Folkpartiet - för framtiden!

Varför ska man egentligen rösta på Folkpartiet? Frågan är inte ovanlig för kampanjarbetare, i något parti. Som liberal känner jag mig stå på rätt säker mark när jag besvarar den. Det finns ett antal sakfrågor där jag anser att Folkpartiet visar sin styrka - utöver den rena ideologiska grunden, socialliberalismen.

Hans Åberg listar föredömligt ett antal sådana frågor, jag kan skriva under på dem alla. Låt mig lägga till några punkter:

Folkpartiet värnar kulturen. Vi är den tydliga rösten för en aktiv kulturpolitik, som ser värdet av ett rikt och fritt kulturliv, och inser att allt som är värdefullt inte är kommersiellt gångbart utan kan behöva stöd. Samtidigt uppmuntrar vi kulturellt entrepenörskap, att kulturen ska nå fler, och att kulturarbetare, konstnärer osv ska få lön för mödan. Gärna genom egna intäkter, t.ex. med ordentligt betalt när konstnärer ställer ut sina verk i offentliga sammanhang, eller med Stockholms stad och andra offentliga aktörer som beställare av konstnärliga verk i offentlig miljö, till gagn för alla. Och vi vill utveckla och stärka biblioteken - kulturens finmaskiga infrastruktur som betyder så mycket för möten mellan människor och med nya världar, genom böckernas och andra mediers försorg.

Folkpartiet unnar människor framgång. Vi ser inga problem när människor lyckas, med hårt arbete, lång utbildning, talang och goda idéer, och kanske en portion tur, skapar växande företag, nya innovationer eller gör karriär. Vi unnar dem deras framgång, och deras pengar. Problemet är när det inte går så bra för människor. Ingen ska falla mellan stolarna, det sociala skyddsnätet ska vara finmaskigt. Därför vill vi avskaffa värnskatten - och bygga ut vården och stödet för hemlösa. Därför säger vi nej till en ny förmögenhetsskatt - och vill ha generösa socialförsäkringar.

Folkpartiet slår vakt om en god miljö. Det är kanske inte vårt partis mest kända politikområde, men vi har en stark politik på miljöområdet, som fått beröm av miljöorganisationer. Det handlar inte bara om kärnkraft (som dock är klimatsmart, för att ersätta koldioxid med växande elbehov särskilt om vi ska börja köra mer elbilar...) utan om bevarad artmångfald, skyddade naturvärden, stopp för överfiske, klimat- och miljöbistånd, och ja, skepsis mot vargjakt.

Folkpartiet älskar Europa. Ja, det är en kärlekshistoria, som fått sina törnar och har sina surdegar - som tullmurarna mot fattiga länder, den monstruösa jordbrukspolitiken och en del integritetskänsliga förslag. Men med grunden i fredstanken, den positiva dragningskraften på de forna östländerna, avskaffande av dödsstraffet (tack vare folkpartisten Hadar Cars i Europaparlamentet), och förstås med de stora ekonomiska vinsterna av en gemensam marknad, och glädjen i att kunna resa obehindrat över nationsgränserna, är EU en framgångssaga. Nu ska den kompletteras med att Sverige inför euron. Och Folkpartiet fortsätter att gå i bräschen.

Folkpartiet älskar världen. Liberaler är internationalister. Vi bejakar varje form av internationellt samarbete mellan demokratiska stater, och mellan människor och inom civilsamhället. Vi säger ja till Nato, för vi vill att Sverige tar sitt ansvar för den gemensamma säkerheten som vi drar nytta av. Vi slåss för ett högt bistånd - som ska ge resultat, för demokrati och miljö, med tydlig uppföljning.

Tack vare dessa, och hundratals andra skäl, verkar det just nu gå åt rätt håll för Folkpartiet, samtidigt som Alliansen stärker sin majoritet, senast i Skop och United Minds i dag (AB 1, 2, DN, Expr). Med alla våra goda idéer och sakfrågor borde vi i framtiden förstås vara ännu större - vi har något att jobba för!

Olov Lindquist bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, liberalism, socialliberalism, Folkpartiet, EU, Nato, CAP, miljöpolitik, socialförsäkringar, förmögenhetsskatt, värnskatt, hemlösa, kultur, kulturpolitik, kulturstöd, bibliotek