Amerikansk politik väcker intresse långt utanför det stora landets gränser - vi är många som fascinerat följer turerna inom och mellan de två stora partierna. Ofta är det kanske mer "politics" än "policies" som står i centrum för intresset - dvs det politiska spelet snarare än de viktiga sakfrågorna. Så blir det kanske särskilt när man själv inte direkt berörs av, eller har någon djupare kunskap om, många av de sakfrågor som diskuteras.
Därför riktas detta spännande valår 2012 fokus mot republikanernas nomineringsval. Så verkar förvisso fallet till stor del vara också i USA, med ett som det verkar aldrig sinande flöde av debatter, och minutiös bevakning av de olika kandidaterna, deras gamla snedsteg och nya grodor, och högst varierande positioner i opinionsmätningarna.
Men den republikanska agendan, åtminstone när den ska appellera till de egna kärnväljarna som röstar i primärval och "caucuses", får skillnaden och oförståelsen för de prioriterade sakfrågor som ändå nämns, att öka än mer. Det är helt enkelt svårt att förstå hur rätten att bära vapen, aborträtten, och civilståndsmöjligheterna för personer av samma kön, kan väcka så oerhört stort intresse. En riktig republikan ska säga ett långtgående ja till det förstnämnda, och benhårt nej till de två senare. Och är dessutom renlärig klimatskeptiker.
Hur det konservativa draget hårddras under primärvalskampanjen visar det, med europeiska ögon, hårresande ställningstagandet från Rick Perry - guvernör i den näst största delstaten Texas som ekonomiskt och befolkningsmässigt skulle motsvara ett större EU-land: Ett nej till aborter under nära nog alla omständigheter, inklusive efter incest och våldtäkt. (Han har då hunnit tydliggöra att abort ändå kan tänkas när kvinnans liv är i fara.) (NY Times 1, 2).
Ett annat exempel på kraven på rättrogenhet är den ständige, men oälskade, favoriten Mitt Romneys avståndstagande från sin egen sjukvårdsreform då han var guvernör i Massachussetts (en lösning som i mycket liknar president Obamas, av republikanerna hårt kritiserade reform).
Som påpekas i snart sagt alla analyser och rapporter från amerikansk politik, så är det valsystemet med två partier vars mest hängivna sympatisörer vaskar fram respektive presidentkandidat, som lägger grunden till dessa egenheter. Only in America...
För de flesta amerikaner - den stora skaran väljare som kallar sig oberoende, liksom säkerligen många registrerade republikaner och demokrater - är det nog ändå andra frågor som står högst på agendan. Hälso- och sjukvården, socialförsäkringssystemen, utbildningsväsendet och inte minst jobben och ekonomin är ämnen som vilken svensk eller europé som helst skulle känna igen sig i. Kanske skulle vi hoppas att klimat- och miljöfrågorna fick större uppmärksamhet.
En utdragen republikansk primärvalskampanj utan en tidig självklar segrare kan vara både en välsignelse och en förbannelse för dem som, oavsett övriga politiska prioriteringar, helst av allt vill ersätta Barack Obama med en republikan i Vita huset. Om det innebär en chans att diskutera de stora frågorna som angår de många väljarna, kan det bli en tillgång att under flera månader stå i fokus och få visa upp sig för väljarna. Men om allt fortsätter kretsa mer kring sängkamrar än skattkamrar - då kommer nog de många oberoende väljarna att tänka sig för både en och två gånger.
I de amerikanska inrikespolitiska frågor som ofta är de sakfrågor som slår igenom i rapporteringen även hos oss, ligger de flestas sympatier mer eller mindre övervägande hos demokraterna. Och USA:s roll för världen när det gäller att sätta agendan för t.ex. kvinnans rätt att välja, eller lika rättigheter oavsett vem man älskar, ska förstås inte underskattas. Men i de ämnen som i praktiken angår oss mer direkt kring ekonomin, jobben och inte minst frihandeln, skulle många nog få ifrågasätta sin självklara identifiering med demokraterna. Ett balanserat politiskt system, med konflikt men även samverkan mellan och inom partierna i Washington DC, skulle nog vara mer smakligt inte bara för amerikanerna utan också för oss: En demokratisk president som måste samverka med konstruktiva, mittenorienterade kongressrepresentanter från bägge partier känns som ett ideal att stilla drömma om. Verkligheten med det oerhört konfliktinriktade, nästan låsta politiska systemet, med alltmer utrerade positioner från bägge partier, befinner sig långt därifrån.
Amerikanernas val är deras eget. Vi andra kan inte sätta oss till doms över ett land som verkar så likt och förebildligt, men samtidigt är så annorlunda. Vi får hänge oss åt "politics", och "policies", på avstånd. Förundras, förfäras och förföras. Och hoppas att det blir i en bildlig skattkammare, och inte i andras sängkammare, som valet i november avgörs.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, USA, uspol, republikanerna, demokraterna, abort, samkönade äktenskap, val 2012, Barack Obama, Rick Perry, Mitt Romney, Iowa
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
tisdag, januari 03, 2012
måndag, mars 22, 2010
Amerikas hälsoutmaning - och Sveriges
"Sjukvård är ingen rättighet." "Varför ska jag betala för andra människors och deras barns sjukvård?" Två citat ur den nyhetsrapportering som nått oss under det amerikanska politiska år som så mycket kommit att handla om hälsovårdsreformen, och som visar hur annorlunda USA och den amerikanska debatten är från Europa i välfärdsfrågor.
Nu är Obamas reform i hamn, mindre omfattande och ambitiös än vad han och många andra hade hoppats på men ändå ett stort steg framåt. Många amerikaner anser nog trots allt att sjukvård är en rättighet för alla. För andra kan kanske ett av de arga argumenten mot reformen vändas till dess fördel: "De som inte har en sjukförsäkring kan ju alltid gå till akuten."
Och där kommer vi in på det kanske tyngsta problemet, eller åtminstone det som gör en reform helt nödvändig: kostnaderna. Redan i dag lägger USA i princip dubbelt så stor andel av en mycket större BNP än Sverige på sin hälso- och sjukvård - som ändå inte kommer alla till del (47 miljoner oförsäkrade, personer med kroniska sjukdomar som upptäcker att deras "pre-existing conditions" utesluter dem från att få vården betald, osv). Och kostnaderna ökar i en farlig takt som belastar såväl samhällsekonomin i stort (t.ex. genom de arbetsgivare genom vilka de flesta får sin sjukförsäkring) som statskassan (genom Medicare och Medicaid, för riktigt fattiga, pensionärer och krigsveteraner).
Ett system där miljoner oförsäkrade aldrig går till doktorn med sina krämpor och till slut när de blivit riktigt allvarliga hamnar på akuten - det är inte bara ett grymt system, utan blir också olidligt dyrt i längden. Och minskade kostnader på sikt är därmed, jämte rättvisa och socialt ansvar för de miljoner som har inget eller otillräckligt skydd, ett av de tyngsta argumenten. Ett argument som bör kunna övertyga även budgethökar av såväl republikansk som demokratisk art, eller den statsminimalistiska antifederalistiska populistiska högern.
Den politiska analysen för Obama och demokraterna i kongressledningen är att de har misslyckats grovt med att ändra den extrema partipolariseringen i amerikansk politik, att de har misslyckats med att få med sig såväl några republikaner som demokrater på både vänster- och högerkanten som tycker det är antingen för mycket eller för lite, och att de har misslyckats med att få till stånd en så stor reform som de själva önskat. Samt att de förmodligen förlorade supermajoriteten genom fyllnadsvalet i Massachussetts till stor del p.g.a. den inflammerade debatten kring sjukvården.
Men ändå är det en stor seger. Utfallet kan mycket väl bli en stärkt position för vinnarna - för att vara en vinnare är viktigt i amerikansk politik, som professor Erik Åsard påpekade i P1 Morgon i morse. Kanske är det som NY Times ledarskribent hoppas första steget på vägen mot en mer allomfattande hälso- och sjukvård - även om USA aldrig blir som Sverige eller övriga Europa.
Sverige blir heller aldrig som USA, men vi kan ändå lära något av den amerikanska debatten, förutom det ständigt fascinerande i amerikansk politik. Kanske kan det bli en veckans bloggdebatt.
Fokus på det friska, det förebyggande och hälsofrämjande är något som vi definitivt behöver bli bättre på även här. Det innebär minskat lidande och sjukdom och minskade kostnader på sikt när människor får vara friskare.
Om USA behöver mer offentligt i vården, behöver vi fortsätta öka de privata alternativens betydelse. Inte genom att kompromissa med den solidariska finansieringen - det är otänkbart och dessutom både onödigt och kontraproduktivt. Däremot är konkurrensen som mångfalden för med sig en positiv kraft som vi inte klarar oss utan. Såväl på privat drivna akutsjukhus som på personaldrivna småföretag som vårdcentraler eller logopedmottagningar tävlar man med idéer - för att förbättra vården för sina patienter. Idéer som kan spridas till fler.
Svensk vård behöver en skönhetstävling om idéer.
Media: AB, DN, NY Times, Rapport, SvD. Bloggar: Carina Boberg, Thomas Böhlmark (om svensk sjukvårds utmaningar), Linnéa Darell, Runo Johansson, Kristina Palmgren, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, vård, sjukvård, USA, Obama, demokraterna, republikanerna, sjukförsäkring, Medicare, Medicaid
Nu är Obamas reform i hamn, mindre omfattande och ambitiös än vad han och många andra hade hoppats på men ändå ett stort steg framåt. Många amerikaner anser nog trots allt att sjukvård är en rättighet för alla. För andra kan kanske ett av de arga argumenten mot reformen vändas till dess fördel: "De som inte har en sjukförsäkring kan ju alltid gå till akuten."
Och där kommer vi in på det kanske tyngsta problemet, eller åtminstone det som gör en reform helt nödvändig: kostnaderna. Redan i dag lägger USA i princip dubbelt så stor andel av en mycket större BNP än Sverige på sin hälso- och sjukvård - som ändå inte kommer alla till del (47 miljoner oförsäkrade, personer med kroniska sjukdomar som upptäcker att deras "pre-existing conditions" utesluter dem från att få vården betald, osv). Och kostnaderna ökar i en farlig takt som belastar såväl samhällsekonomin i stort (t.ex. genom de arbetsgivare genom vilka de flesta får sin sjukförsäkring) som statskassan (genom Medicare och Medicaid, för riktigt fattiga, pensionärer och krigsveteraner).
Ett system där miljoner oförsäkrade aldrig går till doktorn med sina krämpor och till slut när de blivit riktigt allvarliga hamnar på akuten - det är inte bara ett grymt system, utan blir också olidligt dyrt i längden. Och minskade kostnader på sikt är därmed, jämte rättvisa och socialt ansvar för de miljoner som har inget eller otillräckligt skydd, ett av de tyngsta argumenten. Ett argument som bör kunna övertyga även budgethökar av såväl republikansk som demokratisk art, eller den statsminimalistiska antifederalistiska populistiska högern.
Den politiska analysen för Obama och demokraterna i kongressledningen är att de har misslyckats grovt med att ändra den extrema partipolariseringen i amerikansk politik, att de har misslyckats med att få med sig såväl några republikaner som demokrater på både vänster- och högerkanten som tycker det är antingen för mycket eller för lite, och att de har misslyckats med att få till stånd en så stor reform som de själva önskat. Samt att de förmodligen förlorade supermajoriteten genom fyllnadsvalet i Massachussetts till stor del p.g.a. den inflammerade debatten kring sjukvården.
Men ändå är det en stor seger. Utfallet kan mycket väl bli en stärkt position för vinnarna - för att vara en vinnare är viktigt i amerikansk politik, som professor Erik Åsard påpekade i P1 Morgon i morse. Kanske är det som NY Times ledarskribent hoppas första steget på vägen mot en mer allomfattande hälso- och sjukvård - även om USA aldrig blir som Sverige eller övriga Europa.
Sverige blir heller aldrig som USA, men vi kan ändå lära något av den amerikanska debatten, förutom det ständigt fascinerande i amerikansk politik. Kanske kan det bli en veckans bloggdebatt.
Fokus på det friska, det förebyggande och hälsofrämjande är något som vi definitivt behöver bli bättre på även här. Det innebär minskat lidande och sjukdom och minskade kostnader på sikt när människor får vara friskare.
Om USA behöver mer offentligt i vården, behöver vi fortsätta öka de privata alternativens betydelse. Inte genom att kompromissa med den solidariska finansieringen - det är otänkbart och dessutom både onödigt och kontraproduktivt. Däremot är konkurrensen som mångfalden för med sig en positiv kraft som vi inte klarar oss utan. Såväl på privat drivna akutsjukhus som på personaldrivna småföretag som vårdcentraler eller logopedmottagningar tävlar man med idéer - för att förbättra vården för sina patienter. Idéer som kan spridas till fler.
Svensk vård behöver en skönhetstävling om idéer.
Media: AB, DN, NY Times, Rapport, SvD. Bloggar: Carina Boberg, Thomas Böhlmark (om svensk sjukvårds utmaningar), Linnéa Darell, Runo Johansson, Kristina Palmgren, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, vård, sjukvård, USA, Obama, demokraterna, republikanerna, sjukförsäkring, Medicare, Medicaid
tisdag, mars 02, 2010
Kaffe eller te i Washington
I don't drink coffee, I'll take tea, my dear. Sting-texten kommer lätt till sinnes när man ser den senaste tidens utveckling av två amerikanska folkrörelser för politisk förändring men här handlar det inte om någon engelsman i New York - utan om amerikaner som känner sig främmande i Washington. Det gemensamma för den omtalade Tea Party-rörelsen och den nyare, men snabbt växande Coffee Party-motsvarigheten, är en kritik mot hur Washington fungerar. Båda handlar om en reaktion från det civila samhället, men medan teaktivismen grundar sig i en djup amerikansk tradition av att vara emot det mesta vad federal regering heter, vill kaffepartiet rädda regeringen.
Förenklat tror den ena gruppen som Reagan att regeringen inte är lösningen, utan problemet. Medan den andra menar att löser amerikaneran sin regerings och federala stats problem så har de en mycket större chans att lösa USA:s problem.
The Boston Tea Party, då amerikanska oppositionella (om än ej självständighetsivrare) vräkte den tullbelagda telasten i Bostons hamn i en protest mot den brittiska kungamakten och parlamentet, är en av de mest suggestiva händelserna i början av den kedja som slutade med USA:s självständighet. Och motsättningen mellan federalister och antifederalister är i princip lika gammal - den går tillbaka till självständighetsförklaringens och senare konstitutionens debattörer och stiftare, till Jefferson och Adams, Hamilton och Madison.
Tanken att en stark federal nivå är nödvändig för att lösa problem har förstås i mina ögon - och förmodligen i kaffepartisternas - nog snarast blivit mer berättigad sedan dess. Ekonomi, miljö, infrastruktur, skydd mot terror och naturkatastrofer, postgång, vapenlagar och sjukvårdsreformer: listan kan göras lång över vad som borde behöva tacklas bättre. Men som i dag ofta hamnar i skymundan av de partipolitiska striderna som gett såväl kongressen som Washington DC som begrepp ett dåligt namn.
Hälsovårdsreformens storslaget småaktiga strider är förstås ett exempel, liksom hur enskilda senatorer har hindrat mängder av federala utnämningar och hämmat statsorganens funktion, för att pressa igenom egna köttben för egna favoritområden eller hemstaten. "Politics", det politiska spelet, har blivit viktigare än "policy".
President Obama skulle förstås kunna ses som en av de främsta företrädarna för huvudtanken bakom The Coffee Party, med dess slogan "Wake up and Stand up" och uttalandet att den federala regeringen är "not the enemy of the people, but the expression of our collective will, and that we must participate in the democratic process in order to address the challenges we face as Americans". Obama ville till Vita huset för att göra slut på partipolitiseringen men har inte nått fram trots ihärdiga försök, och på grund av såväl republikanskt motstånd som demokratisk segeryra efter valet 2008 och säkerligen en del egna tillkortakommanden.
Vi får hoppas att det kan bli bättre framöver. Kanske tack vare det civilsamhällets engagemang som var grundläggande i Obamas egen kampanj, och som nu manifesteras från höger, vänster och mitten, från te- och kaffedrickare.
Mer: NY Times, Coffee Party på webben och på Facebook.
Intressant om politik, USA, Tea Party, Coffee Party, civilsamhället, amerikansk politik, Obama, Washington
Förenklat tror den ena gruppen som Reagan att regeringen inte är lösningen, utan problemet. Medan den andra menar att löser amerikaneran sin regerings och federala stats problem så har de en mycket större chans att lösa USA:s problem.
The Boston Tea Party, då amerikanska oppositionella (om än ej självständighetsivrare) vräkte den tullbelagda telasten i Bostons hamn i en protest mot den brittiska kungamakten och parlamentet, är en av de mest suggestiva händelserna i början av den kedja som slutade med USA:s självständighet. Och motsättningen mellan federalister och antifederalister är i princip lika gammal - den går tillbaka till självständighetsförklaringens och senare konstitutionens debattörer och stiftare, till Jefferson och Adams, Hamilton och Madison.
Tanken att en stark federal nivå är nödvändig för att lösa problem har förstås i mina ögon - och förmodligen i kaffepartisternas - nog snarast blivit mer berättigad sedan dess. Ekonomi, miljö, infrastruktur, skydd mot terror och naturkatastrofer, postgång, vapenlagar och sjukvårdsreformer: listan kan göras lång över vad som borde behöva tacklas bättre. Men som i dag ofta hamnar i skymundan av de partipolitiska striderna som gett såväl kongressen som Washington DC som begrepp ett dåligt namn.
Hälsovårdsreformens storslaget småaktiga strider är förstås ett exempel, liksom hur enskilda senatorer har hindrat mängder av federala utnämningar och hämmat statsorganens funktion, för att pressa igenom egna köttben för egna favoritområden eller hemstaten. "Politics", det politiska spelet, har blivit viktigare än "policy".
President Obama skulle förstås kunna ses som en av de främsta företrädarna för huvudtanken bakom The Coffee Party, med dess slogan "Wake up and Stand up" och uttalandet att den federala regeringen är "not the enemy of the people, but the expression of our collective will, and that we must participate in the democratic process in order to address the challenges we face as Americans". Obama ville till Vita huset för att göra slut på partipolitiseringen men har inte nått fram trots ihärdiga försök, och på grund av såväl republikanskt motstånd som demokratisk segeryra efter valet 2008 och säkerligen en del egna tillkortakommanden.
Vi får hoppas att det kan bli bättre framöver. Kanske tack vare det civilsamhällets engagemang som var grundläggande i Obamas egen kampanj, och som nu manifesteras från höger, vänster och mitten, från te- och kaffedrickare.
Mer: NY Times, Coffee Party på webben och på Facebook.
Intressant om politik, USA, Tea Party, Coffee Party, civilsamhället, amerikansk politik, Obama, Washington
torsdag, november 05, 2009
Nedtonad konservatism vann på lokala frågor
Det var lokala frågor som avgjorde de demokratiska nederlagen i guvernörsvalen i Virginia och New Jersey - och de båda republikanska segrarna McDonnell och Christie vann tack vare att de tonade ned sin konservativa inställning i sociala frågor. Så tolkar åtminstone demokraterna och en del analytiker valresultaten. Och om republikaner vann över demokrater genom att röra sig mot mitten, stärker det förstås bilden från fyllnadsvalet till kongressen i New Yorks 23:e distrikt.
Den högröstade högerflygeln, vars kandidat i 23:e distriktet förlorade mot en demokrat efter att ha pressat ut en mer moderat republikan, är inget att hålla i handen om man vill regera. Vare sig i delstater eller på federal nivå. Vilket dock inte verkar en läxa som republikanerna vill lära sig, trots partiledningens försök att hålla ihop partiet.
Som Obamarådgivaren David Axelrod sade till NY Times: "If there is a big backlash against Democrats, why did we just pick up a Democrat in a district that hasn’t elected a Democrat in 150 years?" Den som vill veta mer läser med fördel Adam Nagourneys analys av valen och början av debatten bland republikanerna.
Intressant om USA, politik, amerikansk politik, demokraterna, republikanerna, Virginia, New Jersey, New York, kongressval, guvernörsval, Barack Obama, David Axelrod
Den högröstade högerflygeln, vars kandidat i 23:e distriktet förlorade mot en demokrat efter att ha pressat ut en mer moderat republikan, är inget att hålla i handen om man vill regera. Vare sig i delstater eller på federal nivå. Vilket dock inte verkar en läxa som republikanerna vill lära sig, trots partiledningens försök att hålla ihop partiet.
Som Obamarådgivaren David Axelrod sade till NY Times: "If there is a big backlash against Democrats, why did we just pick up a Democrat in a district that hasn’t elected a Democrat in 150 years?" Den som vill veta mer läser med fördel Adam Nagourneys analys av valen och början av debatten bland republikanerna.
Intressant om USA, politik, amerikansk politik, demokraterna, republikanerna, Virginia, New Jersey, New York, kongressval, guvernörsval, Barack Obama, David Axelrod
onsdag, november 04, 2009
Sorgligt i Maine
Den lilla delstaten Maine i USA:s nordöstligaste hörn har följt i den största delstaten Kaliforniens spår, och i en folkomröstning förbjudit samkönade äktenskap. Kampanjen har varit stötts av förespråkare och motståndare utifrån och på så sätt speglat debatten i hela USA.
Principiellt visar det hur vanskligt det är att låta frågor om medborgerliga och mänskliga rättigheter avgöras av folkflertalet. I en liberal demokrati kan ju inte den rena majoritetsviljan som alltid få råda, om det sätter minoriteters eller enskilda människors rättigheter i kläm.
Praktiskt och politiskt är det givetvis ett bakslag för dem som kämpar för lika rättigheter för hbt-personer. Men den långsiktiga trenden är fortsatt positiv. Alltfler, framför allt unga, amerikaner stödjer samkönade äktenskap och liknande frågor som är viktiga i sig men framför allt för att de står för något större, om allas lika rättigheter och avskaffande av diskriminering.
Medialt: DN, SvD, NY Times (som ger lite mer bakgrund och analys).
Uppdaterat: Om strategiska överväganden inom gayrättsrörelsen efter det sorgliga folkomröstningsresultatet i Maine i NY Times: Mer aggressivt eller skynda långsamt och bygga stöd? Angående folkomröstningars potentiella olämplighet i frågor om medborgarrättigheter säger en av de aktiva rättighetsförespråkarna: “They tend to marginalize the group that is being targeted and inflame people’s passions in a way that is at best divisive and at worst terribly cruel. Our founders did not intend to allow a majority to take basic rights from a minority.”
Intressant om USA, politik, medborgarrätt, hbt-rättigheter, gayrättigheter, samkönade äktenskap, gayäktenskap, Maine
Principiellt visar det hur vanskligt det är att låta frågor om medborgerliga och mänskliga rättigheter avgöras av folkflertalet. I en liberal demokrati kan ju inte den rena majoritetsviljan som alltid få råda, om det sätter minoriteters eller enskilda människors rättigheter i kläm.
Praktiskt och politiskt är det givetvis ett bakslag för dem som kämpar för lika rättigheter för hbt-personer. Men den långsiktiga trenden är fortsatt positiv. Alltfler, framför allt unga, amerikaner stödjer samkönade äktenskap och liknande frågor som är viktiga i sig men framför allt för att de står för något större, om allas lika rättigheter och avskaffande av diskriminering.
Medialt: DN, SvD, NY Times (som ger lite mer bakgrund och analys).
Uppdaterat: Om strategiska överväganden inom gayrättsrörelsen efter det sorgliga folkomröstningsresultatet i Maine i NY Times: Mer aggressivt eller skynda långsamt och bygga stöd? Angående folkomröstningars potentiella olämplighet i frågor om medborgarrättigheter säger en av de aktiva rättighetsförespråkarna: “They tend to marginalize the group that is being targeted and inflame people’s passions in a way that is at best divisive and at worst terribly cruel. Our founders did not intend to allow a majority to take basic rights from a minority.”
Intressant om USA, politik, medborgarrätt, hbt-rättigheter, gayrättigheter, samkönade äktenskap, gayäktenskap, Maine
Skadeglädje men ingen högersväng i amerikanska mellan-mellanårsval
Medan president Obama diskuterade klimatkris med Sveriges statsminister och andra EU-ledare, så gick väljarna i Virgina, New Jersey, New York City och New Yorks 23:e kongressdistrikt till valbåsen. Det har artat sig till en ganska spännande uppsättning val detta mellanår, då det inte ens är mellanårsval till kongressen. Just därför, just ett år efter Obamas och demokraternas stora valframgångar, blev de här valen extra intressanta.
Och budskapet som väljarna har sänt är ganska blandat. Storfavoriten Michael Bloomberg vann omval som New Yorks borgmästare, men knappare än väntat. De nyckfulla väljarna i den demokratiskt dominerade världsstaden, som två gånger de senasta åren valt moderata republikaner till borgmästare, har kanske till viss del tröttnat på den stenrike Bloombergs enormt påkostade kampanj. Att han ordnat till vallagarna så att han kunde ställa upp till en tredje mandatperiod bidrog nog också till att han vann denna mandatperiod ganska knappt. Kanske inte de bästa förutsättningarna för en framgångsrik final på ett speciellt borgmästarskap.
Intressantare ur ett riksperspektiv är guvernörsvalen i Virginia och New Jersey. I Virginia var en republikansk seger för Robert McDonnell väntad, där har Obama undvikit att kampanja för sin partikamrat Creigh Deeds, även om han själv som förste demokrat sedan 1964 vann delstaten i presidentvalet i fjol. Att demokraterna trots detta och trots att den avgående guvernören är demokrat inte den här gången lyckats få över Virginia mer permanent i den demokratiska kolumnen, glädjer förstås republikaner som letar alla tecken på att Obamas segertåg snabbt har spårat ur.
Värre för demokraterna och mer glädjande för republikanerna är då att även det traditionella demokratiska New Jersey valde en republikansk guvernör i Christopher Christie, och valde bort den sittande demokraten Jon Corzine. Den sistnämnde var förvisso impopulär och kan ha drabbats av samma motvalls-effekt som krympte Bloombergs segermarginal i New York - men republikanerna lär förstås ta alla chanser att spela ner de lokala faktorerna och lyfta fram det nationella perspektivet, med snabba slutsatser om väljarnas sjunkande förtroende för president Obama och hans politik.
Republikanerna lär tala tystare om det viktiga fyllnadsvalet till en av delstaten New Yorks platser i representanthuset. Väljarna i det traditionellt republikanska nordliga 23:e distriktet valde nämligen en demokrat i Bill Owens till att efterträda John McHugh, som ny arméminister ett av de få lyckade exemplen på Obamas vilja att utse även republikaner till ledande positioner. Till bakgrunden hör att en högröstad högeropinion inom republikanerna mer eller mindre tvingade bort sin egen kandidat, till förmån för en mer konservativ tredje kandidat, Douglas Hoffman från det konservativa partiet. Den försmådda Dede Scozzafava, kritiserad för sin alltför liberala inställning till aborter och gayrättigheter, valde då att hoppa av och stödja Owens framför Hoffman.
Som man bäddar får man ligga. Och kanske är det New Yorks 23:e distrikt som sänder den starkaste signalen om den nationella amerikanska politiken. Ett kongressval handlar ändå direkt om makten i Washington, till skillnad från guvernörs- eller för den delen borgmästarval. Signalen är uppenbarligen att den högröstade högerflanken må vara framgångsrik i att få sin vilja fram internt i dessa kristider för det republikanska partiet, men att de inte rosar väljarna och en bredare allmänhet.
Dilemmat för republikanerna är förstås att när mittenväljarna gick till demokraterna, fick den högröstade högern just en starkare intern position... vilket försvårar möjligheterna att återvinna mittenväljare.
Och även om republikanerna gläds över Obamas sjunkande popularitetssiffror (nu på drygt 50 %) så har de för egen del fortfarande inte mycket att glädjas över. De har ännu ingen trovärdig företrädare som kan och vågar ta en ledande oppositionsroll gentemot presidenten, och deras egna popularitetssiffror ligger långt under dennes. Skadeglädje verkar vara den enda sanna glädjen för republikanerna.
Medialt: SvD.
Intressant om USA, politik, amerikansk politik, demokraterna, republikanerna, Virginia, New Jersey, New York, kongressval, guvernörsval, Michael Bloomberg, Jon Corzine, Bill Owens, Barack Obama
Och budskapet som väljarna har sänt är ganska blandat. Storfavoriten Michael Bloomberg vann omval som New Yorks borgmästare, men knappare än väntat. De nyckfulla väljarna i den demokratiskt dominerade världsstaden, som två gånger de senasta åren valt moderata republikaner till borgmästare, har kanske till viss del tröttnat på den stenrike Bloombergs enormt påkostade kampanj. Att han ordnat till vallagarna så att han kunde ställa upp till en tredje mandatperiod bidrog nog också till att han vann denna mandatperiod ganska knappt. Kanske inte de bästa förutsättningarna för en framgångsrik final på ett speciellt borgmästarskap.
Intressantare ur ett riksperspektiv är guvernörsvalen i Virginia och New Jersey. I Virginia var en republikansk seger för Robert McDonnell väntad, där har Obama undvikit att kampanja för sin partikamrat Creigh Deeds, även om han själv som förste demokrat sedan 1964 vann delstaten i presidentvalet i fjol. Att demokraterna trots detta och trots att den avgående guvernören är demokrat inte den här gången lyckats få över Virginia mer permanent i den demokratiska kolumnen, glädjer förstås republikaner som letar alla tecken på att Obamas segertåg snabbt har spårat ur.
Värre för demokraterna och mer glädjande för republikanerna är då att även det traditionella demokratiska New Jersey valde en republikansk guvernör i Christopher Christie, och valde bort den sittande demokraten Jon Corzine. Den sistnämnde var förvisso impopulär och kan ha drabbats av samma motvalls-effekt som krympte Bloombergs segermarginal i New York - men republikanerna lär förstås ta alla chanser att spela ner de lokala faktorerna och lyfta fram det nationella perspektivet, med snabba slutsatser om väljarnas sjunkande förtroende för president Obama och hans politik.
Republikanerna lär tala tystare om det viktiga fyllnadsvalet till en av delstaten New Yorks platser i representanthuset. Väljarna i det traditionellt republikanska nordliga 23:e distriktet valde nämligen en demokrat i Bill Owens till att efterträda John McHugh, som ny arméminister ett av de få lyckade exemplen på Obamas vilja att utse även republikaner till ledande positioner. Till bakgrunden hör att en högröstad högeropinion inom republikanerna mer eller mindre tvingade bort sin egen kandidat, till förmån för en mer konservativ tredje kandidat, Douglas Hoffman från det konservativa partiet. Den försmådda Dede Scozzafava, kritiserad för sin alltför liberala inställning till aborter och gayrättigheter, valde då att hoppa av och stödja Owens framför Hoffman.
Som man bäddar får man ligga. Och kanske är det New Yorks 23:e distrikt som sänder den starkaste signalen om den nationella amerikanska politiken. Ett kongressval handlar ändå direkt om makten i Washington, till skillnad från guvernörs- eller för den delen borgmästarval. Signalen är uppenbarligen att den högröstade högerflanken må vara framgångsrik i att få sin vilja fram internt i dessa kristider för det republikanska partiet, men att de inte rosar väljarna och en bredare allmänhet.
Dilemmat för republikanerna är förstås att när mittenväljarna gick till demokraterna, fick den högröstade högern just en starkare intern position... vilket försvårar möjligheterna att återvinna mittenväljare.
Och även om republikanerna gläds över Obamas sjunkande popularitetssiffror (nu på drygt 50 %) så har de för egen del fortfarande inte mycket att glädjas över. De har ännu ingen trovärdig företrädare som kan och vågar ta en ledande oppositionsroll gentemot presidenten, och deras egna popularitetssiffror ligger långt under dennes. Skadeglädje verkar vara den enda sanna glädjen för republikanerna.
Medialt: SvD.
Intressant om USA, politik, amerikansk politik, demokraterna, republikanerna, Virginia, New Jersey, New York, kongressval, guvernörsval, Michael Bloomberg, Jon Corzine, Bill Owens, Barack Obama
onsdag, oktober 28, 2009
Äktenskapsfrågan avgörs i staterna
Äktenskapsfrågan i USA, som jag skrev om i går, rör på sig. Liksom i Kalifornien har nu motståndarna mot samkönade äktenskap i lilla Maine mobiliserat för en folkomröstning om att förbjuda lagen som gör det möjligt för två personer av samma kön att gifta sig. Folkomröstningskampanjen drar till sig bidragsgivare och volontärer utifrån (NY Times).
Och i Pennsylvania har mångårige senatorn men nybliven demokraten Arlen Specterbytt fot - för att bemöta kritiker i det demokratiska primärvalet och/eller av övertygelse. Nu förespråkar han ett avskaffande av den lag som hindrar erkännande av samkönade äktenskap på federal nivå. Bakgrunden är förstås, förutom att Specter inte längre tillhör republikanerna, att opinionen förändrats sedan lagen stiftades 1996 - och att frågan bör avgöras på delstatsnivå.
Det är just i staterna som frågan om samkönade äktenskap, och därmed en större fråga om medborgerliga rättigheter och jämlikhet enligt den amerikanska konstitutionen, kommer att avgöras.
Intressant om gayäktenskap, samkönade äktenskap, hbt, hbt-rättigheter, gayrättigheter, medborgarrätt, Maine, Pennsylvania, Arlen Specter, USA
Och i Pennsylvania har mångårige senatorn men nybliven demokraten Arlen Specterbytt fot - för att bemöta kritiker i det demokratiska primärvalet och/eller av övertygelse. Nu förespråkar han ett avskaffande av den lag som hindrar erkännande av samkönade äktenskap på federal nivå. Bakgrunden är förstås, förutom att Specter inte längre tillhör republikanerna, att opinionen förändrats sedan lagen stiftades 1996 - och att frågan bör avgöras på delstatsnivå.
Det är just i staterna som frågan om samkönade äktenskap, och därmed en större fråga om medborgerliga rättigheter och jämlikhet enligt den amerikanska konstitutionen, kommer att avgöras.
Intressant om gayäktenskap, samkönade äktenskap, hbt, hbt-rättigheter, gayrättigheter, medborgarrätt, Maine, Pennsylvania, Arlen Specter, USA
tisdag, oktober 27, 2009
Inte dags för gayäktenskapens Roe v. Wade?
Svenska kyrkans ja till samkönade äktenskap var en seger för liberala krafter i Sveriges största samfund, och av symbolisk betydelse för oss andra, men det viktiga beslutet var förstås den lagändring som beslutades av riksdagen tidigare i år.
I USA görs som bekant politiska landvinningar lika gärna i domstolarna som i politiska församlingar. Efter att de kaliforniska väljarna i en av sina många beslutande folkomröstningar stoppade samkönade äktenskap i delstaten, har förbudet utmanats juridiskt som stridande mot den amerikanska konstitutionen. Och det verkar gå bättre än väntat, rapporterar NY Times.
Den juridiska vägen är kanske ändå inte den mest lovande vägen för just denna fråga i nuläget. Slutmålet, att få en majoritet av domarna i USA:s högsta domstol att underkänna förbud mot samkönade äktenskap, ligger nog långt borta. Den väg som kommer betyda mest för flest samkönade par är nog den som redan pågår när delstat efter delstat ger dem möjlighet att gifta sig. Något domstolsutslag med den betydelse som Roe v. Wade haft för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, är nog inte att vänta inom någon snar framtid.
Men en rättsprocess med all den uppmärksamhet som det innebär kan förstås ha stor opinionsmässig och symbolisk betydelse. Liksom i Sverige sker attitydförändringarna snabbt. Bland de flesta unga amerikaner är samkönade äktenskap inget konstigt. Och när även majoriteten amerikaner tycker så, kommer nog även de höga domarna att följa efter.
Intressant om samkönade äktenskap, gayäktenskap, HBT, gayrättigheter, HBT-rättigheter, USA, Högsta domstolen, Roe v. Wade, Svenska kyrkan
I USA görs som bekant politiska landvinningar lika gärna i domstolarna som i politiska församlingar. Efter att de kaliforniska väljarna i en av sina många beslutande folkomröstningar stoppade samkönade äktenskap i delstaten, har förbudet utmanats juridiskt som stridande mot den amerikanska konstitutionen. Och det verkar gå bättre än väntat, rapporterar NY Times.
Den juridiska vägen är kanske ändå inte den mest lovande vägen för just denna fråga i nuläget. Slutmålet, att få en majoritet av domarna i USA:s högsta domstol att underkänna förbud mot samkönade äktenskap, ligger nog långt borta. Den väg som kommer betyda mest för flest samkönade par är nog den som redan pågår när delstat efter delstat ger dem möjlighet att gifta sig. Något domstolsutslag med den betydelse som Roe v. Wade haft för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, är nog inte att vänta inom någon snar framtid.
Men en rättsprocess med all den uppmärksamhet som det innebär kan förstås ha stor opinionsmässig och symbolisk betydelse. Liksom i Sverige sker attitydförändringarna snabbt. Bland de flesta unga amerikaner är samkönade äktenskap inget konstigt. Och när även majoriteten amerikaner tycker så, kommer nog även de höga domarna att följa efter.
Intressant om samkönade äktenskap, gayäktenskap, HBT, gayrättigheter, HBT-rättigheter, USA, Högsta domstolen, Roe v. Wade, Svenska kyrkan
lördag, oktober 17, 2009
Går det att vinna val på att bara säga nej?
Inte alla republikaner är som senator Olympia Snowe - redo att samarbeta med demokraterna för att uppnå resultat (som DN berättar om). Tvärtom verkar de flesta i GOP ("the Grand Old Party") numera göra skäl för partiepitetet "Party of No" eller som en republikan själv hellre i NY Times kallar det, "Party of Know".
Det handlar om en blandning av opportunism - eller som det sägs i artikeln att väljarna sällan bestraffar partier och politiker för att de inte gör, eller säger nej, till saker, av högervridningen av de få republikanska politiker (40 procent i båda kongressens kamrar) som återstår efter 2006 års val, och av en därtill kopplad motvilja och oginhet gentemot Obama och hans då triumferande partivänner.
Är det då verkligen en framgångsväg? I sjukvårdsfrågan, där Olympia Snowe åtminstone i senator Baucus finansutskott gjorde gemensam ska med demokraterna, efterfrågar en majoritet av amerikanerna reformer. Även om alla kanske inte gillar demokraternas olika förslag, ser de att republikanerna inte står för något alternativ - än att säga nej.
Ett parti utan egen agenda än motstånd kan bilda en framgångsrik opposition - men är det lika framgångsrikt när det gäller att få väljarna att anförtro den verkliga regeringsmakten?
Den frågan borde kanske också den svenska rödgröna oppositionen ställa sig, som har fått se sitt "ointagliga" försprång smälta samman ju tydligare väljarnas bild blivit av det otydliga alternativ de utgör. Med ett knappt år kvar till valet har Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand som bekant ännu inte mycket gemensamt att visa upp.
Intressant om politik, USA, amerikansk politik, sjukvårdsreform, Olympia Snowe, Obama, svensk politik, Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson
Det handlar om en blandning av opportunism - eller som det sägs i artikeln att väljarna sällan bestraffar partier och politiker för att de inte gör, eller säger nej, till saker, av högervridningen av de få republikanska politiker (40 procent i båda kongressens kamrar) som återstår efter 2006 års val, och av en därtill kopplad motvilja och oginhet gentemot Obama och hans då triumferande partivänner.
Är det då verkligen en framgångsväg? I sjukvårdsfrågan, där Olympia Snowe åtminstone i senator Baucus finansutskott gjorde gemensam ska med demokraterna, efterfrågar en majoritet av amerikanerna reformer. Även om alla kanske inte gillar demokraternas olika förslag, ser de att republikanerna inte står för något alternativ - än att säga nej.
Ett parti utan egen agenda än motstånd kan bilda en framgångsrik opposition - men är det lika framgångsrikt när det gäller att få väljarna att anförtro den verkliga regeringsmakten?
Den frågan borde kanske också den svenska rödgröna oppositionen ställa sig, som har fått se sitt "ointagliga" försprång smälta samman ju tydligare väljarnas bild blivit av det otydliga alternativ de utgör. Med ett knappt år kvar till valet har Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand som bekant ännu inte mycket gemensamt att visa upp.
Intressant om politik, USA, amerikansk politik, sjukvårdsreform, Olympia Snowe, Obama, svensk politik, Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson
Den homosexuella faran lever - i Litauen och amerikanska kongressen
EU-medlemmen Litauen har som bekant kritiserats för sitt lagförslag om att förbjuda information om homosexualitet till unga. Rädslan för att tala om att det är OK att vara gay finns dock på fler håll. I USA:s representanthus har ett stort antal republikanska kongressledamöter skrivit till Vita huset för att bli av med en tjänsteman som arbetar med säkerhet i skolor. Orsaken? Hans bakgrund som förespråkare av tolerans mot homosexualitet.
De republikanska kritikerna pekar på ett förord som Kevin Jennings skrivit till en bok om dialog kring sexualitet i skolorna, "Queering Elementary Education". NY Times som rapporterar om kraven på Jennings avsked citerar hans förord: “We must address antigay bigotry and we must do it as soon as students start going to school.”
Ja, visst är det förfärligt..?
Att Jennings ska vara väldigt kompetent för sina uppgifter är uppenbarligen inte det viktigaste för alla de 53 protesterande republikanerna. Obamaadministrationen må inte hittills ha vunnit otåliga gay-rättighetsförespråkares hjärtan helt och fullt, men bara genom att rakryggat stå på kompetensens och toleransens sida i form av Mr. Jennings visar de på skillnaden mot alternativet.
Intressant om USA, gay rights, gay, HBT-rättigheter, HBT, Kevin Jennings, republikanerna, Obama, politik
De republikanska kritikerna pekar på ett förord som Kevin Jennings skrivit till en bok om dialog kring sexualitet i skolorna, "Queering Elementary Education". NY Times som rapporterar om kraven på Jennings avsked citerar hans förord: “We must address antigay bigotry and we must do it as soon as students start going to school.”
Ja, visst är det förfärligt..?
Att Jennings ska vara väldigt kompetent för sina uppgifter är uppenbarligen inte det viktigaste för alla de 53 protesterande republikanerna. Obamaadministrationen må inte hittills ha vunnit otåliga gay-rättighetsförespråkares hjärtan helt och fullt, men bara genom att rakryggat stå på kompetensens och toleransens sida i form av Mr. Jennings visar de på skillnaden mot alternativet.
Intressant om USA, gay rights, gay, HBT-rättigheter, HBT, Kevin Jennings, republikanerna, Obama, politik
söndag, oktober 11, 2009
Mer löften om hbt-reformer - men hur länge räcker det?
Upprepade löften om den stora symbolfrågan "don't ask, don't tell" i militären - mycket mer verkar gayrättsförespråkarna inte ha fått ut av president Obama i helgens tal. Som NY Times skriver har en del gjorts - t.ex. arbetet för en utvidgad hate crimes-lagstiftning - men många är besvikna.
En av de andra stora symbolfrågorna just nu är förstås samkönade äktenskap, som införs i fler och fler stater och städer. Obama är med hänvisning till sin kristna tro inte själv en förespråkare och kommer inte att genomdriva en federal äktenskapsreform, men hans löfte är åtminstone att avskaffa delstaters möjlighet att vägra erkänna samkönade äktenskap ingångna i andra stater.
Det är två inte bara symboliskt utan i högsta grad substantiellt viktiga reformer. Det som hänt hittills är inte på långt när nog för att uppfylla högt ställda förväntningar. Gayrättsförespråkare och gaypersoner kan förstås ses som en lätt vunnen väljargrupp för demokraterna - men inte heller trogna kärnväljare kan man låta vänta hur länge som helst. Åtminstone inte om man vill dra nytta av deras engagemang.
Intressant om HBT, gayrättigheter, samkönade äktenskap, gayäktenskap, don't ask don't tell, Obama
En av de andra stora symbolfrågorna just nu är förstås samkönade äktenskap, som införs i fler och fler stater och städer. Obama är med hänvisning till sin kristna tro inte själv en förespråkare och kommer inte att genomdriva en federal äktenskapsreform, men hans löfte är åtminstone att avskaffa delstaters möjlighet att vägra erkänna samkönade äktenskap ingångna i andra stater.
Det är två inte bara symboliskt utan i högsta grad substantiellt viktiga reformer. Det som hänt hittills är inte på långt när nog för att uppfylla högt ställda förväntningar. Gayrättsförespråkare och gaypersoner kan förstås ses som en lätt vunnen väljargrupp för demokraterna - men inte heller trogna kärnväljare kan man låta vänta hur länge som helst. Åtminstone inte om man vill dra nytta av deras engagemang.
Intressant om HBT, gayrättigheter, samkönade äktenskap, gayäktenskap, don't ask don't tell, Obama
lördag, oktober 10, 2009
"Hate crimes" utvidgas i USA
Hets mot folkgrupp-lagstiftningen är inget som liberaler självklart stödjer, med motargument om yttrandefrihet och att allt hot och våld är kriminellt oavsett. Men om det finns en hetslagstiftning som gör bestraffar särskilt när det handlar om hets mot personer eller grupper beroende på deras identitet, så borde alla kunna enas om att den självklart ska skydda alla relevanta grupper.
Vår svenska hetslagstiftning omfattar sedan rätt länge hets p.g.a. sexuell läggning. Nu är det på väg även i USA - efter många tidigare försök kommer den sittande, osedvanligt starkt demokratiskt dominerade, kongressen sannolikt att rösta igenom "the Matthew Shepard and James Byrd Hate Crimes Prevention Act", uppkallad efter två mordoffer i Wyoming respektive Texas 1998.
I helgen talar president Obama också inför en medborgarrättsgrupp med gayrättigheter på agendan, han har uttryckt förnyat stöd för att göra något åt "don't ask, don't tell"-reglerna som hindrar gaypersoner att verka öppet i försvarsmakten, och han är på väg att utnämna sin första öppet homosexuelle ambassadör.
Intressant om HBT, gayrättigheter, Obama, Matthew Shepard, James Byrd, hate crimes, hets mot folkgrupp
Vår svenska hetslagstiftning omfattar sedan rätt länge hets p.g.a. sexuell läggning. Nu är det på väg även i USA - efter många tidigare försök kommer den sittande, osedvanligt starkt demokratiskt dominerade, kongressen sannolikt att rösta igenom "the Matthew Shepard and James Byrd Hate Crimes Prevention Act", uppkallad efter två mordoffer i Wyoming respektive Texas 1998.
I helgen talar president Obama också inför en medborgarrättsgrupp med gayrättigheter på agendan, han har uttryckt förnyat stöd för att göra något åt "don't ask, don't tell"-reglerna som hindrar gaypersoner att verka öppet i försvarsmakten, och han är på väg att utnämna sin första öppet homosexuelle ambassadör.
Intressant om HBT, gayrättigheter, Obama, Matthew Shepard, James Byrd, hate crimes, hets mot folkgrupp
onsdag, oktober 07, 2009
Samkönade äktenskap snart också i D.C?
I skuggan av ekonomisk kris, hälsovårdsreform och Afghanistan-krig fortsätter kampen på den amerikanska hemmaplanen för lika rättigheter för samkönade par. Nu finns ett långt framskridet förslag i Washington D.C. att tillåta samkönade äktenskap.
Den amerikanska huvudstaden skulle i så fall följa i spåren av delstaterna Connecticut, Iowa, Massachusetts and Vermont. New Hampshire och förhoppningsvis även Maryland är på gång, och i Kalifornien finns hopp om att folkomröstningen som stoppade de samkönade äktenskapen som staden San Fransisco infört, ska kunna få en andra prövning.
En folkomröstning är också vad en del motståndare till samkönade äktenskap nu eftersträvar i Washington D.C. men ett större hot kan vara den amerikanska kongressen, som har möjlighet att stoppa den lokala lagen. (Den amerikanska huvudstaden lever under ett slags federalt förmyndarskap.) Dock kan de stora frågorna på kongressens agenda just nu göra att motståndarna där inte lyckas mobilisera.
Samma stora frågor gör ju att inte heller Obama-administrationen ägnat gayfrågorna så stor uppmärksamhet som många önskar eller förväntade sig. Men den låga uppmärksamheten på federal nivå är kanske inte så tokig, så länge framsteg sker i delstaterna.
Allt arbete för medborgerliga rättigheter (civil rights) har stött på motstånd, som D.C:s egen kongressrepresentant säger är gayrättigheter inte något undantag. Det ska inte heller envetenheten och kampviljan vara - eller förhoppningsvis en slutlig framgång.
Intressant om gayrättigheter, hbt-rättigheter, hbt, samkönade äktenskap, gayäktenskap, Washington D.C., Washington DC, Obama
Den amerikanska huvudstaden skulle i så fall följa i spåren av delstaterna Connecticut, Iowa, Massachusetts and Vermont. New Hampshire och förhoppningsvis även Maryland är på gång, och i Kalifornien finns hopp om att folkomröstningen som stoppade de samkönade äktenskapen som staden San Fransisco infört, ska kunna få en andra prövning.
En folkomröstning är också vad en del motståndare till samkönade äktenskap nu eftersträvar i Washington D.C. men ett större hot kan vara den amerikanska kongressen, som har möjlighet att stoppa den lokala lagen. (Den amerikanska huvudstaden lever under ett slags federalt förmyndarskap.) Dock kan de stora frågorna på kongressens agenda just nu göra att motståndarna där inte lyckas mobilisera.
Samma stora frågor gör ju att inte heller Obama-administrationen ägnat gayfrågorna så stor uppmärksamhet som många önskar eller förväntade sig. Men den låga uppmärksamheten på federal nivå är kanske inte så tokig, så länge framsteg sker i delstaterna.
Allt arbete för medborgerliga rättigheter (civil rights) har stött på motstånd, som D.C:s egen kongressrepresentant säger är gayrättigheter inte något undantag. Det ska inte heller envetenheten och kampviljan vara - eller förhoppningsvis en slutlig framgång.
Intressant om gayrättigheter, hbt-rättigheter, hbt, samkönade äktenskap, gayäktenskap, Washington D.C., Washington DC, Obama
måndag, september 14, 2009
Läkemedelsbudget räddad - på bekostnad av en njure
USA behöver inte reformera sjukvården bara för att nästan 50 miljoner amerikaner i dag saknar sjukvårdsförsäkring - utan också för att få kontroll över och börja minska kostnaderna som slukar bortåt en femtedel av BNP i världens största ekonomi. Utmaningarna är enorma, motståndet hårt - men det positiva är att de bägge ambitionerna går hand i hand. Och det lika sorgliga att de bägge problemen också gör det.
Ett exempel som förmedlas av NY Times*: En njursjuk ung kvinna med livslångt funktionshinder, som därmed omfattas av Medicare, fick en ny njure - men efter tre år inte längre de mediciner hon behöver för att behålla den. Hennes medicinska situation försvårar förstås också en egen sjukvårdsförsäkring.
Resultatet blev att njuren stöttes bort, hon fick återgå till dialys som är tre gånger dyrare än de läkemedel hon hade behövt, och har nu genomgått ytterligare en njurtransplantation - och påbörjat ytterligare en utmätt 36-månaders tid med subventionerade läkemedel. Slöseri med både pengar och organ som det finns ont om, för att helt skenbart och kortsiktigt hålla nere läkemedelskostnader.
Detta är bara ett exempel på de brister som finns även för dem som har tillgång till offentlig sjukvårdsförsäkring. Det är bara att hålla alla tummar för att Obama får framgång, att demokraterna i kongressen kan enas och dessutom få med sig åtminstone några kloka republikaner (som Maine-senatorn Olympia Snowe - och den förre majoritetsledaren och presidentkandidaten Bob Dole; kanske till priset av det offentliga sjukförsäkringsalternativ som många demokrater förespråkar).
De mänskliga och ekonomiska följderna av ett misslyckande blir annars fortsatt lika bistra - och irrationella.
(*Mitt amerikanska husorgan på nätet; och den traditionellt mest inflytelserika pressrösten, för vissa den främsta representanten för "liberal östkustmedia".)
Intressant om USA, Obama, sjukvårdsreform, njurtransplantation, Medicare, sjukvård
Ett exempel som förmedlas av NY Times*: En njursjuk ung kvinna med livslångt funktionshinder, som därmed omfattas av Medicare, fick en ny njure - men efter tre år inte längre de mediciner hon behöver för att behålla den. Hennes medicinska situation försvårar förstås också en egen sjukvårdsförsäkring.
Resultatet blev att njuren stöttes bort, hon fick återgå till dialys som är tre gånger dyrare än de läkemedel hon hade behövt, och har nu genomgått ytterligare en njurtransplantation - och påbörjat ytterligare en utmätt 36-månaders tid med subventionerade läkemedel. Slöseri med både pengar och organ som det finns ont om, för att helt skenbart och kortsiktigt hålla nere läkemedelskostnader.
Detta är bara ett exempel på de brister som finns även för dem som har tillgång till offentlig sjukvårdsförsäkring. Det är bara att hålla alla tummar för att Obama får framgång, att demokraterna i kongressen kan enas och dessutom få med sig åtminstone några kloka republikaner (som Maine-senatorn Olympia Snowe - och den förre majoritetsledaren och presidentkandidaten Bob Dole; kanske till priset av det offentliga sjukförsäkringsalternativ som många demokrater förespråkar).
De mänskliga och ekonomiska följderna av ett misslyckande blir annars fortsatt lika bistra - och irrationella.
(*Mitt amerikanska husorgan på nätet; och den traditionellt mest inflytelserika pressrösten, för vissa den främsta representanten för "liberal östkustmedia".)
Intressant om USA, Obama, sjukvårdsreform, njurtransplantation, Medicare, sjukvård
söndag, september 13, 2009
Rätten att avskeda bögar och bära vapen
Det stora landet i väster har som bekant ofta det bästa och ibland det värsta, av det mesta. I landet vars grundval är att alla skapats lika med frihet att söka och skapa sin egen lycka, borde vem man blir kär i, har sex med och väljer att leva med, vara ens egen ensak.
Så är det nu inte. Som i många andra demokratier (för att inte tala om länder med mindre sympatiska statsskick) är det många som lägger sig i och har en åsikt om det är OK att vara gay, eller inte. Dit hör en del arbetsgivare. Och om du är gay och har oturen att ha en chef som inte tycker att det är OK, så är det fritt fram för denne att sparka dig i 29 amerikanska delstater.
Över hälften av USA:s delstater saknar alltså rättsligt skydd för hbt-personer som blivit av med jobbet pga sin sexuella läggning. Federalt skydd saknas fortfarande - kanske inte så märkligt när en av de största statliga arbetsgivarna, den amerikanska försvarsmakten, ännu håller fast vid "don't ask, don't tell" (ett halvt framsteg jämfört med vad som gällde före Bill Clinton).
Nu kan man fråga sig om inte en arbetsgivare har rätt att anställa vem hon eller han vill. Det är en legitim åsikt, men en pragmatisk liberal måste fråga sig vilken typ av samhälle vi vill leva i - och vilka verktyg vi kan acceptera för att uppnå ett liberalt samhälle där alla respekteras för vilka de är. Ur ren rättvisesynpunkt är det dessutom oförsvarligt att tillåta diskriminering av en grupp utsatta människor, när vi inte gör det för andra.
Precis som kön, etnicitet, religion och funktionshinder är sexuell läggning individens ensak. Privatsaker ska vara privata så länge de inte inkräktar på umgänget med andra eller möjligheten att utföra en arbetsuppgift.
Den saknade federala lagstiftningen kan nu äntligen vara på gång - precis som NY Times ledare påpekar är det hög tid i ett land med t.ex. flera öppet homosexuella även från traditionellt konservativare inlandsdelstater. Och den amerikanska befolkningens värderingar verkar också snabbt skifta i mer gayvänlig riktning, som jag tidigare skrivit om.
En stark demokratisk president och starka demokratiska positioner i kongressens bägge kamrar har förväntningar på sig att agera för gayrättigheter. Men det står inte högst på agendan, liksom än mindre skärpta vapenlagar, där vapenlobbyn driver på för rätten att bära vapen i princip överallt (och lyckligtvis ibland stöter på motstånd, som NY Times också beskriver).
Vi får nog acceptera att Barack Obama, Rahm Emanuel, Harry Reid och Nancy Pelosi inrikespolitiskt i första hand koncentrerar sig på sjukvårdsreformerna (och trappar upp ansträngningarna samtidigt som motståndet mobiliseras) - nu när de ekonomiska stimulanspaketen levererats och en ny HD-domare installerats. Men värderingsfrågorna får inte underskattas. Det kan minst lika gärna bli de som i historiens backspegel definierar en nyfödd demokratisk, och förhoppningsvis långvarig, majoritet.
Intressant om hbt, gay, diskriminering, arbetsgivare, don't ask don't tell, USA, vapenlobby, vapenlagar, Obama
Så är det nu inte. Som i många andra demokratier (för att inte tala om länder med mindre sympatiska statsskick) är det många som lägger sig i och har en åsikt om det är OK att vara gay, eller inte. Dit hör en del arbetsgivare. Och om du är gay och har oturen att ha en chef som inte tycker att det är OK, så är det fritt fram för denne att sparka dig i 29 amerikanska delstater.
Över hälften av USA:s delstater saknar alltså rättsligt skydd för hbt-personer som blivit av med jobbet pga sin sexuella läggning. Federalt skydd saknas fortfarande - kanske inte så märkligt när en av de största statliga arbetsgivarna, den amerikanska försvarsmakten, ännu håller fast vid "don't ask, don't tell" (ett halvt framsteg jämfört med vad som gällde före Bill Clinton).
Nu kan man fråga sig om inte en arbetsgivare har rätt att anställa vem hon eller han vill. Det är en legitim åsikt, men en pragmatisk liberal måste fråga sig vilken typ av samhälle vi vill leva i - och vilka verktyg vi kan acceptera för att uppnå ett liberalt samhälle där alla respekteras för vilka de är. Ur ren rättvisesynpunkt är det dessutom oförsvarligt att tillåta diskriminering av en grupp utsatta människor, när vi inte gör det för andra.
Precis som kön, etnicitet, religion och funktionshinder är sexuell läggning individens ensak. Privatsaker ska vara privata så länge de inte inkräktar på umgänget med andra eller möjligheten att utföra en arbetsuppgift.
Den saknade federala lagstiftningen kan nu äntligen vara på gång - precis som NY Times ledare påpekar är det hög tid i ett land med t.ex. flera öppet homosexuella även från traditionellt konservativare inlandsdelstater. Och den amerikanska befolkningens värderingar verkar också snabbt skifta i mer gayvänlig riktning, som jag tidigare skrivit om.
En stark demokratisk president och starka demokratiska positioner i kongressens bägge kamrar har förväntningar på sig att agera för gayrättigheter. Men det står inte högst på agendan, liksom än mindre skärpta vapenlagar, där vapenlobbyn driver på för rätten att bära vapen i princip överallt (och lyckligtvis ibland stöter på motstånd, som NY Times också beskriver).
Vi får nog acceptera att Barack Obama, Rahm Emanuel, Harry Reid och Nancy Pelosi inrikespolitiskt i första hand koncentrerar sig på sjukvårdsreformerna (och trappar upp ansträngningarna samtidigt som motståndet mobiliseras) - nu när de ekonomiska stimulanspaketen levererats och en ny HD-domare installerats. Men värderingsfrågorna får inte underskattas. Det kan minst lika gärna bli de som i historiens backspegel definierar en nyfödd demokratisk, och förhoppningsvis långvarig, majoritet.
Intressant om hbt, gay, diskriminering, arbetsgivare, don't ask don't tell, USA, vapenlobby, vapenlagar, Obama
söndag, juni 28, 2009
40 år efter Stonewall: Regnbågsfrågor inte lätt för Obama heller
Att värderingarna bland amerikaner, liksom bland andra västerlänningar, blir mer och mer liberala och toleranta är ingen nyhet. Inte heller att detta ställer till problem för ett parti som republikanerna, som byggt mycket av sina framgångar på senare år på en koalition mellan ekonomiskt och värderingsmässigt konservativa med högerkristna som stabila kärnväljare.
Men helt lätt är det inte för demokraterna och den nära helgonförklarade president Obama heller vilket visar sig i de så explosiva frågorna om gayrättigheter - ett lackmustest för konservativa och liberaler i ett USA där det privata är ack så politiskt. Även om Obama redan har gått mycket längre åtminstone i ord än vad företrädaren Bill Clinton vågade göra på 90-talet, så har den amerikanska opinionen rört sig ännu mer - framför allt bland yngre. Och förväntningarna och kraven bland gayaktivister som stöttade demokraterna och Obama har höjts. Om detta skriver NY Times, 40 år efter Stonewall.
Obama har förstås andra och i de flestas ögon betydligt större frågor att ta itu med: Samma ekonomi- och klimatkriser som toppar svenska och europeiska agendor. Och liksom de högerkristna hos republikanerna kan man fråga sig vart missnöjda liberaler som tycker att det går för långsamt istället realistiskt kan vända sig. Vilka skulle kunna leverera bättre än den starkaste demokratiska maktkoalitionen i Washington sedan åtminstone det tidiga 90-talet eller rentav 60-talet?
Samtidigt ska demokraterna nog se till att hålla den liberala fanan någorlunda högt - om inte annat så med tanke på de unga väljare som förhoppningsvis behåller sina liberala värderingar och får sällskap av fler yngre generationer.
Demokraterna och regnbågsliberalerna behöver varandra.
Intressant om gayrättigheter, gay, HBT, Stonewall, amerikansk politik, USA, Obama, demokraterna, republikanerna?
Men helt lätt är det inte för demokraterna och den nära helgonförklarade president Obama heller vilket visar sig i de så explosiva frågorna om gayrättigheter - ett lackmustest för konservativa och liberaler i ett USA där det privata är ack så politiskt. Även om Obama redan har gått mycket längre åtminstone i ord än vad företrädaren Bill Clinton vågade göra på 90-talet, så har den amerikanska opinionen rört sig ännu mer - framför allt bland yngre. Och förväntningarna och kraven bland gayaktivister som stöttade demokraterna och Obama har höjts. Om detta skriver NY Times, 40 år efter Stonewall.
