Med Jens Orbacks utspel i dag kunde man tro att Framtidens Nyheter redan är här. Den socialdemokratiske integrationsministern visar att det inte bara är Reinfeldts nya moderater som förstått det fina i triangulering. Inte undra på att han var så skeptiskt inställd mot den egna regeringens (förvisso av företrädaren Sahlin tillsatta) integrationsutredning, och utredaren Kamali. Den senare har ju varit en skarp kritiker mot folkpartiets integrationspolitik, som vill fokusera på de ömsesidiga krav som det svenska samhället och de nya svenskarna har att ställa på varandra.
Orback försäkrar förstås att det inte finns någon likhet mellan den nymornade socialdemokratiska viljan att ställa krav på svenskstudier m.m. som motprestation till introduktionsbidrag, och folkpartiets politik, som (s) ägnat så mycken tid åt att kritisera. Det verkar han rätt ensam om; inte bara Lars Leijonborg utan bägge (s)tödpartierna (genom Kalle Larsson och Peter Eriksson) delger Ekot den analysen.
Sedan är frågan vad man väljer: en socialliberal politik, genomtänkt och genomarbetad under flera år av nya, välkomnade, antagna och kritiserade förslag, eller en socialdemokratisk omvändelse daterad tre veckor före valet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar