söndag, juli 30, 2006

Sveriges röst i världen

Krig och konflikt, hundratals dödade och hundratusentals på flykt: I Mellanöstern känns den nya utvecklingen alltför välbekant. Att situationen på många håll i världen är minst lika illa, eller värre, med betydligt mindre uppmärksamhet från omvärlden gör inte läget i Libanon (och det nu medialt överskuggade Gaza) mindre beklämmande. I sakfrågan är det som alltid svårt att klart sätta ned foten: Israel måste självfallet ha rätt att försvara sig mot terroristangrepp och Hizbollah-styrkor som under skydd av den libanesiska statens svaga suveränitet utgör ett ständigt hot mot Mellanösterns enda demokrati. Samtidigt är det svårt att inte anse att det israeliska svaret åtminstone delvis är oproportionerligt och att det civila lidandet är på tok för stort.

Kommer så frågan vad Sverige kan göra. Evakuera de egna medborgarna i steg ett, och det verkar man ha klarat med beröm. Försöka få stopp på striderna i steg två? De som nostalgiskt talar om hur Sveriges röst i världen vägde tyngre i forna tider önskar ett kraftfullare agerande. Men vad kan Sverige göra, egentligen?

Att agera i den större europeiska gemenskapen torde ofrånkomligen göra vår röst starkare - om än inte lika nationell, eller vågar man säga internationalistiskt nationalistisk?

Att ställa upp med diplomater, övervakare, observatörer och på längre sikt fredsbevarande och konfliktdämpande väpnade styrkor i olika konflikthärdar världen om är något påtagligt som kan göra skillnad. Det är då sorgligt att kraft inte verkar kunna sättas bakom orden när det verkligen gäller. Det nya insatsförsvaret verkar ännu inte sin nya internationella uppgift fullt vuxen - det visas om inte annat av att svenska soldater utomlands inte ens kan få splitterskyddande fordon och skyddsvästar. Hur kan vi då med trovärdighet hävda att vi kan skydda civilbefolkning och hålla stridande parter isär?

En stark roll i en framtida fredsbevarande styrka i Mellanöstern (närmast södra Libanon men vem vet..?) kunde bättre än mycket annat återge Sverige en stark röst i världen - med mer kraft bakom orden än förr.

Om hyresgästpropaganda i lokaltidningen

Ett valår avslöjas de verkliga lojaliteterna även för dem som är mindre insnöade på politik. En av den socialdemokratiska kampanjorganisationens alla grenar har tidigare år visat sig vara Hyresgästföreningen. I år är det, åtminstone ännu, inte påståendet att en borgerlig valseger leder till chockhöjda hyror som gäller utan det mer finstämda men inte mindre snedvridna att de borgerliga partierna vill rasera underlaget för hur hyresnivåerna beräknas. Sanningen är att folkpartiet vill bredda underlaget, genom att räkna med också privatägda hyresrätter. Det ger en bredare, mer rättvisande bild av den "normala" hyran för en viss lägenhetstyp i ett visst läge - och minskar också risken att boende i allmännyttan som vill friköpa sina lägenheter genom en bostadsrättsförening får nej för att det skulle förändra hyresberäknings-underlaget.

Mitt blygsamma bidrag till att mota Olle i grind blev en insändare i Vårt Kungsholmen, publicerad en lördag i början av juli.

Hyresgästerna och boendeskatten
Hyresgästernas förening påstår sig vara en intresseorganisation för Sveriges hyresgäster, i princip med förhandlingsmonopol och obligatoriskt medlemskap. När det närmar sig val blir Hyresgästföreningens verkliga lojaliteter dock helt uppenbara. De är en del av den mångförgrenade socialdemokratiska rörelsen vars främsta syfte är att bevara ett rådande system och hålla nuvarande regering kvar vid makten.

I en bred annonskampanj förtalas den borgerliga alliansen. Det handlar om sanslös skräckpropaganda utan verklighetsförankring. Folkpartiet har en klar linje för att ge fler människor större möjligheter för sitt boende: ökad konkurrens, mångfald av upplåtelseformer och minskad skatte- och regelbörda för att göra det billigare och enklare för både de som bygger och de som bor.

En nyckelfråga är fastighetsskatten, som inte bara drabbar villaägare utan också bostadsrättsinnehavare och hyresgäster, även om det inte syns direkt på avin. Utan ett maktskifte kommer taxeringsvärden och fastighetsskatt att fortsätta raka i höjden bl.a. för bostadsrättsföreningar. Folkpartiet föreslår ett måldatum för när fastighetsskatten ska vara helt avvecklad. Med ett maktskifte kan skatten frysas och börja sänkas.

Rasmus Jonlund (fp)
Stadsfullmäktigekandidat, Kungsholmen