torsdag, februari 24, 2011

Centerliberal välfärdspolitik - generell eller grundtrygg?

I förra numret av den eminenta tidskriften Liberal Debatt (vars historiska redaktörer endast överglänses av den nuvarande redaktören och hans redaktion), var ämnet "Centerliberalerna". Tanken om en sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet återupplivades och visade sig kanske vara mer vital än på många år. I det alldeles dagsfärska numret gör jag en reflektion över de eventuella Centerliberalernas vägval i välfärdsideologiska frågor: att slå vakt om och utveckla den generella välfärdens princip måste nämligen vara en av det liberala partiets huvuduppgifter, oavsett skepnad. Jag klistrar in inlägget nedan.

...men vad ska Centerliberalerna egentligen tycka om välfärden? 
En sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet till ett liberalt, och förhoppningsvis större, mittenparti är en seglivad idé och väl värd att pröva igen. Sakpolitiskt torde skillnaderna i stort sett vara mindre problematiska, som Liberal Debatts temanummer om ”Centerliberalerna” visar. De skilda partikulturerna kan bli ett större hinder.
En viktig aspekt, ideologiskt såväl som sakpolitiskt, förtjänar dock att belysas närmare i sammanhanget: principen om generell välfärd, som är central för socialliberaler och i Folkpartiets tradition. Sakpolitiskt manifesteras den inte minst i inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna. Centern har ju traditionellt stått mer för grundtrygghetsprincipen.
Diskussionen om den generella välfärden och inkomstbortfallsprincipen är högst aktuell just med tanke på Alliansregeringens politik. Socialliberalerna har lyckats värna relativt höga ersättningsnivåer, vilket vållade en viss upprörd debatt i samband med ”Bankerydsuppgörelsen” 2005. Vi har fortsatt en viktig uppgift i att sträva efter t.ex. höjda tak så att socialförsäkringarna verkligen fungerar bättre som trygghet och omställningshjälp.
En obligatorisk a-kassa verkar nu återigen vara en målsättning för regeringen, men vi behöver också stå upp för att sjukförsäkringen verkligen fungerar som en sjukförsäkring för dem som är så sjuka att de inte kan arbeta (samtidigt som människor får hjälp och stöd till omställning till eventuellt andra yrken eller arbetsuppgifter).
Mycket av socialförsäkringarnas framtid vilar på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som nu arbetar under Irene Wennemos ledning. Den framtidsdebatten blir viktig för Alliansen och dess socialliberala inslag – liksom för de eventuella Centerliberalerna.
Rasmus Jonlund, tidigare redaktör för Liberal Debatt
Olov Lindquist  bloggar (bl.a. om detta).

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

onsdag, februari 23, 2011

Kurdiska biblioteket i nya lokaler

I kväll har jag haft äran att representera Stockholms stad vid invigningen av Kurdiska bibliotekets nya lokaler. Bandet i Alviks Medborgarhus klipptes av demokratiminister Birgitta Ohlsson. Kurdiska Riksförbundet, Svensk Biblioteksförening (genom ordförande, tillika Stockholms stadsbibliotekarie Inga Lundén) och jag talade också kort. Biblioteket återvänder till fräscha lokaler efter några år i Sundbyberg (tidigare låg det på Skeppsholmen).

Vi kan vara stolta över att ha en så fin, och världsunik, institution som Kurdiska biblioteket i Stockholm - i praktiken kurdernas nationalbibliotek, som flera talare påpekade. Och jag är glad över att vi har möjlighet att stötta denna unika verksamhet, från kulturnämndens, stadens och stockholmarnas sida.

Böcker och bibliotek är något av det viktigaste och mest handfasta i kulturen, och för människors identitet. Mångfalden banar väg för förståelse - när man är tryggare i sig själv är man också tryggare i mötet med andra. Det var härligt och upplyftande att känna och se det engagemang som ligger bakom biblioteket och som visades vid invigningen i kväll.

Det finns förstås kurdiska boksamlingar i andra städer i världen, men ingenstans enligt vad jag har förstått ett bibliotek som är öppet för alla, med 12.000 böcker, på kurdiska och 23 andra språk. En förhoppning är förstås att vårt Kurdiska biblioteks världsunicitet i denna bemärkelse inte kommer att bestå - vi kommer ju ändå ha det första dylika kurdiska biblioteket här i Stockholm!

Grattis till de nya lokalerna, och välkomna tillbaka till Stockholm!

Madeleine Sjöstedt, som själv inte kunde vara med i kväll, har tidigare bloggat om Kurdiska biblioteket. Beyan.net förannonserade invigningen - biblioteket öppnar för allmänheten 1 mars. Wikipedia om Kurdiska biblioteket.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag, februari 12, 2011

Egyptisk vårvinter, arabisk vår?

Någon minut över fem på fredageftermiddagen avbröts så abrupt veckorna av spekulationer och analyser av regimens styrka och demonstrationerna i Egypten - av att det äntligen hände. Där jag gick hemåt i det svenska snöupplysta vintermörkret, kändes det förstås stort, dramatiskt, oväntat. Regimen Mubarak har styrt Egypten i princip under hela min hittillsvarande livstid. Glädjen och hoppet, som givetvis bara är ett blekt återsken av de glädjeexplosioner vi det senaste dygnet har kunnat bevittna från Kairo och andra egyptiska städer, är något vi måste ta tag i.

25 januari passerade egyptierna en gräns där regimens hot och maktmekanismer inte längre räckte. Det är något att vara genuint glad över. Mycket har också sagts om internets betydelse, Facebook- och Twitter-generationen, de många olika krafter som verkar inom oppositionen, bristen på tydligt ledarskap, entusiasmen som trots detta kanaliserats och fokuserats dag efter dag, vecka efter vecka.

Spekulationerna och analyserna fortsätter, och lär så göra. För nu är situationen om möjligt ännu mer osäker. Bland allt vårt hopp och vår tro att egyptierna efter sin framgångsrika, i stort sett oblodiga revolution nu kan bygga en hållbar demokrati, finns också frågetecknen kring framför allt militärens och islamistiska krafters ambitioner och potential, liksom kring påverkan på utrikesrelationer och omgivande länders inrikespolitik i en skör region.

Inget vore mer glädjande än om de tunisiska och egyptiska revolutionerna kunde sprida sig - och om vi skulle få se ett dominofall följt av ett pärlband av nya demokratiska stater. Om Egyptens vårvinter kan spricka ut i en blommande vår, med efterföljare i hela regionen. Står Algeriet på tur?

Omvärldens roll i den egyptiska omvälvningen tycks hittills i mycket ha varit den överrumplade åskådarens. Nu finns ett behov och möjligheter att göra skillnad. Att stödja vägen mot demokrati - demokratibistånd har väl aldrig varit mer motiverat. Att vara tydlig i relationen till den egyptiska militären om att det är demokrati med rättsstat och flerpartival som måste gälla. Och att visa samma tydlighet mot odemokratiska ledare i liknande länder. USA har självklart en nyckelroll men EU, med vår närhet och vår möjlighet till ekonomiskt samarbete och morötter, måste till fullo ta sin.

För odemokratiska ledare som nu oroas över konsekvenserna av den egyptiska omvälvningen finns en rekommenderad väg framåt: börja bygga demokratin och släpp fram pluralistiska politiska krafter. Nu.

En del av allt som skrivits om Egyptens väg nu och framåt: DN, DN ledare, Expressen med Birgitta Ohlssons twittrande om en demokratisk tsunami, SvD, Claes Arvidssons ledare i SvD, Svante Cornell och Martin Ängeby i replikskifte på SvD Brännpunkt, Ängeby och Annika Beijbom på Newsmill. Ängeby (x2) och Beijbom har också bloggat liksom andra liberaler såsom Gabrielle Peteri, Olov Lindquist, Niklas Odelberg. Gunnar Hökmark manar till varsamhet i tolkningarna av det som nu har skett.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Framtidsfrågor för Jan Björklund

Nationella prov i fler ämnen, blev den nyhet som kablades ut efter Folkpartiledaren Jan Björklunds framträdande i Ekots lördagsintervju. Så är ju vår partiledare också utbildningsminister, och skolfrågorna Folkpartiets främsta profilfråga, egentligen den enda av riktig tyngd.

För oss som önskar en breddning av Folkpartiets profil - och om denna önskan råder full enighet bland Sveriges liberaler - bjöd dock lördagsintervjun på betydligt mer. Jan Björklund fick tillfälle att svara på och resonera inte minst om ekonomi, och tog stark ställning för en politik som kan rusta Sverige för globaliseringens utmaningar. Hittills har Sverige klarat sig bra, inte minst mot bakgrund av den senaste djupa ekonomiska krisen, men tillväxtländer som Kina har stärkts. Ökad internationell konkurrens ställer krav på fortsatta reformer.

De höga marginalskatterna befinner sig mycket välbefogat i Björklunds och Folkpartiets skottglugg. Det är helt riktigt att Folkpartiet, tyvärr som det verkar ensamt av svenska partier, tar strid för att avskaffa värnskatten. Om denna kontraproduktiva skatt, baserad främst på jantelagen, skrev jag förra helgen att det måste löna sig att lyckas. Investeringar i infrastruktur och forskning, kanske på bekostnad av något lägre amorteringar på en redan låg statsskuld, är också en viktig ståndpunkt.

