söndag, februari 28, 2010

RUT-avdraget strategiskt i storstäderna

Att hushållsnära tjänster blivit en av veckans största inrikespolitiska debatter - i "gamla" som "nya" medier - är inte så konstigt. Inte heller att delar av S och MP börjat vackla, att de rödgröna därför skickar ut väldigt förvirrade signaler, eller att såväl Folkpartiet som Moderaterna (och tidigare förstås Centern och Maud Olofsson) därför nu fokuserar på RUT-avdraget, hur det kan räddas och utvecklas.

Det sistnämnda fordrar förstås som har påpekats upprepade gånger i veckan en fortsatt Alliansregering. Och kampen om regeringsmakten kommer med största sannolikhet att avgöras i storstäderna - där RUT-avdragets framgångar och popularitet är särskilt stora.

Storstäderna och framför allt Stockholm är också de rödgrönas största huvudvärk - åtminstone för Socialdemokraterna. Som Peter Wolodarski konstaterar i sin söndagskrönika i DN har det stora gamla maktpartiet framför allt i huvudstadsregionen inte direkt rosat väljarmarknaden sedan förra valet, trots att insikten om problemet finns. Samarbetet med MP kanske underlättar, det med V gör det inte. Skatter på fastigheter, förmögenheter, "höga" inkomster och nu hushållsnära tjänster är ingen framgångsväg bland storstadsmänniskor som bor och lever dyrt, utan lyx, jobbar mycket och stressar mellan åtagandena.

Fler bloggar sedan sist: Per Ankersjö, Annika Beijbom, Carina Boberg, Maria Byström, Mary X Jensen, Mark Klamberg, Anna Lundberg, Seved Monke, Jan Rejdnell, Rosie Rothstein x2, Tobias Setterborg, Christer Sörliden, Shane Whaley.

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag, februari 27, 2010

FP för ännu mer RUT-avdrag - V för fler höginkomsttagare?

En röst på Alliansen, och gärna Folkpartiet, är som jag skrev senast i går det enda säkra kortet för den som vill behålla RUT-avdraget och värna den växande marknaden och möjligheterna med hushållsnära tjänster. Den fortsätta debatten bekräftar detta, på olika sätt.

Folkpartiets förslag om ett utökat RUT-avdrag för barnfamiljer och pensionärer, som DN skriver om i dag (ej på nätet), är mycket intressant. Just dessa gruppers behov av professionell hjälp hemma - när tiden eller de egna krafterna inte räcker till - är ju så tydligt att det t.o.m. är omsorgen om dem som har fått Socialdemokraterna att vackla något, åtminstone i retoriken mot RUT-avdraget.

Ett diversifierat RUT-avdrag för olika prioriterade grupper har förstås sina praktiska komplicerande sidor, inte minst för att det gör skattesystemet snårigare. Men den raka enkla konstruktionen av RUT-avdraget med avdrag direkt vid faktureringen gör ändå det potentiella problemet mindre.

Dessutom är det ett konstruktivt inlägg i den välbehövliga diskussionen om tjänstesektorns framtid - liksom i bemötandet av de rödgrönas senaste krumbukter för, emot eller snarare både för och emot RUT-avdraget.

De rödgrönas elefant i glasbutiken är förstås Lars Ohly och Vänsterpartiet, som allt tydligare njuter av att få stå fast vid sitt tydliga nej till RUT-avdrag. I deras tolkning, som framgår bl.a. i DN men också i Göteborgs-Posten (ej heller på nätet), är detta enbart en subvention av höginkomsttagare. Och höginkomsttagarna är som bekant de som ska betala alla drömda rödgröna excesser.

Vilket för oss till frågan vilka som egentligen räknas som höginkomsttagare. Liksom till värdet av arbete. I GP har Ohly sagt att det krävs 45.000 kronor/månad för att ha full nytta av RUT-avdraget. Fel, maximalt avdrag kan göras av den med 25.000 kronors månadsinkomst, kontrar Skatteverket. Ja, men då kan man ju lika gärna jobba mindre och städa själv, replikerar Ohly.

Slutsats 1: För vänstern är det bättre om vi lönearbetar mindre, och inte anlitar professionell hjälp hemma, vilket följaktligen dubbelt upp blir en förlust för välfärden, nu och i framtida pensioner.

Slutsats 2: För vänstern finns det uppenbarligen för få höginkomsttagare i Sverige. För att få täckning för såväl sin retorik som alla sina dyra reformer, som ska betalas med högre skatter för dem som tjänar mest, behöver snart halva den arbetande befolkningen - däribland många lärare, sjuksköterskor och metallarbetare - räknas som höginkomsttagare.

För den som tycker det verkar bra för Sverige om fler kan och vill arbeta, driva företag, få ett första jobb i hushållstjänstbranschen blir svaret återigen: En röst på Alliansen är det enda säkra.

Intressant om

fredag, februari 26, 2010

Bara Alliansen tryggar hushållsnära tjänster

Efter alla utspel, positiva rapporter och eventuella omsvängningar liknar studiet av de rödgrönas ställningstagande till RUT-avdraget ren kremlologi. Vem säger vad om hur och när? Miljöpartiet är nästan lika goda på att grumla vattnen som de klassiska dimridåläggarna i Socialdemokraterna, som ideligen har försökt - och ofta lyckats - med att inta flera positioner samtidigt. Problemet för dem är socialistiska röster - Marita Ulvskog i Bryssel är kanske inte ett så stort problem som den tilltänkte regeringspartnern Lars Ohly och hans Vänsterparti (som framgår av analyser och rapportering bl.a. i dagens pappers-SvD).

Oavsett hur uppriktiga de dambergska, stjernkvistska, sahlinska och valterssonska ouvertyrerna är om hur RUT-avdraget kan förbättras eller behållas, för kortare eller längre tid, så återstår bara ett konstaterande.

För den som vill behålla en vettig reform som har gett tusentals nya, vita jobb och pensionspoäng, växande tjänsteföretag, enklare livspussel för många familjer och hushåll, och miljarder i skatteintäkter - så gäller det att rösta på Alliansen (och gärna Folkpartiet, förstås).

Fler bloggar (sedan sist): Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Seved Monke, Kent Persson, Christer Sörliden.

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ytterligare vårdvalssuccé: 50% fler besök hos kuratorer och psykologer

Vårdvalets framgångar är ju något jag påtalat tidigare, här men inte minst i min yrkesroll. Låt mig bara berätta om det senaste exemplet på de positiva trendbrott som Vårdval Stockholm har medfört, något som innebär en stor förändring i många människors liv: de s.k. psykosociala besöken har ökat med 50% i primärvården. Dvs möjligheten att träffa en kurator eller psykolog hos husläkaren eller på vårdcentralen har ökat kraftigt.

Detta är en medveten strategi från Alliansens och inte minst Folkpartiets och Birgitta Rydbergs sida: att göra den nära vården mer tillgänglig så att man söker och får hjälp i tid. På så sätt kan man undvika eventuella större problem i framtiden. Och det resonemanget gäller förstås själen lika väl som kroppen.

2007 i princip fördubblades det ekonomiska utrymmet för de psykosociala besöken. Och i år tas det övre taket. Den högsta ersättningen får mottagningarna för ett visst antal besök men sedan kan de från och med i år alltså ta emot i princip hur många besök som helst.

Fler bloggar: Anna Starbrink

Intressant om , , , , , , , , ,

torsdag, februari 25, 2010

Sahlin får kanske minnas sitt 90-tal på Alliansens 10-tal

Mona Sahlin är kanske på väg tillbaka till 90-talet och om Socialdemokraterna svänger om hushållsnära tjänster är det säkert något hon i grunden gillar. Tyvärr verkar Marita Ulvskog med flera snarare sitta fast i 70-talet med förkvävande rättvise- och jämställdhetsideal som i ond socialistisk tradition sätter just idealet över verkligheten.

Mer pragmatiska eller rentav liberala röster inom Socialdemokratin väljer att se verkligheten, där RUT-avdraget lett till en explosion av företagande och arbetstillfällen inom hushållsnära tjänster. En verklighet där RUT- liksom ROT-avdraget faktiskt netto inte kostar statskassan någonting utan blir en vinstaffär. (Och ska vi gå in på rättvisediskussionen kan vi ju ta upp barnbidrag, maxtaxa i barnomsorgen, med mera...)

Vänstermotståndarna säger gärna att de prioriterar andra satsningar - men den för dem sorgliga sanningen är alltså att det inte skulle bli några pengar över till deras favoritobjekt, tvärtom. Frågan som bör ställas till de motsträviga vänstersocialdemokraterna och vänsterpartisterna är: hur tänker ni finansiera det avskaffade RUT-avdraget? Vilken välfärd - förlorade vita jobb och pensionspoäng, och färre framgångsrika tjänsteföretag vilket handlar om verkliga människor - ska få betala?

Och till de till synes mer pragmatiska i S och MP måste frågan ställas: Hur tryggt blir RUT-avdraget med en röst på er? Inte särskilt, att döma av Mikaela Valterssons debattartikel i Aftonbladet i dag.

Annars är det säkra kortet för den som vill behålla hushållsnära tjänster, en ny växande servicesektor och tusentals vita jobb förstås en röst på Alliansen. Om man värnar jämställdheten jämte entrepenörsandan, gärna på Birgitta Ohlssons och Nyamko Sabunis Folkparti.

Mer: Sanna Rayman på SvD:s och Malin Siwe på DN:s ledarsidor. SR Ekot om pragmatiska S-distriktsordförande. Ulvskog & Stjernkvist i P1 Morgon. Och en snart sex år gammal ledare i Kommunalarbetaren med uppfriskande tongångar från vänster. Mer bloggar om RUT och hushållsnära tjänster: Carina Boberg, Björn Brändewall, Maria Byström, FP Eslöv, Erik Laakso, Anna Lundberg, Per Pettersson, Niklas Svensson i Riksdagsrummet om att Sahlin inte vill debattera hushållsnära tjänster,

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag, februari 24, 2010

Föräldraledighet en rättighet - inte ett tvång

Föräldrar, mammor som pappor, vill förstås gärna vara med sina barn så mycket som möjligt. Men kan av olika skäl t.ex. vilja eller behöva arbeta under de första månaderna. Helt OK, enligt det nya EU-förslaget om föräldraledighet - om du är en man. Kvinnor ska däremot tvingas vara hemma i sex veckor efter förlossningen.

En slags omvänd föräldraledighetsdebatt från den vi har i Sverige, där vi är många som jobbar hårt för att mammor som pappor ska få varsin reserverad del av de skattebetalda föräldradagarna. Skillnaden är förstås att vi vill att föräldraledigheten ska vara en möjlighet, för både män och kvinnor. I det konservativt färgade EU-förslaget är det obligatoriskt, för kvinnorna.

En fråga är förstås hur moderna familjer med t.ex. ensamstående mammor (som den franska ministern och senare Europaparlamentarikern Rachida Dati) eller två mammor passar in i EU:s mammamall.

En annan fråga är hur Europa ska klara de ekonomiska utmaningarna om man i stora delar av unionen räknar bort en stor del av befolkningen och deras insatser. För den påtvingade mammaledigheten handlar förstås inte bara om de första sex veckorna - det är ett utslag av den europeiska verklighet som EU-ministern) och blivande mamman Birgitta Ohlsson beskriver, där familjeförmåner, barnomsorg osv i praktiken omöjliggör för två arbetande föräldrar. Åtminstone om de vill göra karriär, kanske driva företag, och stärka Europas konkurrenskraft.

Jag tror inte på en europeisk jämställdhetspolitik - lika lite som vi ska tvingas gå i konservativ riktning kan vi tvingande ålägga andra länder detaljerna i deras familjepolitik. Som EU-kommissionär Cecilia Malmström skriver har Europa mer angelägna saker att bättre göra gemensamt. Men vi kan diskutera och övertyga - och peka på fördelarna. Att till att börja med få in jämställdheten i EU:s tillväxtstrategi är ingen liten men mycket viktig svensk och liberal uppgift.

Bloggar: Carina Boberg, Maria Byström, Linnéa Darell, Andreas Froby, Mark Klamberg, Hanna Lager, Anna Lundberg, Louise Stjernquist.
Media: Aftonbladet, DN, Rapport.

Intressant om , , , , , , , ,

RUT-debatten: Diskutera tjänstesektorns framtid

Det artar sig till en spännande debatt om RUT och hushållsnära tjänster. Inte bara för att den pekar på meningsskiljaktigheter mellan och inom de rödgröna partierna, eller för att se om de liberala rösterna inom MP och S blir mer än en minoritet. Det handlar också om tjänstesektorns framtid och principerna för beskattning av arbete och näringar.

En av de vettiga socialdemokraterna, Mikael Damberg, skriver i dag på SvD Brännpunkt tillsammans med SKTF:s Eva Nordmark. Kanske är det en dimridå för att locka stockholmska mittenväljare, som Magnus Andersson befarar - för den inte vill "slopa städavdraget" är en röst på Alliansen och regeringen fortfarande det enda säkra. Men inlägget kan ändå leda vidare i en intressant diskussion om tjänstesektorns framtid.

Att rikta RUT-avdraget tydligare och mer generöst mot barnfamiljer kan tyckas som en god idé, pressade parvisa och ensamstående föräldrar borde vara bland dem som drar mest nytta av hushållsnära tjänster. Men vi ska vara försiktiga med att göra avdraget och reglerna för snåriga (tvärtom, det är ju t.ex. ett stort lyft att man nu inte längre själv behöver göra avdraget utan att det dras direkt på fakturan). Det är lätt att se prioriterade grupper, men svårare att se de individuella behoven. Pensionärer är lika väl som barnfamiljer några som kan ha stor nytta av de hushållsnära tjänsterna - för vissa innebär det ju en betydligt billigare hushållshjälp med t.ex. städning och inköp än vad hemtjänsten kan erbjuda. Och hemtjänsten kan då ägna mer tid åt omvårdnad.

Lyft istället diskussionen till tjänstesektorn generellt. Hushållsnära tjänster kan vara något mycket mer än vad man får avdrag för i dag. Kemtvätt, hemleverans av mat, och en hel räcka annan service är sådant som många människor kunde ha stor nytta av - exakt vad vem behöver vet ju ingen annan än den enskilde personen själv.

Det märkliga i dag är egentligen inte att ett slags tjänster i och med RUT-avdraget får en förmånligare beskattning, utan att allt annat tjänstarbeter beskattas lika som t.ex. industrin. Målet med skatte- och arbetspolitiken måste ju vara att få in så mycket intäkter som vi behöver samtidigt som människor får behålla så mycket som möjligt av sina egna pengar, och att ge fler människor möjlighet att skapa företag, eller arbeta i dem, eller i den offentliga sektor som betalas av skattepengarna som den privata sektorn genererar.

Olika sektorer har sannolikt mycket olika förutsättningar att bära beskattning. Vi behöver ett enhetligt och rättvist skattesystem, som fokuserar på människors enskilda och gemensamma behov. Då är det mycket möjligt så att tjänstesektorn, framför allt den som inriktas mot enskilda hushåll och individer men kanske även mot företag, bör ha ett lägre skattetryck på arbete än den arbetsextensiva industrin där kapital och maskiner är det viktiga.

Mer om RUT-avdrag i dag: Expressens Anna Dahlberg undrar varför kvinnojobben ska offras men männens ROT-avdrag finnas kvar. Fler bloggar (nya inlägg i debatten - för fler gamla, se mina tidigare inlägg i ämnet, eller på knuff.se eller intressant.se): Thomas Böhlmark, Anne-Marie Ekström, Seved Monke, Kent Persson

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

tisdag, februari 23, 2010

Plats på scen: Helt vanliga - men homosexuella

Gay, bög, flata, homosexuell, homofil - eller det oemotståndliga norska homser. Begreppen är många på en grupp människor som finns mitt bland alla andra, och är helt vanliga - eller ovanliga - människor, med sina individuella karaktärsdrag, karriärer och relationer. Och det är genom att påtala, visa och förankra den allmängiltiga individualiteten som diskriminering kan minimeras och jämlikhet uppnås.

Att vara gay har blivit normalt ur allt fler aspekter. Traditionella familjebildningar är sedan länge varken allenarådande som norm, eller dominerande i verkligheten. Unga bryr sig allt mindre om vilka människor blir kära i eller har sex med. Värderingar skiftar - även i det värdekonservativa USA, symboliserat av det länge emotsedda avskaffandet av "don't ask, don't tell" i militären. Ett värderingsskifte som signalerar framtida problem inte minst för republikaner men som inte är helt okomplicerat heller för demokrater och liberaler. (Läs gärna några tidigare blogginlägg.)

De politiska striderna för jämlikhet handlar allt mer om just rätten att få vara lika: att få försvara sitt land och inte behöva dölja vem man är, att få gifta sig och adoptera barn. Vissa sörjer vad man skulle kunna kalla en mer särartspolitisk era med betoning på rätten att vara annorlunda men man kan knappast kalla den nya, kanske mer vattenkammade, agendan för mindre politisk.

Homosexuellas ökade normalitet märks också tydligt i populärkulturen, och just där kanske det blir åtminstone mindre uttalad politik. Kärlek och relationer ställs i centrum, traumatiska ämnen som HIV/AIDS ställs åt sidan som gay-specifika frågor (den svåra farsoten har ju också på olika sätt fått en mer "normal" stämpel, på gott och ont). Mitt elektroniska husorgan NY Times har som vanligt en intressant artikel i ämnet, om skildringar av homosexuella på Broadway och Off Broadway. Vi märker samma utveckling i såväl amerikanska som europeiska dramaserier och filmer; gaybroderns kärleks- och jobbekymmer skiljer sig inte mycket från de heterosexuella syskonens i "Brothers & Sisters" och homosexuella känslor är inget vidare konstigt för ungdomarna i SVT:s försök till nydanande dramasatsning "Andra avenyn".

Att det fortfarande är något annorlunda med två kvinnor eller två män som blir kära och lever ihop går inte att komma ifrån, men även de senaste årens största svenska populärfilm med gaytema, "Patrik 1,5", som i förstone bygger på den homofobe tonårsvärstingens krock med sina två fosterpappor, handlar djupare om mer allmängiltiga mänskliga relationer, kärleksproblem, tillkortakommanden och arbetssegrar.

Dramavärlden visar att homosexualitet har blivit mindre dramatiskt, mindre annorlunda. Men ett varningens ord kan vara behövligt, normalitetens yta kan vara en tunn fernissa, fördomar består eller kan återuppväckas, hela världen utgörs inte av den medvetna västerländska medelklassen även om den lätt ser sig som alltings mått. Vi måste fortfarande kontinuerligt arbeta för allas rätt att vara annorlunda - och lika. På och utanför scenen.

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , ,

RUT-avdrag - också något för Socialdemokrater

Jag minns ett nittiotal då Mona Sahlin sågs som en progressiv, förändringsbenägen röst inom socialdemokratin - en förändringsvilja som bl.a. tog sig uttryck i stöd för sådant som avdrag för hushållsnära tjänster. Nu är Sahlin statsministerkandidat för en minst sagt brokig rödgrön konstellation där åsikterna om hushållsnära tjänster och RUT-avdrag hör till det som tydligast illustrerar splittringen kring synen på människors arbete, pengar och frihet.

Vettiga röster saknas inte även om Sahlin själv numera följer partilinjens grått jantemässiga nej (ingen ska tro att de är något, vare sig de barnföräldrar som vill satsa på karriären och köpa hjälpen att hålla rent hemma, eller den som vill göra sig en karriär som "RUT"-företagare, eller kanske rentav den som gärna jobbar vitt med att göra rent hos andra). Till de vettiga rösterna hör Miljöpartiets Mikaela Valtersson liksom Stockholms-socialdemokraten Mikael Damberg, som Seved Monke hört i morgonsoffan. Mark Klamberg noterar att många andra S-röster välkomnar en positiv inställning till hushållsnära tjänster, t.ex. oppositionsrådet Robert Noord i Haninge.

Och de goda argumenten för RUT-avdraget är ju många: Det ger fler vita jobb, förvandlar svarta jobb till vita som ger skatteintäkter och pensionspoäng, ger jobb åt tidigare arbetslösa, blir för många det första steget in på arbetsmarknaden, skapar växande tjänsteföretag med inte minst kvinnliga företagare, gör det möjligt för män som kvinnor att göra karriär och prioritera annat och få hemmet professionellt och effektivt omskött, och framför allt - det kostar inte staten något. Tvärtom ger det högre skatteintäkter och är en ren vinstaffär, inte bara för samhället och samhällsekonomin utan också direkt för statens kassakista.

Fakta kan man hämta bl.a. hos Almega. Maud Olofsson skriver på Politikerbloggen.

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag, februari 22, 2010

Gröna liberaler?

Att Miljöpartiet och många av dess företrädare i sina bästa stunder har klara liberala drag, är det tydligen fler som håller med om. Ja, kanske inte det där om bästa stunder. Någon av den rödgröna påstådda enighetens bästa stunder kan det ju knappast heller kallas...

Från vår mer klarblå orangeskiftande liberala horisont är alla liberala yttringar från de gröna välkomna på fler områden än RUT-avdrag och hushållsnära tjänste vad deras tilltänkta S-partners än må tycka. Det är bra för Sverige och svenska småföretag (om än inte för Mona Sahlins regeringsbygge på Valterssons miljöpartister, egna gråsossar och Ohlys exkommunister) om dessa liberala yttringar kan få överhanden.

Bloggar: Seved Monke.

Intressant om , , , , , , , , , ,

söndag, februari 21, 2010

MP har (också) rätt om RUT-avdragen

I kväll var det extra roligt att se Rapport - utöver OS-medaljerna och bortsett från de fortsatta fimbulvintern. Framgångarna för de hushållsnära tjänsterna bekräftas i en ny rapport som Almega gjort på uppdrag av Skatteverket. Till skillnad från den övriga arbetsmarknaden fortsätter sysselsättningen och arbetstillfällena att öka. Många av de tusentals nyanställda har fått in en första fot på den vita arbetsmarknaden - ett jobb i ett städföretag blir ofta det första för t.ex. nya svenskar eller människor som tidigare jobbat svart.




Miljöpartiet visar återigen att det är det kanske mest vettiga och liberala partiet i den rödgröna röran. Ett av de grönas starkaste namn, ekonomisk-politiska talespersonen Mikaela Valtersson, tar prestigelöst intryck av fakta: Det vore dumt att rycka mattan under fötterna från denna i kristider växande bransch.

Jag kan inte annat än hålla med, och hålla tummarna för en fortsatt Alliansstyre efter valet i höst, så att den nya tjänstenäringen kan få chans att fortsätta växa. Annars är Miljöpartiet varmt välkomna att stödja en fortsättning på den liberala politik som Sverige så väl behöver.

Jag har tidigare bloggat om RUT-avdraget. Bloggar gör också bl.a. Magnus Andersson, Carina Boberg, Björn Brändewall, Thomas Böhlmark, Linnéa Darell, Mary X Jensen, Runo Johansson, Mark Klamberg, Johan Linander, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Mikael Wendt, Fredrik Westerlund, Hans Åberg och SvD:s ledarblogg. Mer media: DN.

Intressant om , , , ,

Tidigare och tydligare betyg

Ett bättre betygssystem är ytterligare en av Alliansregeringens viktiga reformer för en bättre skola, för mer kunskap och arbetsr0. Bättre innebär både tidigare och tydligare betyg. Tidigare, eftersom det tydligt visar hur långt läraren och eleverna har nått i förhållande till kunskapsmålen - och var mer behöver göras, i tid. Tydligare, med fler, väldefinierade steg, för att upplevas som legitima och rättvisa och därmed kunna fungera just som bra utvärderingsinstrument och kvitton på vad eleven kan.

Den bloggande folkpartisten och läraren Runo Johansson har nu i sin yrkesroll fått indikationer på att de nya betygen i Skolverkets tolkning inte blir så tydliga som kan önskas, trots regeringens och Jan Björklunds uttalade intentioner. Det vore oroväckande. Elever och lärare är värda tydliga kriterier och ett rättvist betygssystem.

Intressant om , , , ,

fredag, februari 19, 2010

Atomkraft - ja tack

Snart är Sverige ett stort steg närmare en säkrare energiförsörjning. Hur betydelsefullt det är för vår välfärd och vårt välstånd har inskärpts inte bara av en rekordkall och snörik vinter utan även av ryska gasledningar och kontinentala kolkraftsplaner de senaste åren. Alliansregeringen visar åter, med en energisk Jan Björklund och en modig Maud Olofsson i spetsen, sin regeringsduglighet.

De kan också peka på att också Obama-administrationens i USA nu stödjer ny kärnkraft, för klimatet och kanske än mer för att minska utländskt energiberoende - och minska trycket att borra efter ny olja på den egna kontinentalsockeln.



Kärnkraften är också en av få saker som de rödgröna ger rakt besked om: det blir stopp för att byta ut gamla reaktorer mot nya, bättre, säkrare och mer effektiva om de vinner valet. Återstår att se huruvida MP och V kan få med S även på att avveckla våra befintliga kärnkraftverk - som står för hälften av Sveriges elproduktion och jämte vattenkraften är huvudorsaken till vårt relativt lilla koldioxid-avtryck i världen.

Sahlin lär få svårt att övertyga det tunga IF Metall, som ser betydelsen av trygg energiförsörjning för svensk industri och konkurrenskraft och välkomnar Alliansregeringens besked, om det riktiga i att följa Wetterstrand-Ohly-linjen.

Alliansen och Folkpartiet kan inte annat än välkomna om kärnkraften och energifrågan blir en valfråga. Regeringens helhetspolitik för energin innebär ju också tuffare försäkringskrav på kärnkraftsägarna, och satsningar på förnybar energi. Det är en helhet som även Centerrörelsen har all anledning att stöda, och Centern bör med kraft fortsätta driva de gröna näringarnas betydelse för såväl svenska bidrag till den internationella miljötekniken, som svensk industriell utveckling.

Media: DN om regeringens förslag, DN/TT om Obamas reaktorer, DN ledare (Johannes Åman), SvD om regeringsuppgörelsen och C-kritikerna, SvD om Obamas reaktorer, SvD ledare (PJ Anders Linder), Rapport (se också ovan).

Bloggat: Annika Beijbom på NU-bloggen, Christer Sörliden

Intressant om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag, februari 17, 2010

Hammurabi, Birger Jarl och vinster i skoldebatten

Visst hör antiken och medeltiden hemma i historieundervisningen. En av Folkpartiets och Jan Björklunds insatser har varit att stärka historieämnet i skolan. Och ett sådant historieämne kan naturligtvis inte ta sin början med den moderna tiden eller ens renässansen och reformationen - det finns en svensk historia före Gustav Vasa och definitivt en världshistoria före upplysningen eller Columbus!

Hur civilisationen tog sin början - med Hammurabis lagar, Egyptens pyramider och grekernas filosofi och stadsstater, och hur Sverige och världen formades - med kristendom, statsbyggande och handel, måste finnas med i kursplanerna också framöver. Det är skönt att Jan Björklund så tydligt meddelar att Alliansregeringen inte kommer att godta en förändring som innebär att antiken och medeltiden får stryka på foten (Runo Johansson, Seved Monke, Shane Whaley). Dick Harrison bör kunna vara nöjd.

Kurs- och läroplaner är liksom den nya skollag som Alliansregeringen har på gång viktiga styrinstrument för den svenska skolan. Också uppföljning och inspektioner har förbättrats och utökats. Villkoren ska vara tuffa och lika för kommunala och fristående skolor.

Historieundervisningen och inte friskolors vinster är det som politikerna ska bry sig om. Kvaliteten är det vi ska styra efter - inte det ekonomiska resultatet, annat än att det går ihop med sådana marginaler att det säkrar en långsiktig verksamhet.

Frågor om vinster i välfärden - skola, vård och omsorg - blir naturligtvis ställda på särskilda sätt om man har ingångsvärdet att alla sådana vinster per definition är fel och fula. Magnus Andersson resonerar om detta utifrån en annars nedslående undersökning i Lärarnas Tidning.

Intressant om , , , , , , , , , ,

Afghanistan enar fler svenskar - och splittrar de rödgröna

I dag debatteras Sveriges utrikespolitik i riksdagen. Det återstår att se om de rödgröna lyckas leverera mer enighet än oenighet i ett av de allra viktigaste lackmustesten för regeringsfähighet. Utrikesministern och Alliansen lyfter givetvis EU och Afghanistan lär dyka upp - två frågor där den rödgröna oenigheten är iögonenfallande.

Förhoppningsvis kommer inte V lyckas övertyga ens S och MP om att Sverige ska överge Afghanistan-uppdraget - särskilt inte om man argumenterar som den högdragne men i detta fall märkligt osaklige Jan Guillou i gårdagens Studio Ett mot just en socialdemokrat, Palmecentrets Jens Orback. Alla argument som den senare förde fram avfärdades av Guillou som trams, löjeväckande eller desperata. Man kan undra varför Guillou i så fall ens nedlåter sig till debatt - och varför någon ska bemöda sig om att bemöta sådan substanslös kritik.

Svenskarna verkar åtminstone inte gå på Ohlys och Guillous maning att Sverige ska fly från sitt ansvar, och att de unga män och kvinnor som vill göra en insats i Afghanistan ska kallas tillbaka. Stödet för den svenska insatsen ökar kraftigt - inte minst bland Ohlys egna V-sympatisörer, där det nu väger nästan jämnt.



Media: DN, DN, Expressen, Rapport, SvD, SvD, Studio Ett (webbradio)

Intressant om , , , , , , , , , , , ,

tisdag, februari 16, 2010

Valfrihet och tillgänglighet - för barn med dyslexi och andra

Att Vårdval Stockholm fungerar får vi ett kvitto på i dag på DN Debatt, där ett antal logopeder själva skriver att vårdvalet blev en succé för deras patienter, barn och elever med dyslexi. Utan politisk detaljstyrning var de långvariga köproblemen ett minne blott.

I denna debattartikel från opolitiskt håll avslöjas det rödgröna s.k. "alternativet" återigen och med all önskvärd tydlighet för vad det är: "I korthet: politiker ska bestämma vilka som behöver vård och hur mycket."

Vårdval Stockholm har betytt oerhört mycket för barn med dyslexi som slipper att vänta i upp till årslånga köer. Liknande betydelse har det haft för patienter som väntar på att opereras för gråstarr eller få en höft- eller knäled utbytt. Och förstås för de många stockholmare som fått en egen fast vårdkontakt hos husläkaren, fått psykosocialt stöd av kurator eller psykolog, hälso- och livsstilshjälp av distriktssköterskan... Utan politisk detaljstyrning av vilka mottagningar som ska få finnas och var de ska ligga.

Bloggar: Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Lotta Edholm, Peter Kjällkvist, Mark Klamberg, Olov Lindquist, Seved Monke, Kent Persson, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, SvD:s ledarblogg, Eva Westerberg.

Intressant om , ,

måndag, februari 15, 2010

Lärarkarriärer ger bättre skolor

Duktiga lärare skapar en bra skola, och för att locka de bästa i framtiden krävs inte bara en bättre lärarutbildning och tydligare lämplighets- och kompetenskrav utan också högre status. För att lärare ska vara ett attraktivt framtidsyrke måste det vara möjligt att göra karriär i skolans värld. Jan Björklunds reformer på riksplanet har berett vägen, och nu tar Stockholmsalliansen ett viktigt steg när man inrättar tjänster som lektorer och utvecklingslärare.

Det är en del av en lovande programförklaring för fortsatt förändring och förbättring av Stockholms skolor, som Lotta Edholm och hennes Alliansvänner skriver om på Politikerbloggen. De har ett viktigt grundbudskap: politikens uppgift är inte att detaljreglera skolan - utan att ge de enskilda skolorna förutsättningar att leverera. De olika lösningarna kan se olika ut.

Mark Klamberg bloggar om fler forskare i Stockholms skolor.

Intressant om , , , , , , , , , ,

söndag, februari 14, 2010

Reducerat försprång och reducerade skatter

Mitt i den djupaste vinter som många kan minnas får Alliansen förstärkt hopp om vår. Dagens Sifo bekräftar i allt väsentligt den Synovatemätning som för några veckor sedan visade vindkantring från den motvind som avslutade 2009 (SvD, DN). Men det svänger allt fortare och häftigare, och alla partisekreterare skulle kunna stå bakom Ibrahim Baylans påpekande att det återstår många mätningar innan valdagen (DN, Ekot).

Ett optimalt läge vore förstås om de mindre borgerliga partierna hämtade in de procentenheter som ännu skiljer regeringsalternativen åt, och gärna lite till. Folkpartiet har goda förutsättningar inför valrörelsen. Kristdemokraterna brukar återhämta sig. Och för Centern anas också grönare skogar bortom Vattenfalls- och Saab-vintern.

Ett glädjande besked inte minst för Maud Olofssons centerpartister och jämställdhetsvännerna i Folkpartiet är de fortsatta framgångarna för hushållsnära tjänster (SvD). Skattereduktionen ökade mer än tre gånger från 2007 till 2008, och antalet svenskar som utnyttjade möjligheten fördubblades. Föga förvånande är det vanligast bland höginkomsttagare - som ju inte behöver vara särskilt rika i den svenska sammanpressade lönestrukturen. De har lite mer pengar men också mindre tid. Pensionärer och ensamstående kvinnor utnyttjar tjänsterna mer än andra. Att ensamstående med barn inte är så vanliga köpare av hushållsnära tjänster torde tyvärr mest bero på att de oftare har lägre inkomster och mindre marginaler. De sänkta inkomstskatterna borde betyda mycket för dem - kanske framöver en bättre möjlighet för vissa som vill att kanske jobba mer med sin profession och mindre med hushållssysslor som andra kan göra bättre - och få mer av fritiden över för barnen.

Inom Alliansen finns ingen brist på idéer värda att pröva - t.ex. Centerpartiets förslag om IT-hjälp som hushållsnära tjänst (DN). Säkert efterlängtat av många, äldre som inte har samma vana vid tekniken eller yngre yrkesarbetande som hellre lägger tiden på annat än att få prylarna därhemma att fungera.

Från de rödgröna är den enda idén att slopa skattereduktionen. Där finns ingen förståelse för att vissa tjänster kanske inte klarar lika hög beskattning som andra, för att svarta jobb kan göras till vita som ger skatteintäkter och pensionspoäng, eller för att kvinnor och män kan få lika och bättre möjligheter till jobb, företagande och karriär - i hushållstjänstbranschen eller tack vare den. Rejäla renoverings- och byggnadsarbeten däremot ska förstås ha ett rejält ROT-avdrag. Att sätta in ett fönster mot betalning är fortfarande finare än att putsa det, i den rödgröna dubbelmoralens verklighet.

Anna Lundberg
, Niklas Odelberg, Jesper Svensson, Christer Sörliden och Seved Monke bloggar också om RUT-avdrag.

Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, februari 11, 2010

En lärarutbildning för en kunskapsnation

En ny lärarutbildning är, som jag skrev tidigare i veckan, en av de viktigaste reformerna för en bättre skola. För mer kunskap och arbetsro i skolorna krävs det lärare som tryggt kan både sina ämnen och hantera en klass elever (en uppgift som inte alltid är alldeles lätt - kan jag säga med egna erfarenhetens prägel).

Nu har Jan Björklund tillsammans med Tobias Kranz slutligen presenterat förslaget (se filmklippet nedan). Och det får välförtjänt mestadels beröm av bl.a. de bägge lärarförbunden. Med fyra olika inriktningar och examina - för yrkeslärare, grundskollärare, gymnasielärare eller förskollärare - blir framtidens lärare bättre rustade för sitt yrke. Tydligare krav och lämplighetstest kommer att göra att vi får just de bästa möjliga lärarkandidaterna.

Lärarutbildningarna är i dag långtifrån de mest populära för unga som ska välja väg i yrkeslivet. Det är oerhört problematiskt för Sveriges framtid som en kunskapsnation. Världens och Sveriges kanske viktigaste yrke behöver de allra bästa och mest motiverade. Som sedan ska rustas med en betydligt bättre utbildning.

Det handlar om status, om karriärvägar (t.ex. lektoratens återkomst) och förvisso om pengar. Att både höja kraven och nivån på utbildningen är nog ett av de bästa sätten att börja förändra detta. Kan vi sedan få till en lärarlegitimation, efter genomförande av lämplighetstest, utbildning, examination och praktik, så har vi nått långt. Då gäller det att vi får behålla en liberal utbildningsminister, minst fyra år till.

Läs mer: Folkpartiet, regeringen, DN ledare, DN Debatt, DN/TT, SvD, Ekot - och bloggar: Annika Beijbom (längre ned i inlägget), Carina Boberg, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Runo Johansson, Christer Sörliden



Intressant om , , , , , , , , , , , , , , ,

Minskad smittspridning är värt sprutbytesförsök - med mera!

Jag vet inte om det är min liberala ideologi eller mer min personlighet, men jag känner mig ofta träffad av den gamle Folkparti-ledaren Gunnar Heléns bevingade ord: Att vara liberal är att vara kluven. Svåra frågor har sällan självklara svar. En sådan fråga är hur vi bäst minskar narkotikans skadeverkningar på människor och i samhället - dels missbruket, dels de följder det får: kriminalitet, förstörda familjer, och inte minst smittspridning av farliga sjukdomar.

Sprutbyten är en åtgärd som inte syftar till att minska missbruket (där har Moderaterna i Stockholms län helt rätt). Tvärtom innebär sprutbytesprogram utdelning av instrumenten för injektionsmissbruk, till ofta mycket tunga narkomaner. Men syftet med sprutbyten är ett annat: att etablera kontakt med missbrukare och få deras förtroende - samt att minska risken att hiv, hepatit osv sprids.

Min liberalism är en pragmatisk ideologi, och det är också min syn på narkotika och smittspridning. Kan vi med sprutbyten minska smittspridningen så kan det vara en rimlig åtgärd - precis som metadonprogram är rimliga, även om de innebär utbyte av opiaterna (som heroin) mot en annan drog, eftersom de visat sig effektiva för att hjälpa missbrukare att sluta.

Problemet med sprutbytesdebatten har i mina ögon varit i huvudsak två. Först den skakiga vetenskapliga evidensen. Många påstår att det vetenskapliga stödet är kompakt, men det rör sig om totalt ett fåtal studier runtom i världen, varav en del ifrågasatts eller ger otydliga resultat. Ett par av dem, bl.a. från OS-aktuella Vancouver, visar rentav att sprutbyten kan vara kontraproduktivt ur smittspridningssynpunkt! Det har jag i och för sig svårt att tro på, men det visar att forskningsläget inte är så glasklart som det ibland framstår. Det mest närliggande exemplet, i Malmö/Lund, har aldrig kunnat visa någon effekt på just smittspridning (däremot andra positiva effekter med bl.a. kontaktytor med narkomaner).

Min andra invändning gäller det starka fokus som sprutbyten har fått i debatten om hur vi ska bemöta framför allt hiv-smittan, som för några år sedan hade en mycket obehaglig, snabb och kraftfull ökning i Stockholmsområdet (en ökning som nu har fallit tillbaka). Risken är att andra åtgärder riskerar att hamna i skymundan: uppsökande verksamhet (även utan "lockbetet" sprutbyten), omfattande hiv- och hepatit-testning, metadonprogram och annan beroendevård, osv. Dessa inslag hade god effekt under hiv-epidemin på 1980-talet men har senare inte varit så omfattande. Första steget borde vara att utöka dem. Landstingets och Karolinska institutets baslinjestudie där de tyngsta narkomanerna söktes upp, bekräftade detta.

Den narkotikapolitiska utredning som Alliansen beslutade om har lugnat mig på dessa punkter. Den konstaterar att forskningsläget är oklart men att sprutbyten åtminstone inte kan skada. Om Stockholm genomför ett försök med sprutbyte, tillsammans med en rad andra åtgärder som förstärker beroendevården och smittskyddet, kan vi få ett bra svar på om och hur sprutbyten fungerar, just i Stockholm. Det borde ju de flesta kunna sluta upp bakom.

Det övergripande målet måste vara att minska missbruket och allt det lidande det för med sig. Den största dödsfaran för narkomanerna är missbruket i sig. Men de som kan få hjälp att bli fria från sitt missbruk ska inte behöva bära med sig en livslång, livsfarlig smitta. Därför måste vi göra allt för att stoppa smittspridningen. Med en helhetssyn på missbrukarnas situation kan vi göra båda sakerna - samtidigt. För att gå från Helén till att travestera Henrik av Navarra: minskad smittspridning är värt ett sprutbytesförsök - med mera!

Mer media: SvD Brännpunkt, Brännpunkt igen, Stockholmsnytt, ABC, Dagens Medicin.

Andra bloggare med åsikter om sprutbyten: Maria Abrahamsson (som gjort sin åsiktsresa), Maria Byström, Isobel Hadley-Kamptz, Seved Monke, Per Pettersson, Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg, Anna Starbrink

Obs! Detta inlägg, liksom alla andra här, skriver jag som privatperson och fritidspolitiker i Stockholm. Även om jag också arbetar för Folkpartiet i landstinget.

Intressant om , , , , , , , , , , ,

onsdag, februari 10, 2010

Ja till patienternas fria vårdval

Vårdval Stockholm har funnits i drygt två år och hunnit bli bespottat, nedsablat och hårt kritiserat många gånger om. Men ute i vårdens verklighet har resultaten visat sig och gång på gång motbevisat kritikerna.

Vi har fått fler husläkarmottagningar (drygt 30, totalt nu 191), fler husläkare (totalt 120 fler läkare i primärvården), nya närakuter för vård efter kontorstid (totalt 17 st). Över 100.000 fler har valt sin egen doktor eller vårdmottagning sedan 2007, sista året före Vårdval. Läkarbesöken har ökat med 20 procent, samtidigt som sjuksköterskebesöken ligger stabilt och faktiskt ökar något.

Läkarbesöken görs av nya patienter: det är inte fler besök per patient eller fler korta besök som ofta påstås.

Vårdval Stockholm innebär ökad jämlikhet. Det är inte bara tillgängligheten som har ökat, denna tillgänglighet har utnyttjats av människor som tidigare inte gick till doktorn så ofta, tillräckligt eller i tid. Den största ökningen av läkarbesök har skett i s.k. utsatta områden. Nu görs det - för första gången - lika många läkarbesök där som i rikare delar av länet. De nya husläkarmottagningarna finns också spridda över länet, många i s.k. utsatta områden eller områden där det tidigare inte fanns så mycket primärvård. På mottagningar i områden med lägre inkomster finns också större resurser per patient.

Nu presenterar de rödgröna slutligen sitt alternativ, men som min chef Birgitta Rydberg påpekar så är det inte så mycket nytt: att styra pengarna mer utifrån patienternas diagnoser och olika åtgärder är sådant som utreds, på Alliansens uppdrag. Alliansen har också beslutat om att nästa år införa nästa generation av Vårdval Stockholm - med ännu tydligare koppling till människornas vårdbehov.

Mindre politisk detaljreglering är vad Vårdval Stockholm har inneburit. Etableringsfriheten innebär att alla vårdgivare som uppfyller kraven får erbjuda invånarna vård. Valfriheten innebär att det är patienterna/invånarna själva som bestämmer vilken läkare och vårdmottagning de vill tillhöra. Det är inte bostadsområden och stadsdelar utan människors val och behov som avgör hur vården utformas och hur resurserna fördelas.

