Jag vet inte om det känns rätt att säga att folkpartiet "backar" eller "byter fot" om vårdnadsbidraget, som en del nyhetsrapporter rubricerar dagens stora inrikespolitiska nyhet - och definitivt inte om att folkpartiet "lägger sig platt för moderaterna", som socialministern (s) formulerar det. Däremot kan man ana frustrationen bakom det socialdemokratiska utfallet, som känns ganska standardmässigt för en svensk valrörelse; är det inte borgerlig splittring så är det moderat dominans som utgör högerspöket. Och just i det här fallet vore ju splittringsanklagelsen iögonenfallande malplacerad även för regeringspartiets valstrateger.
Tvärtom är det inte omöjligt att ytterligare en potentiell borgerlig problemfråga desarmeras med ansvarsfullt kompromissande före valdagen. Om inte annat lovar folkpartiets eftergift om ett kommunalt, och inte nödvändigtvis statligt, vårdnadsbidrag gott inför en kommande borgerlig regeringsförklaring. Förutsättningen är givetvis att vårdnadsbidraget kan förenas med en liberal jämställdhetsprofil och kombineras med en satsning på förskolan, liksom en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen, som kristdemokraterna öppnat för.
Helt tokigt känns det inte heller med en möjlighet till kommunalt självstyre i denna fråga, ett politiskt avgörande för de lokala beslutsfattarna Nacka, Sollentuna eller Höör. Hänvisningen till att det statsfinansiella läget inte lär medge något statligt vårdnadsbidrag inom den närmaste tiden gör också att folkpartiets initiativ stärker den borgerliga trovärdigheten och regeringsfähigheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar