Alliansen framåt, FP håller ställningarna i val med skolan i toppen

Låt oss börja med att se det ljusa - och det är mycket ljust att se. En borgerlig regering har regerat Sverige i fyra år, har gjort det väl trots finanskris, och har blivit omvald - med ett ökat folkligt stöd. Över 220.000 fler röster på Allianspartierna, enligt valnattsresultatet. En dryg procentenhet mer av ett större antal röster än 2006.

Moderaterna, som har haft det stora ansvaret och de ledande posterna inte minst under hanteringen av finanskrisen och arbetslösheten, går välförtjänt framåt. Men de tre mindre partierna har precis som Fredrik Reinfeldt konstaterade på valnatten gjort efter omständigheterna hyfsade resultat.

Folkpartiet, inte minst, håller ställningarna. Det är starkt gjort. Vi delar i stor utsträckning kärnväljargrupper med Moderaterna, men har inte tappat mer än några tiondelar - drygt tusen röster färre i hela landet jämfört med 2006. Förmodligen har vi liksom då genom att ta röster från Socialdemokraterna kunnat bidra till Alliansens ökade stöd. Vi gjorde en bra valrörelse, att döma av SVT:s Valu en stark spurt, och kan glädjas över att skolan enligt samma undersökning var den viktigaste frågan. Det är till stor del Folkpartiets och Jan Björklunds förtjänst.

Drygt 7 procent var förstås varken 2006 eller är i år något som svenska liberaler är nöjda med. Men vi håller ställningarna, i riksdagsvalet liksom t.ex. i landstingsvalet i Stockholms län. I Stockholms stad går vi rentav fram i kommunvalet - inte minst hemma på Kungsholmen. Mitt och alla andra Kungsholmsliberalers idoga kampanjarbete har förhoppningsvis burit någon frukt.

I landstinget och stadshuset regerar Alliansen vidare.

Över allt detta svävar dock det stora svarta molnet som vi alla befarade skulle driva in: Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Inte oväntat, men något vi helst inte velat tänka på möjligheten av. Ett populistiskt, ekonomiskt oansvarigt parti med mångmiljardhål i sitt "budgetalternativ" och en politik där man vill ge allt till alla - och betala med orealistiska planer och beräkningar på minskad invandring, ett parti med tydliga nazistiska rötter, kommer nu att ta säte i den svenska demokratins borg på Helgeandsholmen.

Kanske hade det gått så här illa ändå - men jag kan inte undgå att gräma mig över den helt ofattbara debatt som har tillåtit Sverigedemokraterna att stå i centrum, utan att behöva utstå någon som helst granskning. Utkorade som potentiella kungamakare har de på förhand förstorats i betydelse, och lyfts in i politikens finrum. Det är en taktik från inte minst Socialdemokraterna som straffade sig hårt.

Nu gäller nya tag. Kanske kan vi, som MP:s Peter Eriksson av alla påpekade, fortfarande få en egen Alliansmajoritet efter den slutliga sammanräkningen även om hoppet är svagt. Det vore förstås det allra bästa för Sverige, och kanske även för de gröna, som då kan fira sin valframgång utan att behöva våndas över valet att hoppa över det rödgröna samarbetets skaklar, in i en Alliansregering.

Annars måste ju ett Allians-grönt samarbete vara den första och mest logiska vägen framåt, i någon form. Att sluta sig samman flera partier för att stänga ute SD är en mycket farlig väg; det räcker med en stabil regering, sedan behöver vi en rejäl opposition.

Vi har en otäck, och otäckt spännande, politisk tid framför oss.

Media: AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, Expressen 1, 2, 3, SVT 1, 2. Bloggar: Annika Beijbom, Tobias Cuthbert, Christoffer Fagerberg, Marcus Grundén, Mattias Lönnqvist, Catrin Mattsson, Kristina Palmgren, Per Pettersson, Mikael Wendt, Hans Åberg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Stockholm, Stockholms stad, kommunval, landstingsval, Stockholms läns landsting, skola