onsdag, oktober 28, 2009

Äktenskapsfrågan avgörs i staterna

Äktenskapsfrågan i USA, som jag skrev om i går, rör på sig. Liksom i Kalifornien har nu motståndarna mot samkönade äktenskap i lilla Maine mobiliserat för en folkomröstning om att förbjuda lagen som gör det möjligt för två personer av samma kön att gifta sig. Folkomröstningskampanjen drar till sig bidragsgivare och volontärer utifrån (NY Times).

Och i Pennsylvania har mångårige senatorn men nybliven demokraten Arlen Specterbytt fot - för att bemöta kritiker i det demokratiska primärvalet och/eller av övertygelse. Nu förespråkar han ett avskaffande av den lag som hindrar erkännande av samkönade äktenskap på federal nivå. Bakgrunden är förstås, förutom att Specter inte längre tillhör republikanerna, att opinionen förändrats sedan lagen stiftades 1996 - och att frågan bör avgöras på delstatsnivå.

Det är just i staterna som frågan om samkönade äktenskap, och därmed en större fråga om medborgerliga rättigheter och jämlikhet enligt den amerikanska konstitutionen, kommer att avgöras.

Intressant om , , , , , , , , ,

tisdag, oktober 27, 2009

Inte dags för gayäktenskapens Roe v. Wade?

Svenska kyrkans ja till samkönade äktenskap var en seger för liberala krafter i Sveriges största samfund, och av symbolisk betydelse för oss andra, men det viktiga beslutet var förstås den lagändring som beslutades av riksdagen tidigare i år.

I USA görs som bekant politiska landvinningar lika gärna i domstolarna som i politiska församlingar. Efter att de kaliforniska väljarna i en av sina många beslutande folkomröstningar stoppade samkönade äktenskap i delstaten, har förbudet utmanats juridiskt som stridande mot den amerikanska konstitutionen. Och det verkar gå bättre än väntat, rapporterar NY Times.

Den juridiska vägen är kanske ändå inte den mest lovande vägen för just denna fråga i nuläget. Slutmålet, att få en majoritet av domarna i USA:s högsta domstol att underkänna förbud mot samkönade äktenskap, ligger nog långt borta. Den väg som kommer betyda mest för flest samkönade par är nog den som redan pågår när delstat efter delstat ger dem möjlighet att gifta sig. Något domstolsutslag med den betydelse som Roe v. Wade haft för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, är nog inte att vänta inom någon snar framtid.

Men en rättsprocess med all den uppmärksamhet som det innebär kan förstås ha stor opinionsmässig och symbolisk betydelse. Liksom i Sverige sker attitydförändringarna snabbt. Bland de flesta unga amerikaner är samkönade äktenskap inget konstigt. Och när även majoriteten amerikaner tycker så, kommer nog även de höga domarna att följa efter.

Intressant om , , , , , , , ,

måndag, oktober 26, 2009

Flexibel föräldaförsäkring för jämställdhet (Liberal Debatt)

Jämställdhet är en kärnfråga för liberaler (oavsett om vi kallar oss feminister eller inte). Jämställdhetspolitik är samtidigt knivigt eftersom så mycket handlar om attityder och privata val som inte är föremål för politiska beslut. Åtminstone inte om vi liberaler får bestämma.

Därför handlar jämställdhetspolitik så mycket om opinionsbildning och om att underlätta människors möjligheter att leva jämställt. Men när politiska beslut om t.ex. skattefinansierade ersättningar och försäkringar, påverkar jämställdheten - då måste liberala politiker ägna deras konstruktion en tanke.

Föräldraförsäkringen är det i dag tydligaste exemplet. Men att göra något åt den provocerar en del liberaler, vilket märks i debatten inför Folkpartiets landsmöte, i bl.a. tidningen NU, och senast i Liberal Debatt där redaktören Ida Thulin kritiserar dem som förespråkar en mer individanknuten föräldraförsäkring. (Uppdatering: Länk till artikeln i LD.) Förslaget, från bl.a. ett antal Kungsholmsliberaler, går ut på en tredelning, som de kallar "flexequality". I praktiken en utökning från två till fyra "pappamånader".

Jag och motionärerna har skickat in en replik till Liberal Debatt som påpekar hur föräldaförsäkringen i dag påverkar jämställdheten negativt: "Kvinnor tar ut den övervägande andelen föräldradagar. Kvinnor halkar efter i löneutvecklingen, på karriärstegen och förlorar i pensionsgrundande inkomst efter att ha varit hemma med barnen. Kvinnor förstår vid anställningsintervjuer och senare på arbetsplatsen att en graviditet med åtföljande föräldraledighet är ovälkommen. Män möter tvärtom svårigheter att ta ut sin andel av föräldradagarna – både hos arbetsgivare och ibland i familjen."

Och vi påpekar varför en reform är viktig och betydelsefull: "Historiskt har allt framgångsrikt jämställdhetsarbete i Sverige handlat om ekonomiska incitament som rör deltagandet på arbetsmarknaden. Det är när barnen kommer, som de ojämställda mönstren gör sig påminda, även i en del tidigare jämställda förhållanden. En reformering av föräldraförsäkringen är därför den utan konkurrens viktigaste åtgärden för att påverka jämställdheten i Sverige. Det är därför vi liberaler som har ett stort jämställdhetsengagemang lägger så stor vikt vid den."

Hela repliken kommer i nästa Liberal Debatt. Vi som skriver under är Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Samuel Danofsky, Martina Lind, Lars Lundqvist, Didar Samaletdin och Charlotta Schenholm. Uppdatering: Läs mer också hos Per och Martina.

Intressant om , , , , , ,

söndag, oktober 25, 2009

Västra City för människor istället för trafik

För att upprepa mig lite - angående Västra City, ett stadsbyggnadsprojekt i vardande som jag tycker är högintressant både i sig och för den väg det kan visa för framtidens Stockholm. Nedan insändare publicerad i veckans nummer av den trevliga lokaltidningen Vårt Kungsholmen (som för övrigt också frontar med en artikel om ett annat intressant om än mindre omfattande byggnadsprojekt som det kan finnas anledning att återkomma kring: förändringarna kring Tekniska nämndhuset-Klamparen-Trygg Hansa-huset).


Västra City kan ge plats för människor istället för trafik

Mellan Kungsholmen och Norrmalm/Vasastan finns ett sår i Stockholms stadsbild, där i dag enbart trafiken breder ut sig. Människor undviker helst också den lilla yta som vi kan röra oss på längs Torsgatan.

På 1980-talet räddade Folkpartiet Klara sjö från en ännu bredare trafikled. Att nu däcka över järnvägsspåren och Klarastrandsleden vore en välgärning för alla oss som vistas i Stockholm. En helt ny stadsdel med kvartersstad och gröna träd, och plats för tusentals nya innerstadsbor, gör bara projektet mer attraktivt.

Men Stockholms innerstad behöver inga höghus, stadens charm och attraktivitet på boende och besökare ligger i något helt annat. Höghus byggs nu i passande miljöer i nya Lindhagen på Kungsholmen och snart vid Norra Station och Värtan.

Det gamla Stockholm får sin karaktär av vattnet och en bebyggelse med ganska enhetlig höjd som följer den naturliga topografin. Det är en miljö där människor trivs, en stad att bygga vidare på – det bör gälla också "Västra City". Då kan vi läka såret i Stockholms hjärta.

Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)


Intressant om , , , ,

Regeringsfrågan regerar

För den som är intresserad, tjusas eller förfasas av det maktpolitiska spelet har det varit en spännande vecka där regeringsfrågan har regerat debatten, nästan ett år före valet. På ett sätt kan det ses som att Sverigedemokraterna har fått sätta agendan eftersom diskussionen så mycket har kretsat kring hur de ska hanteras av de övriga partierna - som oavsett valresultatet kommer att representera den absolut överväldigande merparten av svenskarna. Samtidigt har det parlamentariska utgångsläget nu klargjorts.

För vänstersidan, i Miljöpartiets tolkning, gäller tydligen att de alldeles oavsett om de rödgröna blir mindre än Alliansen har företräde till makten. Språkröret för bl.a. ett något underligt resonemang om att deras tyngdpunkt ju ligger mer mot mitten. Även om Alliansen blir störst så är det i de grönas ögon tydligen Folkpartiet, och kanske Centerpartiet, som bör visa ansvar genom att ta steget över blockgränsen. (Se bl.a. DN, SvD.)

En Alliansregering som fortfarande efter valet är större än de rödgröna partierna i riksdagen har alla möjligheter att sitta kvar, utan vare sig "aktivt" eller "passivt" stöd av Sverigedemokraterna. Alliansen skulle ha ett försteg i ett sådant läge även utifrån Maria Wetterstrands teoretiska argument om en eventuell kommande grundlagsändring där en regering som förlorar sin majoritet måste avgå (en diskussion som aktualiserats framför allt av Göran Perssons "vi regerar vidare" efter förra S-katastrofvalet 1998). Peter Wolodarski skriver som vanligt klokt i DN idag, klok är också min Kungsholmsliberale partivän Per Altenberg.

Miljöpartiet är, liksom mitt Folkparti, i grunden ett idéparti som inte har sitt ursprung i att representera någon särskild grupp i samhället. På sin kongress har man försökt hålla den fanan högt, och säger sig vilja föra en politik som gynnar småföretag. Tidigare har Miljöpartiet son bekant gjort gemensam sak med Alliansen om friare arbetskraftsinvandring, och motsatt sig återinförd förmögenhetsskatt.

Det är både bra och lovvärt men samtidigt låser sig de gröna nu allt fastare till sina röda tilltänkta regeringspartner i jakten på regeringstaburetterna, där de lär ha större svårigheter att få igenom sina klokaste förslag. Det är tråkigt för svenska liberaler och liberala idéer.

Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag, oktober 24, 2009

Namnlag och liberala principer i NU

I veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU skrev jag en krönika, om namnlagen och principer att försöka eftersträva som liberal. Jag klistrar in texten här nedan.

Äntligen fick Jan-Olov heta Madeleine. Regeringsrättens dom i september innebär att staten inte längre ska neka personer att ta ett förnamn som tillhör det staten anser vara det ”motsatta” könet.

Även om det specifika fallet känns främmande för många, kan vi nog enas om att namnet är oerhört viktigt för var och en. Vi kan glädjas med den person som slutligen, även i lagens ögon, får bära det namn som han/hon identifierar sig med sedan länge. Och vi kan ställa oss frågan varför Jan-Olov Madeleines namn överhuvudtaget behövde prövas juridiskt.

Orsaken är densamma som jag själv råkade ut för i somras: namnlagen, som hindrade oss från att heta vad vi ville när vi gifte oss. Båda makarna får nämligen inte ta varandras respektive efternamn som mellannamn. Motiveringen andades goddag yxskaft; ”man ska kunna se samhörigheten med varandra” svarade Skatteverket, som är ålagda att implementera namnlagen. Vår frustration var stor.

Småproblem? Kanske – men också helt onödiga.

Min liberalism är en pragmatisk ideologi. Människors frihet begränsas bara om den inskränker någon annans. Vilka namn vi har kan svårligen anses tillhöra den sistnämnda kategorin. (Att barn inte ska få namn som med fog kan antas ge lidande, och att vem som helst inte ska få ta andras släktnamn, bör förstås säkras.)

Som liberaler accepterar vi en rad inskränkningar i människors frihet, regler som vi gemensamt ställt upp för att få vår mänskliga samvaro att fungera. Ibland kan det verka som om inte mycket skiljer en liberal från någon med annan ideologisk färg – men för en liberal måste varje inskränkning av människors frihet vara ett nederlag, en nödvändig kompromiss för att uppnå den största möjliga samlade friheten och lyckan för alla människor.

En liberal måste alltid säga nej till alla regleringar av människors liv som inte är mycket väl motiverade.

Vårt moderna Sverige anses av många som liberalt och så är det i många avseenden. Men här finns som bekant också en tradition av att vilja lägga livet till rätta. Många anser sig veta bäst, bråkar om vilka som bäst representerar ”verklighetens folk”, och förstorar konflikten mellan sina olika ideal för att kunna leva på spegelbilden av ”de andra”.

När vi identifierar ett problem är det lätt att se det som en samhällsangelägenhet, och att snabbt se en praktisk lösning. Så borde vi göra! Förbjud, inför åldersgräns, straffskatt, monopol! Men eftersom det sannolikt finns minst lika många upplevda problem – och lika många olika lösningar på dem – som det finns medborgare i vårt land, så måste vi hålla vårt personliga storhetsvansinne tillbaka.

Människan ska förvisso vara alltings mått. Men varje människa kan inte vara allas mått. Gör gärna bruk av gamla hederliga begrepp som den gyllene regeln eller det kategoriska imperativet. Hur skulle det gå om detta blev allmän lag, om alla handlade på samma sätt och gjorde sina egna prioriteringar till allas?

Liberal demokrati betyder som bekant mer än majoritetsstyre. Folkmajoritetens fria bestämmanderätt måste inskränkas till skydd för minoriteter och enskilda. Det kan i vissa fall innebära ett behov av regleringar, men lika gärna att regler slopas (eller aldrig införs).

Sedan återstår förstås diskussionen vilka inskränkningar som behövs, och vilka som inte kan motiveras. Låt mig för egen del ta några, bland liberaler ofta debatterade, exempel.

Alkoholpolitiken är en inskränkning som ger många en betydligt större trygghet och ökad frihet. Den friheten gäller inte bara missbrukare utan även anhöriga, brottsoffer och i förlängningen alla medborgare.

Apoteksmonopolet, som är på väg att avskaffas, och spelmonopolet, som tyvärr verkar stå i orubbat bo, är däremot exempel på inskränkningar som inte är nog väl motiverade.

Lejonparten av namnlagen kan definitivt hänföras till sistnämnda kategori.

Rasmus Jonlund
Kulturpolitiker (FP), Stockholm, och f.d. NU-reporter


Intressant om , , , , , , ,

söndag, oktober 18, 2009

Europa, kvinnorna och pengarna

Spaniens reformtakt har gjort landet till liberalers sydeuropeiska hopp. De senaste årens vänsterregering har inte bara själv en jämn könsfördelning, utan har också genomfört flera liberala förändringar om jämlikhet och jämställdhet, med homoäktenskapen som ett viktigt exempel.

Men Zapatero, Almodóvar och gaylivet i Barcelona är inte hela bilden - det gamla konservativa katolska Spanien är i högsta grad levande vilket märktes i gårdagens massdemonstration mot friare aborter (som bl.a. Ekot rapporterat om).

Jämställdheten i Europa lämnar överhuvudtaget en hel del att önska, inte bara i Medelhavsländerna. Som DN beskrev i går är det inte minst föräldraskapet som skapar skillnader mellan män och kvinnor, också i ett oss så närbesläktat land som Storbritannien. För att inte nämna Tyskland. Familjepolitiken är nyckelfrågan.

De senaste åren har alltfler europeiska politiker dock insett reformbehovet - om inte annat av demografiska och ekonomiska skäl, när arbetskraften redan krymper och kvinnor väljer karriär före barn när de inte kan få båda delar. I Tyskland har kristdemokraterna redan signalerat en omsvängning och siktar på en mångdubbling av den minimala barnomsorgen. Liberala FDP kan som ny regeringspartner driva på ytterligare. Och i Frankrikes likaledes borgerliga regering talar jämställdhetsministern om att genom en reformerad föräldraförsäkring stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden (DN).

Jämställdhet, socialförsäkringar och aborter är framför allt liberal frågor om lika rättigheter och möjligheter - men också en ekonomisk fråga. Hela samhället vinner om alla medborgare får komma till sin rätt och fulla potential. Det argumentet borde gå hem i Europa, och på hemmaplan fortsätter vi sträva vidare. Kvotering till bolagsstyrelser hoppas jag vi slipper, men en ytterligare individanknuten föräldraförsäkring vore nästa logiska steg.

Intressant om , , , , , , , ,

lördag, oktober 17, 2009

Går det att vinna val på att bara säga nej?

Inte alla republikaner är som senator Olympia Snowe - redo att samarbeta med demokraterna för att uppnå resultat (som DN berättar om). Tvärtom verkar de flesta i GOP ("the Grand Old Party") numera göra skäl för partiepitetet "Party of No" eller som en republikan själv hellre i NY Times kallar det, "Party of Know".

Det handlar om en blandning av opportunism - eller som det sägs i artikeln att väljarna sällan bestraffar partier och politiker för att de inte gör, eller säger nej, till saker, av högervridningen av de få republikanska politiker (40 procent i båda kongressens kamrar) som återstår efter 2006 års val, och av en därtill kopplad motvilja och oginhet gentemot Obama och hans då triumferande partivänner.

Är det då verkligen en framgångsväg? I sjukvårdsfrågan, där Olympia Snowe åtminstone i senator Baucus finansutskott gjorde gemensam ska med demokraterna, efterfrågar en majoritet av amerikanerna reformer. Även om alla kanske inte gillar demokraternas olika förslag, ser de att republikanerna inte står för något alternativ - än att säga nej.

Ett parti utan egen agenda än motstånd kan bilda en framgångsrik opposition - men är det lika framgångsrikt när det gäller att få väljarna att anförtro den verkliga regeringsmakten?

Den frågan borde kanske också den svenska rödgröna oppositionen ställa sig, som har fått se sitt "ointagliga" försprång smälta samman ju tydligare väljarnas bild blivit av det otydliga alternativ de utgör. Med ett knappt år kvar till valet har Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand som bekant ännu inte mycket gemensamt att visa upp.

Intressant om , , , , , , , , , ,

Den homosexuella faran lever - i Litauen och amerikanska kongressen

EU-medlemmen Litauen har som bekant kritiserats för sitt lagförslag om att förbjuda information om homosexualitet till unga. Rädslan för att tala om att det är OK att vara gay finns dock på fler håll. I USA:s representanthus har ett stort antal republikanska kongressledamöter skrivit till Vita huset för att bli av med en tjänsteman som arbetar med säkerhet i skolor. Orsaken? Hans bakgrund som förespråkare av tolerans mot homosexualitet.

De republikanska kritikerna pekar på ett förord som Kevin Jennings skrivit till en bok om dialog kring sexualitet i skolorna, "Queering Elementary Education". NY Times som rapporterar om kraven på Jennings avsked citerar hans förord: “We must address antigay bigotry and we must do it as soon as students start going to school.”

Ja, visst är det förfärligt..?

Att Jennings ska vara väldigt kompetent för sina uppgifter är uppenbarligen inte det viktigaste för alla de 53 protesterande republikanerna. Obamaadministrationen må inte hittills ha vunnit otåliga gay-rättighetsförespråkares hjärtan helt och fullt, men bara genom att rakryggat stå på kompetensens och toleransens sida i form av Mr. Jennings visar de på skillnaden mot alternativet.

Intressant om , , , , , , , ,

torsdag, oktober 15, 2009

Västra City, samfundet S:t Erik och innerstadens utveckling

Planerna kring Västra City, den nya stadsdelen längs Klara sjö, fortsätter att vålla debatt. En instans som intresserar sig mycket för Stockholms stadsmiljö är Samfundet S:t Erik, som naturligt nog gör sin röst hörd även här. Samfundet ifrågasätter planerna i dess helhet, och pekar på en rad värden som förvisso är viktiga att tänka på.

Jag delar Samfundet S:t Eriks uppskattning av det historiska Stockholms värde, även om det inte leder mig till samma slutsatser. Deras grundläggande inställning till stadens utveckling vänder jag mig dock emot: "Samfundet S:t Erik anser att den bästa ekonomiska och ekologiska lösningen som dessutom bevarar Stockholms attraktionskraft är att satsa på ytterstaden. Nya attraktiva bostäder och arbetsplatser ska byggas i och intill nya stadskärnor med storstadspuls liknande innerstadens, med bevarad skärgårdskänsla i en stadsväv som hänger ihop bättre än dagens."

Det låter vackert men det är en vision som jag helt enkelt inte tror på. Stockholm är måhända Sveriges enda storstad, och centrum för en växande region i Mälardalen, men City och innerstaden kommer att förbli dess absoluta kärna. Och den kärnan måste få växa, även inåt. Till saken hör givetvis också att många människor vill bo inte bara i en klassisk stadsmiljö, vilka förstås finns och kan utvecklas vidare på många fler håll i regionen, utan just i innerstaden. Och det måste fler få möjlighet att göra.

Det är förståeligt att förnyelsen och förtätningen av Stockholm väcker känslor. Vår stad har i sig anor från medeltiden, och omgivningarna har varit attraktiva för människor och näringar betydligt längre. Alla dessa århundraden av människoliv har satt spår. Men, med risk för att låta klichéartad, en miljonstad med ambitioner att vara en världsstad kan inte vara ett museum.

Vi ska värna Stockholms identitet och utseende, med vattnet och den naturliga topografin, stenstadens kvartersstruktur och grönska i parker och på gator, med en del högre hus som sticker ut främst längs nord-syd-axeln och i utkanterna av innerstaden. Men samtidigt kan och måste staden växa och förtätas.

Järnvägsspåren och motorleden längs Klara sjö är inte heller någon omistlig del av Stockholms karaktär. Snarast är det ett sår i stadsbilden som det vore en välgärning att däcka över och bebygga, på rätt sätt.

Intressant om , , , , , , , ,

måndag, oktober 12, 2009

Inget nytt huvudbibliotek - men huvudsyftet är mer bibliotek åt stockholmarna

Som Madeleine Sjöstedt skriver på sin blogg så blir det ingen utbyggnad av vårt huvudbibliotek vid Odenplan/Sveavägen. Orsaken är kostnaderna, som redan innan projektet lämnat ritbordet rakat i höjden.

Det är förstås oerhört ledsamt att detta projekt nu går om intet - vi behöver ett större huvudbibliotek. Det är tråkigt för alla som lagt ner så oerhört mycket tid och engagemang på planering, diskussion, bidrag till arkitekttävlingen, osv. Samtidigt lär vissa jubla över att annexen inte rivs och att någon ny byggnad inte riskerar att nagga vyn över Asplunds bokpalats i kanten.

Naturligtvis är det också en prestigeförlust. Men prestige får inte stå i vägen för kloka beslut. Jag är fortfarande övertygad om att Asplundbiblioteket kan byggas ut på ett ansvarsfullt sätt, för ekonomin och stadsmiljön, men uppenbarligen var inte detta rätt tillfälle.

Nu får vi använda pengarna på smartaste sätt för att fortsätta vår framgångsrika förändring av biblioteken runt om i staden. Där kan betydligt mindre summor göra oerhört stor nytta, när ett bibliotek flyttas till ett bättre läge som i Högdalen eller Bredäng, ett populärt bibliotek byggs ut som Luma i Sjöstaden, ett älskat slitet bibliotek upprustas som på Kungsholmen, eller får en profil som passar en viktig målgrupp, som PunktMedis för och med ungdomar i biblioteket på Medborgarplatsen.

I media: Stockholmsnytt, SvD, DN

Intressant om , , , , , , , ,

söndag, oktober 11, 2009

Kulturpolitiskt samråd (FP): Liberalt om kultur & tillväxt, upphovsrätt & teknikens möjligheter?

Folkpartiet håller den liberala kulturfanan högt, i Stockholms stad och landsting, och även på riksnivå även om riksdagsgruppens främsta kulturpolitiker Cecilia Wikström blivit invald i Europaparlamentet. Förutom ett kulturpolitiskt program till landsmötet i Växjö i november, vankas nu ett kulturpolitiskt samråd där synpunkter är välkomna från många håll.

Kort kan väl sägas att ansatsen är mycket bra men att det kan krävas en del mer fundering bl.a. kring upphovsrätt och internet, som kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt skriver. Madeleine bjuder också in alla att komma med synpunkter i en wiki på hur Stadshusets samrådssvar bör se ut. Själv har jag skrivit ett samrådssvar för egen del, också som förslag för Kungsholms-Essinge-liberalerna. Jag betonar både behovet av tillväxtbegreppet i kulturpolitiken (både ekonomisk och kulturell - i betydelsen att fler kan nås av mer kultur), och att liberaler måste värna upphovsrätten - samtidigt som vi bejakar teknikens utveckling. Liberalism är framtids- och teknikoptimism!

Kultur kan kanske bli en valfråga, åtminstone om Leif Pagrotsky får som han säger sig vilja (Socialdemokraternas kulturpolitiska alternativ och skillnaderna gentemot regeringen verkar dock inte imponera alla).


Intressant om , , , , , , , ,

Mer löften om hbt-reformer - men hur länge räcker det?

Upprepade löften om den stora symbolfrågan "don't ask, don't tell" i militären - mycket mer verkar gayrättsförespråkarna inte ha fått ut av president Obama i helgens tal. Som NY Times skriver har en del gjorts - t.ex. arbetet för en utvidgad hate crimes-lagstiftning - men många är besvikna.

En av de andra stora symbolfrågorna just nu är förstås samkönade äktenskap, som införs i fler och fler stater och städer. Obama är med hänvisning till sin kristna tro inte själv en förespråkare och kommer inte att genomdriva en federal äktenskapsreform, men hans löfte är åtminstone att avskaffa delstaters möjlighet att vägra erkänna samkönade äktenskap ingångna i andra stater.

Det är två inte bara symboliskt utan i högsta grad substantiellt viktiga reformer. Det som hänt hittills är inte på långt när nog för att uppfylla högt ställda förväntningar. Gayrättsförespråkare och gaypersoner kan förstås ses som en lätt vunnen väljargrupp för demokraterna - men inte heller trogna kärnväljare kan man låta vänta hur länge som helst. Åtminstone inte om man vill dra nytta av deras engagemang.

Intressant om , , , , ,

lördag, oktober 10, 2009

Kungsholmen - lägst status, än se´n?

Kungsholmen är minst statusfylld av innerstadéns stadsdelar, meddelades i lokaltidningen förra veckan. Så kan det mycket väl vara, men lägre status behöver inte alls vara negativt för oss som bor här. Tvärtom kan det vara så att med lägre status och mindre förutfattade meningar om hur vi som bor i ett område är, följer större frihet att vara som vi är. Om detta skrev jag en insändare som publicerades i Vårt Kungsholmen i dag. (På samma sida kommenterade en sms:ande läsare det hela mer kortfattat: "Det börjar kännas otidsenligt och fantasilöst att sätta likhetstecken mellan 'status' och livskvalitet".)

Kungsholmen - en bra stadsdel att leva i

Att vi bor i den minst statusfyllda innerstadsdelen är nog något
de flesta Kungsholmsbor kan ta med fattning. Vår är en bra stadsdel att leva i,
oavsett om det är i en funkistvåa i ett gammalt arbetarhus, en paradvåning på
Norr Mälarstrand, ett radhus på Essingeöarna eller en toppmodern lägenhet i ett
av nybyggena i nordväst.

Många menar att Kungsholmen mindre än andra innerstadsdelar innebär ett ”paket”
av livsstil och värderingar. Frånvaro av förutfattade meningar är en identitet i sig.

Om Kungsholmens många värden kan de flesta enas: parkerna, strandpromenaderna
och caféerna; de många affärerna i alla kategorier för såväl den extravagante som den
kostnadsmedvetne; biblioteket som efter renoveringen är ett av stadens finaste;
kulturlivet med flera små fria scener; och några av Stockholms vackraste
byggnader med såväl Stadshuset som mer undangömda pärlor som Piperska muren med
sin trädgård.

Och fler vill bo på Kungsholmen, som ju är inne i en ny intensiv nybyggarperiod.
Förhoppningsvis kan gamla och nya Kungsholmsbor snart också ta sig till de andra
stadsdelarna med inte bara en utan två nya spårvägslinjer: Cityspårvägen till
Djurgården, och 4:an som kan bli en modern ringspårlinje genom stan. Sedan tar
vi oss smidigt hem till Kungsholmen blir – och välkomnar gärna fler besökare från
de mer statusfyllda stadsdelarna, hit där vi i ännu högre grad vara de vi är.

Rasmus Jonlund (FP)
Kungsholmsbo och liberal



Intressant om , , , , , ,

"Hate crimes" utvidgas i USA

Hets mot folkgrupp-lagstiftningen är inget som liberaler självklart stödjer, med motargument om yttrandefrihet och att allt hot och våld är kriminellt oavsett. Men om det finns en hetslagstiftning som gör bestraffar särskilt när det handlar om hets mot personer eller grupper beroende på deras identitet, så borde alla kunna enas om att den självklart ska skydda alla relevanta grupper.

Vår svenska hetslagstiftning omfattar sedan rätt länge hets p.g.a. sexuell läggning. Nu är det på väg även i USA - efter många tidigare försök kommer den sittande, osedvanligt starkt demokratiskt dominerade, kongressen sannolikt att rösta igenom "the Matthew Shepard and James Byrd Hate Crimes Prevention Act", uppkallad efter två mordoffer i Wyoming respektive Texas 1998.

I helgen talar president Obama också inför en medborgarrättsgrupp med gayrättigheter på agendan, han har uttryckt förnyat stöd för att göra något åt "don't ask, don't tell"-reglerna som hindrar gaypersoner att verka öppet i försvarsmakten, och han är på väg att utnämna sin första öppet homosexuelle ambassadör.

Intressant om , , , , , ,

torsdag, oktober 08, 2009

Väljarna föredrar Alliansen när alternativet blir tydligt

Först inhämtade Alliansen det rödgröna försprång som förståsigpåare utdömt som ointagligt. Och nu blir regeringens politik mer populär - även bland de rödgröna partiernas väljare - som DN rapporterar (även i SvD). Och de flesta som ser sig som gynnade pekar på de sänkta skatterna.

Varför har de inte upptäckt det förut, är frågan som ställs. Skattesänkningarna som gör det betydligt mer lönsamt att arbeta och ger alla som jobbar mer av sina pengar kvar i plånboken, har ju varit Alliansens tydliga linje från första dagen i Rosenbad - och tidigare än så.

Orsaken är förmodligen densamma som gör att Alliansen kommit ikapp i opinionen i allmänhet: Alternativet börjar bli tydligt. De som inte märkte eller uppskattade skattesänkningarna 2007-2009, ser allt tydligare vad de rödgröna förslagen om återställare och skattehöjningar skulle innebära. Och allt färre gillar vad de ser.

De spretande rödgröna budgetförslagen (analyserade bl.a. i DN, och lysande av Eric Erfors i Expressen) gör inte oroliga väljare lugnare. Är återinförd förmögenhetsskatt (dvs en straffskatt på utbildning och entrepenörskap som knappast drabbar fåtalet riktigt rika - vilket bara MP verkar inse), ifrågasättande av budgetdisciplinen (som V trots Ohlys löften till Sahlin åter ägnar sig åt), samt mindre kvar av lönen för de flesta, framgångsrecept för hållbar utveckling som gör att man får behålla jobbet eller har chans till ett nytt?

Intressant om , , , , , , , , , , , ,

onsdag, oktober 07, 2009

Samkönade äktenskap snart också i D.C?

I skuggan av ekonomisk kris, hälsovårdsreform och Afghanistan-krig fortsätter kampen på den amerikanska hemmaplanen för lika rättigheter för samkönade par. Nu finns ett långt framskridet förslag i Washington D.C. att tillåta samkönade äktenskap.

Den amerikanska huvudstaden skulle i så fall följa i spåren av delstaterna Connecticut, Iowa, Massachusetts and Vermont. New Hampshire och förhoppningsvis även Maryland är på gång, och i Kalifornien finns hopp om att folkomröstningen som stoppade de samkönade äktenskapen som staden San Fransisco infört, ska kunna få en andra prövning.

En folkomröstning är också vad en del motståndare till samkönade äktenskap nu eftersträvar i Washington D.C. men ett större hot kan vara den amerikanska kongressen, som har möjlighet att stoppa den lokala lagen. (Den amerikanska huvudstaden lever under ett slags federalt förmyndarskap.) Dock kan de stora frågorna på kongressens agenda just nu göra att motståndarna där inte lyckas mobilisera.

Samma stora frågor gör ju att inte heller Obama-administrationen ägnat gayfrågorna så stor uppmärksamhet som många önskar eller förväntade sig. Men den låga uppmärksamheten på federal nivå är kanske inte så tokig, så länge framsteg sker i delstaterna.

Allt arbete för medborgerliga rättigheter (civil rights) har stött på motstånd, som D.C:s egen kongressrepresentant säger är gayrättigheter inte något undantag. Det ska inte heller envetenheten och kampviljan vara - eller förhoppningsvis en slutlig framgång.

Intressant om , , , , , , ,

tisdag, oktober 06, 2009

Sanningen om skolan i Stockholm

Vårt liberala skolborgarråd Lotta Edholm bemöter i dag på SvD Brännpunkt Socialdemokraternas påståenden i fredags om försämrade skolresultat i Stockholms skolor. Sanningen är att fler niondeklassare blir behöriga till gymnasiet, fler har godkänt i alla ämnen, och att snittbetygen (meritvärdena) stigit sedan Edholm tog över utbildningsnämnden 2006. Skolorna har också fått mer pengar på tre år än vad S lyckades med på fyra år.

Därmed inte sagt att allt är bra. En hel del återstår att göra för en bättre skola för kunskap, med arbetsro och ömsesidig respekt, både i Stockholm och i den nationella skolpolitiken. Men det blir inte bättre med svartmålning. Istället får vi hoppas att Edholm och Björklund får chansen att fortsätta sitt arbete nästa mandatperiod också.

Läs också: Lotta Edholm

Intressant om , , , , , ,

måndag, oktober 05, 2009

Namnlagen - en onödig lag

I dag skriver jag på svd.se om en av Sveriges mer onödiga lagar: namnlagen. Som nygift har jag nyss själv erfarit dess inskränkningar i människors liv och frihet: vi hindrades att ta ett gemensamt mellannamn och efternamn, och från att ta varandras respektive efternamn som mellannamn. Och det finns värre exempel.

Som socialliberal ser jag pragmatiskt på olika inskränkningar som de facto minskar människors frihet: hindrar de att andras frihet inskränks ännu mer, eller finns andra välgrundade motiv? Jag är t.ex. en varm anhängare av vår svenska alkoholpolitik, som hjälper många missbrukare och deras anhöriga. Men onödiga lagar är förmynderi som är oacceptabelt för en liberal. Därför bör namnlagen avskaffas. Det finns säkert fler exempel, förslag är välkomna.

Uppdaterat: Om detta skriver också bl.a. Seved Monke, Gudrun Schyman, Gulan Avci, Jesper Svensson.

Intressant om , , ,

torsdag, oktober 01, 2009

Förtäta Stockholm - kommentarer till några aktuella projekt

Stockholm behöver bli tätare - genom att vi bygger smart, nytt och spännande, och samtidigt bevarar Stockholms övergripande karaktär. De högt belägna eller höga byggnader som sticker upp ger Stockholm med stenstaden och vattenspegeln en "skyline" som är mer världsunik än några skyskrapor någonsin kan åstadkomma.

Stockholm har en stor och levande innerstad som kan bli ännu större och mer levande. Fler bostäder i City, förtätning på malmarna och öarna, och en utvidgning av stenstaden (nordvästra Kungsholmen, Norra Station, Värtan och Liljeholmen) förstärker och utvecklar den goda staden. I den majoritet av stadens yta som finns utanför tullarna - där också de flesta av stadens invånare bor - finns samtidigt en hel del att göra för att förtäta, bygga mer stad, bygga bort barriärer och hantera grönområden och parker smartare, förbättra kommunikationer inte minst med tvärförbindelser...

Som Kungsholmsbo har jag ett särskilt intresse för den delen av innerstaden. Jag gläds över att vi blir många fler Kungsholmsbor i och med att den nya stadsdelen Lindhagen växer fram i nordväst. I mina egna kvarter har nybygget vid S:t Görans sjukhus redan inneburit en positiv förändring - stenstaden växer markant. Snart står nya Drottningholmsvägen med bostäder och storhotell färdig.

Vi har också anledning att ta ställning till några enskilda projekt i vår stadsdel - för inte heller "gamla" Kungsholmen är färdigt och oföränderligt.

Ett projekt är Basaren högst upp på Hantverkargatan. Ett lågt, slitet funkishus med affärslokaler ska rivas och ersättas med ett betydligt högre som kommer att ge krönet på Hantverkargatan en tydlig markering, jämte Kungsholmens gymnasium. Som lekman tycker jag arkitekturen ser spännande ut, modern med känsla av Bauhaus-tradition (även om den säkert av vissa kan anklagas för att vara för historiserande).

Möjligen blir den totala höjden på huset på backkrönet något för hög (vilket också var vad kulturnämnden ansåg i sitt uttalande över Stadsmuseets yttrande över planen), men jag tror att inriktningen kan ge något som både förnyar och passar väl in i stadsbilden samtidigt som vi får ett inte obetydligt tillskott av bostäder.

Ett annat projekt är stadsradhusen mellan Norr Mälarstrand och Rålambshovsleden, som har fått en markanvisning i exploateringsnämnden (vilket ABC rapporterade om förra hösten). Här är jag betydligt mer skeptisk - inte till att bygga mer blandat även i innerstaden, stadsradhus är ju en internationellt inte obekant företeelse i lågt byggda storstäder, som jag tror skulle kunna tillföra även Stockholm stora värden.

Min skepsis gäller placeringen, och då inte främst av hänsyn till de närmaste grannarna på Norr Mälarstrand, utan för att vi ska vara aktsamma med grönskan och parkerna i stan, särskilt när det ger ett så förhållandevis litet tillskott av bostäder. Den här grässlänten är en början på Rålambshovsparkens öppna yta på andra sidan Rålambshovsleden - som nog mår bra av lite grönska på bägge sidor. I närheten finns ju också andra stora pågående byggprojekt som dessutom ger betydligt större resultat. Som det ser ut nu säger jag nej till stadsradhusen.

Till kvarteret Plankan, ett annat aktuellt projekt, kommer vi genom ett kliv över Västerbron till Södermalm, där jag tar mig friheten att också ha synpunkter. I detta fall positiva. Det handlar om en enorm innergård i ett bostadshuskomplex från 1960-talet, där 120 bostäder varav en dryg tredjedel studentbostäder ska byggas i ett runt hus, upphöjt på pelare så att själva gårdsytan med grönska och rekreationsmöjligheter också kan utvecklas och vara lättillgänglig. Ett projekt som jag (och kulturnämnden i sitt uttalande) ställer mig positiv till.

Några exempel på intressanta aktuella byggprojekt - förutom de stora nya stadsdelar som växer fram.

Intressant om , , , , , , , , ,