fredag, januari 29, 2010

Vindkantring?

Det artar sig till en spännande valrörelse med många vindkast i opinionen. Den kloke uttalar sig inte tvärsäkert - vilket dagens mätning från Synovate, ett av de tyngsta instituten, inskärper (DN, Sydsvenskan, SvD/TT). Till skillnad från förra veckans Sifo har Alliansen tagit in nästan hela det rödgröna försprånget och det är i praktiken dött lopp.

De växlande opinionsvindarna bekräftar att ju tydligare alternativen - eller avsaknaden av alternativ - blir, desto hårdare blir kampen om väljarnas gunst. Uppgörelserna om försvaret och sjukförsäkringen som statsminister Fredrik Reinfeldt kallat fusköverenskommelser verkar i varje fall inte ha rosat väljarkåren nämnvärt. Den rödgröna skrämseltaktiken att svartmåla regeringens politik skjuter över målet, som Per Altenberg påpekar. Och nu backar även de rödgrönas enda egentliga vinnare, Miljöpartiet, något vilket torde inge oro bland oppositionsstrategerna.

Moderaternas uppgång och Socialdemokraternas fortsatta harvande runt sitt rekordlåga valresultat gör talet om två stora partier med mindre bihang mer giltigt. S har också anledning att liksom i Europavalet i fjol oroas över mittenväljarnas flyktighet, inte minst i storstäderna. Där är såväl de allierade miljöpartisterna som moderater och folkpartister på andra sidan blockgränsen högst seriösa medtävlare.

De mindre partiernas möjligheter att synas och stärkas ökar ju närmare valdagen kommer - kanske med undantag för Miljöpartiet, vars formtopp kan ha kommit för tidigt, och vars hela politik kring sådant som transporter och energi kanske vid en närmare rapportering inte visar sig lika populär som Maria Wetterstrand själv. Likaså kan ökad uppmärksamhet för Vänsterpartiet kanske stärka dess eget väljarstöd men kanske inte vara lika positivt för de större rödgröna kamraterna. Miljöminister Wetterstrand vore nog populär och statsminister Sahlin kanske går att förlika sig med men hur är det med finansminister Lars Ohly, skolminister Rossana Dinamarca eller försvarsminister Kalle Larsson?

Större hopp finns då för Centern - med ett Saab som nu har fått alla chanser att visa sig vara ett framtida framgångsrikt företag och som är värda ett större väljarstöd, och för Kristdemokraterna - med en av de mest sympatiska partiledarna i Göran Hägglund, som ju också levererat vårdvalsreformer och avskaffat apoteksmonopol från sitt socialdepartement.

Folkpartiet är det borgerliga parti som minst verkar ha drabbats av den moderata dominansen och Miljöpartiets framgångar. Med profilerad politik och företrädare för skolan, forskningen, säkerheten, integrationen, socialliberal solidaritet internationellt och på hemmaplan, och för att det ska löna sig att utbilda sig, jobba hårt och lyckas har mitt eget parti en bra grund. Jan Björklund är en lysande kampanjmaskin och retoriker, och i ett team med sådana personer som Birgitta Ohlsson är utsikterna goda inför valåret.

Att Sverigedemokraterna backar rejält är slutligen också ett utslag av att valrörelsen börjar. Med två tydliga regeringsalternativ (även om det återstår en del att säga om de politiska förslagen) bör utrymmet för missnöje och främlingsfientlig populism minska.

Fler bloggar: Per Ankersjö, Maria Byström, Anne-Marie Ekström, Niklas Frykman, Mattias Lönnqvist, Seved Monke, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Anna Starbrink

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer:

Oscar sa...

Tyvärr blir man betänksam då sympatisörer till partier inom den sittande regeringen ser saker med lätt rosafärgade skygglappar.

Bara att nämna saker som miljöminister Wetterstrand, statsminister Sahlin och inte minst finansminister Ohly visar på den osmakliga viljan att flörta åt det röd-gröna hållet.
Som politisk novis har jag svårt att se "två tydliga regeringsalternativ" och om man vill undvika extrempartier, både åt höger och vänster, är det enda realistiska alternativet tyvärr en tvåpartistat likt England, USA m.fl.
Det enda positiva vore väl då ett kraftigt minskat inflytande från "vingelpolitiker" á la Folkpartiet och Centern som stampar i mittfåran och skäller eller flörtar åt alla håll.

Seved Monke sa...

Oscar, har du missat att C under Maud Olofsson försöker profilera sig som mer liberala än folkpartiet? Och att FP står idag längre till höger än moderaterna? Det är S och M som stampar i mittfåran och slåss om samma väljare. Du har missuppattat hur situationen ser ut eller så har du helt enkelt blivit felinformerad.

Men jag önskar dig lycka till i din politiska strävan!

Mvh

Seved Monke

Rasmus på Kungsholmen sa...

Osmakliga viljan att flörta... nu hängde jag nog inte riktigt med, Oscar. Om du menar att vi i Folkpartiet gärna vill ha fler väljare, och gärna övertygar t.ex. för stundenvarande MP- eller S-sympatisörer om att de borde lägga sin röst på ett liberalt Allians-alternativ, så erkänner åtminstone jag! Och jag tror att det kan vara värt att fundera lite över vilka kamrater det är som ska samsas på respektive sida blockgränsen.

Det kan väl inte råda någon tvekan om att vi sällan har haft så tydliga regeringsalternativ i den svenska politiken: två grupper av partier som har sina olikheter men som mycket tydligt berättat i vilka konstellationer de vill styra landet efter valet.

Det borde ge mycket utrymme för att diskutera sakpolitiken. Vad är alternativen där?

Patrik sa...

Med risk för att lägga sordin på PK-stämningen så kanske skall påpekas att SD's 4,1% var det tredje högsta någonsin i Synovate/TEMO's mätningar.

Rasmus på Kungsholmen sa...

Om det ska vara "politisk korrekt" att glädjas över Sverigedemokraternas tillbakagång så är det ett epitet jag gärna bär.

Och sordin eller inte, så väljer jag att glädjas över att SD:s tillbakagång var den kanske kraftfullaste (och statistiskt säkerställda) förändringen.

Patrik sa...

Nej jag vill inte påstå att man automatiskt är politiskt korrekt bara för att man är kritisk mot hela eller delar av SD's politik.

Är man däremot emot SD med standardfloskler istället för argument som grund, ja då handlar det om politisk korrekthet.

SD's största tapp mellan 2 mätningar torde vara i Sentios mätning mellan juli och augusti 2008. Då droppade partiet 2,6%. Förmodligen sa det mer om mätningen som sådan än om ev. sympatiförändring för SD.

Rasmus på Kungsholmen sa...

Nu menade jag största tappet i just den här mätningen - från ett av de tyngsta instituten. Ett välkommet avbrott i en obehaglig positiv trend för SD.

Det finns mycket man kan säga om SD:s politik, eller avsaknad av egentlig sådan förutom det som präglas av rädsla och oförståelse för det främmande, senast modellerad i islamofobi. Men syftet med detta blogginlägg var som väl framgår att analysera läget i opinionen och den politiska debatten. Högst subjektivt, ska villigt erkännas; jag sticker inte under stol med mina partipolitiska sympatier.

Patrik sa...

Tack, där exemplifierade du precis vad jag skrev innan om standardfloskler.

Rasmus på Kungsholmen sa...

Standardfloskler av islamofobisk art är väl just annars vad som nu hörs från SD-håll, inte minst i den famösa Aftonbladet-artikeln, som även om man bortser från den grundläggande återkommande xenofobin ju raskt beslogs med en rad faktafel.

Patrik sa...

Nej Rasmus, Jimmie Åkessons AB-artikel hade inga faktafel, och allt han framförde där är källbaserat. Hetsen stod AB själva för, när de i rubriksättningen försökte styra om SD-kritiken mot islam på enskilda muslimer.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sverigedemokraterna/pressrelease/view/loegner-hets-och-grundloesa-paastaaenden-331610

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sverigedemokraterna/pressrelease/view/aakesson-jag-har-belaegg-foer-mina-paastaaenden-332023

http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/inrikes/2009/10/20/akesson_jag_har_belagg_for_mina_pastaend

Jag tror du tillhör dem som mekaniskt förser kritik mot islam med islamofob-stämpel. Själv har jag alltid tyckt att heliga kor varit till för att slaktas.

Rasmus på Kungsholmen sa...

Du är givetvis fri att tro vad du vill och hysa vilka fördomar eller förutfattade meningar om mig eller andra som du önskar. Som liberal har jag dock all anledning att kritisera mycket av det som görs inom islam eller i islams namn (precis som hos andra religioner och ideologier). Orimliga otidsenliga lagar och straff, påtvingade religiösa eller kulturella uttryck, övergrepp och intolerans mot oliktänkande, p.g.a. kön, tro, vem man älskar, eller begränsningar av yttrandefriheten ska bedömas och kritiseras lika oavsett ursprung eller motiv.

Sharia-lagar, fatwor mot författare eller terrorhot och dåd mot dem som har en annan uppfattning kan aldrig accepteras, så har jag sagt det, om det behövde sägas.

Angående AB-artikeln konstaterar jag bara att många andra, och betydligt kunnigare, personer än jag delar min uppfattning om faktafel och bristande källor:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stora-faktabrister-i-sds-artikel_3677009.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sds-pastaende-saknar-grund_3673919.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverigedemokraternas-bristande-kallkritik-helena-giertta-som-fan-laser-bibeln_3681183.svd

Nu väljer jag att sätta punkt i den här diskussionen som säkerligen kommer föras i alla andra möjliga fora där någon vågar föra fram etiketten Sverigedemokraterna.

mvh Rasmus