Partiledardebatten startade valåret - och risken är att både vi och än värre väljarna hinner tröttna på beskyllningarna och angreppen fram till valet. Om Per Altenberg har rätt och vi går mot en riktigt smutsig valrörelse kan det förvisso höja intresset för valrörelsen - men på vilket sätt? Är det kvällstidningslöpsedlar med det senaste personangreppet vi vill se? Knappast.
En valrörelse måste handla om både person och sak. Men personfrågan bör vara vilka företrädare vi tror är bäst på att representera oss och leda landet. I mina ögon har Alliansregeringen gjort ett bra jobb, genom att hantera en av de värsta ekonomiska kriserna någonsin och samtidigt leverera på nästan alla sina mål. Insatserna mot utanförskapet för arbete - utan vilka tiotusentals fler svenskar hade varit utan egen försörjning redan innan krisen kom - och Jan Björklunds efterlängtade reformer inom skolan förtjänar t.ex. högsta betyg.
Det positiva med valåret är att det nu är inrikespolitik som gäller över hela linjen. Det ger Alliansen chansen att visa vad man gjort, och vad man vill göra framöver - Seved Monke gör en snabb genomlysning av tre av de avgörande sakfrågorna.
Fyra år till är det minsta som krävs för att ge Sverige en rejäl chans för framtiden.
Diverse ur nyhetsflödet: DN ledare, DN/TT, SvD.
Intressant om politik, partiledardebatt, alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, negative campaigning, regeringsduglighet, utanförskap, krisen, arbetslösheten, skolan, skolpolitik, Jan Björklund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar