Namnlagen - en onödig lag

I dag skriver jag på svd.se om en av Sveriges mer onödiga lagar: namnlagen. Som nygift har jag nyss själv erfarit dess inskränkningar i människors liv och frihet: vi hindrades att ta ett gemensamt mellannamn och efternamn, och från att ta varandras respektive efternamn som mellannamn. Och det finns värre exempel.

Som socialliberal ser jag pragmatiskt på olika inskränkningar som de facto minskar människors frihet: hindrar de att andras frihet inskränks ännu mer, eller finns andra välgrundade motiv? Jag är t.ex. en varm anhängare av vår svenska alkoholpolitik, som hjälper många missbrukare och deras anhöriga. Men onödiga lagar är förmynderi som är oacceptabelt för en liberal. Därför bör namnlagen avskaffas. Det finns säkert fler exempel, förslag är välkomna.

Uppdaterat: Om detta skriver också bl.a. Seved Monke, Gudrun Schyman, Gulan Avci, Jesper Svensson.

Intressant om namnlagen, onödiga lagar, förmynderi, byråkrati

Fettskrock och rökskräck

Sedan 1980-talet har vi halverat intaget av smör och mindre mättat fett har räddat 5.000 av oss från döden i hjärtinfarkt. Och på bara fem år har antalet rökare minskat med 200.000. Positiva nyheter från gårdagens Rapport respektive dagens DN, inte sant?

Övervikt och fetma är sedan länge benämnda som våra nya stora folksjukdomar. Vällevnaden, stillasittandet, skräpmaten, ojämlikheten, alienationen: förklaringarna kan vara många, lika många som de olika dieter som saluförs, var och en som närmast allena saliggörande.

Att ingen av de populära dieterna är någon mirakelkur, åtminstone inte för hälsa och smärthet på sikt, verkar ju nu ha visats vetenskapligt: En några veckor gammal nyhet som sammanfattades med budskapet "rör på dig och ät mindre" sade helt enkelt att fettsnålt eller kolhydratsnålt inte spelar så stor roll, viktnedgången (inte särskilt dramatisk) kommer oavsett. Inte så konstigt när man i praktiken svälter kroppen genom att plocka bort någon av dess huvudbränslen.

Vi behöver som bekant både fett och kolhydrater, men för att leva hälsosamt på lång sikt bör det vara rätt fett och rätt kolhydrater (inte bantning men förvisso en slags diet). Medelhavsinspirationen med olivolja, bönor och annat fleromättat istället för det klassiska mättade fettet i kött och smör har länge varit en sådan hälsotrend, liksom fullkorn och osötat bröd istället för sirapslimpa och de förrädiska bantarflingorna (jag har länge förundrats över falskheten i marknadsföringen av Special K med över 20 procent socker). Det hindrar förstås inte en och annan blodig biff, béarnaiseportion eller Marabou mjölkchoklad (eller ännu hellre mint- eller apelsinkrokant...)

Balanserad kost - och ett liv i rörelse så att vi gör av med det vi stoppar i oss. En balans som ändå kan vara lättare att tala om än att leva efter.

Obalanserad blir också lätt dietdebatten. De som vill göra upp med "fettskräcken" går till angrepp mot de som förfäktar mer traditionella kostråd. Vissa vill bannlysa bröd, andra charkprodukter. Själv tycker jag att en uppdaterad tallriksmodell (lite mer olivolja, lite mer fullkorn, gärna ägg och avocado...) verkar vettig. Att äta sig mätt på mättat fett kan nog vara bra för midjan men hur ser det ut med fetthalterna i blodkärlen?

Så var det motionen... och rökstoppet! Se där otvivelaktiga hälsoråd som alla kan skriva under på, så kan vi undvika några hjärtinfarkter till. Och glöm för all del inte heller att vi lever bättre och längre än någonsin tidigare.



Intressant om bantning, diet, fett, kolhydrat, hjärtinfarkt

Oslo: midlertidig ur funktion

På Nasjonalgalleriet, liksom på Kulturhistoriska museet, lämnar man sina väskor och det man vill släppa bära på i förvaringsboxar - som på så många andra museer världen över. Men på de två museer vi besökte i Oslo i helgen var uppskattningsvis en fjärdedel eller en tredjedel av de rätt slitna boxarna ur funktion.

Det kändes lite som den norska huvudstaden i sin helhet, när vi kämpade oss fram på moddiga trottoarer, tog oss över mindre snövallar och sörjiga pölar i gathörnen, och försökte balansera mellan rejäla kliv för att komma framåt och att samtidigt placera fötterna försiktigt för att rädda oss undan eventuella dolda hala isfläckar, gatlock eller dylikt. Efter fredagens uppehåll följde lördagens förnyade snöfall. Någon snöröjning märkte vi överhuvudtaget inte av förrän på lördag kväll.

Tydligen är det en av Oslos längsta perioder av återkommande snöfall, man har helt enkelt ingen plats att lägga all snö som behöver forslas bort (dumpning av smutsig snö i Oslofjorden - som vi i Riddarfjärden - är tydligen otillåtet, vilket man ju kan sympatisera med av miljöskäl). Men ändå: en huvudstad på dessa nordliga breddgrader borde kunna få undan snövallar och modd på vältrafikerade gator - åtminstone på själva Karl Johans gate, shoppingstråket Bogstadveien och innerstadsgatorna däromkring.

Läge för svensk-stockholmskt högmod? Men högmod går som bekant före fall och är i detta fall inget för den minnesgode när det gäller vår egen stads snöröjningsdebacler några år tillbaka. Vi kan - om inget oförutsett inträffat under vårt besök - tacka några snöfattiga vintrar för vår generellt lyckliga belägenhet ur snökaossynpunkt.

Så, budskapet jag återvänder med från ett Oslo midlertidig med nedsatta funktioner p.g.a. oförutsedda snömängder är: Advarsel, Stockholm!

* * *

PS om Osloturism i februari 2009: Designhotellet, Grims Grenka, är sedan ett år ombyggda gamla Noble House, och har ännu inte alla rum öppna. I vissa stycken fallerar det tyvärr - än så länge i varje fall - i att design inte bara handlar om snygg yta, utan också om funktion. Den som inte räddar toapappersrullen från sin hållare riskerar t.ex. att ha en blöt, uppsvälld pappersmassa att hantera efter att ha använt den fräsiga, sköna men ej tillslutningsbara duschen. Särskilt dyrt var det dock inte för två femstjärniga nätter med elegant, välsmakande och innehållsligt perfekt balanserad frukost, tack vare First-kedjans förmånliga erbjudande.

Inte heller behöver det vara dyrt att shoppa i Oslo; med 70 procents rea blev det både några meter halsduk från Sonia Rykiel från fina varuhuset Steen & Strøm, och bälte, handskar, slips m.m. från "vårt eget" Tiger of Sweden.

Pingat på http://intressant.se/ Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, snöröjning, snö, Grims Grenka, Tiger, Sonia Rykiel

Överlevde Nykvarn

I lördagens vackra vintersol återvände jag med nöd och näppe helskinnad från ett kortbesök i Nykvarn. Jag drog en lättnadens suck när jag åter vandrade på Kungsholmens gator - fria från snö och is. I för övrigt mycket trivsamma och promenadvänliga Nykvarn häpnade jag över det som verkade vara en total brist på snöröjning och halkbekämpning. Nästan alla gator, gångvägar och trottoarer var täckta med knagglig, hal is eller ren blankis - ibland förrädiskt dold under ett lätt snö- eller frosttäcke, däremot oftast utan spår av sand eller grus.

Jag förmodar att Nykvarn har varit utsatt för betydligt mer snöfall den senaste tiden än Stockholm, och förmodar att omväxlande kyla och tö i kombination med trycket från bildäck och skor förvandlat denna snö till den is jag nu råkade ut för.

Men tänker jag i all enkelhet: går det inte att skotta? Sanda? Uppenbarligen, för på några av de mest trafikerade sträckorna var det antingen isfritt eller sandat.

Dålig snöröjning och knaggliga isgator - småsaker att svära surt över för vissa, men för andra en fara för liv och lem. Och steget mellan de två stadierna behöver inte vara så långt. Eventuellt insparade snöröjningskronor riskerar dessutom snabbt att förbrukas på ortopedakuten...

Pingat på intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Nykvarn, snöröjning, halka

Security - teatern i samhället

Vem är trygg och säker? Vad är vi beredda att offra för säkerhet? Hur står sig maktförhållanden när grunden skakar? I pjäsen Security på Dramaten/Elverket ställs frågor som är personliga men samtidigt omfattar hela samhället. Recensionerna har varit blandade men hyfsat positiva. Själv hade jag en mycket positiv teaterupplevelse på Elverket i söndags eftermiddag (synd att bänkarnar bara var drygt halvbesatta). Utöver de samhälleliga, feministiska och individualistiska frågeställningarna - med det lyxiga isolerade och isolerande bostadshuset och de larmande, osynliga folkmassorna nere på torget som symbol för något större - var behållningen framför allt Lena Endres skådespelarkonst och den rappa, vakna dialogen. Definitivt inte en av de pjäser där två timmar känns som en mindre evighet, tvärtom att rekommendera varmt.

Pingat på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om teater, Elverket, Dramaten, Lena Endre, Security

Vårkänslor varma vinterdagar

Jag tror verkligen att människan måste förändra sin livsstil och ta hjälp av ny teknik för att hejda klimatförändringar som kan föra med sig stora katastrofer. Men samtidigt kan jag inte förneka att jag inte personligen sörjer över en av de varmaste vintrarna någonsin. (Den varmaste i Stockholm sedan mätningarna startade 1756, enligt dagens DN.) Det är skönt att kunna gå, springa och flanera utomhus utan att pälsa på sig, och att slippa snöväder omväxlande med tö och frysgrader som skapar isgator.

Förvisso, en vit jul hade varit härlig. Men inte snötäcke fram till mars. (Eller som 1808, då Sveaborg inte kunde undsättas av svenska flottan förrän i maj p.g.a. isläget.) Nu efter flera soliga januari- och februaridagar (rentav med lite nederbördsfri, klar kyla) har de flesta väl också glömt den i stort sett solbefriade december...

Nåväl, denna glädje lär väl inte vara länge. Vädret torde fortsätta variera de närmaste åren också, innan vi får mer definitiva förändringar till följd av växthuseffekten. Och dem ska vi förhoppningsvis sätta stopp för.

Pingat på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om vinter, vår, klimatförändring, växthuseffekt

Framtid och självkänsla

Det finns inget bättre än framtiden - devisen på en folkpartiaffisch från 90-talet känns på något sätt självklar för liberaler. Om man ska formulera en stor, övergripande profil för Sveriges liberala parti så är det att vara den politiska kraft som tror på framtiden, som inte ryggar för de svåra utmaningarna men som har självförtroende i att formulera lösningar och svar på moderna människors frågor.

I går valde en stor grupp Stockholmsfolkpartister att tillbringa en solig vårlördags eftermiddag på ett seminarium med rubriken Framtidsdagen (tack för ett välgjort och inspirerande arrangemang!). Lokalen var prydd med ännu äldre stolta valaffischer och budskap, med bl.a. epitetet Framtidspartiet. Och för folkpartiet handlar de stora frågorna och svaren om framtiden i högsta grad om att återknyta till en stolt liberal tradition.

Det fordrar självförtroende - och självkänsla. Om inte vi tror på att vi har rätt, och att vi är rätt företrädare att föra fram det, vem ska då göra det? En höjdpunkt i går var Mia Törnblom - som hade kunnat tala betydligt längre än den timme som det högintressanta, välfyllda schemat medgav. Törnblom och hennes resonemang om självkänsla var inte obekant men jag har aldrig haft tillfälle att lyssna till henne - och efter denna timmes energiinjektion är det nog hög tid att liksom flera vänner och bekanta läsa hennes bok. Inte minst kändes hennes avslutningsord befriande: Ta till er det ni vill av det jag pratat om - strunta i resten.

Självhjälp och självkänsla är liksom framtiden ett eget och delat ansvar.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: folkpartiet, politik, framtiden, självkänsla, Mia Törnblom

Köp dig lycklig

Kan man shoppa sig lycklig? Och är det OK att bli glad av att handla vackra saker, eller rentav av att drömma om att handla?

Vårt samhälle är uppbyggt av konsumtion, vilket väl i grunden handlar om den allmänmänskliga strävan att göra livet bättre, skönare, trevligare. Inget ont i det. Det är i mina ögon helt OK att bli glad av en lyckad shoppingupplevelse, jag själv blev det så sent som i går (ljusa byxor, svartgråglänsande linnekavaj och blåvitrandig tunnstickad tröja liksom lampor både till egna hemmet och till svärmor satt fint en onsdag inför påskhelgen).

Däremot tror förstås inte jag heller att man i grunden kan shoppa sig lycklig. Som någon sagt - pengar gör ingen lycklig. Men att ha tillräckligt med pengar för att både betala mat och bostad och kanske också kunna unna sig vardagslyx och en fin semester, det undanröjer många anledningar till olycka eller ledsna funderingar.

Konsumtionssamhället har förstås en baksida, om det handlar om icke hållbar konsumtion (långa transporter, miljöfarlig tillverkning, socialt dåliga villkor och barnarbete i ursprungsländerna). Men även där innebär marknadsekonomin och frihandeln i sig lösningar. Medvetna konsumenter, bättre information och kampanjer har som bekant gett oss miljövänliga tvättmedel och hushållspapper. Barnarbete är förvisso ett problem men ve den affärskedja som avslöjas inte ha åtgärdat sådant hos sina underleverantörer. Och äggen och lammet på påskbordet kan tillföras ett mervärde - och en högre konsumtionsupplevelse - av att vara värpta av fritt sprättande höns eller uppväxta på grönbeten betydligt närmare än Nya Zeeland. (I förbigående så kommer många upplevda miljöproblem med långväga import förstås kunna undanröjas med framtida hållbara transporter.)

Konsumtionsdebatten har förts de senaste veckorna, från Nina Björks krönika över Bo Madestrands intervju med författaren Sissela Lindblom i DN Kultur, till Isobel Hadley-Kamptz uppgörelse i Expressen med kulturelitister som värderar belgiskt svart högre än New York-rosa. I morse kunde ni också höra Sissela Lindblom och Isobel Hadley-Kamptz i P1 Morgon.

Konsumtionsyran är ojämlik, tycks vara problemet i vissas ögon. De menar att de senaste årens reallöneökningar, som gjort det möjligt för fler med s.k. lyxkonsumtion (se t.ex. DN ekonomi i veckan), inte kommit alla till del. Inkomstklyftorna växer och därför blir det orättvist.

I mina ögon behöver det inte vara något stort problem, och inget som skulle bli bättre om folk hellre satt på caféer och läste poesi, som Madestrands ideal-60-talister. (Inte för att så många av oss 80-talister skulle känna igen oss i motsatsbildens champagnebarhängare med modeskribenter som ledstjärnor).

I en meritokratisk marknadsekonomi är inkomstklyftor något ofrånkomligt och rentav positivt. Inte heller är det egentligen ojämlikt med ett liberalt synsätt - så länge alla har samma möjligheter att nå dit. För den som inte har eller inte tidigare haft pengar, är det förmätet att förneka dem det måttet på framgång. Och kanske lycka, om de så vill.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: shopping, konsumtion, pengar, inkomstklyftor, jämlikhet

Det ljuva livet en regnig söndagsmorgon

Vad gör man med en söndagsmorgon i mars, med några plusgrader och ett strilande regn utanför fönstret?

Sitter vid sitt köksbord efter morgonpromenad (då var det mer duggande av små snökorn som smälte snabbt vid markkontakt) och långfrukost med tjock tidning, häller upp morgonens tredje kopp te ur isblå Steltontermosen, med gårdagens flaskskörd av festgåvor bakom den uppfällda bärbara. Elva flaskor vin av olika sort, en flaska olivolja och en svartvinbärssaft. Tillsammans med alla goda ostar, chokladbitar, mandelskorpor, en kruka gula vårblommor till balkongen samt en "Jamie Oliver Flavour Shaker" ett gott bevis på vännernas goda smak.

Att våren efter en härlig chockstart med tiogradig solvärme återgått till mer normalt marsuppförande gör i sammanhanget inte särskilt mycket. Det sedvanliga larmet om farligt vårdamm (City) som gör oss hjärtsjuka gör ju dessutom att man kan se något särskilt positivt i ett renande regn. En helhet av mer eller mindre ren livsnjutning.

Andra bloggar om: vår, vin, söndagsmorgon