Bloggat: Gunilla Gustafsson

Intressant om , , , , , , , ,

Var med och förnya FP:s politik - och förändra Stockholm

I dag skriver SvD om Folkpartiets idéarbete på webben - där alla är välkomna med åsikter och förslag när vi utformar vårt program för valet och nästa mandatperiod. Som jag skrivit tidigare är detta både en bra möjlighet att vara med och påverka ett av de program som sannolikt kommer att styra hur Stockholm förändras de kommande åren, och ett sätt att utveckla demokratin och utnyttja den nya teknikens möjligheter.

Bloggar: Maria Byström, Anna Lundberg, Madeleine Sjöstedt, Seved Monke

Intressant om , , , , , , ,

måndag, februari 08, 2010

Afghanistan: Sverige är en del av världssamfundet

Två döda svenska soldater i Afghanistan är en tragisk förlust för Sverige och framför allt för de stupades anhöriga och vänner. Dödstalen i Afghanistan - nu fyra man för Sveriges del, många fler män och kvinnor för andra länders styrkor, och allra mest för de civila afghanerna - visar vilket osäkert och otryggt land det handlar om, även i den åtminstone tidigare relativt lugna norra delen där den svenska insatsstyrkan befinner sig. Och det visar också varför den svenska insatsen behövs.

Utan säkerhet går det inte att bedriva ett framgångsrikt biståndsarbete, utbilda poliser, bygga och hålla igång skolor och sjukhus, stötta afghanernas återuppbyggnad av sitt land med utbildning, välfärd och näringsliv.

Utan omvärldens närvaro i Afghanistan är risken nära nog total att landet faller tillbaka i inbördes strider, med talibanerna och olika krigsherrar som slåss om makt, inflytande och knarkhandel. Ett sådant Afghanistan skulle fortsätta att exportera oro, osäkerhet, terror och narkotika till grannländerna och definitivt inte vara ett trevligare hemland för de flesta afghaner.

Alliansregeringen och Folkpartiet tar tydlig ställning för att Sverige och världen försvaras i Afghanistan, och att vi måste ta vår del av världssamfundets ansvar. De rödgröna vacklar i den ansvarsfrågan. Hur långt Vänsterpartiets och Lars Ohlys internationella solidaritet och pålitlighet i försvarspolitiken sträcker sig är ännu en fråga att ställa inför regeringsalternativen i höst.

Givetvis ska de svenska soldaterna ha bästa möjliga resurser, med skyddsutrustning, helikoptertransporter och annat. Där har också Folkpartiet och Allan Widman tagit viktiga debatter.

Uppdaterat: Allan Widman skriver i AB och på Newsmill om varför Sverige ska stanna i Afghanistan.

Bloggar: Annika Beijbom, Maria Byström, Sebastian Hallén, Hallén igen, Runo Johansson, Nina Larsson, Seved Monke, Mathias Sundin, Erik Svansbo.

Intressant om , , , , , , , , , ,

Protektionism och kommunism

Det blir allt tydligare vad en rödgrön regering kommer att innebära. Inte för att det ges fler konkreta, finansierade och genomarbetade förslag på olika områden - utan för den bild som sätts av de kommentarer, utspel, gemensamma och ensamma uttalanden som kommer från de tre oppositionspartierna.

I dag lanseras - gemensamt - på bred front den arbetarprotektionism som vi känner igen från den röda vänstern, både fackföreningspartiet S och det f.d. kommunistpartiet V. Det trista är att även det potentiellt mer frihetliga MP i namn av det som går för rödgrön enighet, åsidosatt sin tidigare öppna inställning till att välkomna utländsk arbetskraft. (SvD Brännpunkt.)

De rödgröna går emot det lagförslag som Alliansregeringen lade fram efter den s.k. Lavaldomen. Mark Klamberg klargör vad förslaget de säger nej till går ut på: "att medlemsstaterna ska se till att de utstationerade arbetstagarna garanteras de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller i allmängiltiga kollektivavtal för arbete". Men det är inte nog för den rödgröna koalition som vill stänga svensk arbetsmarknad.

Samtidigt försvarar Tobias Billström regeringens reformer för arbetskraftsinvandring: Reformer som i liberala ögon kanske inte går tillräckligt långt och som behöver och ska utvecklas, men som är milsvitt ifrån något vänstersidan kunnat enas kring.

Vänsterpartiets deltagande i den kommande rödgröna regeringen är för övrigt något som är värt att påminna om (som görs i dagens AB). Det är ett parti som, trots sin avskaffade kommunistiska etikett, fortfarande står för planekonomi. Ett parti som S tidigare hållit på armslängds avstånd, som är ett rött skynke för många mittenväljare - och ett parti som självt tydligt inte är helt bekvämt med att aspirera på regeringstaburetterna vilket märks i ovilligheten att kompromissa och ge väljarna svar vad det rödgröna alternativet är i viktiga frågor.

En sådan både ovillig och kontroversiell samarbetspartner är knappast en dröm i någon konstellation.

Bloggar: Magnus Andersson, Carina Boberg, Maria Byström, Sebastian Hallén, Annie Johansson, Runo Johansson, Mark Klamberg, Seved Monke, Johnny Munkhammar, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Elisabeth Thand Ringqvist, Hanna Wagenius

Intressant om , , , , , , , , , , , , , ,

Världens viktigaste yrke

Många yrken kan nog göra anspråk på att vara världens viktigaste men ett tycker nog de flesta ändå är i särklass: lärarens. För att klara framtidens utmaningar, överföra kunskap och värderingar till nya generationer, stimulera unga begåvningar till nya stordåd för mänskligheten, är bra lärare helt nödvändiga. Och bra lärare behöver bra utbildning.

Grunden läggs under de första skolåren - och där behöver svensk skola satsa mer, med kunskap, arbetsro och omtanke, för att skolan och framför allt barnen ska slippa eventuella problem senare under skoltiden.

Lärarutbildningen är ett av de områden inom skolans värld där Folkpartiet, Alliansen och Jan Björklund levererat ordentligt. Och nu är det dags att återupprätta lågstadielärarna, som samtidigt ska få en ordentlig kunskapsbas i svenska och matematik. Det är högst välkommet.

Media: AB, DN, DN ledare, SvD.

Bloggar: Carina Boberg, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Runo Johansson, Anna Lundberg, Christer Sörliden.

Intressant om , , , , , , ,