lördag, september 29, 2007

Regeringsfähighet räcker inte

Trots den första riktigt egna höstbudgeten har opinionen inte börjat rosa den borgerliga regeringen. Få väntade kanske en radikal omsvängning, men det gör det inte mindre paradoxalt att en splittrad och rätt osynlig opposition fortsätter att kamma hem höga popularitetssiffror. Populariteten verkar förvisso mest gälla socialdemokraterna vars förkrossande dominans tillsammans med den än större osynligheten för det egna partiet får den tilltänkte samarbetspartnern Lars Ohly att spä på splittringen.

Den bevisade regeringsfähigheten kommer att vara en grundförutsättning men långtifrån en tillräcklig kvalifikation för en återhämtning som kan lägga grund till den andra mandatperiod som Sverige och svensk borgerlighet behöver. Impopulära reformer och den eviga mänskliga (och vill man frustrerat fråga typiskt svenska?) förändringsskepsisen ger en uppförsbacke som kräver fart inte bara på politiken utan också på kommunikationen. Och kommunikationen måste handla om människor, ett "varför" bakom politikens "hur" som inte reduceras till nationalekonomisk sifferexercis.

Även för en folkpartist är det ringa tröst att det liberala partiet verkar fortsätta sin sega men stadiga opinionsmässiga popularitetsökning.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , , , , , ,

söndag, september 23, 2007

Politikerberöm

Landets politiker är inte vana vid att strykas medhårs. Efter alla diskussioner om sjunkande förtroende känns Niklas Ekdals söndagskrönika (DN) nog som både balsam och manna, inte bara för de som nämns vid namn: "Vi får de politiker vi förtjänar, och de senaste två decennierna har vi tydligen gjort oss förtjänta av rätt bra årgångar."

Utöver de viktiga reformerna som räknas upp och de modiga politiker som genomfört dem skulle jag vilja lägga till ytterligare en förändring: återinförande av fyraåriga mandatperioder, där inte minst den nyss avgångne folkpartiledaren och fortvarande forskningsministern Lars Leijonborg spelade en stor roll (då som gruppledare för det folkparti som ingick i Bildt-regeringen).

Fyraårsmandaten är i sig en grund för att kunna och våga genomföra just fler viktiga men ibland inopportuna reformer, och den Anders Borg som också får beröm Ekdal och hans regeringskollegor är nog innerligt glada över att det är tre och inte två år som återstår till nästa val. Det bör fler i Sverige skänka en tacksamhetens tanke.

Resonemang som Niklas Ekdals visar väl också hur förtroendet för politiker på individnivå ofta kan vara större än för det anonyma kollektiv av upplevt avlägsna beslutsfattare; det som drabbas av det beryktade politikerföraktet.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , , ,

lördag, september 22, 2007

Perssons härskartekniker

Också DN rapporterar om att Göran Perssons nya karriär bl.a. innebär att hålla föredrag om härskartekniker för norska kvinnor. Fler har påpekat ironin; kanske var det inte direkt så man hade väntat sig att den förre statsministern skulle kapitalisera på sina erfarenheter. Än mer ironiskt är måhända att en svensk avdankad partiledare åker över kölen för att tala om detta ämne till ett sannolikt inte blygsamt arvode, i Berit Ås hemland.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , ,

tisdag, september 18, 2007

Mer av samma

Alliansregeringens andra regeringsförklaring är levererad med fortsatt fokus på arbete, med jobbavdraget som paradnummer. När man nu kan lägga fram sin första budget med ordentlig tid för förberedelser, kan detta fokus bli ännu tydligare, samtidigt som man de kommande åren bör kunna se de tydliga kopplingarna till välfärdssatsningar med såväl kvalitet som valfrihet i skola, vård och omsorg.

Oppositionsledaren Mona Sahlins kommentar, t.ex. till Ekot, var att det var "mer av samma" - mer av det som i hennes ögon har "ökat klyftorna mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb".

Diskussionen om arbetets värde - att det ska löna sig att arbeta, och att arbetsföra människor i så hög utsträckning bör kunna försörja sig själva - är en som alliansen definitivt bör ta med oppositionen. En opposition som hittills inte levererat så mycket egen politik som negativ kritik mot regeringen. (En regering som å sin sida, som många också i de egna leden påpekat, kanske ägnat för lite kraft åt att berätta om allt det man gjort, och framför allt varför.)

Och sedan kan man återupprepa att de som har jobb nu har blivit tiotusentals fler med denna regerings politik. Tiotusentals personer som inte skulle fått något jobb om Mona Sahlins regeringspolitik fått fortsätta råda.

Låt oss hoppas på mer av samma.

Läs mer på t.ex. DN eller SvD. Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , , ,