En procent konst

Stockholm är en stad vars gator, torg och andra offentliga platser pryds av konstverk av såväl världsnamn som mindre kända konstnärer. En del är allmänt omtyckta eller rentav älskade, andra mer kontroversiella.

En huvudanledning till att vi har så mycket vacker konst i vårt offentliga stadsrum är den inte särskilt välkända enprocentregeln. Det är ett åliggande för alla stadens förvaltningar och bolag, fastslaget av stadsfullmäktige sedan många decennier tillbaka, att vid ny- och ombyggnader av lokaler, fastigheter, gatumark och andra offentliga miljöer avsätta en procent av projektsumman till konstnärlig utsmyckning.

Denna procent har på senare år bl.a. lett fram till de många konstverken i Hammarby Sjöstad liksom ett otal utsmyckningar av skolor, äldreboenden och annat. Inom kort kommer Stadsgårdskajen vid gamla tullhuset prydas av en skulptur, signerad Dan Wolgers, som kommer att låta tala om sig och lysa upp denna inte alltför gästvänliga miljö med sin storslagna potential mellan Söders höjders bergvägg och Saltsjön.

Tyvärr har inte alla projekt fungerat lika smidigt som Sjöstaden eller samarbetet med Stockholms Hamn kring renoveringen av gamla tullhuset. Gång på gång har man upplevt ett behov att slå fast vikten av enprocentregeln, och att den faktiskt inte är frivillig utan grundas på ett fullmäktigebeslut som gäller just alla stadens förvaltningar och bolag. Oftast har det blivit konst till slut, men ibland lite senkommet som garnityr på något redan färdigplanerat. Idealet är förstås att den konstnärliga kompetensen i staden ska kunna vara med från första början så att konsten kan bli en naturlig del av helheten - oavsett om det är ett nytt torg, nybyggda bostadskvarter, en omdanad park, en omvandlad gammalt industribyggnad eller något annat av alla de många projekt som staden genomför år efter år.

Fördelarna med att lägga en procent på konst är uppenbara: när staden växer och förnyas, utökas också vår gemensamma konstsamling. Konstverken stärker stadens varumärke och bilden av Stockholm som en öppen, kulturvänlig stad. Alla invånare och besökare kan ta del av den offentliga konsten på likvärdiga villkor, och tolka den utifrån sina perspektiv. För professionella konstnärer innebär det också en inte obetydlig möjlighet till arbete och inkomster.

I kulturnämnden och konstrådet, där jag har mina förtroendeuppdrag, har jag tillsammans med partivänner och andra förtroendevalda drivit frågan om att stärka enprocentregeln. För ett par år sedan aktualiserade jag och nuvarande kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt vikten av att påtala detta för andra förvaltningar och bolag, med hänvisning till fullmäktiges beslut.

Därför gläds vi nu över den nya organisationen Stockholm Konst, som under samma hatt som Liljevalchs konsthall och med samma drivande chef i Mårten Castenfors kommer att kunna driva utsmyckningsprojekten med såväl kraft som konstnärlig kompetens. Vi gläds också över att kulturförvaltningens verksamhetsplan nu mycket tydligt fastslår att enprocentregeln gäller, och att dialog nu pågår med de olika förvaltningarna och bolagen för att förbättra samarbetet. Exploateringskontoret, bostadsbolagen, hamnen och många fler är nyckelaktörer.

Kanske kan vi amatöristiskt konstglada liberaler ta åt oss någon liten del av äran...

Pingat på intressant.se Läs även andra bloggares åsikter om konst, Stockholm Konst, offentlig konst, enprocentregeln, Mårten Castenfors, Madeleine Sjöstedt, Dan Wolgers