av fossila bränslen. Då behövs också modern kärnkraft. Hur gröna de rödgröna med Miljöpartiet i spetsen än vill vara har de ännu inget hållbart alternativ.
Läs också DN:s ledarskribent Johannes Åman, DN, samt lite äldre från Rapport med TT-notis i DN, Expressen och SvD. Bloggare: Per Ankersjö, Pär Gustafsson, Tobias Josefsson, Mark Klamberg, Seved Monke, Niklas Odelberg, Kent Persson, Mikael Ståldal, Christer Sörliden.
Intressant om politik, energi, kärnkraft, vattenkraft, fossila bränslen, olja, kol, fossil energi, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet
måndag, mars 22, 2010
Amerikas hälsoutmaning - och Sveriges
"Sjukvård är ingen rättighet." "Varför ska jag betala för andra människors och deras barns sjukvård?" Två citat ur den nyhetsrapportering som nått oss under det amerikanska politiska år som så mycket kommit att handla om hälsovårdsreformen, och som visar hur annorlunda USA och den amerikanska debatten är från Europa i välfärdsfrågor.
Nu är Obamas reform i hamn, mindre omfattande och ambitiös än vad han och många andra hade hoppats på men ändå ett stort steg framåt. Många amerikaner anser nog trots allt att sjukvård är en rättighet för alla. För andra kan kanske ett av de arga argumenten mot reformen vändas till dess fördel: "De som inte har en sjukförsäkring kan ju alltid gå till akuten."
Och där kommer vi in på det kanske tyngsta problemet, eller åtminstone det som gör en reform helt nödvändig: kostnaderna. Redan i dag lägger USA i princip dubbelt så stor andel av en mycket större BNP än Sverige på sin hälso- och sjukvård - som ändå inte kommer alla till del (47 miljoner oförsäkrade, personer med kroniska sjukdomar som upptäcker att deras "pre-existing conditions" utesluter dem från att få vården betald, osv). Och kostnaderna ökar i en farlig takt som belastar såväl samhällsekonomin i stort (t.ex. genom de arbetsgivare genom vilka de flesta får sin sjukförsäkring) som statskassan (genom Medicare och Medicaid, för riktigt fattiga, pensionärer och krigsveteraner).
Ett system där miljoner oförsäkrade aldrig går till doktorn med sina krämpor och till slut när de blivit riktigt allvarliga hamnar på akuten - det är inte bara ett grymt system, utan blir också olidligt dyrt i längden. Och minskade kostnader på sikt är därmed, jämte rättvisa och socialt ansvar för de miljoner som har inget eller otillräckligt skydd, ett av de tyngsta argumenten. Ett argument som bör kunna övertyga även budgethökar av såväl republikansk som demokratisk art, eller den statsminimalistiska antifederalistiska populistiska högern.
Den politiska analysen för Obama och demokraterna i kongressledningen är att de har misslyckats grovt med att ändra den extrema partipolariseringen i amerikansk politik, att de har misslyckats med att få med sig såväl några republikaner som demokrater på både vänster- och högerkanten som tycker det är antingen för mycket eller för lite, och att de har misslyckats med att få till stånd en så stor reform som de själva önskat. Samt att de förmodligen förlorade supermajoriteten genom fyllnadsvalet i Massachussetts till stor del p.g.a. den inflammerade debatten kring sjukvården.
Men ändå är det en stor seger. Utfallet kan mycket väl bli en stärkt position för vinnarna - för att vara en vinnare är viktigt i amerikansk politik, som professor Erik Åsard påpekade i P1 Morgon i morse. Kanske är det som NY Times ledarskribent hoppas första steget på vägen mot en mer allomfattande hälso- och sjukvård - även om USA aldrig blir som Sverige eller övriga Europa.
Sverige blir heller aldrig som USA, men vi kan ändå lära något av den amerikanska debatten, förutom det ständigt fascinerande i amerikansk politik. Kanske kan det bli en veckans bloggdebatt.
Fokus på det friska, det förebyggande och hälsofrämjande är något som vi definitivt behöver bli bättre på även här. Det innebär minskat lidande och sjukdom och minskade kostnader på sikt när människor får vara friskare.
Om USA behöver mer offentligt i vården, behöver vi fortsätta öka de privata alternativens betydelse. Inte genom att kompromissa med den solidariska finansieringen - det är otänkbart och dessutom både onödigt och kontraproduktivt. Däremot är konkurrensen som mångfalden för med sig en positiv kraft som vi inte klarar oss utan. Såväl på privat drivna akutsjukhus som på personaldrivna småföretag som vårdcentraler eller logopedmottagningar tävlar man med idéer - för att förbättra vården för sina patienter. Idéer som kan spridas till fler.
Svensk vård behöver en skönhetstävling om idéer.
Media: AB, DN, NY Times, Rapport, SvD. Bloggar: Carina Boberg, Thomas Böhlmark (om svensk sjukvårds utmaningar), Linnéa Darell, Runo Johansson, Kristina Palmgren, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, vård, sjukvård, USA, Obama, demokraterna, republikanerna, sjukförsäkring, Medicare, Medicaid
Nu är Obamas reform i hamn, mindre omfattande och ambitiös än vad han och många andra hade hoppats på men ändå ett stort steg framåt. Många amerikaner anser nog trots allt att sjukvård är en rättighet för alla. För andra kan kanske ett av de arga argumenten mot reformen vändas till dess fördel: "De som inte har en sjukförsäkring kan ju alltid gå till akuten."
Och där kommer vi in på det kanske tyngsta problemet, eller åtminstone det som gör en reform helt nödvändig: kostnaderna. Redan i dag lägger USA i princip dubbelt så stor andel av en mycket större BNP än Sverige på sin hälso- och sjukvård - som ändå inte kommer alla till del (47 miljoner oförsäkrade, personer med kroniska sjukdomar som upptäcker att deras "pre-existing conditions" utesluter dem från att få vården betald, osv). Och kostnaderna ökar i en farlig takt som belastar såväl samhällsekonomin i stort (t.ex. genom de arbetsgivare genom vilka de flesta får sin sjukförsäkring) som statskassan (genom Medicare och Medicaid, för riktigt fattiga, pensionärer och krigsveteraner).
Ett system där miljoner oförsäkrade aldrig går till doktorn med sina krämpor och till slut när de blivit riktigt allvarliga hamnar på akuten - det är inte bara ett grymt system, utan blir också olidligt dyrt i längden. Och minskade kostnader på sikt är därmed, jämte rättvisa och socialt ansvar för de miljoner som har inget eller otillräckligt skydd, ett av de tyngsta argumenten. Ett argument som bör kunna övertyga även budgethökar av såväl republikansk som demokratisk art, eller den statsminimalistiska antifederalistiska populistiska högern.
Den politiska analysen för Obama och demokraterna i kongressledningen är att de har misslyckats grovt med att ändra den extrema partipolariseringen i amerikansk politik, att de har misslyckats med att få med sig såväl några republikaner som demokrater på både vänster- och högerkanten som tycker det är antingen för mycket eller för lite, och att de har misslyckats med att få till stånd en så stor reform som de själva önskat. Samt att de förmodligen förlorade supermajoriteten genom fyllnadsvalet i Massachussetts till stor del p.g.a. den inflammerade debatten kring sjukvården.
Men ändå är det en stor seger. Utfallet kan mycket väl bli en stärkt position för vinnarna - för att vara en vinnare är viktigt i amerikansk politik, som professor Erik Åsard påpekade i P1 Morgon i morse. Kanske är det som NY Times ledarskribent hoppas första steget på vägen mot en mer allomfattande hälso- och sjukvård - även om USA aldrig blir som Sverige eller övriga Europa.
Sverige blir heller aldrig som USA, men vi kan ändå lära något av den amerikanska debatten, förutom det ständigt fascinerande i amerikansk politik. Kanske kan det bli en veckans bloggdebatt.
Fokus på det friska, det förebyggande och hälsofrämjande är något som vi definitivt behöver bli bättre på även här. Det innebär minskat lidande och sjukdom och minskade kostnader på sikt när människor får vara friskare.
Om USA behöver mer offentligt i vården, behöver vi fortsätta öka de privata alternativens betydelse. Inte genom att kompromissa med den solidariska finansieringen - det är otänkbart och dessutom både onödigt och kontraproduktivt. Däremot är konkurrensen som mångfalden för med sig en positiv kraft som vi inte klarar oss utan. Såväl på privat drivna akutsjukhus som på personaldrivna småföretag som vårdcentraler eller logopedmottagningar tävlar man med idéer - för att förbättra vården för sina patienter. Idéer som kan spridas till fler.
Svensk vård behöver en skönhetstävling om idéer.
Media: AB, DN, NY Times, Rapport, SvD. Bloggar: Carina Boberg, Thomas Böhlmark (om svensk sjukvårds utmaningar), Linnéa Darell, Runo Johansson, Kristina Palmgren, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, vård, sjukvård, USA, Obama, demokraterna, republikanerna, sjukförsäkring, Medicare, Medicaid
fredag, mars 19, 2010
Stockholm trappar upp kampen mot missbruk och smittspridning
Stockholm har en bra beroendevård. Och nu ska den bli ännu bättre. I den helhetsstrategi som Folkpartiets Birgitta Rydberg lägger fram mot både missbruk och smittspridning ingår mer uppsökande verksamhet - beroendevård där missbrukarna finns; särskilda insatser för kvinnor - som ofta är mest utsatta som missbrukare och i missbruksmiljöer; förebyggande insatser för unga - för att färre överhuvudtaget ska börja missbruka; med mera.
Och som en del i helhetsstrategin ingår ett försök med sprutbyte.
DN skriver om detta i dag, och Birgitta Rydberg skriver mer på sin blogg. Andra som bloggar är Amanda Brihed, Mark Klamberg, Liberati, Olov Lindquist, Seved Monke, Anna Starbrink.
Intressant om politik, droger, missbruk, beroende, beroendevård, missbruksvård, sprutbyte, sprututbyte, sprutbytesprogram, sprututbytesprogram, sprutbytesförsök, sprututbytesförsök, Folkpartiet, Birgitta Rydberg, narkotika, narkomaner, intravenöst missbruk, injektionsmissbruk, smittspridning
Och som en del i helhetsstrategin ingår ett försök med sprutbyte.
DN skriver om detta i dag, och Birgitta Rydberg skriver mer på sin blogg. Andra som bloggar är Amanda Brihed, Mark Klamberg, Liberati, Olov Lindquist, Seved Monke, Anna Starbrink.
Intressant om politik, droger, missbruk, beroende, beroendevård, missbruksvård, sprutbyte, sprututbyte, sprutbytesprogram, sprututbytesprogram, sprutbytesförsök, sprututbytesförsök, Folkpartiet, Birgitta Rydberg, narkotika, narkomaner, intravenöst missbruk, injektionsmissbruk, smittspridning
tisdag, mars 16, 2010
RUT: Sanning eller statistik?
Vilka var det nu som hade störst nytta av RUT-avdraget för hushållsnära tjänster? Många statistiskt grundade påståenden har slagits i huvudet på motdebattörer från bägge sidor. I söndags berättade så Rapport - och sedan Agenda - om Sanningen, framräknad av SCB. Eller?
Att det är "höginkomsttagare" som använder RUT allra mest är förstås svårt att undvika om man vrider till statistiken så att alla med 25.000 kronor i månadslön - inte helt ovanligt för vare sig lärare, sjuksköterskor eller metallarbetare - räknas till den kategorin. (Det är inte första gången begreppet höginkomsttagare smetas ut.) Att bara 6 promille av låginkomsttagarna (och då talar vi riktigt låga inkomster, max 10.000 per månad före skatt) använder sig av RUT-avdragen låter förstås lite - tills man tar reda på att andelen av befolkningen som helhet är 13 promille.
Det sistnämnda är förstås för få. Men de blir fler. Möjligheten för människor med vanliga inkomster att köpa professionell hjälp hemma har inte funnits särskilt länge. Det som funnits desto längre är förstås förmågan att bedra med hjälp av statistik.
Hanne Kjöller i DN har liksom SvD:s ledarsida försett oss med uppgifterna och beräkningarna. Mattias Wallentin skriver om sitt arbete som städare på Newsmill. Bloggar gör Carina Boberg, Björn Brändewall, Sebastian Hallén, Carl B Hamilton, Anna Lundberg, Hans Åberg m fl.
Intressant om politik, RUT, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, Agenda, Rapport, statistik, höginkomsttagare, låginkomsttagare
Att det är "höginkomsttagare" som använder RUT allra mest är förstås svårt att undvika om man vrider till statistiken så att alla med 25.000 kronor i månadslön - inte helt ovanligt för vare sig lärare, sjuksköterskor eller metallarbetare - räknas till den kategorin. (Det är inte första gången begreppet höginkomsttagare smetas ut.) Att bara 6 promille av låginkomsttagarna (och då talar vi riktigt låga inkomster, max 10.000 per månad före skatt) använder sig av RUT-avdragen låter förstås lite - tills man tar reda på att andelen av befolkningen som helhet är 13 promille.
Det sistnämnda är förstås för få. Men de blir fler. Möjligheten för människor med vanliga inkomster att köpa professionell hjälp hemma har inte funnits särskilt länge. Det som funnits desto längre är förstås förmågan att bedra med hjälp av statistik.
Hanne Kjöller i DN har liksom SvD:s ledarsida försett oss med uppgifterna och beräkningarna. Mattias Wallentin skriver om sitt arbete som städare på Newsmill. Bloggar gör Carina Boberg, Björn Brändewall, Sebastian Hallén, Carl B Hamilton, Anna Lundberg, Hans Åberg m fl.
Intressant om politik, RUT, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, Agenda, Rapport, statistik, höginkomsttagare, låginkomsttagare
måndag, mars 15, 2010
Det handlar om frihet
Alliansen har blivit med en ny hemsida, och ny grafisk profil. Det är en tydlig signal inför valrörelsen: vi tar nya tag, vi vill fortsätta, minst fyra år till. Två mandatperioder av stabilt borgerligt styre skulle vara något Sverige behöver, som omväxling till de 65 åren av socialdemokratiska regeringar av de föregående 74 fram till 2006.
En omvald Alliansregering - med, som jag tror och hoppas ett förstärkt liberalt inslag i form av Folkparti-röster - handlar inte minst om frihet.
Friheten för de elever, och föräldrar, som snart i och med Jan Björklunds och regeringens skolreformer får större kunskapsfokus, tydligare och tidigare utvärdering, rättvisare chanser både för dem med särskilda talanger och dem som behöver särskilt mycket stöd. (Ibland förstås samma elever i olika ämnen.) Friheten för dem som med kunskapsskolan i framtiden kommer att slippa bli obehöriga till gymnasiet, som kan få hjälp redan i lågstadiet och inte på individuella programmet.
Friheten för de med inte så höga inkomster som nu har råd att köpa professionell hjälp hemma, och få mer tid över till sig själva, sina barn och anhöriga - och till att göra det de kan bäst, på sina jobb, till hela den svenska ekonomins fromma.
Friheten för dem som får möjligheten att utföra dessa professionella tjänster i människors hem, och kanske därigenom fått sitt första riktiga vita jobb på svensk arbetsmarknad, och friheten för de entrepenörer som kunnat starta och expandera tjänsteföretag som blir viktiga för svensk ekonomi.
Friheten för patienter och omsorgstagare som får fler vårdgivare att välja mellan och kan välja den vård och omsorg som passar dem bäst, för de som arbetar ivård och omsorg och får fler potentiella arbetsgivare att välja mellan, och för dem som vill och kan starta och expandera tjänsteföretag i välfärdssektorn.
Friheten för alla dem med högst normala inkomster som har fått en eller ett par tusenlappar mer kvar i plånboken varje månad.
Friheten för alla dem som har ett jobb tack vare jobbpolitiken - och som hade haft det ännu värre i finanskrisens spår om inte om hade varit.
Friheten för universiteten, dess studenter, lärare och ledningar med minskad politisk styrning.
Exemplen är många, och kanske inte alltid så högtflygande som de ord biskop Thomas än gång diktade, eller det som Smith och Tocqueville har skrivit. Men nog så verkligt i människors vardag. Frihet innebär ökade möjligheter för var och en att förverkliga sig själva. Sådan frihet står inte på något sätt i motsats till trygghet, tvärtom.
Bloggar om Alliansen, valet och friheten: Per Ankersjö, Mark Klamberg x2, Seved Monke, Kent Persson (veckans bloggdebatt?), Christer Sörliden.
Intressant om politik, Alliansen, Folkpartiet, Jan Björklund, frihet, liberalism, val 2010
En omvald Alliansregering - med, som jag tror och hoppas ett förstärkt liberalt inslag i form av Folkparti-röster - handlar inte minst om frihet.
Friheten för de elever, och föräldrar, som snart i och med Jan Björklunds och regeringens skolreformer får större kunskapsfokus, tydligare och tidigare utvärdering, rättvisare chanser både för dem med särskilda talanger och dem som behöver särskilt mycket stöd. (Ibland förstås samma elever i olika ämnen.) Friheten för dem som med kunskapsskolan i framtiden kommer att slippa bli obehöriga till gymnasiet, som kan få hjälp redan i lågstadiet och inte på individuella programmet.
Friheten för de med inte så höga inkomster som nu har råd att köpa professionell hjälp hemma, och få mer tid över till sig själva, sina barn och anhöriga - och till att göra det de kan bäst, på sina jobb, till hela den svenska ekonomins fromma.
Friheten för dem som får möjligheten att utföra dessa professionella tjänster i människors hem, och kanske därigenom fått sitt första riktiga vita jobb på svensk arbetsmarknad, och friheten för de entrepenörer som kunnat starta och expandera tjänsteföretag som blir viktiga för svensk ekonomi.
Friheten för patienter och omsorgstagare som får fler vårdgivare att välja mellan och kan välja den vård och omsorg som passar dem bäst, för de som arbetar ivård och omsorg och får fler potentiella arbetsgivare att välja mellan, och för dem som vill och kan starta och expandera tjänsteföretag i välfärdssektorn.
Friheten för alla dem med högst normala inkomster som har fått en eller ett par tusenlappar mer kvar i plånboken varje månad.
Friheten för alla dem som har ett jobb tack vare jobbpolitiken - och som hade haft det ännu värre i finanskrisens spår om inte om hade varit.
