Tre årtionden efter sitt grundande och två efter inträdet i rikspolitiken är Sveriges gröna parti nära sitt definitiva genombrott. Siktet är inställt på regeringstaburetter i höst, och mer än förra helgens kongressande vänsterpartister är det denna helgens samlade miljöpartister som har de viktigaste korten i den nya giv som de rödgröna gemensamt hoppas få genomföra.
Den politik de gröna nu står för och vill genomföra i regeringsställning är kanske en bra bit ifrån det alternativa samhälle som partigrundaren Per Gahrton hoppades på i sin bok, som för trettio år sedan parafraserade den klassiska "Hvad vilja socialdemokraterna?". Än så länge är inte 2000-talets Sverige värst mycket närmare en grön utopi och även om det framtidsscenario av ett tänkt "grönt Sverige" som SvD målar upp i dag nog har sina lockande drag för många, reser det många frågetecken.
Få säger således nej till tunnelbana och höghastighetståg, men hur ska det betalas utan tillväxt och med mindre arbete? För även om Maria Wetterstrand talar om arbete och värjer sig mot bilden präglad av friår och medborgarlön, är det i den riktningen många av hennes partis (och även de tilltänkta V-vännernas) förslag pekar.
Många av de grönas förslag går även nu, några månader inför valet, stick i stäv mot den gemensamma agenda som de rödgröna samtidigt försöker sätta. Och det rödgröna koalitionsbygget är tydligen inte fastare än att det borde överges om man inte når fram till Rosenbad. Samarbetet handlar uppenbarligen mer om makt än idéer och en gemensam framtidsbild för Sverige - och det borde oroa presumtiva väljare.
Miljöpartiets dubbelspel, som DN kallar det i dag, verkar således gälla både mot väljarna och samarbetspartierna. För Sveriges liberala krafter kan det delvis inge hopp. Utrymme torde finnas framöver för samarbete i de många frågor, från friskolor över småföretagande till arbetskraftsinvandring, där mycket av den gröna politiken står närmare Alliansen och Folkpartiet. I många kommuner är miljöpartiet en stabil och långsiktig samarbetspartner. Frågan återkommer dock om det gäller riksplanet, oavsett kombination. Vad vill de gröna?
Media: DN, DN, DN, SvD, SvD, Studio Ett om "Miljöpartiet de borgerliga". Bloggar: Per Altenberg, Carina Boberg, Linnéa Darell, Rosie Rothstein
3 kommentarer:
Om MP fick vara envåldshärskare för en dag skulle den första åtgärden bli att ge sig på våra personliga utsläpp av koldioxid i atmosfären.
Läs en satir om hur de vill raglera pubarna i framtiden:
http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/darfor-gillar-inte-miljopartiet.html
För att inte nämna tiotusentals nya gröna jobb i tjänstesektorn:
http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/tusentals-nya-grona-jobb.html
Ett pragmatiskt socialliberalt parti med gröna värderingar är vi väl många som för 20 år sen kunde se som en kommande vinnare.
Miljöpartiet kan mycket väl bli det partiet. De har tagit en lång sväng med regleringar och vänsterprofil, men frågan är om jag inte i många symbolfrågor är mer empatiska, mer för personlig frihet än FP....
Hade den utvecklingen varit möjlig om Fp haft en profil likt Libdem i England eller Radiakale Venstre i Danmark (utan att de för den skull är så lika)...Problemet för mig är att jag i mkt av det liberala saknar ett ekologiskt perspektiv. Hos MP saknar jag trovärdigheten ideologiskt.. är de reglerare eller byggare? Sannolikt reglerare...
Kan bli, är väl ordet. Naturligtvis är för mig Folkpartiet det socialliberala alternativet - som också har en fullödig och trovärdig miljöpolitik, även om det inte har varit någon framskjuten profilfråga på många år.
http://www.folkpartiet.se/miljo
Skicka en kommentar