måndag, mars 21, 2011

Tryggare för cyklister på Kungsholmen

Folkpartiet agerar för att åtgärda den trafikfarliga korsningen S:t Eriksgatan-Fleminggatan. I veckans Mitt i skriver jag med vår gruppledare i stadsdelsnämnden Charlotta Schenholm, som också sitter i trafiknämnden, om satsningen på korsningen och om en nollvision för dödade och svårt skadade cyklister.
Stockholms farligaste korsning skall bli tryggare för gående och cyklister
Under en lång tid har alla som någon gång passerat korsningen Flemmingatan/St Eriksgatan märkt att det är en av Sveriges farligaste korsningar. Så sent som i december dödades en gångtrafikant och i september 2010 skadades en cyklist svårt. Frågan har varit uppe politiskt flera gånger men det har varit svårt att komma med konkreta förslag på åtgärder.
I trafiknämnden 17/3 beslutar vi nu att avsätta 1,5 msek för att ta fram konkreta förslag på hur man skall göra korsningen mer säker för de oskyddade trafikanterna – äntligen säger vi folkpartister som drivit på i frågan!
Det är dags för en nollvision för dödade och svårt skadade cyklister i Stockholm. Nu prioriterar vi de farligaste korsningarna först – Det skall kännas tryggt att cykla och gå på Stockholms gator.
Charlotta Schenholm (FP), gruppledare stadsdelsnämnden, ersättare trafik- och renhållningsnämnden
Rasmus Jonlund (FP), ordförande FP Kungsholmen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bygg hela Kristinebergs Strandpark

Kristinebergs Strandpark skulle bli den nya stora stadsparken för nordvästra Kungsholmen. Tennishallen skulle flyttas till en annan plats. Så säger fortfarande detaljplanen, och så kräver vi i Folkpartiet på Kungsholmen att det ska bli. Varken vi eller några andra i Folkpartiet har varit delaktiga i några beslut inför de nya besked som gavs för en månad sedan om att tennishallen skulle bli kvar (DN, Stockholmsnytt).

I veckans Mitt i berättar upprörda Kristinebergsbor om sin kamp för att den utlovade parken ska bli av. För oss i Folkpartiet på Kungsholmen är det självklart att hela parken måste byggas, och att tennishallen som är en angelägen verksamhet i ett Stockholm med behov av tränings- och idrottsanläggningar, måste få en annan plats. Annars får den grävas ned så att parken inte störs. En gräsövertäckning som föreslagits som ett kamouflage räcker inte på långa vägar.

Folkpartiets representanter i stadsdelsnämnden lade en skrivelse på sammanträdet i förra veckan, och som ordförande för vår Kungsholmsförening berättar jag om detta i Mitt i. Lars Lundqvist, som sitter i stadsdelsnämnden, bloggar.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommunaliserat nöjesliv?

Konkurrens är A och O i kultur- och nöjeslivet: mångfalden av idéer, möjligheten att skapa något eget, att välja eller själv starta ett alternativ, är grundläggande. I Stockholm är antalet scener, klubbar, mötesplatser och inte minst antalet arrangörer, entrepenörer och idésprutor stort. Ett omtalat exempel är Trädgården, numera med hemvist "under bron".

När Berns nu står inför att få nya ägare, upplevs ett hot mot mångfalden. Det är bra att engagerade nöjesintresserade utövare, journalister och stockholmare slår vakt om att det ska finnas många "olika aktörer med olika profil", som Nils Hansson skriver i dagens DN. Engagemanget delas helt och hållet av oss i Folkpartiet, det vågar jag uttala mig om. Steget från engagemang för mångfald till politiskt agerande kring en specifik, privatägd fastighet med privat driven nöjesverksamhet, är dock mycket långt.

Oförståelsen som Nils Hansson vill se hos kulturborgarrådet får nog snarare sägas gälla politikens roll i nöjeslivet.

Vi välkomnar en fortsatt nöjesverksamhet på Berns. Men vi har inga möjligheter att gripa in, och skulle inte heller vilja gripa in, i ägandet av fastigheten och handhavandet av nöjesverksamheten. Privata åsikter av olika slag kan vi ha kring alla möjliga saker, men att uttala sig om vem som ska driva en sådan privat nöjesverksamhet hör knappast heller till en kommunpolitikers uppdragsbeskrivning.

Däremot ska vi bejaka mångfalden, framför allt genom att stödja utövarna, inte i första hand lokaler; de lokaler vi har som i t.ex. Kulturhuset ska förstås utnyttjas för ett brett kulturprogram; det mer nöjesinriktade stödjer vi t.ex. genom försöket med live-checkar; stödet till det fria kulturlivet, till samlingslokaler, den kommunala Kulturskolan är alla verksamheter med sikte på återväxten av kultur- och nöjesaktörer.

Som borgarrådet Madeleine Sjöstedt själv skriver på sin blogg ska vi inte bara bry oss om våra egna kulturverksamheter eller dem som får kommunalt stöd: "Vi ska även verka för att alla som står på egna ben får bra villkor – det kan handla om tillståndsfrågor, trafikfrågor, åtgärder för att förenkla, bygglov, marknadsföring etc. Staden ska se till att alla följer reglerna, men inte reglera vilka klubbarrangörer vi vill ha i Stockholm och inte."

Mer kommunaliserat än så är vi nog alla glada att nöjeslivet inte blir.

Även Fredrik Sneibjerg bloggar.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag, mars 14, 2011

Läraren i centrum

I reformvågen för skolan och läraryrkets uppgradering, är turen kommen till lärarens roll i klassrummet. "...eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning", utlovas som del i den nya skolförordningen. Någon däremot?

Uppenbarligen. Även om såväl Skolverket som Socialdemokraternas Mikael Damberg ställde sig positiv, gick det sedvanliga anti-Björklund-drevet bland olika debattörer igång, när utbildningsministern i går presenterade regeringens framtida förslag på DN Debatt.

Vad det handlar om är att ge alla elever lika möjligheter att tillgodogöra sig skolans kunskapsförmedling. Huvudansvaret för detta vilar på duktiga, engagerade lärare. Eleverna ska också arbeta fritt och under eget ansvar, men lärarens roll måste uppenbarligen stärkas när fritt och eget arbete i många fall verkar ha blivit ostrukturerat och handledarlöst. Ibland säkerligen förstärkt av en ambition att minska på kostnader för både personal och lokaler.

Det gäller elevernas rätt till undervisning, helt enkelt.

För att lärarens roll i den undervisningen ska fungera krävs förstås de där duktiga, engagerade lärarna. De finns förstås redan i stort antal som kan tillgodogöra sig och verka utifrån nya förutsättningar, och de blir förhoppningsvis ännu fler. Regeringens skolpolitik, formad av Folkpartiet och Jan Björklund, innehåller en rad åtgärder för att stärka läraryrket: reformerad lärarutbildning, krav på behörighet, lärarlegitimationer osv.

En långsiktig strategi, utifrån ett gediget resonemang. Precis som i Jan Björklunds artikel för den som tar sig tid att läsa.

Bloggar: Johan Kant, Mark Klamberg, Amie Kronblad, Peter Olevik Dunder, Anna Lundberg, Helena von Schantz (också på Newsmill). Media: Expressen, GP, SR Ekot, SvD, SVT.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,