Om några goda liberaler hukat under angrepp från diverse vänsterdebattörer, regeringsföreträdare och en del missnöjda, besvikna folkpartister finns nu skäl att räta på ryggen. DN:s förre chefredaktör Hans Bergström skriver mycket klokt om det påstått oliberala i folkpartiets nya förslag sedan några år tillbaka; det är ingen skam att göra upp med "snällismen". Ett liberalt parti som tydligare tar ställning också för brottsoffer, som betonar arbetsro och kunskap i skolan, och som anser att svenska språket, arbete och vissa gemensamma mänskliga värderingar är grundläggande för en framgångsrik integration, sviker inte sina ideal. Tvärtom.
Folkpartiets politik vilar i mina ögon ännu tryggt på en liberal plattform, och handlar om mycket mer än det kravställande som ibland utmålas som huvudsaken. Men krav är inte illiberala. Utspel om obligatoriska gynundersökningar och automatiska utvisningar av brottslingar kunde vi förvisso kanske ha lite mindre av.
Kritik från besvikna folkpartister och liberala ledarsidor måste förstås tas på allvar, men när socialdemokratiska statsråd med sockersöt stämma beklagar förlusten av det folkparti de trodde sig veta var de hade, ska en god liberal inte huka utan stridslystet just räta på ryggen. Det är inte hos det långvariga regeringspartiet, eller bland vänstersinnade kulturskribenter, som vi finner liberalismens försvarare. På DN och andra liberala ledarsidor bör vi dock följa och föra en uppmärksam debatt om folkpartiets framtidsinriktning. Hans Bergströms kolumn rätar ut frågetecken efter DN:s huvudledares och Expressens PM Nilssons analyser den gångna veckan. Och i valrörelsens första opinionsmätningar (SvD Sifo, TV4 Demoskop) tar sig den organiserade svenska liberalismens parti upp på fastare mark, mot tvåsiffriga tal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar