onsdag, juni 27, 2007

Lovande liberal ledning

Så har Jan Björklund kompletterats med ett lika oväntat namn som 1:e vice partiordförande - Cecilia Malmström, omtyckt och hyllad Europaparlamentariker som blev Europaminister i höstas. Som 2:e vice ordförande blir det ytterligare en kvinna från Göteborg, inte lika känd men säkerligen lika omtyckt, och därtill respekterad som en erfaren landsmötesordförande: kommunalrådet Helene Odenjung. (Se t.ex. DN, SvD.)

Denna topptrio kommer att backas upp av en kunnig och bred partistyrelse. Bland de nya namnen där märks bl.a. min ena chef Maria Wallhager. Vår gruppledare i landstinget Birgitta Rydberg sitter där sedan tidigare, representerande folkpartiets stolta sjukvårdspolitiska tradition. Också Birgitta Ohlsson, ett av folkpartiets absolut största framtidshopp, gör nu entré i partistyrelsen.

Tillsammans med många andra duktiga personer, som Skellefteås driftiga oppositionsråd Håkan Lindh (omval), Stockholms stridbara skolborgarråd Lotta Edholm och den engagerade miljöpolitikern Sverker Thorén (bägge nyval), bådar denna laguppställning gott.

Alla statsråd utom Lars Leijonborg kommer att sitta också i den nya partistyrelsen. De flesta av nya och nygamla partistyrelseledamöter har uppdrag som riksdagsledamöter, kommunal- eller landstingsråd. Det kan verka som en maktkoncentration och bör givetvis problematiseras. Samtidigt är detta de tyngsta företrädarna för Sveriges liberala parti, som fått stort förtroende av både medlemmar och väljare. De representerar olika erfarenheter, geografiska delar av landet, politiska nivåer, kvinnor och män och olika etnisk bakgrund och sexuell läggning. Ett brett och kompetent urval av liberala politiker.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Närakuter och vårdval

Gör ett kort, mer jobbrelaterat inlägg. Majoriteten i landstinget har nu avgjort vad som kommer att hända med många av de närakuter som startades under den förra rödgröna perioden. I och med närsjukvårdens Vårdval Stockholm kommer de flesta närakuter att försvinna på sikt. Fyra väl geografiskt placerade blir kvar och ska rustas för att klara uppgiften att avlasta de stora sjukhusakuterna (Löwenströmska, Nacka, Handen och Järva).

De flesta andra närakuter har mest fungerat som avlastning för dåligt fungerande närsjukvård i området, vilket ska rättas till just med Vårdval Stockholm, patienternas fria val av husläkare/distriktssköterska/mottagning, och etableringsfrihet för dessa. Inga krångliga politiskt beslutade upphandlingar i vägen mellan medborgarna och vården i vardagen, alltså. Husläkarna och distriktssköterskorna ansvarar också för att det finns jourverksamhet kvällar och helger - när det fungerar behövs inte så många närakuter.

Närakuterna är förstås ofta populära och lättillgängliga men dels ger de ingen långsiktighet och kontinuitet i vårdkontakterna, dels kostar ett besök där 2-3 gånger så mycket som på en jourmottagning (de pengarna skulle kunna räcka till mer vård), och slutligen har de ofta bidragit till att avlöva närsjukvården ytterligare. När en del närakuter bildades lades fungerande jourmottagningar med fler läkare ner (dvs tillgängligheten och närheten försämrades).

Om beslutet har rapporterats i de flesta Stockholmsmedier, bl.a. DN och SvD.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , , ,

fredag, juni 15, 2007

Vindkantring i opinionen?

Liberalernas nye ordförande tar över i ett tufft läge för folkpartiet och hela alliansen. Rekord i opinionsunderläge vid motsvarande tid, även om en nyvald regering brukar backa sin första tid vid makten, är domen efter att SCB:s partisympatiundersökning tycks bekräfta tidigare, mindre återkommande men mer frekventa mätningar.

SCB-mätningen ger dock en bild av läget i maj månad - och kan mycket väl ha prickat bottenläget för alliansregeringen i opinionen. Sedan dess har, som DN:s ledarskribent Mats Wiklund påpekar, mätningarna visat ett minskande gap. I den senaste, från Demoskop som brukar ha stora svängningar, är tendensen ännu tydligare. Där skiljer bara några procent till den splittrade rödgröna oppositionens fördel - och socialdemokratin backar kraftigt.

Det viktiga är inte att stirra sig blind på några enstaka siffror upp och ned utan att se på trender , och om flera nyare mätningar nu ger samma bild av opinionens riktning, finns det skäl att hoppas att vändpunkten kan vara inom räckhåll.

Ur ett lite djuplodande fp-perspektiv finns en del intressant att säga. I Demoskop gör folkpartiet en välbehövlig uppryckning, den enda statistiskt säkerställda ökningen, och hos SCB tolkas den lägre majnivån som "botten nådd för folkpartiet?". Vi hoppas att det stämmer. Nivåerna är förstås alldeles för låga för lämpliga liberala ambitioner oavsett.

Hoppingivande är då att folkpartiet behåller sin sedvanliga position som de flestas näst bästa parti. Samtidigt som det är en lite tröstlös situation ger det grogrund för ett betydligt större parti. Det är helt enkelt inte särskilt avlägset för liberalerna i svensk politik att långsiktigt samla åtminstone 15-20 procent av väljarna.

Vi måste bara ge dem anledning.

* * *

Camillas kommentar föranleder mig förstås också att lägga upp mitt lilla alster från gårdagens City - en måhända irriterad reaktion på reaktionärt/revolutionärt inlägg som cirkulerat på en del insändarsidor, en svartmålning av allt Alliansregeringen gör där signaturen "Nyval nu" väl säger det mesta.

"Trygg välfärd kräver fler i arbete. Nu ökar både de som vill och kan jobba, och de som vill anställa. Hur kan det vara fel att underlätta det? Vad är problemet med att fler kan arbeta och betala skatt? Hur hotar det välfärden att flera aktörer arbetar för den mesta och bästa vården och omsorgen för dessa skattepengar? Men den som ropar på "Nyval nu" (City 7 juni) verkar inte acceptera att ett alternativ till den tidigare rådande ordningen överhuvudtaget har fått chansen att förändra.
Rasmus Jonlund, Kungsholmen"



Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , , ,

Björklund för frihet, rättvisa och tydlighet

Med ett starkt stöd från hela folkparti-landet får favorittippade Jan Björklund i dag valberedningens nominering som ny partiledare. (Nyheten lär utvecklas under dagen på SvD, DN, Expressen, Aftonbladet m.fl.) Förvåningen är minimal, förväntningarna och förhoppningarna stora.

Jan Björklund har gjort sig - och folkpartiet - ett namn som skolans främsta banérförare i politiken, men hans politiska kompetens är naturligtvis mycket bredare än så. Energi, försvar och trafik hör till de områden där han profilerat sig och förutsättningarna är goda för att stärka det liberala partiets positioner inom socialpolitiken. Idéerna och kunskapen finns redan, förvaltade av en rad duktiga riksdags-, landstings- och kommunpolitiker.

I tider av allt fler informationskanaler och ständigt ökande mediebrus är Jan Björklunds tydlighet och förmåga att få fram ett budskap en oerhört stor tillgång. Den tydligheten behövs för att stärka folkpartiets liberala politik, den klassiska dubbelheten med frihet och rättvisa, företag och sjukförsäkring, som är så förnuftig men ständigt löper risk att bli offer för kraven på förenklade budskap.

Redan innan dagens besked kallade Expressen folkpartiets återhämtning i opinionen en "Björklundeffekt". Det rör sig förstås fortfarande om en alltför låg nivå, under t.o.m. det mediokra valresultatet, och än är det alltför tidigt att ropa hem något. Men det ljusnar.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , ,