Gröna liberaler?

Att Miljöpartiet och många av dess företrädare i sina bästa stunder har klara liberala drag, är det tydligen fler som håller med om. Ja, kanske inte det där om bästa stunder. Någon av den rödgröna påstådda enighetens bästa stunder kan det ju knappast heller kallas...

Från vår mer klarblå orangeskiftande liberala horisont är alla liberala yttringar från de gröna välkomna på fler områden än RUT-avdrag och hushållsnära tjänste vad deras tilltänkta S-partners än må tycka. Det är bra för Sverige och svenska småföretag (om än inte för Mona Sahlins regeringsbygge på Valterssons miljöpartister, egna gråsossar och Ohlys exkommunister) om dessa liberala yttringar kan få överhanden.

Bloggar: Seved Monke.

Intressant om politik, hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, Miljöpartiet, liberalism, Mikaela Valtersson, Mona Sahlin, Lars Ohly, rödgröna, oppositionen, oenighet

MP har (också) rätt om RUT-avdragen

I kväll var det extra roligt att se Rapport - utöver OS-medaljerna och bortsett från de fortsatta fimbulvintern. Framgångarna för de hushållsnära tjänsterna bekräftas i en ny rapport som Almega gjort på uppdrag av Skatteverket. Till skillnad från den övriga arbetsmarknaden fortsätter sysselsättningen och arbetstillfällena att öka. Många av de tusentals nyanställda har fått in en första fot på den vita arbetsmarknaden - ett jobb i ett städföretag blir ofta det första för t.ex. nya svenskar eller människor som tidigare jobbat svart.




Miljöpartiet visar återigen att det är det kanske mest vettiga och liberala partiet i den rödgröna röran. Ett av de grönas starkaste namn, ekonomisk-politiska talespersonen Mikaela Valtersson, tar prestigelöst intryck av fakta: Det vore dumt att rycka mattan under fötterna från denna i kristider växande bransch.

Jag kan inte annat än hålla med, och hålla tummarna för en fortsatt Alliansstyre efter valet i höst, så att den nya tjänstenäringen kan få chans att fortsätta växa. Annars är Miljöpartiet varmt välkomna att stödja en fortsättning på den liberala politik som Sverige så väl behöver.

Jag har tidigare bloggat om RUT-avdraget. Bloggar gör också bl.a. Magnus Andersson, Carina Boberg, Björn Brändewall, Thomas Böhlmark, Linnéa Darell, Mary X Jensen, Runo Johansson, Mark Klamberg, Johan Linander, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Mikael Wendt, Fredrik Westerlund, Hans Åberg och SvD:s ledarblogg. Mer media: DN.

Intressant om politik, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, miljöpartiet, Almega

Tidigare och tydligare betyg

Ett bättre betygssystem är ytterligare en av Alliansregeringens viktiga reformer för en bättre skola, för mer kunskap och arbetsr0. Bättre innebär både tidigare och tydligare betyg. Tidigare, eftersom det tydligt visar hur långt läraren och eleverna har nått i förhållande till kunskapsmålen - och var mer behöver göras, i tid. Tydligare, med fler, väldefinierade steg, för att upplevas som legitima och rättvisa och därmed kunna fungera just som bra utvärderingsinstrument och kvitton på vad eleven kan.

Den bloggande folkpartisten och läraren Runo Johansson har nu i sin yrkesroll fått indikationer på att de nya betygen i Skolverkets tolkning inte blir så tydliga som kan önskas, trots regeringens och Jan Björklunds uttalade intentioner. Det vore oroväckande. Elever och lärare är värda tydliga kriterier och ett rättvist betygssystem.

Intressant om politik, skola, betyg, Jan Björklund, betygssteg

Atomkraft - ja tack

Snart är Sverige ett stort steg närmare en säkrare energiförsörjning. Hur betydelsefullt det är för vår välfärd och vårt välstånd har inskärpts inte bara av en rekordkall och snörik vinter utan även av ryska gasledningar och kontinentala kolkraftsplaner de senaste åren. Alliansregeringen visar åter, med en energisk Jan Björklund och en modig Maud Olofsson i spetsen, sin regeringsduglighet.

De kan också peka på att också Obama-administrationens i USA nu stödjer ny kärnkraft, för klimatet och kanske än mer för att minska utländskt energiberoende - och minska trycket att borra efter ny olja på den egna kontinentalsockeln.



Kärnkraften är också en av få saker som de rödgröna ger rakt besked om: det blir stopp för att byta ut gamla reaktorer mot nya, bättre, säkrare och mer effektiva om de vinner valet. Återstår att se huruvida MP och V kan få med S även på att avveckla våra befintliga kärnkraftverk - som står för hälften av Sveriges elproduktion och jämte vattenkraften är huvudorsaken till vårt relativt lilla koldioxid-avtryck i världen.

Sahlin lär få svårt att övertyga det tunga IF Metall, som ser betydelsen av trygg energiförsörjning för svensk industri och konkurrenskraft och välkomnar Alliansregeringens besked, om det riktiga i att följa Wetterstrand-Ohly-linjen.

Alliansen och Folkpartiet kan inte annat än välkomna om kärnkraften och energifrågan blir en valfråga. Regeringens helhetspolitik för energin innebär ju också tuffare försäkringskrav på kärnkraftsägarna, och satsningar på förnybar energi. Det är en helhet som även Centerrörelsen har all anledning att stöda, och Centern bör med kraft fortsätta driva de gröna näringarnas betydelse för såväl svenska bidrag till den internationella miljötekniken, som svensk industriell utveckling.

Media: DN om regeringens förslag, DN/TT om Obamas reaktorer, DN ledare (Johannes Åman), SvD om regeringsuppgörelsen och C-kritikerna, SvD om Obamas reaktorer, SvD ledare (PJ Anders Linder), Rapport (se också ovan).

Bloggat: Annika Beijbom på NU-bloggen, Christer Sörliden

Intressant om politik, energi, kärnkraft, Jan Björklund, Folkpartiet, Maud Olofsson, Centerpartiet, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, IF Metall, Metall, gröna näringar, förnybar energi

Hammurabi, Birger Jarl och vinster i skoldebatten

Visst hör antiken och medeltiden hemma i historieundervisningen. En av Folkpartiets och Jan Björklunds insatser har varit att stärka historieämnet i skolan. Och ett sådant historieämne kan naturligtvis inte ta sin början med den moderna tiden eller ens renässansen och reformationen - det finns en svensk historia före Gustav Vasa och definitivt en världshistoria före upplysningen eller Columbus!

Hur civilisationen tog sin början - med Hammurabis lagar, Egyptens pyramider och grekernas filosofi och stadsstater, och hur Sverige och världen formades - med kristendom, statsbyggande och handel, måste finnas med i kursplanerna också framöver. Det är skönt att Jan Björklund så tydligt meddelar att Alliansregeringen inte kommer att godta en förändring som innebär att antiken och medeltiden får stryka på foten (Runo Johansson, Seved Monke, Shane Whaley). Dick Harrison bör kunna vara nöjd.

Kurs- och läroplaner är liksom den nya skollag som Alliansregeringen har på gång viktiga styrinstrument för den svenska skolan. Också uppföljning och inspektioner har förbättrats och utökats. Villkoren ska vara tuffa och lika för kommunala och fristående skolor.

Historieundervisningen och inte friskolors vinster är det som politikerna ska bry sig om. Kvaliteten är det vi ska styra efter - inte det ekonomiska resultatet, annat än att det går ihop med sådana marginaler att det säkrar en långsiktig verksamhet.

Frågor om vinster i välfärden - skola, vård och omsorg - blir naturligtvis ställda på särskilda sätt om man har ingångsvärdet att alla sådana vinster per definition är fel och fula. Magnus Andersson resonerar om detta utifrån en annars nedslående undersökning i Lärarnas Tidning.

Intressant om politik, skola, skolpolitik, historia, historieundervisning, antiken, medeltiden, Dick Harrison, Jan Björklund, friskolor, vinster

Afghanistan enar fler svenskar - och splittrar de rödgröna

I dag debatteras Sveriges utrikespolitik i riksdagen. Det återstår att se om de rödgröna lyckas leverera mer enighet än oenighet i ett av de allra viktigaste lackmustesten för regeringsfähighet. Utrikesministern och Alliansen lyfter givetvis EU och Afghanistan lär dyka upp - två frågor där den rödgröna oenigheten är iögonenfallande.

Förhoppningsvis kommer inte V lyckas övertyga ens S och MP om att Sverige ska överge Afghanistan-uppdraget - särskilt inte om man argumenterar som den högdragne men i detta fall märkligt osaklige Jan Guillou i gårdagens Studio Ett mot just en socialdemokrat, Palmecentrets Jens Orback. Alla argument som den senare förde fram avfärdades av Guillou som trams, löjeväckande eller desperata. Man kan undra varför Guillou i så fall ens nedlåter sig till debatt - och varför någon ska bemöda sig om att bemöta sådan substanslös kritik.

Svenskarna verkar åtminstone inte gå på Ohlys och Guillous maning att Sverige ska fly från sitt ansvar, och att de unga män och kvinnor som vill göra en insats i Afghanistan ska kallas tillbaka. Stödet för den svenska insatsen ökar kraftigt - inte minst bland Ohlys egna V-sympatisörer, där det nu väger nästan jämnt.



Media: DN, DN, Expressen, Rapport, SvD, SvD, Studio Ett (webbradio)

Intressant om politik, utrikespolitik, säkerhetspolitik, Afghanistan, utrikesdeklarationen, Carl Bildt, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, regeringsduglighet, Lars Ohly, Jan Guillou

Valfrihet och tillgänglighet - för barn med dyslexi och andra

Att Vårdval Stockholm fungerar får vi ett kvitto på i dag på DN Debatt, där ett antal logopeder själva skriver att vårdvalet blev en succé för deras patienter, barn och elever med dyslexi. Utan politisk detaljstyrning var de långvariga köproblemen ett minne blott.

I denna debattartikel från opolitiskt håll avslöjas det rödgröna s.k. "alternativet" återigen och med all önskvärd tydlighet för vad det är: "I korthet: politiker ska bestämma vilka som behöver vård och hur mycket."

Vårdval Stockholm har betytt oerhört mycket för barn med dyslexi som slipper att vänta i upp till årslånga köer. Liknande betydelse har det haft för patienter som väntar på att opereras för gråstarr eller få en höft- eller knäled utbytt. Och förstås för de många stockholmare som fått en egen fast vårdkontakt hos husläkaren, fått psykosocialt stöd av kurator eller psykolog, hälso- och livsstilshjälp av distriktssköterskan... Utan politisk detaljstyrning av vilka mottagningar som ska få finnas och var de ska ligga.

Bloggar: Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Lotta Edholm, Peter Kjällkvist, Mark Klamberg, Olov Lindquist, Seved Monke, Kent Persson, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, SvD:s ledarblogg, Eva Westerberg.

Intressant om Vårdval, logopeder, Vårdval Stockholm

Lärarkarriärer ger bättre skolor

Duktiga lärare skapar en bra skola, och för att locka de bästa i framtiden krävs inte bara en bättre lärarutbildning och tydligare lämplighets- och kompetenskrav utan också högre status. För att lärare ska vara ett attraktivt framtidsyrke måste det vara möjligt att göra karriär i skolans värld. Jan Björklunds reformer på riksplanet har berett vägen, och nu tar Stockholmsalliansen ett viktigt steg när man inrättar tjänster som lektorer och utvecklingslärare.

Det är en del av en lovande programförklaring för fortsatt förändring och förbättring av Stockholms skolor, som Lotta Edholm och hennes Alliansvänner skriver om på Politikerbloggen. De har ett viktigt grundbudskap: politikens uppgift är inte att detaljreglera skolan - utan att ge de enskilda skolorna förutsättningar att leverera. De olika lösningarna kan se olika ut.

Mark Klamberg bloggar om fler forskare i Stockholms skolor.

Intressant om politik, skola, Stockholm, lektorer, utvecklingslärare, lärarutbildning, läraryrket, karriärvägar, Folkpartiet, Jan Björklund, Lotta Edholm

Reducerat försprång och reducerade skatter

Mitt i den djupaste vinter som många kan minnas får Alliansen förstärkt hopp om vår. Dagens Sifo bekräftar i allt väsentligt den Synovatemätning som för några veckor sedan visade vindkantring från den motvind som avslutade 2009 (SvD, DN). Men det svänger allt fortare och häftigare, och alla partisekreterare skulle kunna stå bakom Ibrahim Baylans påpekande att det återstår många mätningar innan valdagen (DN, Ekot).

Ett optimalt läge vore förstås om de mindre borgerliga partierna hämtade in de procentenheter som ännu skiljer regeringsalternativen åt, och gärna lite till. Folkpartiet har goda förutsättningar inför valrörelsen. Kristdemokraterna brukar återhämta sig. Och för Centern anas också grönare skogar bortom Vattenfalls- och Saab-vintern.

Ett glädjande besked inte minst för Maud Olofssons centerpartister och jämställdhetsvännerna i Folkpartiet är de fortsatta framgångarna för hushållsnära tjänster (SvD). Skattereduktionen ökade mer än tre gånger från 2007 till 2008, och antalet svenskar som utnyttjade möjligheten fördubblades. Föga förvånande är det vanligast bland höginkomsttagare - som ju inte behöver vara särskilt rika i den svenska sammanpressade lönestrukturen. De har lite mer pengar men också mindre tid. Pensionärer och ensamstående kvinnor utnyttjar tjänsterna mer än andra. Att ensamstående med barn inte är så vanliga köpare av hushållsnära tjänster torde tyvärr mest bero på att de oftare har lägre inkomster och mindre marginaler. De sänkta inkomstskatterna borde betyda mycket för dem - kanske framöver en bättre möjlighet för vissa som vill att kanske jobba mer med sin profession och mindre med hushållssysslor som andra kan göra bättre - och få mer av fritiden över för barnen.

Inom Alliansen finns ingen brist på idéer värda att pröva - t.ex. Centerpartiets förslag om IT-hjälp som hushållsnära tjänst (DN). Säkert efterlängtat av många, äldre som inte har samma vana vid tekniken eller yngre yrkesarbetande som hellre lägger tiden på annat än att få prylarna därhemma att fungera.

Från de rödgröna är den enda idén att slopa skattereduktionen. Där finns ingen förståelse för att vissa tjänster kanske inte klarar lika hög beskattning som andra, för att svarta jobb kan göras till vita som ger skatteintäkter och pensionspoäng, eller för att kvinnor och män kan få lika och bättre möjligheter till jobb, företagande och karriär - i hushållstjänstbranschen eller tack vare den. Rejäla renoverings- och byggnadsarbeten däremot ska förstås ha ett rejält ROT-avdrag. Att sätta in ett fönster mot betalning är fortfarande finare än att putsa det, i den rödgröna dubbelmoralens verklighet.

Anna Lundberg, Niklas Odelberg, Jesper Svensson, Christer Sörliden och Seved Monke bloggar också om RUT-avdrag.

Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinion, opinionsmätningar, Sifo, Synovate, alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, skattereduktion, ROT-avdrag, jämställdhet, karriär, företagande

En lärarutbildning för en kunskapsnation

En ny lärarutbildning är, som jag skrev tidigare i veckan, en av de viktigaste reformerna för en bättre skola. För mer kunskap och arbetsro i skolorna krävs det lärare som tryggt kan både sina ämnen och hantera en klass elever (en uppgift som inte alltid är alldeles lätt - kan jag säga med egna erfarenhetens prägel).

Nu har Jan Björklund tillsammans med Tobias Kranz slutligen presenterat förslaget (se filmklippet nedan). Och det får välförtjänt mestadels beröm av bl.a. de bägge lärarförbunden. Med fyra olika inriktningar och examina - för yrkeslärare, grundskollärare, gymnasielärare eller förskollärare - blir framtidens lärare bättre rustade för sitt yrke. Tydligare krav och lämplighetstest kommer att göra att vi får just de bästa möjliga lärarkandidaterna.

Lärarutbildningarna är i dag långtifrån de mest populära för unga som ska välja väg i yrkeslivet. Det är oerhört problematiskt för Sveriges framtid som en kunskapsnation. Världens och Sveriges kanske viktigaste yrke behöver de allra bästa och mest motiverade. Som sedan ska rustas med en betydligt bättre utbildning.

Det handlar om status, om karriärvägar (t.ex. lektoratens återkomst) och förvisso om pengar. Att både höja kraven och nivån på utbildningen är nog ett av de bästa sätten att börja förändra detta. Kan vi sedan få till en lärarlegitimation, efter genomförande av lämplighetstest, utbildning, examination och praktik, så har vi nått långt. Då gäller det att vi får behålla en liberal utbildningsminister, minst fyra år till.

Läs mer: Folkpartiet, regeringen, DN ledare, DN Debatt, DN/TT, SvD, Ekot - och bloggar: Annika Beijbom (längre ned i inlägget), Carina Boberg, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Runo Johansson, Christer Sörliden



Intressant om politik, skola, utbildning, lärarutbildning, Jan Björklund, Tobias Krantz, förskollärare, grundskollärare, gymnasielärare, yrkeslärare, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, lärarlegitimation, lektorer, lektorat, lämplighetstest

Minskad smittspridning är värt sprutbytesförsök - med mera!

Jag vet inte om det är min liberala ideologi eller mer min personlighet, men jag känner mig ofta träffad av den gamle Folkparti-ledaren Gunnar Heléns bevingade ord: Att vara liberal är att vara kluven. Svåra frågor har sällan självklara svar. En sådan fråga är hur vi bäst minskar narkotikans skadeverkningar på människor och i samhället - dels missbruket, dels de följder det får: kriminalitet, förstörda familjer, och inte minst smittspridning av farliga sjukdomar.

Sprutbyten är en åtgärd som inte syftar till att minska missbruket (där har Moderaterna i Stockholms län helt rätt). Tvärtom innebär sprutbytesprogram utdelning av instrumenten för injektionsmissbruk, till ofta mycket tunga narkomaner. Men syftet med sprutbyten är ett annat: att etablera kontakt med missbrukare och få deras förtroende - samt att minska risken att hiv, hepatit osv sprids.

Min liberalism är en pragmatisk ideologi, och det är också min syn på narkotika och smittspridning. Kan vi med sprutbyten minska smittspridningen så kan det vara en rimlig åtgärd - precis som metadonprogram är rimliga, även om de innebär utbyte av opiaterna (som heroin) mot en annan drog, eftersom de visat sig effektiva för att hjälpa missbrukare att sluta.

Problemet med sprutbytesdebatten har i mina ögon varit i huvudsak två. Först den skakiga vetenskapliga evidensen. Många påstår att det vetenskapliga stödet är kompakt, men det rör sig om totalt ett fåtal studier runtom i världen, varav en del ifrågasatts eller ger otydliga resultat. Ett par av dem, bl.a. från OS-aktuella Vancouver, visar rentav att sprutbyten kan vara kontraproduktivt ur smittspridningssynpunkt! Det har jag i och för sig svårt att tro på, men det visar att forskningsläget inte är så glasklart som det ibland framstår. Det mest närliggande exemplet, i Malmö/Lund, har aldrig kunnat visa någon effekt på just smittspridning (däremot andra positiva effekter med bl.a. kontaktytor med narkomaner).

Min andra invändning gäller det starka fokus som sprutbyten har fått i debatten om hur vi ska bemöta framför allt hiv-smittan, som för några år sedan hade en mycket obehaglig, snabb och kraftfull ökning i Stockholmsområdet (en ökning som nu har fallit tillbaka). Risken är att andra åtgärder riskerar att hamna i skymundan: uppsökande verksamhet (även utan "lockbetet" sprutbyten), omfattande hiv- och hepatit-testning, metadonprogram och annan beroendevård, osv. Dessa inslag hade god effekt under hiv-epidemin på 1980-talet men har senare inte varit så omfattande. Första steget borde vara att utöka dem. Landstingets och Karolinska institutets baslinjestudie där de tyngsta narkomanerna söktes upp, bekräftade detta.

Den narkotikapolitiska utredning som Alliansen beslutade om har lugnat mig på dessa punkter. Den konstaterar att forskningsläget är oklart men att sprutbyten åtminstone inte kan skada. Om Stockholm genomför ett försök med sprutbyte, tillsammans med en rad andra åtgärder som förstärker beroendevården och smittskyddet, kan vi få ett bra svar på om och hur sprutbyten fungerar, just i Stockholm. Det borde ju de flesta kunna sluta upp bakom.

Det övergripande målet måste vara att minska missbruket och allt det lidande det för med sig. Den största dödsfaran för narkomanerna är missbruket i sig. Men de som kan få hjälp att bli fria från sitt missbruk ska inte behöva bära med sig en livslång, livsfarlig smitta. Därför måste vi göra allt för att stoppa smittspridningen. Med en helhetssyn på missbrukarnas situation kan vi göra båda sakerna - samtidigt. För att gå från Helén till att travestera Henrik av Navarra: minskad smittspridning är värt ett sprutbytesförsök - med mera!

Mer media: SvD Brännpunkt, Brännpunkt igen, Stockholmsnytt, ABC, Dagens Medicin.

Andra bloggare med åsikter om sprutbyten: Maria Abrahamsson (som gjort sin åsiktsresa), Maria Byström, Isobel Hadley-Kamptz, Seved Monke, Per Pettersson, Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg, Anna Starbrink

Obs! Detta inlägg, liksom alla andra här, skriver jag som privatperson och fritidspolitiker i Stockholm. Även om jag också arbetar för Folkpartiet i landstinget.

Intressant om politik, narkotika, sprutbyte, sprututbyte, Stockholm, narkomaner, droger, injektionsmissbruk, smittspridning, smittskydd, hiv, hepatit

Ja till patienternas fria vårdval

Vårdval Stockholm har funnits i drygt två år och hunnit bli bespottat, nedsablat och hårt kritiserat många gånger om. Men ute i vårdens verklighet har resultaten visat sig och gång på gång motbevisat kritikerna.

Vi har fått fler husläkarmottagningar (drygt 30, totalt nu 191), fler husläkare (totalt 120 fler läkare i primärvården), nya närakuter för vård efter kontorstid (totalt 17 st). Över 100.000 fler har valt sin egen doktor eller vårdmottagning sedan 2007, sista året före Vårdval. Läkarbesöken har ökat med 20 procent, samtidigt som sjuksköterskebesöken ligger stabilt och faktiskt ökar något.

Läkarbesöken görs av nya patienter: det är inte fler besök per patient eller fler korta besök som ofta påstås.

Vårdval Stockholm innebär ökad jämlikhet. Det är inte bara tillgängligheten som har ökat, denna tillgänglighet har utnyttjats av människor som tidigare inte gick till doktorn så ofta, tillräckligt eller i tid. Den största ökningen av läkarbesök har skett i s.k. utsatta områden. Nu görs det - för första gången - lika många läkarbesök där som i rikare delar av länet. De nya husläkarmottagningarna finns också spridda över länet, många i s.k. utsatta områden eller områden där det tidigare inte fanns så mycket primärvård. På mottagningar i områden med lägre inkomster finns också större resurser per patient.

Nu presenterar de rödgröna slutligen sitt alternativ, men som min chef Birgitta Rydberg påpekar så är det inte så mycket nytt: att styra pengarna mer utifrån patienternas diagnoser och olika åtgärder är sådant som utreds, på Alliansens uppdrag. Alliansen har också beslutat om att nästa år införa nästa generation av Vårdval Stockholm - med ännu tydligare koppling till människornas vårdbehov.

Mindre politisk detaljreglering är vad Vårdval Stockholm har inneburit. Etableringsfriheten innebär att alla vårdgivare som uppfyller kraven får erbjuda invånarna vård. Valfriheten innebär att det är patienterna/invånarna själva som bestämmer vilken läkare och vårdmottagning de vill tillhöra. Det är inte bostadsområden och stadsdelar utan människors val och behov som avgör hur vården utformas och hur resurserna fördelas.

Bloggat: Gunilla Gustafsson

Intressant om politik, vård, vårdval, hälsoval, Birgitta Rydberg, Folkpartiet, Alliansen, rödgröna, oppositionen

Var med och förnya FP:s politik - och förändra Stockholm

I dag skriver SvD om Folkpartiets idéarbete på webben - där alla är välkomna med åsikter och förslag när vi utformar vårt program för valet och nästa mandatperiod. Som jag skrivit tidigare är detta både en bra möjlighet att vara med och påverka ett av de program som sannolikt kommer att styra hur Stockholm förändras de kommande åren, och ett sätt att utveckla demokratin och utnyttja den nya teknikens möjligheter.

Bloggar: Maria Byström, Anna Lundberg, Madeleine Sjöstedt, Seved Monke

Intressant om politik, Folkpartiet, internet, programarbete, valprogram, val 2010, demokrati, Stockholm

Afghanistan: Sverige är en del av världssamfundet

Två döda svenska soldater i Afghanistan är en tragisk förlust för Sverige och framför allt för de stupades anhöriga och vänner. Dödstalen i Afghanistan - nu fyra man för Sveriges del, många fler män och kvinnor för andra länders styrkor, och allra mest för de civila afghanerna - visar vilket osäkert och otryggt land det handlar om, även i den åtminstone tidigare relativt lugna norra delen där den svenska insatsstyrkan befinner sig. Och det visar också varför den svenska insatsen behövs.

Utan säkerhet går det inte att bedriva ett framgångsrikt biståndsarbete, utbilda poliser, bygga och hålla igång skolor och sjukhus, stötta afghanernas återuppbyggnad av sitt land med utbildning, välfärd och näringsliv.

Utan omvärldens närvaro i Afghanistan är risken nära nog total att landet faller tillbaka i inbördes strider, med talibanerna och olika krigsherrar som slåss om makt, inflytande och knarkhandel. Ett sådant Afghanistan skulle fortsätta att exportera oro, osäkerhet, terror och narkotika till grannländerna och definitivt inte vara ett trevligare hemland för de flesta afghaner.

Alliansregeringen och Folkpartiet tar tydlig ställning för att Sverige och världen försvaras i Afghanistan, och att vi måste ta vår del av världssamfundets ansvar. De rödgröna vacklar i den ansvarsfrågan. Hur långt Vänsterpartiets och Lars Ohlys internationella solidaritet och pålitlighet i försvarspolitiken sträcker sig är ännu en fråga att ställa inför regeringsalternativen i höst.

Givetvis ska de svenska soldaterna ha bästa möjliga resurser, med skyddsutrustning, helikoptertransporter och annat. Där har också Folkpartiet och Allan Widman tagit viktiga debatter.

Uppdaterat: Allan Widman skriver i AB och på Newsmill om varför Sverige ska stanna i Afghanistan.

Bloggar: Annika Beijbom, Maria Byström, Sebastian Hallén, Hallén igen, Runo Johansson, Nina Larsson, Seved Monke, Mathias Sundin, Erik Svansbo.

Intressant om politik, säkerhet, försvar, försvarspolitik, säkerhetspolitik, Afghanistan, terrorism, narkotika, Alliansen, Folkpartiet, Vänsterpartiet

Protektionism och kommunism

Det blir allt tydligare vad en rödgrön regering kommer att innebära. Inte för att det ges fler konkreta, finansierade och genomarbetade förslag på olika områden - utan för den bild som sätts av de kommentarer, utspel, gemensamma och ensamma uttalanden som kommer från de tre oppositionspartierna.

I dag lanseras - gemensamt - på bred front den arbetarprotektionism som vi känner igen från den röda vänstern, både fackföreningspartiet S och det f.d. kommunistpartiet V. Det trista är att även det potentiellt mer frihetliga MP i namn av det som går för rödgrön enighet, åsidosatt sin tidigare öppna inställning till att välkomna utländsk arbetskraft. (SvD Brännpunkt.)

De rödgröna går emot det lagförslag som Alliansregeringen lade fram efter den s.k. Lavaldomen. Mark Klamberg klargör vad förslaget de säger nej till går ut på: "att medlemsstaterna ska se till att de utstationerade arbetstagarna garanteras de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller i allmängiltiga kollektivavtal för arbete". Men det är inte nog för den rödgröna koalition som vill stänga svensk arbetsmarknad.

Samtidigt försvarar Tobias Billström regeringens reformer för arbetskraftsinvandring: Reformer som i liberala ögon kanske inte går tillräckligt långt och som behöver och ska utvecklas, men som är milsvitt ifrån något vänstersidan kunnat enas kring.

Vänsterpartiets deltagande i den kommande rödgröna regeringen är för övrigt något som är värt att påminna om (som görs i dagens AB). Det är ett parti som, trots sin avskaffade kommunistiska etikett, fortfarande står för planekonomi. Ett parti som S tidigare hållit på armslängds avstånd, som är ett rött skynke för många mittenväljare - och ett parti som självt tydligt inte är helt bekvämt med att aspirera på regeringstaburetterna vilket märks i ovilligheten att kompromissa och ge väljarna svar vad det rödgröna alternativet är i viktiga frågor.

En sådan både ovillig och kontroversiell samarbetspartner är knappast en dröm i någon konstellation.

Bloggar: Magnus Andersson, Carina Boberg, Maria Byström, Sebastian Hallén, Annie Johansson, Runo Johansson, Mark Klamberg, Seved Monke, Johnny Munkhammar, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Elisabeth Thand Ringqvist, Hanna Wagenius

Intressant om politik, val 2010, rödgröna, oppositionen, Vänsterpartiet, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetskraftsinvandring, protektionism, kommunism, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Alliansen, regeringen, Tobias Billström

Världens viktigaste yrke

Många yrken kan nog göra anspråk på att vara världens viktigaste men ett tycker nog de flesta ändå är i särklass: lärarens. För att klara framtidens utmaningar, överföra kunskap och värderingar till nya generationer, stimulera unga begåvningar till nya stordåd för mänskligheten, är bra lärare helt nödvändiga. Och bra lärare behöver bra utbildning.

Grunden läggs under de första skolåren - och där behöver svensk skola satsa mer, med kunskap, arbetsro och omtanke, för att skolan och framför allt barnen ska slippa eventuella problem senare under skoltiden.

Lärarutbildningen är ett av de områden inom skolans värld där Folkpartiet, Alliansen och Jan Björklund levererat ordentligt. Och nu är det dags att återupprätta lågstadielärarna, som samtidigt ska få en ordentlig kunskapsbas i svenska och matematik. Det är högst välkommet.

Media: AB, DN, DN ledare, SvD.

Bloggar: Carina Boberg, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Runo Johansson, Anna Lundberg, Christer Sörliden.

Intressant om politik, skola, skolpolitik, lärarutbildning, lågstadielärare, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund

Arbete som lönar sig ger rejäl pension

Svenskarna och inte minst svenska pensionärer har fått flera glada nyheter i dag. Sysselsättningen har ökat sedan 2006 - trots den svåra ekonomiska kris Sverige och världen har gått igenom (SvD, AB). Om detta skriver Per Altenberg, som också liksom jag påpekar att det viktiga är skillnaden tack vare regeringens politik. Hur hade det sett ut utan den sysselsättningsökning som skedde efter maktskiftet, till stor del tack vare Alliansens jobbpolitik?

Att det blir fler som jobbar gynnar förstås alla i samhället - inte minst pensionärerna. Hur pensionerna utvecklas är ju beroende av hur den svenska ekonomin går, liksom all välfärd är beroende av att många arbetar och betalar skatt.

Pensionärerna kan nu också se fram mot att få ännu lägre skatt. Moderaterna och Centern har anslutit sig till och Kristdemokraterna och Jan Björklunds Folkparti (SvD, DN/TT). Alliansen har sänkt pensionärernas skatter i ett par omgångar, senast nu vid årsskiftet vilket parerade en stor del av inkomsttappet p.g.a. den konjunkturrelaterade pensionssänkningen. Förvisso har de som fortfarande arbetar fått ännu större skattesänkningar, men det är ju också högst motiverat, just för att lägre skatt på arbete ger fler som arbetar. Det ska löna sig att arbeta jämfört med att inte göra det, det ska löna sig att utbilda sig, och det ska löna sig att jobba några år extra och vänta med pensionen till 67 eller 70. Och det lönar sig även därefter - med en bättre pension.

Alliansens linje är tydlig: Fler ska få behålla mer av sina egna pengar, såväl de som arbetar som de som har arbetat och gått i pension. Vad den rödgröna politiken går ut på är som vanligt oklart - förutom att många kommer att få behålla mindre av sina egna pengar. I den rödgröna världen ska pensionärerna "kompenseras" genom att vanliga inkomsttagare får högre skatt. Hur det ska ge en positiv effekt på pensionerna återstår att se. Även Seved Monke är frågande.

Först arbete som lönar sig och sedan en rejäl pension: Pensionärerna, regeringens starkaste väljargrupp, kan med fullt förtroende fortsätta att stödja Alliansen. Sedan gäller det att samma Allians också blir bättre på de ungas frågor - och på att visa hur jobb- och utbildningspolitiken är det bästa även för de unga. "Ungdomsskatten" - en återställare som fördubblar arbetsgivaravgiften för dem som anställer unga - borde få även yngre svenskar att kritiskt granska de rödgrönas alternativ.

Mer bloggar: Runo Johansson, Seved Monke, Mats Persson och Christer Sörliden om statistik, siffror och sysselsättning.

Intressant om politik, ekonomi, arbete, sysselsättning, arbetslöshet, SCB, statistik, Alliansen, pensionärer, pensionärsskatt, ungdomar, ungdomsskatt, arbetsgivaravgift, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, rödgröna, oppositionen, skatt, skattehöjningar, skattesänkningar

Birgitta Ohlsson kan, vill och törs

Att vår nya EU-minister är en ung kvinna med hög svansföring och mycket skinn på näsan, och som till råga på allt ska bli mamma, provocerar en del något oerhört. Såväl särartsfeminister som i Expressen, som annars vettiga liberala ledarskribenter som Hanne Kjöller i DN (ej på nätet). Amanda Brihed, Maria Byström, Carina Boberg och Linnéa Darell ryter till.

Sedan har många förståsigpåare velat förminska betydelsen av Birgitta Ohlssons utnämning eftersom EU-ministerposten framför allt efter ordförandeskapet inte har så stor betydelse. Men en statsrådstaburett med ett viktigt samordningsansvar blir förstås vad man gör den till, och Birgitta Ohlsson har verkligen förutsättningarna att göra något bra. Som Henrik Brors påpekade i gårdagens DN kommer det allmänna rådet bland ministerråden att få en mer central roll i och med Lissabonfördraget. Och där lär Birgitta Ohlsson sitta.

Intressant om politik, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, EU-minister, allmänna rådet, särartsfeminism, Eva Sternberg, Hanne Kjöller, föräldraskap

Spårväg på väg

Nu byggs det äntligen ny spårväg i centrala Stockholm, och mer är på gång. Den nya City-spårvägen ska sträcka sig från Lindhagen till Djurgården/Värtan. Och sedan bör konvertering av linje 4 vara nästa steg. Om detta kära ämne skriver jag i en insändare i Mitt i.

Spårvägen är ett klokt val

När vi blir fler stockholmare och innerstadsbor behövs mer kollektivtrafik. Modern spårväg är ett klokt val ur flera perspektiv. Kapacitetsstark, kostnadseffektiv och i mångas ögon en trevlig form av resande kompletterar den tunnelbanan med smidig kollektivtrafik ovan jord och knyter samman viktiga punkter i staden och regionen.

Spårväg City kommer att bli nya Lindhagens förbindelse med övriga stan – och kommer att kunna locka även nya grupper av resenärer som väljer spårvagn istället för bil, vilket är nödvändigt om Stockholm ska växa på ett hållbart sätt.

Med spårväg som kan ge 80 procent av kapaciteten till 20 procent av kostnaden för ny tunnelbana, sällar sig Stockholm till andra europeiska storstäder. Spårväg City och tvärbanans förlängning till Solna är bara början. För oss innerstadsbor blir linje 4 via knutpunkter som Skanstull, Fridhemsplan, Odenplan och Fältöversten nästa viktiga mål – en busslinje som redan i dag har långt fler resenärer än vad som krävs för uppgradering till spårvagn.

Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)

Min folkpartivän Seved Monke gillar också spårvagnar (liksom många andra stockholmare och liberaler).

Intressant om politik, kollektivtrafik, trafik, stadstrafik, spårväg, spårvagn, spårvagnar, light rail, spårväg city, linje 4, Stockholm

Dyr detaljreglering ger inte fler bostäder

Svensk bostadsmarknad har blivit mer av marknad de senaste åren - i avtal mellan parterna själv har hyressättningen gjorts friare och mer överensstämmande med vad människor uppskattar och är beredda att betala för. Samtidigt förblir bostäderna definitivt ett utrymme för politik. Bostaden är inte en vara som andra och det är ett politiskt ansvar, nationellt och lokalt, att se till att det finns förutsättningar för företag att bygga bra bostäder, och för människor att bo i dem.

Den tidigare överregleringen och subventionspolitiken ledde dock inte till mycket gott. Det blev dyrt och krångligt att bygga. Dessvärre är den rödgröna oppositionens alternativ även på detta område återställare fast kanske i en mer grandios skala än vi sett på länge. Per Altenberg berättar om alla de nya detaljregleringar som S, V och MP nu vill se.

Att inte ha koll på kostnaderna är ytterligare ett rödgrönt drag som går igen även i denna uppgörelse. Miljarder lär det i varje fall handla om. Hur var definitionen för en fusköverenskommelse?

Fastighetsägarnas kommentar ("Investeringsstöd driver kostnadsökningar" och risken är att de "försenar mer angelägna reformer"
SvD, SR

Intressant om politik, bostäder, bostadspolitik, rödgröna, oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, subventioner, detaljreglering

Birgitta Ohlsson - med EU som vårt viktigaste utrikespolitiska verktyg

Ja - helt rätt val. Folkpartiet och Alliansregeringen, Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt är att gratulera. Den ideologiska, kampanjmakande, energiska, entusiasmerande, kunniga, empatiska och erfarna Birgitta Ohlsson kommer att vara ett starkt kort i regeringsarbetet och valrörelsen.

FRA-frågan och det konstruerade problemet med frispråkigheten desarmerade Jan Björklund direkt: FRA-lagstiftningen förbättrades genom Birgitta Ohlssons aktiva medverkan, och bara en svag ledare utser endast de med samma åsikter.

Frispråkigheten gav Birgitta Ohlsson också snabbt exempel på: hon tänker ta strid för att EU ska vara en stark röst för frihet och demokrati i världen - och leva upp till det på hemmaplan. Att romer behandlas som skräp i Italien är något vår nya Europaminister skäms över, och det skäms hon inte för att säga. Och inte heller för att ingen ska behöva välja mellan att bli mamma eller minister.

Birgitta Ohlsson tar plats på scenen.

Bloggat: Per Altenberg, Gulan Avci, Carina Boberg, Amanda Brihed, Adam Cwejman, Linnéa Darell x2, Maria Byström, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Peter Kjällkvist, Liberati, Seved Monke, Shane Whaley

Media: DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressens opinionsblogg, SR Ekot

Intressant om politik, regeringen, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt

Birgitta Ohlsson

Hoppas förstås att det som sägs är sant: DN, Ekot, SvD... Bra att inte ett föräldraskap ska stå i vägen - för vare sig män eller kvinnor som kan och vill. Men en lika omotiverad invändning är Birgitta Ohlssons strid för en mer individualiserad föräldraförsäkring. Ingen håller med sitt parti i varenda fråga, det lär finnas och ha funnits gott om ministrar också som drivit en förändring av sitt partis eller sin regerings politik. I regeringen står man dock för regeringens linje, och föräldraförsäkringen ligger dessutom långt från utrikespolitiken och EU-frågorna.

Jesper Svensson skriver mer om varför valet av Birgitta Ohlsson vore så bra, för Folkpartiet, Alliansen och, vågar jag skriva, Sverige.

Intressant om politik, EU-minister, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, regeringen

Krisen och sysselsättningen

Statsministern sade en sak om hur sysselsättningen utvecklats sedan 2006 i partiledardebatten i söndags, finansministern rättade bilden i går, vilket väcker medial uppmärksamhet och förutsägbar upprördhet från Thomas Östros & co. (DN, SvD, AB, Expressen.) Det viktiga är ändå att även med Anders Borgs korrigering så är huvudbilden från Fredrik Reinfeldt relevant: vi har klarat oss igenom krisen på ett förvånansbärt bra sätt. Och en stor bidragande orsak är Alliansregeringens jobbpolitik.

Naturligtvis går inte den värsta ekonomiska krisen på decennier spårlöst förbi, inte heller i svenska statsfinanser, för svenskt näringsliv och på svensk arbetsmarknad. Men hur hade det varit utan de kanske 100.000 fler jobb som regeringens politik beräknades ha gett före krisen? Hur hade vi varit rustade om politiken fram till 2006, med hög arbetslöshet i dånande högkonjunktur, hade fått fortsätta?

Jesper Svensson har med andra ord rätt. Cornucopia? ger ytterligare komplettering av bilden: en jämförelse mellan S-regeringens sista hela kvartal, april-juni 2006, med motsvarande period 2009. Då blir tydligen ökningen i princip 100.000...

Intressant om politik, jobb, arbete, arbetslöshet, sysselsättning, statistik, SCB, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Thomas Östros, alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna

Rädslans politik som slog fel

Reformerna av sjukförsäkringen med tydligare koppling till rehabilitering och introduktion tillbaka till arbetsmarknaden har blivit hårt kritiserade. Men som SVT:s Rapport kunde berätta ikväll så blev det inte så illa som många oroat sig för - en oro som oppositionen skamlöst eldade på.



De cancersjuka som figurerat tidigare i SVT visade sig nu ha fått behålla sjukpenningen, kunnat fortsätta på sina deltidsjobb, och fått anpassade insatser. Den individuella behandling och introduktion som Alliansregeringen strävat efter.

Regeringens rehabiliteringskedja innebär nu, som Alliansens partiledare påpekade i gårdagens TV-debatt, att människor som tidigare gått sjukskrivna år efter år, för första gången har hört av välfärdens myndigheter med något annat än sjukskrivnings- eller förtidspensionsbesked och utbetalningskort. Nu har de fått frågor och erbjudanden om rehabilitering, en väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Mer kan göras för att förbättra rehabiliteringen, vården och sjukförsäkringen. Men vi har åtminstone rört oss i rätt riktning, bort från passiviseringens politik som under tidigare regeringar sände ut hundratusentals i utanförskap. Och rädslans politik slår förhoppningsvis så fel som den förtjänar.

Läs gärna Maria Byström, Mark Klamberg, Jesper Svensson.

Intressant om politik, sjukförsäkring, sjukpenning, förtidspension, rehabilitering, regeringen, Alliansen, oppositionen, rödgröna

Att tjäna sitt land, och respekteras för den man är

Barack Obamas första State of the Union, ett drygt år efter tillträdet som president, fick kanske inte det innehåll och den inramning av det politiska landskapet som många liberaler hade hoppats och rentav trott. Den fortfarande personligt mycket populäre presidenten har mycket att bevisa, liksom hans demokratiska parti.

En glädjande nyhet försvann kanske bland de ekonomiska allvarsorden: Det är äntligen dags att inleda avskaffandet av "Don't ask, don't tell"-principen i amerikanska försvaret. Principen att det är OK att vara gay - så länge du, eller någon annan för den delen, inte berättar det har berövat det amerikanska försvaret över 13.000 medarbetare och soldater sedan den infördes 1993. Då var den förstås ett fall framåt, jämfört med tidigare benhårda förbud, men har inte desto mindre varit ett i grunden förskräckligt hyckleri.

Att ha öppet homosexuella i militären borde inte längre vara något stort problem, och därför borde processen att avskaffa "don't ask, don't tell" gå snabbt. Något annat vore att erkänna att situationen är mer problematisk än den är eller behöver vara. Värderingsskiftet i amerikansk liksom i svensk opinion har varit stort de senaste årtiondena och det avspeglar sig också bland militärer - de flesta har nog inga som helst problem med vilka deras vapenbröder och systrar blir kära i. De har viktigare och värre saker att tänka på.

Att inte låta alla som vill och kan tjäna sitt land är inte bara diskriminering - utan också gravt resursslöseri för militären. De individer vars rättigheter kränks av den stora allmänna arbetsgivaren kan mycket väl vara strategiskt viktiga experter, till exempel arabiskkunniga tolkar som det amerikanska försvaret har oerhört stort behov av.

Obamas upplevda saktfärdighet kring att avskaffa "Don't ask, don't tell" har väckt frustration i den amerikanska hbt-rörelsen. Om bakgrunden till denna långsamma hantering, och varför det nu börjar röra på sig, skriver NY Times. Äldre svenska artiklar har DN och SvD.

Intressant om politik, USA, Obama, homosexuella, gay, hbt, militären, försvaret, Pentagon, don't ask don't tell

Tyck till om hur vi ska förändra Stockholm

Folkpartiet vill förändra och förbättra Stockholm - och diskuterar hur med alla som vill, på den särskilda bloggen för idéutvecklingsprojekt. Nu är det fritt fram att ha åsikter och komma med förslag kring det kommunala programmet, som vi sedan ska gå till val på i höst. Där finns mycket intressant. Själv är jag intresserad av det mesta, kanske särskilt hur staden byggs, hur vi skapar förutsättningar för idrottande och motion, hur skolorna ska utvecklas... Och allra främst förstås kulturen, som ledamot i kulturnämnden och delansvarig för den kulturpolitik som vi har fört sedan 2006. Just kulturavsnittet klipper jag ut här direkt:

Kultur

Liberal kulturpolitik syftar till att garantera det fria ordet genom att skapa goda möjligheter för ett dynamiskt och oberoende kulturliv. I en livaktig demokrati är ett fritt kulturliv en nödvändighet. Det utgör grunden i ett öppet samhälle och ger människor möjlighet att växa. Den kulturella infrastrukturen ska vara stark och bärkraftig i hela Stockholm.

Vårt mål är att kulturens kraft ska drabba fler stockholmare. Därför behöver kultursektorn växa ekonomiskt och i publik.

Stödet till det fira kulturlivet ska utformas så att det främjar produktion av kultur med hög kvalitet, och att många människor tar del av den. Kulturstödet ska skapa förutsättningar för att verksamheterna ska kunna planera i god tid, men vara tidsbegränsat och omprövas i grunden vart tredje år.

Staden driver flera viktiga kulturinstitutioner, exempelvis Stadsteatern, Stadsmuseet, Liljevalchs konsthall och Kulturhuset. Målet är att den konstnärliga kvaliteten på dessa institutioners verksamhet ska vara högsta möjliga. Och att de samtidigt ska nå en stor publik från alla delar av Stockholm. Det ska vara fri entré till stadens museer.

Stockholms bibliotek är i utvecklingens framkant. Biblioteken ska ligga där stockholmarna är, och vara öppna när stockholmarna vill gå dit. Såväl mindre ”tunnelbanebibliotek” som större bibliotek med gott om mötesplatser behövs. Ett nytt bibliotek ska förläggas till nya Slussen.

Barn och unga är särskilt viktiga målgrupper för kulturpolitiken. Alla stadens verksamheter ska ha verksamhet särskild riktad till dem. Genom förskola och skola ska alla barn och unga möta kultur i olika former. Stockholms kulturskola ska bedriva undervisning av hög kvalitet för barn och ungdomar på deras fritid. Kulturskolan ska forma utvärderingsbara mål, för att kunna följa upp verksamheten.

För att stimulera tillväxt i kulturlivet, och för att kulturen ska nå större publik, ska kulturpolitiken främja kulturföretagande och skapa goda kontaktytor mellan kulturliv och näringsliv.

Internet och digital teknik kommer de närmaste åren att ha större inverkan på kulturlivet och därmed på kulturpolitiken än vad någon kan förutse. Liberal kulturpolitik tar sin utgångspunkt i alla de positiva konsekvenserna för kulturspridning och skapande som Internet medför. Stadens kulturverksamheter ska aktivt experimentera med hur verksamheter kan utvecklas med hjälp av Internet.

Stadsarkivets och Stadsmuseet har stora arkiv med bilder, film, text, ljud mm som är viktiga delar av stadens kulturarv. Detta ska göras tillgängligt för stockholmarna på ett så öppet och användbart sätt som möjligt.

Kulturlivet skapar viktiga mötesplatser i staden. När nya stadsdelar planeras eller gamla utvecklas ska kulturell infrastruktur och konstnärlig gestaltning integreras i planeringsarbetet.

Temporära utställningar och evenemang på gator och torg gör staden levande. Det ska vara lätt att få tillstånd för kulturevenemang i det offentliga rummet.

Om Folkpartiets interaktiva idéutvecklingsprojekt och vårt kommande program för Stockholm 2010-2014 skriver Lotta Edholm och programgruppens ordförande Björn Ljung på Politikerbloggen. Bloggar Mark Klamberg, Seved Monke, Per Pettersson, Shane Whaley. Läs gärna borgarrådens egna bloggar: Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt. Även i Sundbyberg startar liberalerna diskussion om delar av sitt program, som Mattias Lönnqvist berättar, och i Linköping välkomnar Carina Boberg initiativet.

Intressant om politik, internet, program, Folkpartiet, Stockholm, liberalerna, liberaler, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt

Hur blir det med värmen på vintern och pengarna i plånboken?

Mycket har hunnit sägas och skrivas om gårdagens partiledardebatt. En sak är säker: det blir betydligt intressantare när alla sju är med än när bara de två statsministerkandidaterna möts. Några reflektioner: Energifrågan har potential inför valrörelsen - och då snarare för vinterkylan i Sverige och den ökade kol- och oljeeldning som Jan Björklund kunde peka på, än för risken av ett återuppväckt C-märkt kärnkraftsmotstånd. Maud Olofsson kan ju med rätta lyfta fram att Alliansregeringens energipolitik gör mer konkret för omställning och förnybara energikällor än vad t.ex. Mona Sahlin presterade som energiminister.

Total enighet eller helt säkra svar om framtiden fanns förstås inte på någon av sidorna. Men de rödgrönas brist på konkretion i stora viktiga frågor blir allt mer besvärande för varje dag och varje debatt.

Ett svar är tydligt: Alliansen, som styrt Sverige under krisen och nu kan konstatera att vi det ljusnar och redan finns fler jobb än vid maktskiftet då det rådde glödande högkonjunktur, tänker fortsätta föra sin tydliga politik för arbete, utbildning och investeringar i framtiden. Fler ska få behålla mer av sina egna pengar - även pensionärerna.

Det enda som är säkert från rödgrönt håll är att skatter och utgifter ska upp. Och eftersom det är "höginkomsttagarna" som ska betala lär de som räknas dit bli väldigt många. Kanske tänker inte så många på att en stor orsak till att de har fått det bättre är att de har fått mer kvar efter skatt. Men när sjuksköterskan och metallarbetaren inser att de ska betala 1.500-2.000 kronor mer varje månad - vad har de rödgröna för svar då?

Media: DN, DN, SvD, AB, Expressen, Expressens ledarblogg

Bloggar: Per Altenberg, Carina Boberg, Linnéa Darell, Runo Johansson, Fredrik Malm, Seved Monke, Christer Sörliden

Intressant om politik, partiledardebatt, Agenda, regeringen, Alliansen, rödgröna, oppositionen, Jan Björklund, Maud Olofsson, Mona Sahlin, skatter, jobb