Folkpartiledaren ägnar inte mycket tid åt att gräma sig över sitt partis relativa ställning inom Alliansen. Istället vill han fokusera på sakfrågor, där Folkpartiet kan göra skillnad. Det är helt riktigt prioriterat. Värnskatten - och den större ideologiska men också tillväxtpolitiska frågan om att låta folk lyckas och låta det löna sig att arbeta - är en fråga. Skolpolitiken är givetvis en annan. Andra är forskning med bredd och spets, hållbara solidariska socialförsäkringar, ansvarsfull energipolitik, ett starkt och vasst försvar, utvecklingsinriktad miljöpolitik, vård som sätter hälsa och varje individ oavsett egna förutsättningar i centrum...

Det gemensamma är framtidstron, A och O för ett liberalt parti grunden för vårt existensberättigande. Allt ryms inte i en lördagsintervju men allt måste rymmas i ett liberalt partis program. Ett program som vi till 2013 nu ska ta fram i en omfattande process med en rad olika sakpolitiska fokusområden. Jan Björklund och våra andra duktiga företrädare får alla möjligheter att återkomma, och redovisa ännu fler av de framtidsfrågor som vi medlemmar och väljarna efterfrågar.

Media om Björklund och fler nationella prov: DN, Metro, SvD, TV4 Nyhetskanalen. Linnéa Darell och Christer Sörliden bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag, februari 10, 2011

Ny period i Konstrådet - för en vackrare, tankeväckande stad

Ett mycket roligt och hedrande uppdrag som jag har fått är i Konstrådet. Det är en samling förtroendevalda varav en del sitter i kulturnämnden och några i andra nämnder i staden. Uppgiften är att på kulturnämndens och kulturdirektörens delegation besluta om den konstnärliga utsmyckningen av staden. Jag har haft förmånen att vara ersättare för Folkpartiet sedan 2003, för Birgitta Rydell som sedan 2007 är rådets ordförande.

Många intressanta konstprojekt har passerat oss genom åren och mer hoppas jag att det blir. Staden växer och utvecklas i hög takt vilket vi alla märker i våra vardagsliv - och stadens inriktning är mycket tydligt att den konstnärliga utsmyckningen också ska växa i samma takt.

Enprocentregeln är själva förutsättningen - en procent av budgeten vid ny- och ombyggnader av fastigheter, parker, torg etc ska gå till konstnärlig utsmyckning. Vårt lilla högkompetenta kansli Stockholm Konst och dess konstnärskonsulter står för den professionella konstnärliga hanteringen och säkerställer att det är duktiga, kvalificerade konstnärer som blir aktuella för utsmyckningsuppdrag.

En viktig uppgift för Stockholm Konst, med Mårten Castenfors och hans medarbetare, är att säkerställa att alla förvaltningar och bolag känner till och sluter upp bakom enprocentregeln. Vi förtroendevalda har på olika håll, i våra nämnder och i våra partigrupper, också en sådan roll att fylla. Privata aktörer och byggherrar är också välkomna och intresset finns påtagligt: Professionell kompetens kring konstnärlig utsmyckning, som innebär en kvalitetshöjande faktor bland såväl bostäder som handel och arbetsplatser, är guld värt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag, februari 09, 2011

Ordförande i arkivutskottet

I dag har jag utsetts till ordförande i Stockholms stads arkivutskott. Det är ett utskott under kulturnämnden, som särskilt ska bevaka den mindre av kulturnämndens två förvaltningar: Stadsarkivet.

Arkiv kanske lätt väcker tankar om hyllmil av dammiga handlingar. Hyllmil handlar det förvisso om - sju mil hyllor närmare bestämt, och 2,5 miljoner kartor och handlingar därtill. Så dammigt är det dock inte. Efter ut- och ombyggnader har vi nu moderna förvaringslösningar som både är säkrare för handlingarna, bättre för dem som arbetar med dem, och ger utrymme för mer.

För mer handlingar blir det. Hela tiden. Även i digitala tidevarv. Digitalisering är för övrigt en viktig del av arkivvården: år för år blir alltfler gamla handlingar inscannade och tillgängliga på ett helt annat sätt.

Målgruppen för Stadsarkivet, som också är landsarkiv för Stockholms län, är stadens förvaltningar och tjänstemän, forskare - såväl studenter som professorer och släktforskare - som söker källor och kunskap, elever och lärare i skolorna, och förstås ytterst hela den breda allmänheten. Även den majoritet som aldrig söker och har direkt nytta av den information vi lagrar, har förstås indirekt nytta av att all värdefull information sparas och hanteras på rätt sätt, och är sökbar för forskare och andra. Sådana frågor som steriliseringskampanjerna, fosterbarn och annat i vår svenska välfärdshistoria visar hur relevanta arkiven verkligen är. För att inte tala om andra olika rättsliga frågor.

