Inte alla republikaner är som senator Olympia Snowe - redo att samarbeta med demokraterna för att uppnå resultat (som DN berättar om). Tvärtom verkar de flesta i GOP ("the Grand Old Party") numera göra skäl för partiepitetet "Party of No" eller som en republikan själv hellre i NY Times kallar det, "Party of Know".
Det handlar om en blandning av opportunism - eller som det sägs i artikeln att väljarna sällan bestraffar partier och politiker för att de inte gör, eller säger nej, till saker, av högervridningen av de få republikanska politiker (40 procent i båda kongressens kamrar) som återstår efter 2006 års val, och av en därtill kopplad motvilja och oginhet gentemot Obama och hans då triumferande partivänner.
Är det då verkligen en framgångsväg? I sjukvårdsfrågan, där Olympia Snowe åtminstone i senator Baucus finansutskott gjorde gemensam ska med demokraterna, efterfrågar en majoritet av amerikanerna reformer. Även om alla kanske inte gillar demokraternas olika förslag, ser de att republikanerna inte står för något alternativ - än att säga nej.
Ett parti utan egen agenda än motstånd kan bilda en framgångsrik opposition - men är det lika framgångsrikt när det gäller att få väljarna att anförtro den verkliga regeringsmakten?
Den frågan borde kanske också den svenska rödgröna oppositionen ställa sig, som har fått se sitt "ointagliga" försprång smälta samman ju tydligare väljarnas bild blivit av det otydliga alternativ de utgör. Med ett knappt år kvar till valet har Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand som bekant ännu inte mycket gemensamt att visa upp.
Intressant om politik, USA, amerikansk politik, sjukvårdsreform, Olympia Snowe, Obama, svensk politik, Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar