Köp dig lycklig

Kan man shoppa sig lycklig? Och är det OK att bli glad av att handla vackra saker, eller rentav av att drömma om att handla?

Vårt samhälle är uppbyggt av konsumtion, vilket väl i grunden handlar om den allmänmänskliga strävan att göra livet bättre, skönare, trevligare. Inget ont i det. Det är i mina ögon helt OK att bli glad av en lyckad shoppingupplevelse, jag själv blev det så sent som i går (ljusa byxor, svartgråglänsande linnekavaj och blåvitrandig tunnstickad tröja liksom lampor både till egna hemmet och till svärmor satt fint en onsdag inför påskhelgen).

Däremot tror förstås inte jag heller att man i grunden kan shoppa sig lycklig. Som någon sagt - pengar gör ingen lycklig. Men att ha tillräckligt med pengar för att både betala mat och bostad och kanske också kunna unna sig vardagslyx och en fin semester, det undanröjer många anledningar till olycka eller ledsna funderingar.

Konsumtionssamhället har förstås en baksida, om det handlar om icke hållbar konsumtion (långa transporter, miljöfarlig tillverkning, socialt dåliga villkor och barnarbete i ursprungsländerna). Men även där innebär marknadsekonomin och frihandeln i sig lösningar. Medvetna konsumenter, bättre information och kampanjer har som bekant gett oss miljövänliga tvättmedel och hushållspapper. Barnarbete är förvisso ett problem men ve den affärskedja som avslöjas inte ha åtgärdat sådant hos sina underleverantörer. Och äggen och lammet på påskbordet kan tillföras ett mervärde - och en högre konsumtionsupplevelse - av att vara värpta av fritt sprättande höns eller uppväxta på grönbeten betydligt närmare än Nya Zeeland. (I förbigående så kommer många upplevda miljöproblem med långväga import förstås kunna undanröjas med framtida hållbara transporter.)

Konsumtionsdebatten har förts de senaste veckorna, från Nina Björks krönika över Bo Madestrands intervju med författaren Sissela Lindblom i DN Kultur, till Isobel Hadley-Kamptz uppgörelse i Expressen med kulturelitister som värderar belgiskt svart högre än New York-rosa. I morse kunde ni också höra Sissela Lindblom och Isobel Hadley-Kamptz i P1 Morgon.

Konsumtionsyran är ojämlik, tycks vara problemet i vissas ögon. De menar att de senaste årens reallöneökningar, som gjort det möjligt för fler med s.k. lyxkonsumtion (se t.ex. DN ekonomi i veckan), inte kommit alla till del. Inkomstklyftorna växer och därför blir det orättvist.

I mina ögon behöver det inte vara något stort problem, och inget som skulle bli bättre om folk hellre satt på caféer och läste poesi, som Madestrands ideal-60-talister. (Inte för att så många av oss 80-talister skulle känna igen oss i motsatsbildens champagnebarhängare med modeskribenter som ledstjärnor).

I en meritokratisk marknadsekonomi är inkomstklyftor något ofrånkomligt och rentav positivt. Inte heller är det egentligen ojämlikt med ett liberalt synsätt - så länge alla har samma möjligheter att nå dit. För den som inte har eller inte tidigare haft pengar, är det förmätet att förneka dem det måttet på framgång. Och kanske lycka, om de så vill.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: shopping, konsumtion, pengar, inkomstklyftor, jämlikhet