För mig som är historieintresserad är arkiven förstås en guldgruva - om än indirekt. Själv har jag hittills aldrig gjort några djupdykningar i materialet. Kanske får jag möjlighet till något dylikt projekt någon gång i framtiden.

Arkiv handlar om information, om offentlighet och sekretess, och därmed om demokrati. I den moderna förvaltningen arbetar vi också med demokratifrågor på ett bredare sätt: Stadsarkivet tar täten i och ansvaret för utvecklingen av e-förvaltningen. Dokument ska både lagras rätt och säkert, och vara tillgängliga för handläggare och för andra berörda/berättigade personer. Offentlighet och säkerhet, i nutid och för framtiden: dokumenten hamnar rätt från början och kan spåras, och "länkas" på olika sätt från andra håll. E-förvaltningen och e-arkivet är en viktig del i stadens satsning på en tillgänglig, modern och demokratisk stad där moderna it-lösningar är centrala.

Stadsarkivet är en av stadens minsta förvaltningar, men förmodligen den mest akademiskt meriterade . Det verkar också vara en uppskattad arbetsplats, med bland de lägsta sjukfrånvarosiffrorna i staden. I fjol fick vi en ny stadsarkivarie, Lennart Ploom, som tycks ha alla förutsättningar att fortsätta utveckla och ännu mer förbättra verksamheten efter företrädaren Björn Jordell, som rekryterades som ny riksarkivarie. Jag har suttit i arkivutskottet sedan 2007, och ser fram mot kommande mandatperiod med övriga i utskottet och med alla de duktiga medarbetarna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag, februari 05, 2011

Sluta värna värnskatten - låt det löna sig att lyckas

Det ska löna sig att arbeta är en devis som är väl värd att återanvända. Alliansregeringen har förtjänstfullt genomfört jobbskatteavdrag i flera steg som har gjort det mer lönsamt att arbeta och har gjort stor skillnad i plånboken framför allt för dem med lägre och medelstora inkomster. Men det måste också löna sig att arbeta, arbeta mycket, utbilda sig, starta och driva företag, ta risker - och det måste löna sig att lyckas.

Höga marginalskatter motverkar viljan att sträva lite längre, lite högre, för sig och sina närmaste - och det motverkar även Sveriges utveckling. Framgångsrika företagare och forskare tar kanske inte de där extra stegen och riskerna, eller så gör de det - men någon annanstans än hemma i Sverige.

I Sverige har vi valt, och har ett brett stöd för, en generös och omfattande välfärdsstat. Svenska liberaler, i folkpartistisk skepnad, inte bara accepterar utan omhuldar principen om generell välfärd. Det kostar pengar. En platt skatt, utan progressivitet, är avlägsen. För de flesta känns det rimligt att de som tjänar lite mer också betalar lite mer, i form av statsskatt. "Hälften kvar" är helt enkelt rimligt, när man känner att man själv får något för det, och att svaga och mer utsatta kan lita på det offentligas hjälp.

Men skatter ska inte vara kontraproduktiva. I dag är det alltför många som bara får "hälften kvar" av en lönehöjning. Statsskattens 20 procent borde betalas av färre. Och värnskattens fem procent borde inte betalas av någon.

Gränsen för statsskatt höjs nu åter. Det är bra, även om det kunde gå i snabbare takt. Värnskatten värnas däremot obegripligt nog, även av en moderat finansminister - trots att ingen tycks vilja påstå att den ger någon reell inkomst för staten. Tvärtom kostar den, genom att människor arbetar och tjänar mindre, eller åtminstone inte arbetar och tjänar pengar i Sverige.

Ett framgångsrikt land måste tillåta framgångsrika människor. Som liberal har jag inget emot att människor lyckas - jag vill arbeta för att fler ska få den chansen, för att färre ska råka illa ut, och för att de som gör det ska ha ett starkt, finmaskigt skyddsnät.

Långtidsutredningen, liksom tidigare Globaliseringsrådet, är värd att lyssna på. Värnskatten är inte värd att värnas. Och partiet som än så länge på allvar driver frågan är Folkpartiet.

Jesper Svensson bloggade och inspirerade. Pia Närman vill också avskaffa värnskatten, och hoppas på bättre kunskaper om derivata (min favoritdel av gymnasiematematiken!), och Kent Persson vill avskaffa jantelagen. PJ Anders Linder är klok som så ofta. Folkpartiet förklarar varför vi ogillar värnskatten. Regeringen har tagit emot långtidsutredningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant?