Det blir allt tydligare vad en rödgrön regering kommer att innebära. Inte för att det ges fler konkreta, finansierade och genomarbetade förslag på olika områden - utan för den bild som sätts av de kommentarer, utspel, gemensamma och ensamma uttalanden som kommer från de tre oppositionspartierna.
I dag lanseras - gemensamt - på bred front den arbetarprotektionism som vi känner igen från den röda vänstern, både fackföreningspartiet S och det f.d. kommunistpartiet V. Det trista är att även det potentiellt mer frihetliga MP i namn av det som går för rödgrön enighet, åsidosatt sin tidigare öppna inställning till att välkomna utländsk arbetskraft. (SvD Brännpunkt.)
De rödgröna går emot det lagförslag som Alliansregeringen lade fram efter den s.k. Lavaldomen. Mark Klamberg klargör vad förslaget de säger nej till går ut på: "att medlemsstaterna ska se till att de utstationerade arbetstagarna garanteras de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller i allmängiltiga kollektivavtal för arbete". Men det är inte nog för den rödgröna koalition som vill stänga svensk arbetsmarknad.
Samtidigt försvarar Tobias Billström regeringens reformer för arbetskraftsinvandring: Reformer som i liberala ögon kanske inte går tillräckligt långt och som behöver och ska utvecklas, men som är milsvitt ifrån något vänstersidan kunnat enas kring.
Vänsterpartiets deltagande i den kommande rödgröna regeringen är för övrigt något som är värt att påminna om (som görs i dagens AB). Det är ett parti som, trots sin avskaffade kommunistiska etikett, fortfarande står för planekonomi. Ett parti som S tidigare hållit på armslängds avstånd, som är ett rött skynke för många mittenväljare - och ett parti som självt tydligt inte är helt bekvämt med att aspirera på regeringstaburetterna vilket märks i ovilligheten att kompromissa och ge väljarna svar vad det rödgröna alternativet är i viktiga frågor.
En sådan både ovillig och kontroversiell samarbetspartner är knappast en dröm i någon konstellation.
Bloggar: Magnus Andersson, Carina Boberg, Maria Byström, Sebastian Hallén, Annie Johansson, Runo Johansson, Mark Klamberg, Seved Monke, Johnny Munkhammar, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Elisabeth Thand Ringqvist, Hanna Wagenius
Intressant om politik, val 2010, rödgröna, oppositionen, Vänsterpartiet, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetskraftsinvandring, protektionism, kommunism, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Alliansen, regeringen, Tobias Billström
måndag, februari 08, 2010
Protektionism och kommunism
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Ekonomi o arbete,
Partipolitik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar