Socialdemokratiska statsministrar är vana att luta sig mot vänsterpartisterna i riksdagen när det har behövts, men har samtidigt alltid hållit dem på armslängds avstånd. Inte minst när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik, och Europasamarbetet. Medan Miljöpartiet har gjort sig salongs- och regeringsfähigt på område efter område håller sig den åtminstone muntligt avsvurne ex-kommunisten Lars Ohly och hans parti stadigt en yttre vänsterflank i svensk politik. Grumsande må man acceptera budgetordning, EU-medlemskap och betyg för att få sitta i en regering men ingen hemlighet görs av vad partiet egentligen vill.
I utrikespolitiken har man rentav fått lite som man vill - med det ensidiga utpekandet av USA och kravet att de amerikanska militärbaserna ska avvecklas var än de finns runt om i världen.
Detta är förstås högst problematiskt för de tilltänkta regeringspartnerna Mona Sahlin och Maria Wetterstrand - särskilt när man vill locka väljare i mitten och över blockgränsen. Peter Wolodarskis ledarkrönika från i går förtjänar att länkas igen, med nedanstående klargörande citat:
Lars Ohly är ledare för ett parti som vill sätta stopp för entreprenörskap inom vård, skola och omsorg, som på sin kongress beslutar att EU och Nato ska upplösas, som argumenterar för en betygsfri skola och som hävdar att det inte finns någon annan än arbetarrörelsen som i längden kan anförtros den politiska demokratins försvar.Och ett annat citat visar hur Mona Sahlin själv har satt fingret på den ömma punkten (från SvD i april 2007):
Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU, och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet. Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det där. Vilken trovärdighet ger det?Sedan dess har det som bekant blivit en vanlig syn med Lars Ohly bredvid Mona Sahlin, tillsammans i det rödgröna regeringsalternativet.
Per Altenberg bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, rödgröna, oppositionen, Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, utrikespolitik, säkerhetspolitik, EU, Europa, regeringsalternativ, trovärdighet
1 kommentar:
Du skriver:
"Lars Ohly är ledare för ett parti som vill sätta stopp för entreprenörskap inom vård, skola och omsorg, som på sin kongress beslutar att EU och Nato ska upplösas, som argumenterar för en betygsfri skola och som hävdar att det inte finns någon annan än arbetarrörelsen som i längden kan anförtros den politiska demokratins försvar.
Och ett annat citat visar hur Mona Sahlin själv har satt fingret på den ömma punkten (från SvD i april 2007):
Man kan inte skilja någon politisk fråga från den europeiska unionen. Vi är med i EU, och varje regering måste med hull och hår kunna gå in i samarbetet. Då är det förstås problem, för att uttrycka det milt, att samarbeta med partier som tycker att vi ska lämna det där. Vilken trovärdighet ger det?"
Det finns skillnader mellan V och MP, ganska stora sådana. En sådan gäller friskolan som nämns här i citatet. MP är positivt inställda till friskolor, att säga att V är negativt inställda vore en underdrift.
En annan skillnad gäller EU-utträdet. Men där ska man komma ihåg att MP faktiskt varit för ett utträde rätt länge och relativt nyligen tagit bort detta krav, det betyder dock inte att MP är positiva till EU, bara att ett direkt krav på utträde inte finns med.
Nu när vi kommit in på likhet så tycker jag vi håller oss här en stund. En likhet är den betygsfria skolan. MP kämpar för att få bort betygen från skolan och istället ha omdömen. Att få fram kunskapen, inte betygen.
En annan likhet är negativiteten till militär och vapen som halvt omnämns här. MPs inställning i frågan trodde jag var rätt klar för de flesta?
Helt enkelt så verkar det uppenbarligen fungera rätt bra med Wetterstrand, så varför inte med Ohly?
/MPist.
Skicka en kommentar