Friheten för universiteten, dess studenter, lärare och ledningar med minskad politisk styrning.
Exemplen är många, och kanske inte alltid så högtflygande som de ord biskop Thomas än gång diktade, eller det som Smith och Tocqueville har skrivit. Men nog så verkligt i människors vardag. Frihet innebär ökade möjligheter för var och en att förverkliga sig själva. Sådan frihet står inte på något sätt i motsats till trygghet, tvärtom.
Bloggar om Alliansen, valet och friheten: Per Ankersjö, Mark Klamberg x2, Seved Monke, Kent Persson (veckans bloggdebatt?), Christer Sörliden.
Intressant om politik, Alliansen, Folkpartiet, Jan Björklund, frihet, liberalism, val 2010
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Partipolitik
RUT handlar om (tjänste)jobben
Hushållsnära tjänster handlar inte i första hand om kvinnors RUT mot mäns ROT, eller om fattiga mot rika. Det handlar om en pragmatisk investering i en växande tjänstebransch. En pragmatisk syn som borde leda till en allmän diskussion om tjänstesektorns framtid, som jag har skrivit om förut.
Johan Norberg har pedagogiskt visat hur tjänstejobb missgynnas, genom att det är så mycket dyrare för oss att köpa andras professionella hjälp med olika saker, än ytterligare en pryl. Merit Wager frågar effektivt retoriskt varför det är så viktigt med fler svartjobb, för dem som vill avskaffa RUT, och pekar på hur Finland visar vägen. Så bra att jag just nu inte behöver upprepa argumenten mer, jag har ju fördjupat mig i ett antal tidigare blogginlägg, senast i lördags.
Bloggar gör också Per Ankersjö, Carina Boberg, Mary X Jensen, Hanna Lager, Anna Lundberg, Seved Monke, Stefan Mårtensson, Kent Persson, Daniel Rhodin i Eslöv, Christer Sörliden och Hans Åberg i Bromma.
Intressant om politik, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT, RUT-avdrag, arbete, arbetsmarknad, tjänstejobb, tjänstesektorn, svartjobb
Johan Norberg har pedagogiskt visat hur tjänstejobb missgynnas, genom att det är så mycket dyrare för oss att köpa andras professionella hjälp med olika saker, än ytterligare en pryl. Merit Wager frågar effektivt retoriskt varför det är så viktigt med fler svartjobb, för dem som vill avskaffa RUT, och pekar på hur Finland visar vägen. Så bra att jag just nu inte behöver upprepa argumenten mer, jag har ju fördjupat mig i ett antal tidigare blogginlägg, senast i lördags.
Bloggar gör också Per Ankersjö, Carina Boberg, Mary X Jensen, Hanna Lager, Anna Lundberg, Seved Monke, Stefan Mårtensson, Kent Persson, Daniel Rhodin i Eslöv, Christer Sörliden och Hans Åberg i Bromma.
Intressant om politik, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT, RUT-avdrag, arbete, arbetsmarknad, tjänstejobb, tjänstesektorn, svartjobb
lördag, mars 13, 2010
En paradisisk forskningsnation: Spjutspetslandet Sverige
För 140 år sedan gick världen in i en kris som fick efterverkningar långt in i nästa sekel. Från 1870-talet bröts en positiv trend med frihandel, de ledande industrinationerna med undantag för Storbritannien slog in på en protektionistisk linje, byggde upp höga tullmurar och gav sig ut i omvärlden i en febrig klappjakt på kolonier - garanterade egna marknader.
Vår nuvarande lågkonjunktur har kallats den värsta sedan 1870-talets. Så illa som då ska det nog inte behöva gå - världssamfundet står betydligt starkare och handeln är så mycket mer omfattande. Inget land kan med något hopp om framgång försöka sluta sig inåt - allra minst jättarna USA och Kina, och inte heller det lilla exportberoende Sverige.
Sverige måste anta den globala utmaningen och vi har förvisso goda förutsättningar, från den tunga råvarubaserade industrin till tjänsteintensiva kunskapsföretag. Kunskapsskola, bättre villkor för entrepenörer och en skattepolitik som gör det lönsamt att arbeta och utbilda sig är viktiga ingredienser i ett framgångsrikt recept.
Med dagens förslag om att göra Sverige till ett skatteparadis för forskning tar Folkpartiet ytterligare ett steg mot framtiden. Samtidigt ägnar sig den rödgröna oppositionen åt nästa talande oenighet, nu kring småföretagens undantag från turordningsreglerna. S signalerar omsvängning åt MP-hållet - men Lars Ohly tog som bekant hem den senaste ronden, om RUT-avdragen. Vänstervinden blåser kallt.
Sverige som en paradisisk forskningsnation känns som en betydligt behagligare vindriktning.
Läs mer om Folkpartiets forskningsidéer: Jan Björklunds nyhetsbrev, rapporten Spjutspetslandet Sverige, DN, Ekot, Rapport, SvD. Om de rödgröna och turordningsreglerna: DN, SvD. Och bloggar: Agneta Berliner, Lotta Edholm, Pär Gustafsson, Mark Klamberg, Hans Åberg.
Intressant om politik, forskning, kunskap, globalisering, skatter, skatteparadis, krisen, globala utmaningen, konkurrenskraft, Folkpartiet, Jan Björklund, Mona Sahlin, Lars Ohly, rödgröna, oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, regeringen, Alliansen
Vår nuvarande lågkonjunktur har kallats den värsta sedan 1870-talets. Så illa som då ska det nog inte behöva gå - världssamfundet står betydligt starkare och handeln är så mycket mer omfattande. Inget land kan med något hopp om framgång försöka sluta sig inåt - allra minst jättarna USA och Kina, och inte heller det lilla exportberoende Sverige.
Sverige måste anta den globala utmaningen och vi har förvisso goda förutsättningar, från den tunga råvarubaserade industrin till tjänsteintensiva kunskapsföretag. Kunskapsskola, bättre villkor för entrepenörer och en skattepolitik som gör det lönsamt att arbeta och utbilda sig är viktiga ingredienser i ett framgångsrikt recept.
Med dagens förslag om att göra Sverige till ett skatteparadis för forskning tar Folkpartiet ytterligare ett steg mot framtiden. Samtidigt ägnar sig den rödgröna oppositionen åt nästa talande oenighet, nu kring småföretagens undantag från turordningsreglerna. S signalerar omsvängning åt MP-hållet - men Lars Ohly tog som bekant hem den senaste ronden, om RUT-avdragen. Vänstervinden blåser kallt.
Sverige som en paradisisk forskningsnation känns som en betydligt behagligare vindriktning.
Läs mer om Folkpartiets forskningsidéer: Jan Björklunds nyhetsbrev, rapporten Spjutspetslandet Sverige, DN, Ekot, Rapport, SvD. Om de rödgröna och turordningsreglerna: DN, SvD. Och bloggar: Agneta Berliner, Lotta Edholm, Pär Gustafsson, Mark Klamberg, Hans Åberg.
Intressant om politik, forskning, kunskap, globalisering, skatter, skatteparadis, krisen, globala utmaningen, konkurrenskraft, Folkpartiet, Jan Björklund, Mona Sahlin, Lars Ohly, rödgröna, oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, regeringen, Alliansen
Om RUT i rättan tid
Vi är många politiskt engagerade som har gjort vårt bästa för att förklara varför RUT-avdraget är en klok satsning. Vi folkpartister och andra i Alliansen har ju rentav fått en del eldunderstöd från spridda S- och MP-röster. Men alla våra goda argument väger ändå lätt jämfört med den verklighet entrepenören Jeanette Gorosch beskriver på dagens DN Debatt. Med hjälp av RUT har barnpassning blivit något för vanliga familjer (även om många av dem säkert har sådana inkomster som Lars Ohly kastar lystna skattehöjarblickar på, i den vänstervärld där snart sagt halva befolkningen är "höginkomsttagare"). På samma sätt har RUT gjort städhjälp till en nåbar dröm för pensionärer och förstås möjliggjort tusentals nya, vita jobb.
Om detta har jag skrivit en hel del i år och mina resonemang är fortfarande desamma. Ett antal andra bloggare som skrivit om RUT sedan sist är Pär Gustafsson, Anna Lundberg, Britt-Marie Lövgren, Louise Stjernquist; en mängd FP-blogginlägg i ämnet finns förstås samlade enkelt med hjälp av Politometern.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, Folkpartiet, Alliansen, rödgröna, oppositionen
Om detta har jag skrivit en hel del i år och mina resonemang är fortfarande desamma. Ett antal andra bloggare som skrivit om RUT sedan sist är Pär Gustafsson, Anna Lundberg, Britt-Marie Lövgren, Louise Stjernquist; en mängd FP-blogginlägg i ämnet finns förstås samlade enkelt med hjälp av Politometern.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, Folkpartiet, Alliansen, rödgröna, oppositionen
Mer pengar till undervisning - inte till skolan
Sverige hör till de länder som lägger allra mest pengar på skolan. Den negativa utveckling av kunskaper och resultat, eller för den delen problem med ordning och arbetsro, som vi har sett de senaste årtiondena löses inte med mer pengar. Det handlar om att använda pengarna i skolan på rätt sätt.
Mer av skolans pengar behöver helt enkelt gå till undervisning. I Stockholm har Folkpartiet och Lotta Edholm nått en bra bit på vägen mot målet att ha en lika hög andel skolpengar till undervisning som OECD-snittet. Den vägen måste också resten av den svenska skolan vandra. Om Folkpartiet får som vi vill och skolan åter blir ett statligt ansvar är detta en av sakerna som blir lättare att uppnå.
För de rödgröna är skolfrågan ett problemområde med splittringen i betygsfrågan som talande exempel. MP har visserligen blivit för betyg men först i år 9, dvs först då grundskolan slutar ska elever, lärare och föräldrar få ett kvitto på kunskapsnivåerna under nio års skolgång. (Frågan är hur det ska göra fler gymnasiebehöriga.) Socialdemokraternas förnyelse verkar åtminstone innebära betyg från slutet av det som på min tid hette mellanstadiet. Och V håller fast vid avskaffade betyg (och läxor!?).
För att skyla över denna splittring kan det bli enkelt att enas om att mer pengar är det enkla svaret (med högre skatter för bl.a. på tok för lågavlönade lärare). Och visst är det enkelt - i bemärkelsen förenklat. Skolans behov är mer komplicerade än så.
Läs gärna Lotta Edholms debattartikel på DN.se som visar hur skolan får mer pengar till undervisning när FP får bestämma - och mindre undervisningsandel av resurserna under S-styre. Bloggar: Lotta Edholm, Mark Klamberg.
Intressant om politik, skola, skolpolitik, undervisning, undervisningsresurser, pengar, lärare, OECD, Lotta Edholm, Folkpartiet, Stockholms stad, Stockholm
Mer av skolans pengar behöver helt enkelt gå till undervisning. I Stockholm har Folkpartiet och Lotta Edholm nått en bra bit på vägen mot målet att ha en lika hög andel skolpengar till undervisning som OECD-snittet. Den vägen måste också resten av den svenska skolan vandra. Om Folkpartiet får som vi vill och skolan åter blir ett statligt ansvar är detta en av sakerna som blir lättare att uppnå.
För de rödgröna är skolfrågan ett problemområde med splittringen i betygsfrågan som talande exempel. MP har visserligen blivit för betyg men först i år 9, dvs först då grundskolan slutar ska elever, lärare och föräldrar få ett kvitto på kunskapsnivåerna under nio års skolgång. (Frågan är hur det ska göra fler gymnasiebehöriga.) Socialdemokraternas förnyelse verkar åtminstone innebära betyg från slutet av det som på min tid hette mellanstadiet. Och V håller fast vid avskaffade betyg (och läxor!?).
För att skyla över denna splittring kan det bli enkelt att enas om att mer pengar är det enkla svaret (med högre skatter för bl.a. på tok för lågavlönade lärare). Och visst är det enkelt - i bemärkelsen förenklat. Skolans behov är mer komplicerade än så.
Läs gärna Lotta Edholms debattartikel på DN.se som visar hur skolan får mer pengar till undervisning när FP får bestämma - och mindre undervisningsandel av resurserna under S-styre. Bloggar: Lotta Edholm, Mark Klamberg.
Intressant om politik, skola, skolpolitik, undervisning, undervisningsresurser, pengar, lärare, OECD, Lotta Edholm, Folkpartiet, Stockholms stad, Stockholm
måndag, mars 08, 2010
Framtidens bibliotek
I Stockholm talar vi mycket om framtidens bibliotek, i betydelsen var de ska ligga för att verkligen finnas i centrum av stockholmarnas liv och vardag. Men vi försöker också, kanske något mindre uppmärksammat, diskutera bibliotekens innehåll. E-böckerna kommer förstås att betyda stora förändringar för biblioteken liksom för bokvärlden i övrigt. Mikael Ståldal och Madeleine Sjöstedts bloggar tar upp detta intressanta ämne - som rätt hanterat och med gott samarbete med övriga aktörer kan öppna för en enastående bredd och tillgänglighet av läsning och bildning.
Det viktigaste är att vi inte överrumplas av teknikutvecklingen utan tvärtom välkomnar och utnyttjar den. Det har vi hittills gjort bra i Stockholm där e-biblioteket representerar en växande del av biblioteksbesöken. Detta utan att vi dagtingar med en god fysisk tillgänglighet av klassiska folkbibliotek på stan - gärna nära tunnelbanan, knutpunkter och samlingsplatser.
Och för oss som liberaler är det självklart att bejaka tekniken, gynna bildning i alla former, och hoppas på framtiden.
Intressant om politik, kultur, bibliotek, e-böcker, immaterialrätt, upphovsrätt, litteratur, bildningsideal, bildning
Det viktigaste är att vi inte överrumplas av teknikutvecklingen utan tvärtom välkomnar och utnyttjar den. Det har vi hittills gjort bra i Stockholm där e-biblioteket representerar en växande del av biblioteksbesöken. Detta utan att vi dagtingar med en god fysisk tillgänglighet av klassiska folkbibliotek på stan - gärna nära tunnelbanan, knutpunkter och samlingsplatser.
Och för oss som liberaler är det självklart att bejaka tekniken, gynna bildning i alla former, och hoppas på framtiden.
Intressant om politik, kultur, bibliotek, e-böcker, immaterialrätt, upphovsrätt, litteratur, bildningsideal, bildning
Liberal kvinnokamp
Tills alla människor behandlas som individer, och så länge som halva världens befolkning behandlas annorlunda just för att de är kvinnor, behövs en kvinnodag. I våldsplågade och djupt ojämställda länder som Kongo-Kinshasa och Afghanistan är behoven förstås större och annorlunda än i jämställda Sverige. Men även här där vi har nått så långt behöver den strukturella underordning som råder uppmärksammas och bekämpas.
Vi bör också som Birgitta Ohlsson och Anders Borg skriver i Aftonbladet i dag, kämpa för jämställdhet på europeisk nivå. Och det kan vi göra med goda argument: om inte kvinnor får vara med på lika villkor har vi betydligt sämre chans att bli en så konkurrenskraftig spelare i världsekonomin som vi vill. Blir Europa tvärtom bättre på jämställdhet och lika möjligheter kan vi bli en bra förebild för övriga världen.
SvD rapporterar nedslående men inte förvånande att kvinnorna i Sverige röstar mer vänster än någonsin. Inte minst Folkpartiet har ett ansvar och en potential att få svenska kvinnor att välja Alliansen. Det är också ett liberalt historiskt arv från Broomés, Hesselgrens, Staaffs och Lagerlöfs tid att försvara.
Vi må inte ha en tredelad föräldraförsäkring än, men vi har en jämställdhetsbonus tack vare Folkpartiet. Och ett starkare Folkparti innebär en barriär mot ytterligare idéer som vårdnadsbidrag (en Alliansreform där jag gärna ser en återställare i egen Alliansregi...)
Vi har en RUT-reform som ger kvinnor som män bättre möjligheter till egna karriärer, som uppvärderar ett traditionellt kvinnligt yrke och gör det till just ett (vitt!) avlönat yrke, och möjliggör kvinnligt företagande.
Vi har en välfärdspolitik som välkomnar privata alternativ, som också öppnar för kvinnliga företagare, och om inte annat innebär fler arbetsgivare och bättre möjligheter för de många kvinnor som jobbar i offentlig sektor - en sektor som utsätts för konkurrens om idéer och medarbetare är grunden för fler karriärvägar i inflytande och lön.
Vi har ett internationellt engagemang för kvinnors rättigheter - som ju med Hillary Clintons så sanna ord från Pekingkonferensen inte är något annat än mänskliga rättigheter.
Och vi har Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Helene Odenjung, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt, Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Birgitta Rydberg... Otaliga duktiga liberala kvinnor som visar att det inte sitter i könet utan i huvudet om man kan utöva makt och driva opinion, som minister, kommunalråd, landstingsråd, Europaparlamenteriker, kommissionär...
Bloggar om liberalism och jämställdhet på kvinnodagen: Per Altenberg, som inte tycker vänstern lever upp till kvinnornas förtroende, Maria Byström, Malin Danielsson, Andreas Froby, Mark Klamberg, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden. Bloggar gör också bl.a. Kent Persson (Veckans bloggdebatt - i backspegel).
Intressant om politik, jämställdhet, kvinnodagen, 8 mars, Europa, EU, konkurrenskraft, RUT, hushållsnära tjänster, kvinnligt företagande, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, Birgitta Ohlsson, Anders Borg, Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Lotta Edholm, Nyamko Sabuni, Madeleine Sjöstedt, Birgitta Rydberg, Helene Odenjung
Vi bör också som Birgitta Ohlsson och Anders Borg skriver i Aftonbladet i dag, kämpa för jämställdhet på europeisk nivå. Och det kan vi göra med goda argument: om inte kvinnor får vara med på lika villkor har vi betydligt sämre chans att bli en så konkurrenskraftig spelare i världsekonomin som vi vill. Blir Europa tvärtom bättre på jämställdhet och lika möjligheter kan vi bli en bra förebild för övriga världen.
SvD rapporterar nedslående men inte förvånande att kvinnorna i Sverige röstar mer vänster än någonsin. Inte minst Folkpartiet har ett ansvar och en potential att få svenska kvinnor att välja Alliansen. Det är också ett liberalt historiskt arv från Broomés, Hesselgrens, Staaffs och Lagerlöfs tid att försvara.
Vi må inte ha en tredelad föräldraförsäkring än, men vi har en jämställdhetsbonus tack vare Folkpartiet. Och ett starkare Folkparti innebär en barriär mot ytterligare idéer som vårdnadsbidrag (en Alliansreform där jag gärna ser en återställare i egen Alliansregi...)
Vi har en RUT-reform som ger kvinnor som män bättre möjligheter till egna karriärer, som uppvärderar ett traditionellt kvinnligt yrke och gör det till just ett (vitt!) avlönat yrke, och möjliggör kvinnligt företagande.
Vi har en välfärdspolitik som välkomnar privata alternativ, som också öppnar för kvinnliga företagare, och om inte annat innebär fler arbetsgivare och bättre möjligheter för de många kvinnor som jobbar i offentlig sektor - en sektor som utsätts för konkurrens om idéer och medarbetare är grunden för fler karriärvägar i inflytande och lön.
Vi har ett internationellt engagemang för kvinnors rättigheter - som ju med Hillary Clintons så sanna ord från Pekingkonferensen inte är något annat än mänskliga rättigheter.
Och vi har Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Helene Odenjung, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt, Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Birgitta Rydberg... Otaliga duktiga liberala kvinnor som visar att det inte sitter i könet utan i huvudet om man kan utöva makt och driva opinion, som minister, kommunalråd, landstingsråd, Europaparlamenteriker, kommissionär...
Bloggar om liberalism och jämställdhet på kvinnodagen: Per Altenberg, som inte tycker vänstern lever upp till kvinnornas förtroende, Maria Byström, Malin Danielsson, Andreas Froby, Mark Klamberg, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden. Bloggar gör också bl.a. Kent Persson (Veckans bloggdebatt - i backspegel).
Intressant om politik, jämställdhet, kvinnodagen, 8 mars, Europa, EU, konkurrenskraft, RUT, hushållsnära tjänster, kvinnligt företagande, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, Birgitta Ohlsson, Anders Borg, Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Lotta Edholm, Nyamko Sabuni, Madeleine Sjöstedt, Birgitta Rydberg, Helene Odenjung
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Jämställdhet
torsdag, mars 04, 2010
Mänskligare socialförsäkring - sorgepeng ett värdigt tillägg
Alliansens reformer för sjukförsäkringen har ju som jag skrivit om tidigare medfört att många människor nu för första gången får en ärlig chans till rehabilitering och en väg tillbaka till arbetsmarknaden. Sedan borde det förstås finnas ännu tydligare koppling mellan sjukpenning, vård och rehabilitering. Det handlar vad belackarna än påstår om en strävan efter en mänskligare socialförsäkringar, en politik som inte förtidspensionerar bort tusentals personer om året.
I mina liberala tankar för socialförsäkringarna ingår sådant som sammanläggning av sjukkassa och sjukvård i framtida storregioner, tredelning av föräldraförsäkringen med en större andel tydligare kopplad till respektive förälder, obligatorisk förstatligad a-kassa, och höjda tak för att göra det möjligt och rimligt att vara föräldraledig, sjuk och arbetslös (de två sistnämnda tillstånden förhoppningsvis under så korta perioder som möjligt) även för personer med högre inkomster (och det är inga astronomiska löner som krävs för att slå i respektive tak i dag). Socialförsäkringarna ska fungera mer som försäkringar.
En talande devis är att den som är sjuk ska ha en rejäl sjukpenning. Den som inte är sjuk ska inte ha någon sjukpenning alls (däremot kanske hjälp och stöd till rätt plats på arbetsmarknaden om det är vad som behövs).
Det nya förslaget om "sorgepenning", en kort tillfällig föräldrapeng för föräldrar som mister ett omyndigt barn, kom snabbt efter domstolsutslaget som visar att dagens regelverk inte medger några undantag för dessa drabbade i dag. Det är ett bra och värdigt tillägg för en mänskligare socialförsäkring.
Media: DN, Ekot.
Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkring, föräldrapeng, föräldrapenning, föräldraförsäkring, sorgepeng, sorgepenning, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, a-kassa, regioner
I mina liberala tankar för socialförsäkringarna ingår sådant som sammanläggning av sjukkassa och sjukvård i framtida storregioner, tredelning av föräldraförsäkringen med en större andel tydligare kopplad till respektive förälder, obligatorisk förstatligad a-kassa, och höjda tak för att göra det möjligt och rimligt att vara föräldraledig, sjuk och arbetslös (de två sistnämnda tillstånden förhoppningsvis under så korta perioder som möjligt) även för personer med högre inkomster (och det är inga astronomiska löner som krävs för att slå i respektive tak i dag). Socialförsäkringarna ska fungera mer som försäkringar.
En talande devis är att den som är sjuk ska ha en rejäl sjukpenning. Den som inte är sjuk ska inte ha någon sjukpenning alls (däremot kanske hjälp och stöd till rätt plats på arbetsmarknaden om det är vad som behövs).
Det nya förslaget om "sorgepenning", en kort tillfällig föräldrapeng för föräldrar som mister ett omyndigt barn, kom snabbt efter domstolsutslaget som visar att dagens regelverk inte medger några undantag för dessa drabbade i dag. Det är ett bra och värdigt tillägg för en mänskligare socialförsäkring.
Media: DN, Ekot.
Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkring, föräldrapeng, föräldrapenning, föräldraförsäkring, sorgepeng, sorgepenning, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, a-kassa, regioner
ROT och RUT - en symbolfråga i mångas verklighet
Att de rödgröna ogillar skattesänkningar är ingen nyhet. Även om RUT-avdraget inte längre föraktfullt avfärdas som ett "pigavdrag" av ledande företrädare för oppositionen, så var väl knappast någon överraskad när beskedet slutligen kom att hushållsnära tjänster åter kommer att bli mycket dyrare efter en rödgrön valseger. ROT-delen av det som numera faktiskt är ett och samma husavdrag, för mer traditionellt "manliga" tjänster som renovering, om- och tillbyggnad, har funnit något mer nåd - men bara som tillfällig konjunkturåtgärd. Det är väl bra att Lars Ohly tydligt påminner väljarna om att såväl ROT som RUT ryker vid en valseger - men kom ihåg att detta inte bara är vänsterspöket som talar utan även traditionell S-politik.
"Manliga" jobb ska stödjas vid konjunktursvackor. Städa ska man göra själv. Och några ansträngningar för att försöka få en ny slags tjänstesektor att växa fram ska inte göras. Är det alltjämt till industrijobben hoppet enbart står?
Hur stora de positiva effekterna av husavdraget blivit och kommer att bli är förstås svårt att säga. Ur forskningssynpunkt hade det förstås varit optimalt att införa avdraget i en del av landet och studera skillnaden gentemot "kontrollgruppen" i övriga Sverige. Med vanligt enkelt förnuft framstår det dock som högst troligt att den tillväxt av nya jobb och företag i hushållstjänstesektorn som vi har sett efter att det permanenta husavdraget infördes, inte hade uppkommit utan denna lättade skattebörda.
Sannolikt lär också Alliansens utveckling, istället för de rödgrönas avveckling, med Centerns RIT för IT-tjänster och Folkpartiets pensionärs- och barnfamiljsreform, leda till ytterligare jobb och skatteintäkter.
Debatten lär fortgå. Intressant var att höra LO:s och Svenskt Näringslivs respektive chefsekonomer Lena Westerlund och Stefan Fölster i P1 Morgon i morse (webbradio). Som Fölster (och Andreas Bergh) påpekar handlar de hushållsnära tjänsterna om jobb som annars skulle utföras helt privat och obeskattat (men däremot potentiellt hindra mer avlönat jobb och därmed skatteintäkter), alternativt svart (utan vare sig skatteintäkter eller pensionspoäng), eller kanske inte alls. Och att tala om ett enhetligt skattesystem och att tjänsten främst utnyttjas av medel- och höginkomsttagare ter sig som en märklig tes från vänsterhåll snart 20 år efter den söndertrasade skattereformen, och jämfört med olika momsnivåer, maxtaxa på dagis osv.
Perspektiven på hushållsnära tjänster är många - pensionärernas, barnfamiljernas, de nyanställdas med första jobbet på svensk arbetsmarknad, de expanderande tjänsterföretagarnas... Och miljöns! En bonus som gäller hela tjänstesektorn är förstås att det är miljövänlig konsumtion, jämfört med utlandsresor eller varukonsumtion. Bara den orsaken borde väl få det förment allra grönaste partiet Miljöpartiet att bejubla en skatterabatt. Grön skatteväxling som ger jobb - känns tanken igen?
Just nu verkar det dominerande perspektivet vara det partipolitiska. Är det en vinnarfråga att säga ja eller nej till RUT och ROT? Som jag påpekat tidigare: det avgör nog inga val men kan bli strået som knäcker den socialdemokratiska kamelens rygg inte minst i Stockholmsregionen. Och det har potential som symbolfråga - om jobben och företagen, och människors tid och liv. En symbolfråga med högst påtaglig förankring i mångas verklighet.
Bloggar och kommentarer: mer Andreas Bergh, Jan Björklunds nyhetsbrev, Carina Boberg, Pia Gustafsson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Anna Lundberg, Lars-Axel Nordell, Kent Persson, Rosie Rothstein, Jesper Svensson.
Media: DN om RIT och ROT och jobberäkningar, SvD om stödet för RUT, Sanna Rayman på SvD:s ledarsida.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, miljö, grön skatteväxling, husavdrag, ROT-avdrag, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, Centern, Folkpartiet
"Manliga" jobb ska stödjas vid konjunktursvackor. Städa ska man göra själv. Och några ansträngningar för att försöka få en ny slags tjänstesektor att växa fram ska inte göras. Är det alltjämt till industrijobben hoppet enbart står?
Hur stora de positiva effekterna av husavdraget blivit och kommer att bli är förstås svårt att säga. Ur forskningssynpunkt hade det förstås varit optimalt att införa avdraget i en del av landet och studera skillnaden gentemot "kontrollgruppen" i övriga Sverige. Med vanligt enkelt förnuft framstår det dock som högst troligt att den tillväxt av nya jobb och företag i hushållstjänstesektorn som vi har sett efter att det permanenta husavdraget infördes, inte hade uppkommit utan denna lättade skattebörda.
Sannolikt lär också Alliansens utveckling, istället för de rödgrönas avveckling, med Centerns RIT för IT-tjänster och Folkpartiets pensionärs- och barnfamiljsreform, leda till ytterligare jobb och skatteintäkter.
Debatten lär fortgå. Intressant var att höra LO:s och Svenskt Näringslivs respektive chefsekonomer Lena Westerlund och Stefan Fölster i P1 Morgon i morse (webbradio). Som Fölster (och Andreas Bergh) påpekar handlar de hushållsnära tjänsterna om jobb som annars skulle utföras helt privat och obeskattat (men däremot potentiellt hindra mer avlönat jobb och därmed skatteintäkter), alternativt svart (utan vare sig skatteintäkter eller pensionspoäng), eller kanske inte alls. Och att tala om ett enhetligt skattesystem och att tjänsten främst utnyttjas av medel- och höginkomsttagare ter sig som en märklig tes från vänsterhåll snart 20 år efter den söndertrasade skattereformen, och jämfört med olika momsnivåer, maxtaxa på dagis osv.
Perspektiven på hushållsnära tjänster är många - pensionärernas, barnfamiljernas, de nyanställdas med första jobbet på svensk arbetsmarknad, de expanderande tjänsterföretagarnas... Och miljöns! En bonus som gäller hela tjänstesektorn är förstås att det är miljövänlig konsumtion, jämfört med utlandsresor eller varukonsumtion. Bara den orsaken borde väl få det förment allra grönaste partiet Miljöpartiet att bejubla en skatterabatt. Grön skatteväxling som ger jobb - känns tanken igen?
Just nu verkar det dominerande perspektivet vara det partipolitiska. Är det en vinnarfråga att säga ja eller nej till RUT och ROT? Som jag påpekat tidigare: det avgör nog inga val men kan bli strået som knäcker den socialdemokratiska kamelens rygg inte minst i Stockholmsregionen. Och det har potential som symbolfråga - om jobben och företagen, och människors tid och liv. En symbolfråga med högst påtaglig förankring i mångas verklighet.
Bloggar och kommentarer: mer Andreas Bergh, Jan Björklunds nyhetsbrev, Carina Boberg, Pia Gustafsson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Anna Lundberg, Lars-Axel Nordell, Kent Persson, Rosie Rothstein, Jesper Svensson.
Media: DN om RIT och ROT och jobberäkningar, SvD om stödet för RUT, Sanna Rayman på SvD:s ledarsida.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, miljö, grön skatteväxling, husavdrag, ROT-avdrag, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, Centern, Folkpartiet
Etiketter:
Ekonomi o arbete,
Miljö,
Partipolitik
onsdag, mars 03, 2010
RUT går hem hos de flesta
Samtidigt som RUT-avdraget definitivt blir en valfråga, i och med de rödgrönas fasthållande vid att hushållsnära tjänster ska bli dyrare och en spirande bransch knäckas, kommer besked som ger RUT-reformen ytterligare rättvisa.
Möjligheten att köpa professionell hjälp hemma med hjälp av RUT-avdraget används av personer i alla inkomstgrupper - en av fyra som köpte hushållsnära tjänster tjänade under 200.000 kronor om året. Det är en nästan lika stor andel som antalet höginkomsttagare med inkomster över en halv miljon kronor om året. De allra flesta kunder är helt vanliga medelinkomsttagare däremellan.
Även om detta inte säger något om hur mycket var och en har utnyttjat avdraget bevisar det att billigare hushållsnära tjänster har betydelse för många fler än de höginkomsttagare som i de rödgrönas alternativa Sverige ska betala det mesta. Och även om låginkomsttagarna förmodligen köper mindre av tjänsterna, så är avdraget sannolikt ännu mer betydelsefullt för dem.
De som använder sig av RUT-avdraget är dock fortfarande få - jämfört med dem som tycker att det är en bra reform. Två av tre svenskar är positiva till att behålla avdraget, enligt en färsk opinionsmätning. Även dem som inte har direkt personlig nytta ser alltså värdet i stort.
Alla som använder sig av RUT-avdraget är förstås inte för att det ska vara kvar. Jag ser egentligen inget problem med att diverse högt uppsatta socialdemokrater använder sig av Alliansregeringens reform samtidigt som man gör sitt bästa för att kritisera den. (Det har förvisso sina likheter med republikaner som angripit Obamas krispaket men inte tvekat att lobba för pengar till t.ex. vägar i sina hemdelstater, "Highway Hypocrites" som demokraterna kallar dem.) Det skattesystem som finns på plats ska förstås gälla alla.
Att Socialdemokraterna lyssnar mer på Lars Ohly än på dem som använder RUT-avdraget, fått jobb, startat eller expanderat sitt företag tack vare RUT-avdraget, eller alla dem som inte gör någotdera men ändå ser värdet för jämställdheten, arbetsmarknaden och samhällsekonomin - det blir deras egen förlust.
I media: Lena Mellin i Aftonbladet, DN, DN ledare, Expressen, SR Ekot, SvD ledare, SVT Rapport 1, 2, 3, 4
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Socialdemokraterna, Lars Ohly, Folkpartiet
Möjligheten att köpa professionell hjälp hemma med hjälp av RUT-avdraget används av personer i alla inkomstgrupper - en av fyra som köpte hushållsnära tjänster tjänade under 200.000 kronor om året. Det är en nästan lika stor andel som antalet höginkomsttagare med inkomster över en halv miljon kronor om året. De allra flesta kunder är helt vanliga medelinkomsttagare däremellan.
Även om detta inte säger något om hur mycket var och en har utnyttjat avdraget bevisar det att billigare hushållsnära tjänster har betydelse för många fler än de höginkomsttagare som i de rödgrönas alternativa Sverige ska betala det mesta. Och även om låginkomsttagarna förmodligen köper mindre av tjänsterna, så är avdraget sannolikt ännu mer betydelsefullt för dem.
De som använder sig av RUT-avdraget är dock fortfarande få - jämfört med dem som tycker att det är en bra reform. Två av tre svenskar är positiva till att behålla avdraget, enligt en färsk opinionsmätning. Även dem som inte har direkt personlig nytta ser alltså värdet i stort.
Alla som använder sig av RUT-avdraget är förstås inte för att det ska vara kvar. Jag ser egentligen inget problem med att diverse högt uppsatta socialdemokrater använder sig av Alliansregeringens reform samtidigt som man gör sitt bästa för att kritisera den. (Det har förvisso sina likheter med republikaner som angripit Obamas krispaket men inte tvekat att lobba för pengar till t.ex. vägar i sina hemdelstater, "Highway Hypocrites" som demokraterna kallar dem.) Det skattesystem som finns på plats ska förstås gälla alla.
Att Socialdemokraterna lyssnar mer på Lars Ohly än på dem som använder RUT-avdraget, fått jobb, startat eller expanderat sitt företag tack vare RUT-avdraget, eller alla dem som inte gör någotdera men ändå ser värdet för jämställdheten, arbetsmarknaden och samhällsekonomin - det blir deras egen förlust.
I media: Lena Mellin i Aftonbladet, DN, DN ledare, Expressen, SR Ekot, SvD ledare, SVT Rapport 1, 2, 3, 4
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Socialdemokraterna, Lars Ohly, Folkpartiet
tisdag, mars 02, 2010
Uppehållsstriden över, Ohly-Ulvskog-linjen vann om RUT?
Är det sista rödgröna ordet sagt? Nu lovar alla tre partiernas ledare att RUT-avdraget försvinner. Den socialistiska Ohly-Ulvskog-linjen vinner. För pensionärer, stressade storstadsbor, människor som satsat på att starta och expandera tjänsteföretag, och många tusentals som fått ett nytt - ofta ett första - jobb i dessa växande företag, är det ett dystert besked. Deras företag, idéer, tid, engagemang, arbetsmöjligheter är inget annat än en motvillig konjunkturåtgärd för de rödgröna.
Inte desto mindre är det välkommet om skuggboxningen nu kan upphöra. En röst på Alliansen, varför inte Folkpartiet, är det enda trygga, när RUT-avdraget får väljarnas vågskål att tippa över.
Bloggat: Per Altenberg, Maria Byström, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Christer Sörliden, Shane Whaley. I media: TT hos DN, SvD, AB, GP.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, Folkpartiet
Inte desto mindre är det välkommet om skuggboxningen nu kan upphöra. En röst på Alliansen, varför inte Folkpartiet, är det enda trygga, när RUT-avdraget får väljarnas vågskål att tippa över.
Bloggat: Per Altenberg, Maria Byström, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Christer Sörliden, Shane Whaley. I media: TT hos DN, SvD, AB, GP.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, Folkpartiet
Kaffe eller te i Washington
I don't drink coffee, I'll take tea, my dear. Sting-texten kommer lätt till sinnes när man ser den senaste tidens utveckling av två amerikanska folkrörelser för politisk förändring men här handlar det inte om någon engelsman i New York - utan om amerikaner som känner sig främmande i Washington. Det gemensamma för den omtalade Tea Party-rörelsen och den nyare, men snabbt växande Coffee Party-motsvarigheten, är en kritik mot hur Washington fungerar. Båda handlar om en reaktion från det civila samhället, men medan teaktivismen grundar sig i en djup amerikansk tradition av att vara emot det mesta vad federal regering heter, vill kaffepartiet rädda regeringen.
Förenklat tror den ena gruppen som Reagan att regeringen inte är lösningen, utan problemet. Medan den andra menar att löser amerikaneran sin regerings och federala stats problem så har de en mycket större chans att lösa USA:s problem.
The Boston Tea Party, då amerikanska oppositionella (om än ej självständighetsivrare) vräkte den tullbelagda telasten i Bostons hamn i en protest mot den brittiska kungamakten och parlamentet, är en av de mest suggestiva händelserna i början av den kedja som slutade med USA:s självständighet. Och motsättningen mellan federalister och antifederalister är i princip lika gammal - den går tillbaka till självständighetsförklaringens och senare konstitutionens debattörer och stiftare, till Jefferson och Adams, Hamilton och Madison.
Tanken att en stark federal nivå är nödvändig för att lösa problem har förstås i mina ögon - och förmodligen i kaffepartisternas - nog snarast blivit mer berättigad sedan dess. Ekonomi, miljö, infrastruktur, skydd mot terror och naturkatastrofer, postgång, vapenlagar och sjukvårdsreformer: listan kan göras lång över vad som borde behöva tacklas bättre. Men som i dag ofta hamnar i skymundan av de partipolitiska striderna som gett såväl kongressen som Washington DC som begrepp ett dåligt namn.
Hälsovårdsreformens storslaget småaktiga strider är förstås ett exempel, liksom hur enskilda senatorer har hindrat mängder av federala utnämningar och hämmat statsorganens funktion, för att pressa igenom egna köttben för egna favoritområden eller hemstaten. "Politics", det politiska spelet, har blivit viktigare än "policy".
President Obama skulle förstås kunna ses som en av de främsta företrädarna för huvudtanken bakom The Coffee Party, med dess slogan "Wake up and Stand up" och uttalandet att den federala regeringen är "not the enemy of the people, but the expression of our collective will, and that we must participate in the democratic process in order to address the challenges we face as Americans". Obama ville till Vita huset för att göra slut på partipolitiseringen men har inte nått fram trots ihärdiga försök, och på grund av såväl republikanskt motstånd som demokratisk segeryra efter valet 2008 och säkerligen en del egna tillkortakommanden.
Vi får hoppas att det kan bli bättre framöver. Kanske tack vare det civilsamhällets engagemang som var grundläggande i Obamas egen kampanj, och som nu manifesteras från höger, vänster och mitten, från te- och kaffedrickare.
Mer: NY Times, Coffee Party på webben och på Facebook.
Intressant om politik, USA, Tea Party, Coffee Party, civilsamhället, amerikansk politik, Obama, Washington
Förenklat tror den ena gruppen som Reagan att regeringen inte är lösningen, utan problemet. Medan den andra menar att löser amerikaneran sin regerings och federala stats problem så har de en mycket större chans att lösa USA:s problem.
The Boston Tea Party, då amerikanska oppositionella (om än ej självständighetsivrare) vräkte den tullbelagda telasten i Bostons hamn i en protest mot den brittiska kungamakten och parlamentet, är en av de mest suggestiva händelserna i början av den kedja som slutade med USA:s självständighet. Och motsättningen mellan federalister och antifederalister är i princip lika gammal - den går tillbaka till självständighetsförklaringens och senare konstitutionens debattörer och stiftare, till Jefferson och Adams, Hamilton och Madison.
Tanken att en stark federal nivå är nödvändig för att lösa problem har förstås i mina ögon - och förmodligen i kaffepartisternas - nog snarast blivit mer berättigad sedan dess. Ekonomi, miljö, infrastruktur, skydd mot terror och naturkatastrofer, postgång, vapenlagar och sjukvårdsreformer: listan kan göras lång över vad som borde behöva tacklas bättre. Men som i dag ofta hamnar i skymundan av de partipolitiska striderna som gett såväl kongressen som Washington DC som begrepp ett dåligt namn.
Hälsovårdsreformens storslaget småaktiga strider är förstås ett exempel, liksom hur enskilda senatorer har hindrat mängder av federala utnämningar och hämmat statsorganens funktion, för att pressa igenom egna köttben för egna favoritområden eller hemstaten. "Politics", det politiska spelet, har blivit viktigare än "policy".
President Obama skulle förstås kunna ses som en av de främsta företrädarna för huvudtanken bakom The Coffee Party, med dess slogan "Wake up and Stand up" och uttalandet att den federala regeringen är "not the enemy of the people, but the expression of our collective will, and that we must participate in the democratic process in order to address the challenges we face as Americans". Obama ville till Vita huset för att göra slut på partipolitiseringen men har inte nått fram trots ihärdiga försök, och på grund av såväl republikanskt motstånd som demokratisk segeryra efter valet 2008 och säkerligen en del egna tillkortakommanden.
Vi får hoppas att det kan bli bättre framöver. Kanske tack vare det civilsamhällets engagemang som var grundläggande i Obamas egen kampanj, och som nu manifesteras från höger, vänster och mitten, från te- och kaffedrickare.
Mer: NY Times, Coffee Party på webben och på Facebook.
Intressant om politik, USA, Tea Party, Coffee Party, civilsamhället, amerikansk politik, Obama, Washington
RUT-avdraget i väljarnas vågskål
De hushållsnära tjänsterna biter sig fast: I människors vardagsliv (som blivit enklare och bättre med professionell hjälp hemma, eller med chansen till ett riktigt jobb med lön och pensionspoäng, eller med möjligheten att starta och driva växande tjänsteföretag). Och i den politiska debatten. Det är en mycket positiv utveckling. Debatten om RUT är upplysande på många sätt, både i själva sakfrågan, och i den vidare diskussionen om värderingen av jobb, karriärvägar, företagande och tjänstesektorn i stort.
RUT-avdraget i sig avgör kanske ingen väljares val. Men tillsammans med mycket annat och som exemplet på en attityd - och för närvarande en opålitlig rödgrön otydlighet - kan det få vågskålen att tippa över. Inte minst i storstäderna. Särskilt de som bryr sig om kvinnors och mäns lika möjligheter på arbetsmarknaden och lika rätt att välja karriär och familj framför hushållssysslor bör fundera.
Därför är det inte konstigt att de rödgröna under en uppehållsstrid försöker ompröva sin hållning och ena styrkorna bakom en ny; S håller Mona Sahlin borta ur debatten, obefläckad av den hittillsvarande mer dogmatiska nej-linjen; inte konstigt att Moderaterna laddar för en hård kampanj eller att Centern driver RUT som en av sina viktigaste frågor i strävan att förtydliga sin roll; inte konstigt att Folkpartiets Jan Björklund levererar sina sedvanliga tydliga oneliners om att sätta in respektive tvätta ett fönster.
Återigen är det oppositionen som är svaret skyldig: Vad innebär en röst på er? Behovsprövning? Tidsbegränsning? Eller vinner Ohlys avskaffa direkt-linje? Alliansens svar är tydligt: vi bevarar RUT. Och ser, te.x. med Folkpartiets förslag för äldre och barnfamiljer, hur man kan utveckla det.
Medialt rapporterat och kommenterat sedan sist: Lena Mellin i Aftonbladet, DN:s och SvD:s ledare, Expressen om Agenda-debatten i söndags. Bloggat sedan sist: Carina Boberg, Gabrielle Peteri.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT-avdrag, RUT, oppositionen, rödgröna, Alliansen, regeringen, Mona Sahlin, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centern, Folkpartiet
RUT-avdraget i sig avgör kanske ingen väljares val. Men tillsammans med mycket annat och som exemplet på en attityd - och för närvarande en opålitlig rödgrön otydlighet - kan det få vågskålen att tippa över. Inte minst i storstäderna. Särskilt de som bryr sig om kvinnors och mäns lika möjligheter på arbetsmarknaden och lika rätt att välja karriär och familj framför hushållssysslor bör fundera.
Därför är det inte konstigt att de rödgröna under en uppehållsstrid försöker ompröva sin hållning och ena styrkorna bakom en ny; S håller Mona Sahlin borta ur debatten, obefläckad av den hittillsvarande mer dogmatiska nej-linjen; inte konstigt att Moderaterna laddar för en hård kampanj eller att Centern driver RUT som en av sina viktigaste frågor i strävan att förtydliga sin roll; inte konstigt att Folkpartiets Jan Björklund levererar sina sedvanliga tydliga oneliners om att sätta in respektive tvätta ett fönster.
Återigen är det oppositionen som är svaret skyldig: Vad innebär en röst på er? Behovsprövning? Tidsbegränsning? Eller vinner Ohlys avskaffa direkt-linje? Alliansens svar är tydligt: vi bevarar RUT. Och ser, te.x. med Folkpartiets förslag för äldre och barnfamiljer, hur man kan utveckla det.
Medialt rapporterat och kommenterat sedan sist: Lena Mellin i Aftonbladet, DN:s och SvD:s ledare, Expressen om Agenda-debatten i söndags. Bloggat sedan sist: Carina Boberg, Gabrielle Peteri.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT-avdrag, RUT, oppositionen, rödgröna, Alliansen, regeringen, Mona Sahlin, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centern, Folkpartiet
måndag, mars 01, 2010
De dyra ungdomsjobben
Hur unga ska få sina första jobb och etablera sig i arbetslivet - och därmed lägga grunden till vuxenlivet i övrigt - är en konstant angelägen fråga. Särskilt viktig blir den förstås i tider som dessa, av ekonomisk kris. Liksom andra delar av jobbpolitiken kan åtgärder för unga nu handla, och ha handlat om, att bromsa fallet.
Ett sådant exempel kan vara regeringens sänkta arbetsgivaravgift för dem under 26. Enligt gårdagens Rapport, åtminstone enligt rubricering och inledning av inslaget, ska detta vara en mer eller mindre misslyckad satsning. Som bevis anförs att sysselsättningen minskat något mer (-4%) för 15-25-åringar än för 26-29-åringar (-3%) som alltså inte omfattas av den lägre arbetsgivaravgiften, och tesen bekräftas av LO:s chefsekonom som talar om bortkastade pengar.
Dyr må denna miljardinvestering vara, men Rapports (eller LO:s) tolkning säger ju faktiskt ingenting alls om vilken effekt den har haft på ungdomars sysselsättning. För det första är den högst disparata åldersgruppen 15-25 en märklig grund för jämförelser, med allt från högstadieungdomar till utexaminerade akademiker. Särskilt jämfört med den mindre, mer likartade och mer etablerade gruppen 26-29-åringar. För det andra är ju just de yngre sannolikt mer utsatta på arbetsmarknaden, särskilt då i en lågkonjunktur. Många av dessa under 26 hade ju förmodligen ett betydligt svagare fotfäste i arbetslivet än sina några år äldre kamrater, när krisen slog till.
För det tredje har inte det enda relevanta studerats: Hur hade ungas sysselsättning sett ut utan de lägre arbetsgivaravgifterna? Något som förstås är svårt att ta reda på och kräver sin forskning - men därför är det också oklokt med förhastade slutsatser. Ute i verkligheten var för övrigt arbetsgivar- och ungdomsrösterna i Rapport-inslaget betydligt mer positiva.
Diskussionen om lägre arbetsgivaravgifter för unga är typisk för frågorna om ungdomsarbetslöshet och ungdomsjobb. Kostnaden är en nyckelfaktor. Sammantaget inser förstås alla att såväl samhället i stort som enstaka företag behöver anställa och lära upp unga medarbetare - men i varje enskilt anställningstillfälle kan en längre arbetserfarenhet väga tyngre, särskilt om kostnaden för att anställa en ungdom eller en färdiglärd erfaren medarbetare inte är särskilt stor.
Lägre ingångslöner, nya konstruktioner med lärlingsanställningar, jämte lägre arbetsgivaravgift är idéer för att komma åt detta moment 22.
Sedan krävs också en arbetsmarknad där det finns lite enklare jobb, för dem som ska börja yrkeslivet. Kanske i en lägre beskattad tjänstesektor där fler har råd att köpa efterlängtad service som kan skapa jobb - med RUT-avdraget som framgångsexempel.
Rätt utbildning - en skola för kunskap, från lågstadiet, där de som behöver hjälp får rätt stöd i tid och de som har förmåga och talang får utrymme att växa - är naturligtvis A och O på längre sikt. Liksom en högskola med fokus på kvalitet i utbildningarna. Där har Folkpartiet en fortsatt viktig uppgift.
Att unga som äldre får behålla mer av sin lön efter skatt tack vare jobbavdragen är förstås också ett viktigt incitament. För Folkpartiet, återigen, är det angeläget att fortsätta verka för att värnskatten avskaffas - den som utbildar sig, driver företag och lyckas ska inte straffbeskattas extra hårt. Det är en viktig signal också för de unga i början av yrkeslivet och entrepenörskapet.
På alla dessa punkter känns en röst på Alliansen hursomhelst som en trygg rekommendation . Det rödgröna alternativet är än så länge otydligt men en sak är säker: det handlar mer om skattehöjningar än kunskapsskola.
Veckans bloggdebatt?, Kent Valdemarsson, Mikael Wendt om jobb, brottslighet och narkotika
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, unga, ungdomsjobb, ungdomsarbetslöshet, sysselsättning, arbetsgivaravgift, ingångsjobb, lärlingsutbildning, lärlingsanställning, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet
Ett sådant exempel kan vara regeringens sänkta arbetsgivaravgift för dem under 26. Enligt gårdagens Rapport, åtminstone enligt rubricering och inledning av inslaget, ska detta vara en mer eller mindre misslyckad satsning. Som bevis anförs att sysselsättningen minskat något mer (-4%) för 15-25-åringar än för 26-29-åringar (-3%) som alltså inte omfattas av den lägre arbetsgivaravgiften, och tesen bekräftas av LO:s chefsekonom som talar om bortkastade pengar.
Dyr må denna miljardinvestering vara, men Rapports (eller LO:s) tolkning säger ju faktiskt ingenting alls om vilken effekt den har haft på ungdomars sysselsättning. För det första är den högst disparata åldersgruppen 15-25 en märklig grund för jämförelser, med allt från högstadieungdomar till utexaminerade akademiker. Särskilt jämfört med den mindre, mer likartade och mer etablerade gruppen 26-29-åringar. För det andra är ju just de yngre sannolikt mer utsatta på arbetsmarknaden, särskilt då i en lågkonjunktur. Många av dessa under 26 hade ju förmodligen ett betydligt svagare fotfäste i arbetslivet än sina några år äldre kamrater, när krisen slog till.
För det tredje har inte det enda relevanta studerats: Hur hade ungas sysselsättning sett ut utan de lägre arbetsgivaravgifterna? Något som förstås är svårt att ta reda på och kräver sin forskning - men därför är det också oklokt med förhastade slutsatser. Ute i verkligheten var för övrigt arbetsgivar- och ungdomsrösterna i Rapport-inslaget betydligt mer positiva.
Diskussionen om lägre arbetsgivaravgifter för unga är typisk för frågorna om ungdomsarbetslöshet och ungdomsjobb. Kostnaden är en nyckelfaktor. Sammantaget inser förstås alla att såväl samhället i stort som enstaka företag behöver anställa och lära upp unga medarbetare - men i varje enskilt anställningstillfälle kan en längre arbetserfarenhet väga tyngre, särskilt om kostnaden för att anställa en ungdom eller en färdiglärd erfaren medarbetare inte är särskilt stor.
Lägre ingångslöner, nya konstruktioner med lärlingsanställningar, jämte lägre arbetsgivaravgift är idéer för att komma åt detta moment 22.
Sedan krävs också en arbetsmarknad där det finns lite enklare jobb, för dem som ska börja yrkeslivet. Kanske i en lägre beskattad tjänstesektor där fler har råd att köpa efterlängtad service som kan skapa jobb - med RUT-avdraget som framgångsexempel.
Rätt utbildning - en skola för kunskap, från lågstadiet, där de som behöver hjälp får rätt stöd i tid och de som har förmåga och talang får utrymme att växa - är naturligtvis A och O på längre sikt. Liksom en högskola med fokus på kvalitet i utbildningarna. Där har Folkpartiet en fortsatt viktig uppgift.
Att unga som äldre får behålla mer av sin lön efter skatt tack vare jobbavdragen är förstås också ett viktigt incitament. För Folkpartiet, återigen, är det angeläget att fortsätta verka för att värnskatten avskaffas - den som utbildar sig, driver företag och lyckas ska inte straffbeskattas extra hårt. Det är en viktig signal också för de unga i början av yrkeslivet och entrepenörskapet.
På alla dessa punkter känns en röst på Alliansen hursomhelst som en trygg rekommendation . Det rödgröna alternativet är än så länge otydligt men en sak är säker: det handlar mer om skattehöjningar än kunskapsskola.
Veckans bloggdebatt?, Kent Valdemarsson, Mikael Wendt om jobb, brottslighet och narkotika
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, unga, ungdomsjobb, ungdomsarbetslöshet, sysselsättning, arbetsgivaravgift, ingångsjobb, lärlingsutbildning, lärlingsanställning, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)