Obama har förstås andra och i de flestas ögon betydligt större frågor att ta itu med: Samma ekonomi- och klimatkriser som toppar svenska och europeiska agendor. Och liksom de högerkristna hos republikanerna kan man fråga sig vart missnöjda liberaler som tycker att det går för långsamt istället realistiskt kan vända sig. Vilka skulle kunna leverera bättre än den starkaste demokratiska maktkoalitionen i Washington sedan åtminstone det tidiga 90-talet eller rentav 60-talet?
Samtidigt ska demokraterna nog se till att hålla den liberala fanan någorlunda högt - om inte annat så med tanke på de unga väljare som förhoppningsvis behåller sina liberala värderingar och får sällskap av fler yngre generationer.
Demokraterna och regnbågsliberalerna behöver varandra.
Intressant om gayrättigheter, gay, HBT, Stonewall, amerikansk politik, USA, Obama, demokraterna, republikanerna?
torsdag, juni 25, 2009
Republikanernas problem: politikerna och väljarna
Ytterligare en potentiell presidentkandidat som faller ur på ett tidigt stadium. Ytterligare en högprofilerad republikan som försökt ta strid med demokraterna och Obama även på den nationella nivån men som faller på eget grepp. Ytterligare en moralpolitiker som varit snar att kritisera andra men avslöjas med förödande dubbelmoral.
Den här gången gäller det South Carolinas guvernör Mark Sanford - som gjorde sig ett namn bl.a. genom att motsätta sig federala stödpengar till sin delstat, som har att tampas med sådant som förfallna skolor invid bullriga godsjärnvägar. Än en gång är det privatlivet och närmare bestämt sexlivet som inte tål att ses dagens ljus, åtminstone inte i ett värdekonservativt parti med högerkristna värderingar och kärnväljare. (Läs mer i NY Times, här och här.)
Republikanerna tycks ha två huvudproblem: sina egna politiker och väljare. Än en gång demonstreras republikanska dilemman: Vem vågar utmana Obama och de till synes omåttligt starka demokraterna och försöka ta på sig den republikanska ledartröjan? Hur förenas en mer "fundamentalistisk" grupp kärnväljare, som blir allt mer tongivande i ett krympande parti, med ambitionen att växa och breddas? Och lite elakt, hur föra en moralistisk politik utan att riskera att komma ut som dubbelmoralist?
Guvernör Sanford verkar inte ha svaren.
Intressant om USA, politik, republikanerna, Mark Sanford, South Carolina, dubbelmoral
Den här gången gäller det South Carolinas guvernör Mark Sanford - som gjorde sig ett namn bl.a. genom att motsätta sig federala stödpengar till sin delstat, som har att tampas med sådant som förfallna skolor invid bullriga godsjärnvägar. Än en gång är det privatlivet och närmare bestämt sexlivet som inte tål att ses dagens ljus, åtminstone inte i ett värdekonservativt parti med högerkristna värderingar och kärnväljare. (Läs mer i NY Times, här och här.)
Republikanerna tycks ha två huvudproblem: sina egna politiker och väljare. Än en gång demonstreras republikanska dilemman: Vem vågar utmana Obama och de till synes omåttligt starka demokraterna och försöka ta på sig den republikanska ledartröjan? Hur förenas en mer "fundamentalistisk" grupp kärnväljare, som blir allt mer tongivande i ett krympande parti, med ambitionen att växa och breddas? Och lite elakt, hur föra en moralistisk politik utan att riskera att komma ut som dubbelmoralist?
Guvernör Sanford verkar inte ha svaren.
Intressant om USA, politik, republikanerna, Mark Sanford, South Carolina, dubbelmoral
torsdag, juni 18, 2009
Dubbel moral inte så bra i USA heller
Ännu en republikansk politiker som gjort sig ett namn som moralens förkämpe har snarare visat sig stå för en förödande dubbelmoral. Förödande för John Ensign själv men förstås också för bilden av det republikanska partiet, som fortfarande famlar efter sin framtida riktning. Moralfrågorna borde kanske rent strategiskt tonas ner för ett parti som behöver återta en starkare ställning bland mittenväljarna - men i ett krympande parti är det samtidigt kärntrupperna som rent matematiskt får en starkare ställning när mer moderata företrädare förlorar sina valdistrikt.
Ensign är senator från Nevada, liksom demokraternas majoritetsledare Harry Reid, som inte är alldeles populär på hemmaplan. Även om de inte slåss om samma post i senaten så torde ju skadeskjutna republikaner inte ha lättare att erövra denna hett åtråvärda pris. Reids chanser att slippa sin företrädare Tom Daschles ovanliga öde för en amerikansk senator, att bli besegrad när han sökte omval, borde ha ökat.
Intressant om USA, Nevada, John Ensign, Harry Reid, moralism, dubbelmoral
Ensign är senator från Nevada, liksom demokraternas majoritetsledare Harry Reid, som inte är alldeles populär på hemmaplan. Även om de inte slåss om samma post i senaten så torde ju skadeskjutna republikaner inte ha lättare att erövra denna hett åtråvärda pris. Reids chanser att slippa sin företrädare Tom Daschles ovanliga öde för en amerikansk senator, att bli besegrad när han sökte omval, borde ha ökat.
Intressant om USA, Nevada, John Ensign, Harry Reid, moralism, dubbelmoral
tisdag, maj 26, 2009
Broadway som gågata
Vi är många som har stått i trängseln på Broadways eller Sjunde avenyns trottoarer, vid 40-någonting-gatorna på Manhattan, och insupit atmosfären i "världens huvudstad". Times Square är på något sätt sinnebilden av New York City.
Denna världens åtminstone känslomässigt kanske mest urbana plats håller nu på att omvandlas radikalt. I veckan har nämligen biltrafiken stängts av, fotgängarna behöver inte längre hålla sig till sprängfyllda trottoarer, utan kan sprida sig över asfalten, mellan skyskrapornas neonskyltsprydda fasader.
Inspirationen kommer från Europa och inte minst Köpenhamn. En grönare, mänskligare storstad som utan att förlora sin urbana karaktär kan göra luften lättare att andas känns modernt och sympatiskt. Något för ett Stockholm som vill bli en världsstad att inspireras av i sin tur.
Men jag kan förstå om Broadway och Times Square och dess frekventa besökare känner sig lite vilsna i rollen som nybliven gågata och trafikfredat torg.
Läs mer i NY Times (vad gjorde vi utan kvalitetstidningar, i papper och på nätet?)
Intressant om New York, Broadway, Times Square, Köpenhamn, Stockholm, stadsmiljö, stadsbyggnad, stadstrafik, gågator, urban utveckling
Denna världens åtminstone känslomässigt kanske mest urbana plats håller nu på att omvandlas radikalt. I veckan har nämligen biltrafiken stängts av, fotgängarna behöver inte längre hålla sig till sprängfyllda trottoarer, utan kan sprida sig över asfalten, mellan skyskrapornas neonskyltsprydda fasader.
Inspirationen kommer från Europa och inte minst Köpenhamn. En grönare, mänskligare storstad som utan att förlora sin urbana karaktär kan göra luften lättare att andas känns modernt och sympatiskt. Något för ett Stockholm som vill bli en världsstad att inspireras av i sin tur.
Men jag kan förstå om Broadway och Times Square och dess frekventa besökare känner sig lite vilsna i rollen som nybliven gågata och trafikfredat torg.
Läs mer i NY Times (vad gjorde vi utan kvalitetstidningar, i papper och på nätet?)
Intressant om New York, Broadway, Times Square, Köpenhamn, Stockholm, stadsmiljö, stadsbyggnad, stadstrafik, gågator, urban utveckling
söndag, maj 24, 2009
Hillary Clintons anställda får lika rättigheter
Samkönade par kommer att få samma rättigheter som medföljande osv till amerikanska diplomater och UD-anställda, rapporterar NY Times. Ämnet har lyfts av inflytelserika politiker, och utrikesminister Hillary Clinton själv verkar se det som en självklarhet. Ett ytterligare tecken på att klockan snart kan klämta för "don't ask, don't tell" i den amerikanska militären. Det tidiga 1990-talet, då Bill Clinton som nyvald president tvingades till denna kompromiss med grundläggande medborgerliga rättigheter, känns ibland väldigt långt borta.
Så befriande att jämlikheten vinner dessa segrar, att de visar sig så självklara och den långvariga ojämlikheten så otidsenlig, så att vi kan ägna oss åt verkliga problem. Och de politiker och partier, amerikanska republikaner eller europeiska högerkrafter, som ofta under religiöst konservativ flagg försöker hålla liv i stridsfrågorna är förhoppningsvis snart lika otidsenliga.
Intressant om jämlikhet, hbt, gayrättigheter, samkönade par, State Department, Hillary Clinton, don't ask don't tell
Så befriande att jämlikheten vinner dessa segrar, att de visar sig så självklara och den långvariga ojämlikheten så otidsenlig, så att vi kan ägna oss åt verkliga problem. Och de politiker och partier, amerikanska republikaner eller europeiska högerkrafter, som ofta under religiöst konservativ flagg försöker hålla liv i stridsfrågorna är förhoppningsvis snart lika otidsenliga.
Intressant om jämlikhet, hbt, gayrättigheter, samkönade par, State Department, Hillary Clinton, don't ask don't tell
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
