I lördagens vackra vintersol återvände jag med nöd och näppe helskinnad från ett kortbesök i Nykvarn. Jag drog en lättnadens suck när jag åter vandrade på Kungsholmens gator - fria från snö och is. I för övrigt mycket trivsamma och promenadvänliga Nykvarn häpnade jag över det som verkade vara en total brist på snöröjning och halkbekämpning. Nästan alla gator, gångvägar och trottoarer var täckta med knagglig, hal is eller ren blankis - ibland förrädiskt dold under ett lätt snö- eller frosttäcke, däremot oftast utan spår av sand eller grus.
Jag förmodar att Nykvarn har varit utsatt för betydligt mer snöfall den senaste tiden än Stockholm, och förmodar att omväxlande kyla och tö i kombination med trycket från bildäck och skor förvandlat denna snö till den is jag nu råkade ut för.
Men tänker jag i all enkelhet: går det inte att skotta? Sanda? Uppenbarligen, för på några av de mest trafikerade sträckorna var det antingen isfritt eller sandat.
Dålig snöröjning och knaggliga isgator - småsaker att svära surt över för vissa, men för andra en fara för liv och lem. Och steget mellan de två stadierna behöver inte vara så långt. Eventuellt insparade snöröjningskronor riskerar dessutom snabbt att förbrukas på ortopedakuten...
2 kommentarer:
Jag överlevde Nykvarn, eller lilla Chicago som det kallades i media på slutet av 60-talet. Det fanns inget för ungdomarna och knarket flödade.
Nykvarn är sig inte likt...och dock sig likt..en av Sveriges rikaste kommuner eller?
De bestämmande knallar väl inte omkring på byn, synd om gamlingarna som trots isen och snön måste ta sig till affären.
Det verkar ha gått vildare till på 60-talet då... nu finns i varje fall snabbtåg, Stockholm City knappt 30 minuter bort. Och Nykvarn är verkligen jättetrevligt. Om det är en av de rikaste kommunerna vet jag inte, nog mer av "typisk" svensk medelklassort dominerad av villabebyggelse.
Skicka en kommentar