Krig och konflikt, hundratals dödade och hundratusentals på flykt: I Mellanöstern känns den nya utvecklingen alltför välbekant. Att situationen på många håll i världen är minst lika illa, eller värre, med betydligt mindre uppmärksamhet från omvärlden gör inte läget i Libanon (och det nu medialt överskuggade Gaza) mindre beklämmande. I sakfrågan är det som alltid svårt att klart sätta ned foten: Israel måste självfallet ha rätt att försvara sig mot terroristangrepp och Hizbollah-styrkor som under skydd av den libanesiska statens svaga suveränitet utgör ett ständigt hot mot Mellanösterns enda demokrati. Samtidigt är det svårt att inte anse att det israeliska svaret åtminstone delvis är oproportionerligt och att det civila lidandet är på tok för stort.
Kommer så frågan vad Sverige kan göra. Evakuera de egna medborgarna i steg ett, och det verkar man ha klarat med beröm. Försöka få stopp på striderna i steg två? De som nostalgiskt talar om hur Sveriges röst i världen vägde tyngre i forna tider önskar ett kraftfullare agerande. Men vad kan Sverige göra, egentligen?
Att agera i den större europeiska gemenskapen torde ofrånkomligen göra vår röst starkare - om än inte lika nationell, eller vågar man säga internationalistiskt nationalistisk?
Att ställa upp med diplomater, övervakare, observatörer och på längre sikt fredsbevarande och konfliktdämpande väpnade styrkor i olika konflikthärdar världen om är något påtagligt som kan göra skillnad. Det är då sorgligt att kraft inte verkar kunna sättas bakom orden när det verkligen gäller. Det nya insatsförsvaret verkar ännu inte sin nya internationella uppgift fullt vuxen - det visas om inte annat av att svenska soldater utomlands inte ens kan få splitterskyddande fordon och skyddsvästar. Hur kan vi då med trovärdighet hävda att vi kan skydda civilbefolkning och hålla stridande parter isär?
En stark roll i en framtida fredsbevarande styrka i Mellanöstern (närmast södra Libanon men vem vet..?) kunde bättre än mycket annat återge Sverige en stark röst i världen - med mer kraft bakom orden än förr.
söndag, juli 30, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar