Vindkantring i opinionen?

Liberalernas nye ordförande tar över i ett tufft läge för folkpartiet och hela alliansen. Rekord i opinionsunderläge vid motsvarande tid, även om en nyvald regering brukar backa sin första tid vid makten, är domen efter att SCB:s partisympatiundersökning tycks bekräfta tidigare, mindre återkommande men mer frekventa mätningar.

SCB-mätningen ger dock en bild av läget i maj månad - och kan mycket väl ha prickat bottenläget för alliansregeringen i opinionen. Sedan dess har, som DN:s ledarskribent Mats Wiklund påpekar, mätningarna visat ett minskande gap. I den senaste, från Demoskop som brukar ha stora svängningar, är tendensen ännu tydligare. Där skiljer bara några procent till den splittrade rödgröna oppositionens fördel - och socialdemokratin backar kraftigt.

Det viktiga är inte att stirra sig blind på några enstaka siffror upp och ned utan att se på trender , och om flera nyare mätningar nu ger samma bild av opinionens riktning, finns det skäl att hoppas att vändpunkten kan vara inom räckhåll.

Ur ett lite djuplodande fp-perspektiv finns en del intressant att säga. I Demoskop gör folkpartiet en välbehövlig uppryckning, den enda statistiskt säkerställda ökningen, och hos SCB tolkas den lägre majnivån som "botten nådd för folkpartiet?". Vi hoppas att det stämmer. Nivåerna är förstås alldeles för låga för lämpliga liberala ambitioner oavsett.

Hoppingivande är då att folkpartiet behåller sin sedvanliga position som de flestas näst bästa parti. Samtidigt som det är en lite tröstlös situation ger det grogrund för ett betydligt större parti. Det är helt enkelt inte särskilt avlägset för liberalerna i svensk politik att långsiktigt samla åtminstone 15-20 procent av väljarna.

Vi måste bara ge dem anledning.

* * *

Camillas kommentar föranleder mig förstås också att lägga upp mitt lilla alster från gårdagens City - en måhända irriterad reaktion på reaktionärt/revolutionärt inlägg som cirkulerat på en del insändarsidor, en svartmålning av allt Alliansregeringen gör där signaturen "Nyval nu" väl säger det mesta.

"Trygg välfärd kräver fler i arbete. Nu ökar både de som vill och kan jobba, och de som vill anställa. Hur kan det vara fel att underlätta det? Vad är problemet med att fler kan arbeta och betala skatt? Hur hotar det välfärden att flera aktörer arbetar för den mesta och bästa vården och omsorgen för dessa skattepengar? Men den som ropar på "Nyval nu" (City 7 juni) verkar inte acceptera att ett alternativ till den tidigare rådande ordningen överhuvudtaget har fått chansen att förändra.
Rasmus Jonlund, Kungsholmen"


Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: politik, opinion, SCB, folkpartiet