lördag, april 24, 2010

Eget rum på nätet - för patienternas säkerhet och integritet

Ett otal olika elektroniska journalsystem, mängder av gamla pappersjournaler och mängder av såväl data- som pappersarbete för läkare och annan vårdpersonal: Att få bättre ordning på den medicinska informationen i vården är ett stort och viktigt arbete.

Här handlar det om att få ordning och reda för att säkra både patienternas säkerhet och integritet. Behandlande läkare och sjuksköterskor och andra ska kunna få snabb överblick över relevant information: tidigare och pågående vård, sjukdomar, diagnoser, behandlingar och läkemedel. Samtidigt ska patienten kunna lita på att bara de som behöver informationen får se den - och bara den information som de behöver.

Därför föreslår Folkpartiet i Stockholms län nu ett "eget rum på nätet" för varje patient. Där ska informationen finnas samlad, och skyddad. Läs mer i folkpartisterna Birgitta Rydbergs, Hans Åbergs och Anna Starbrinks debattartikel på dn.se. Bloggar: Maria Byström, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Christer Sörliden, Maria Weimer, Hans Åberg.

Intressant om , , , , , , , , , ,

torsdag, april 22, 2010

Alliansen stärker integriteten i registersamhället

Den personliga integriteten är en hjärtefråga för snart sagt alla liberaler: ett liberalt kärnvärde som samtidigt, i ett fungerande demokratiskt samhälle, har och måste ha sina gränser. Låt mig göra en något ofulländad men ändå användbar analogi med det liberala frihetsbegreppet, dvs att min frihet går så långt som dit där andras frihet skulle inskränkas.

Full frihet för var och en blir inte frihet för alla. Ibland måste vi också kompromissa också med integriteten, för den gemensamma friheten - att t.ex. vara tryggare mot brott, terroristdåd, fientliga anfall, eller att pensionen blir som den ska och bidragsfusk bekämpas - kan kräva sådant som kameraövervakning, signalspaning och register av olika slag.

Men integriteten kan bara inskränkas om det finns en bevisad och belagd nytta. Integriteten kan inte kompromissas bort för symbolpolitik eller falsk trygghet (eller för att slippa kanske mer effektiva men dyrare åtgärder). Om kameror på offentlig plats inte bidrar till att minska brottsligheten ska de inte sättas upp - däremot kanske polisen behöver punktmarkera och arbeta synligare (som t.ex. beskrivs i senaste Neo).

En sådan prövning av nyttan måste göras i varje enskilt fall där man vill sätta upp kameror, upprätta eller samköra register, avlyssna eller spana på ett sätt som inkräktar på en eller fleras integritet. Men den måste också göras övergripande, med en bedömning av de samlade integritetsbrotten. Annars är risken uppenbar för "det sluttande planet" eller "de små stegens tyranni".

Det sluttande planet är särskilt tydligt i den fråga Alliansen nu tar sig an - den om alla register (se dagens SvD). Det kanske inte väger upp vågskålen för de mest engagerade FRA-fienderna och fildelningsförespråkarna, men för alla svenskar bör det kännas väldigt betryggande med en översyn av alla register och enklare insyn för medborgarna själva i alla tänkbara och otänkbara register där de kan finnas. En förstärkt och förtydligad skadeståndsmöjlighet stärker också den enskildes ställning gentemot staten.

Register finns dock inte enbart i offentlig regi. Alla företags registreringar - från mataffärens kundkort och kreditkortets koll på minsta inköp, till den totala överblicken över våra liv på internet där Google blivit den främsta aktören och symbolen - visar på vikten av att integritetsvänner ständigt håller garden uppe. Åt alla tänkbara håll.

Mark Klamberg bloggar som vanligt kunnigt och insiktsfullt. Mer: Mary Jensen, Johan Pehrson

Intressant om , , , , , , , , ,

söndag, april 18, 2010

Liberal återkomst?

När vi i den brittiska valrörelsens sista dagar 2005 sprang runt i Eastbourne, delade ut flygblad och god morgon-brev, och knackade dörr för att försöka få iväg sympatisörerna till vallokalerna - då var det ändå med viss liberal defaitism. För även om vi hade lyckats besegra den konservativa parlamentsledamoten i "vår" valkrets - där labourkandidaten låg hopplöst efter - så hade vi inte större utsikter att påverka valresultatet i stort.

Facit blev ungefär en femtedel av rösterna för de gula Liberal Democrats, ett starkt resultat för i princip vilket europeiskt liberalt parti som helst, men bara en tiondel av platserna i Westminster. Att vara tredje parti i ett valsystem med enkelt majoritetsval i enmansvalkretsar är en dom till mer eller mindre politisk ökenvandring.

Men nu kan den ökenvandringen äntligen vara på väg att brytas. Ända sedan 1920-talet, då David Lloyd George var den senaste liberale premiärministern, har liberalerna spelat inte andra utan tredje fiolen i brittisk politik. Inte sedan 1970-talet har Libdems haft chansen till så reellt politiskt inflytande - sannolikheten är nämligen inte så liten till ett s.k. "hung parliament" där inget parti har egen majoritet. Som vågmästare kan Liberaldemokraterna sedan få fram de demokratiska reformer man länge önskat - det första dåvarande partiledaren Charles Kennedy sade när vi fick träffa honom och han hörde att vi var från Sverige: ett mer proportionellt valsystem.

Med ett Labour-parti som regerat sönder sig och ett konservativt Tory-parti som verkar piggt men för många framstår ett farligt osäkert högerkort, med finanskris, politikers ersättningsfiffel, fortgående lågkonjunktur och ett av Europas största budgetunderskott, har möjligheternas fönster öppnat sig för Libdems. Redan innan valet utlystes har man legat bra till, och i någon opinionsmätning rentav gått förbi Labour och blivit näst största parti.

En nymodighet för brittiska valrörelser kan nu bli starkt bidragande till detta nya politiska landskap: tv-sända debatter mellan de tre största partiernas ledare. Där har Libdems unge Nick Clegg gjort oerhört bra ifrån sig. Och nu verkar det nästan overkliga kunna vara på väg att hända: Libdems inte bara som vågmästare utan som mer jämbördig part med de två andra. Alla tre partier pendlar nu kring 30 procents väljarstöd. Tories, den långvariga opinionsledaren, har sjunkit fortast när ett annat reellt, och kanske mer tilltalande, alternativ visat sig vara tänkbart för allt fler.

Nick Clegg lovar att detta bara är början. I de korta brittiska valrörelserna får vi snart svaret: 6 maj går britterna till valurnorna. Nu gäller det bara för Libdems att hålla ångan uppe, kunna kapitalisera på sitt opinionsstöd och bli en verklig utmanare i fler valkretsar än Eastbourne.

Här hemma är det en del som anar morgonluft även för svenska liberaler. Eller kanske ett Liberaldemokratiskt FP-C-alternativ - ännu en kanske realistisk påminnelse från 1970-talet.

Media: TT hos DN, SvD, Expressen. Bloggar: Per Altenberg, Annika Beijbom, Sebastian Bjernegård, Niklas Frykman, Pär Gustafsson, Runo Johansson, Nina Larsson, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden.

Intressant om , , , , , , , , , , , ,

fredag, april 16, 2010

Plats för politik i skolan

Om partier ska få informera och debattera i skolorna måste det gälla alla partier - det är innebörden av Skolverkets senaste besked. Detta får nu inte leda till att partier helt stängs ute. Rektorerna har den möjligheten, skolan är i den bemärkelsen ingen offentlig plats. Men skolan har ett tungt demokratiskt ansvar att ge eleverna kunskap och fostran i demokrati.

För en liberal är yttrandefriheten och en fri debatt ett av de viktigaste värdena, så länge man inte uppviglar till brott och angrepp. Andra människors frihet får inte inskränkas, men det går långt innan det fria ordet kan sägas göra det. Detta måste i hög utsträckning gälla även i skolan.

Skolans demokratiska uppdrag innebär naturligtvis också att rusta eleverna till källkritik, ifrågasättande och kritiskt granskande av argument. Att stänga ute partipolitiken leder då fel. Öppna skolorna för ungdomsförbund och debatt!

Media: TT i DN, SvD. Bloggar: Sebastian Bjernegård, Christoffer Fagerberg, Andreas Froby, Niklas Odelberg, Per Pettersson, Fredrik Sneibjerg, Christian Tegnvallius.

Intressant om , , , , ,

tisdag, april 13, 2010

Sahlins omprövning - (s)amma gamla mål?

I dag signalerar det största oppositionspartiets ledare en omprövning av politiken och utlovar fyra nya mål. De anhängare eller motståndare som tror att de länge maktbärande Socialdemokraterna har funnit en ny formel torde dock bli besvikna. Åtminstone två av de fyra målen känns väldigt välbekanta - och det är inte så konstigt.

Såväl 80 procents sysselsättning som att hälften i varje årskull ska läsa på universitetet är i princip de mål som tidigare socialdemokratiska regeringar satt upp - och misslyckats att nå.

Och förutsättningarna för att nå sysselsättningsmålet under socialdemokratiskt styre har inte blivit bättre sedan dess (snarare tvärtom, med de tillväxtfientliga tilltänkta rödgröna koalitionspartierna). Vilket är synd, eftersom en politik för jobb, företagande, utbildning och tillväxt är de nödvändiga medlen för att nå de andra målen att minska barnfattigdomen och socialbidragsberoendet.

Per Altenberg väger återigen S-alternativet i jobbpolitiken, och finner det för lätt (eller obefintligt). Också Fredrik Antonsson, Gulan Avci, Sebastian Bjernegård, Amanda Brihed, Maria Byström, Andreas Froby, Runo Johansson, Carl Larsson, Seved Monke, Per Pettersson, Christer Sörliden och Hans Åberg bloggar.

Intressant om , , , , , , , , , , ,

måndag, april 12, 2010

Leg. lärare - kvalitetsstämpel för kunskapsskolan

Självklart ska svenska barn undervisas av de allra bästa lärarna. Lika självklart ska läraryrket vara fyllt av status och prestige, ge en rejäl lön och göra det möjligt att göra karriär.

Ytterligare ett steg i den riktningen tas nu av Jan Björklund och övriga Alliansen i och med förslaget om lärarlegitimation. Det var en av de pusselbitar som återstod i mandatperiodens omfattande batteri av reformer på utbildningens område med tydlig FP-stämpel; ytterligare en byggsten för kunskapsskolan.

Bra lärare är naturligtvis grunden för kunskapsskolan. Lärare som kan väcka och utmana talangerna; se och stödja dem som behöver hjälp; se varje individuell elev och hans eller hennes behov och potential. Lärare med rätt utbildning, erfarenhet och praktik - med ämnes- och de pedagogiska kunskaperna men också med lämplighet att lära och leda barn och unga.

Tanken med legitimerade lärare bygger förstås på en riktigt bra lärarutbildning, som vi nu är på väg att få. Folkpartiet har som bekant också tagit strid för lärarnas förtroendearbetstid - ett viktigt ställningstagande just för att stärka, och inte urholka, läraryrkets särart, status och attraktivitet - och framför allt lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb.

Media: Alliansens partiledare på DN Debatt, Aftonbladet, SvD, Rapport (se inslag nedan med Jan Björklund och beröm från Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner).



Bloggar: Amanda Brihed, Malin Danielsson, Lotta Edholm, Christoffer Fagerberg, Roger Haddad, Runo Johansson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Seved Monke, Kent Persson, Per Pettersson, Fredrik Sneibjerg, Jesper Svensson, Helen Törnqvist, Mikael Wendt.

Intressant om , , , , , , , , , ,

söndag, april 11, 2010

På spårvägsbarrikaderna

Att ett växande Stockholm och Kungsholmen behöver modern stadsspårväg är en av mina lokalpolitiska käpphästar. Jag har förespråkat Spårväg City och självklart ryckte jag ut till dess försvar när de besvär som Kungsholmen kommer orsakas under byggtiden blev ett ämne i förra veckans nummer av den eminenta lokaltidningen Vårt Kungsholmen. På insändarsidan i veckans nummer (webbtidning) var jag ensam förespråkare, men jag är övertygad om att ett stort antal Kungsholmsbor och stockholmare håller med mig.

Visst blir byggperioden besvärlig - precis som bygget av Citybanan eller nya Slussen långtifrån kommer att vara smärtfria processer. Men det är som jag skriver i insändaren (nedan) tecknen på en växande stad. Då behövs en modern, miljövänlig, attraktiv kollektivtrafik. Inte bara i form av Spårväg City; i innerstaden bör stombussnätet på sikt konverteras till spårväg, och först den tungt belastade linje 4.

Spårvägsstök för växande Stockholm

Visst kommer det att märkas när nya City-spårvägen byggs – men det borde vara kärt besvär för oss Kungsholmsbor, och andra stockholmare. Äntligen kommer vi att få modern stadsspårväg, som har högre kapacitet och tar mindre plats än bullriga bussar.

Spårvägen behövs för ett växande Kungsholmen, framför allt för nya Lindhagen. Men spårvagn är också en uppskattad form av kollektivresande som har potential att locka nya grupper av resenärer, vilket också är nödvändigt för att hålla tillbaka ökningen av biltrafik och trängsel i takt med ökande befolkning. Vill vi få fler att åka kollektivt måste vi erbjuda ett attraktivt alternativ.

Även bygget av Citybanan och Slussen kommer att stöka till Stockholm de kommande åren. För Kungsholmens del hoppas jag att vi inom några år också kan få se spårvägsspår för 4:an, en av Europas mest trafikerade busslinjer. Det är tecknen på en växande stad.

Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)

Intressant om , , , , , , , , , , ,

torsdag, april 08, 2010

Parboendegaranti i Stockholm

Att äldre inte ska skiljas åt när den ene eller bägge behöver in i äldreboende blir nu ett vallöfte från Alliansen i Stockholms stad. Det är ett exempel på hur välfärden hela tiden måste utvecklas och hur de enskilda människorna ibland riskerar att komma bort i det som ska vara omsorg. På riksnivå driver Folkpartiets Barbro Westerholm som sagt frågan med förtjänst.

Bloggar: Per Ankersjö (C) och Lotta Edholm (FP) i Stadshuset, Mark Klamberg x2, Liberal i Bromma.
Media: Aftonbladet idag, och nedan Rapports inslag ikväll.



Intressant om , , , , , , , ,

onsdag, april 07, 2010

Skilj inte äldre makar åt

För många förändras livet av sjukdom och krämpor på ålderns höst, men det förändrar inte behovet av frihet, integritet och relationer. Många får hjälp av en make eller maka för att kunna bo kvar hemma så länge som möjligt - men när den ene eller bägge makarna behöver flytta in i ett särskilt boende ska det inte få betyda att familje- och kärleksbanden bryts av stelbent konstruerade boendeformer eller regler.

I Aftonbladet i dag lyfts ett ömmande fall fram. Med rent sunt förnuft verkar det ju orimligt att två åldriga makar som bägge behöver omsorg och omvårdnad inte ska kunna få bo tillsammans - utan skiljas åt i två olika lägenheter. Men även om bara den ena av makarna är i direkt behov av omvårdnaden i ett äldreboende, borde det vara rimligt och möjligt att den andre maken får flytta med.

Liksom trygghetsboende och stöd till anhörigvårdare - som i praktiken står för en stor del av svensk äldrevård - är parboendegaranti en del av en liberal reformagenda med omsorg och respekt för våra äldre.

Läs mer om parboendegarantin och Folkpartiets övriga förslag kring vård och omsorg inte minst för äldre. Jan Björklund och Barbro Westerholm skrev på DN Debatt i höstas om att äldre par måste garanteras sin sista tid tillsammans och Folkpartiledaren är också tydlig i sin kommentar till Aftonbladet i dag. Bloggar gör Annika Beijbom x2, Carina Boberg, Björn Brändewall, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Lotta Edholm, Anna Ekström, Andreas Froby, Niklas Frykman, Mark Klamberg, Carl Larsson, Anna Lundberg, Mattias Lönnqvist, Runo Johansson, Seved Monke, Per Pettersson, Rosie Rothstein, Fredrik Sneibjerg, Daniel Snällman, Christer Sörliden och Hans Åberg.

Uppdaterat 8 april: I dag presenterade Barbro Westerholm rapporten "Tills döden skiljer oss åt".

Intressant om , , , , , , , , , ,

måndag, april 05, 2010

FP tar strid för lärarna - och läraryrket

Folkpartiets beslut att lämna förhandlingarna om läraravtalen i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sätter åter fokus på lärarnas situation och betydelse. Den betydelsen för en framgångsrik kunskapsnation kan inte överskattas. Bra lärare bygger en bra skola som i sin tur ger uppväxande generationer kunskap, vetgirighet, perspektiv och möjligheter för var och en att utnyttja och förverkliga sin potential.

Och bra lärare och bra skola förutsätter att en del av de duktigaste i varje uppväxande generation i sin tur väljer lärarbanan när det är dags för utbildnings- och yrkesval.

Ett läraryrke med attraktionskraft och status handlar delvis om lönerna, både i absoluta och relativa termer. Det handlar om en bra lärarutbildning som lockar de allra bästa och ger de allra bästa förutsättningarna för framtidens viktigaste jobb. Men det handlar också om auktoritet, inflytande över sitt arbete, förtroende att sköta undervisningen, respekten för en akademisk nivå.

Det nya läraravtalet kan bli en del av början på en svensk renässans för läraryrket, som har inletts med den kommande nya lärarutbildningen och kan fortsätta med bl.a. en lärarlegitimation. I så fall gäller det att de kommunala arbetsgivarna inte lyckas detaljreglera lärarnas veckoarbetstid. Förtroendearbetstiden är en viktig del av den frihet under ansvar som läraryrket innebär. Det har inte bara Folkpartiet utan också ett antal socialdemokratiska skolpolitiker insett (DN Debatt).

Förhoppningsvis får Folkpartiets beslut följdverkningar. Alliansföreträdare kan inte i arbetsgivarrollen i SKL plötsligt bli politiska detaljreglerare, när vi annars strävar efter att öka människors frihetssfär och stärka kunskapsskolan.

Media: TT i DN, GP, Rapport. Bloggar: Annika Beijbom, Carina Boberg, Amanda Brihed, Lotta Edholm, Niklas Frykman, Runo Johansson (x2), Mark Klamberg, Anna Lundberg, Helene Odenjung, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2.

Intressant om , , , , , , , , , ,