Tills alla människor behandlas som individer, och så länge som halva världens befolkning behandlas annorlunda just för att de är kvinnor, behövs en kvinnodag. I våldsplågade och djupt ojämställda länder som Kongo-Kinshasa och Afghanistan är behoven förstås större och annorlunda än i jämställda Sverige. Men även här där vi har nått så långt behöver den strukturella underordning som råder uppmärksammas och bekämpas.
Vi bör också som Birgitta Ohlsson och Anders Borg skriver i Aftonbladet i dag, kämpa för jämställdhet på europeisk nivå. Och det kan vi göra med goda argument: om inte kvinnor får vara med på lika villkor har vi betydligt sämre chans att bli en så konkurrenskraftig spelare i världsekonomin som vi vill. Blir Europa tvärtom bättre på jämställdhet och lika möjligheter kan vi bli en bra förebild för övriga världen.
SvD rapporterar nedslående men inte förvånande att kvinnorna i Sverige röstar mer vänster än någonsin. Inte minst Folkpartiet har ett ansvar och en potential att få svenska kvinnor att välja Alliansen. Det är också ett liberalt historiskt arv från Broomés, Hesselgrens, Staaffs och Lagerlöfs tid att försvara.
Vi må inte ha en tredelad föräldraförsäkring än, men vi har en jämställdhetsbonus tack vare Folkpartiet. Och ett starkare Folkparti innebär en barriär mot ytterligare idéer som vårdnadsbidrag (en Alliansreform där jag gärna ser en återställare i egen Alliansregi...)
Vi har en RUT-reform som ger kvinnor som män bättre möjligheter till egna karriärer, som uppvärderar ett traditionellt kvinnligt yrke och gör det till just ett (vitt!) avlönat yrke, och möjliggör kvinnligt företagande.
Vi har en välfärdspolitik som välkomnar privata alternativ, som också öppnar för kvinnliga företagare, och om inte annat innebär fler arbetsgivare och bättre möjligheter för de många kvinnor som jobbar i offentlig sektor - en sektor som utsätts för konkurrens om idéer och medarbetare är grunden för fler karriärvägar i inflytande och lön.
Vi har ett internationellt engagemang för kvinnors rättigheter - som ju med Hillary Clintons så sanna ord från Pekingkonferensen inte är något annat än mänskliga rättigheter.
Och vi har Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Helene Odenjung, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt, Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Birgitta Rydberg... Otaliga duktiga liberala kvinnor som visar att det inte sitter i könet utan i huvudet om man kan utöva makt och driva opinion, som minister, kommunalråd, landstingsråd, Europaparlamenteriker, kommissionär...
Bloggar om liberalism och jämställdhet på kvinnodagen: Per Altenberg, som inte tycker vänstern lever upp till kvinnornas förtroende, Maria Byström, Malin Danielsson, Andreas Froby, Mark Klamberg, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden. Bloggar gör också bl.a. Kent Persson (Veckans bloggdebatt - i backspegel).
Intressant om politik, jämställdhet, kvinnodagen, 8 mars, Europa, EU, konkurrenskraft, RUT, hushållsnära tjänster, kvinnligt företagande, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, Birgitta Ohlsson, Anders Borg, Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Lotta Edholm, Nyamko Sabuni, Madeleine Sjöstedt, Birgitta Rydberg, Helene Odenjung
måndag, mars 08, 2010
torsdag, mars 04, 2010
Mänskligare socialförsäkring - sorgepeng ett värdigt tillägg
Alliansens reformer för sjukförsäkringen har ju som jag skrivit om tidigare medfört att många människor nu för första gången får en ärlig chans till rehabilitering och en väg tillbaka till arbetsmarknaden. Sedan borde det förstås finnas ännu tydligare koppling mellan sjukpenning, vård och rehabilitering. Det handlar vad belackarna än påstår om en strävan efter en mänskligare socialförsäkringar, en politik som inte förtidspensionerar bort tusentals personer om året.
I mina liberala tankar för socialförsäkringarna ingår sådant som sammanläggning av sjukkassa och sjukvård i framtida storregioner, tredelning av föräldraförsäkringen med en större andel tydligare kopplad till respektive förälder, obligatorisk förstatligad a-kassa, och höjda tak för att göra det möjligt och rimligt att vara föräldraledig, sjuk och arbetslös (de två sistnämnda tillstånden förhoppningsvis under så korta perioder som möjligt) även för personer med högre inkomster (och det är inga astronomiska löner som krävs för att slå i respektive tak i dag). Socialförsäkringarna ska fungera mer som försäkringar.
En talande devis är att den som är sjuk ska ha en rejäl sjukpenning. Den som inte är sjuk ska inte ha någon sjukpenning alls (däremot kanske hjälp och stöd till rätt plats på arbetsmarknaden om det är vad som behövs).
Det nya förslaget om "sorgepenning", en kort tillfällig föräldrapeng för föräldrar som mister ett omyndigt barn, kom snabbt efter domstolsutslaget som visar att dagens regelverk inte medger några undantag för dessa drabbade i dag. Det är ett bra och värdigt tillägg för en mänskligare socialförsäkring.
Media: DN, Ekot.
Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkring, föräldrapeng, föräldrapenning, föräldraförsäkring, sorgepeng, sorgepenning, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, a-kassa, regioner
I mina liberala tankar för socialförsäkringarna ingår sådant som sammanläggning av sjukkassa och sjukvård i framtida storregioner, tredelning av föräldraförsäkringen med en större andel tydligare kopplad till respektive förälder, obligatorisk förstatligad a-kassa, och höjda tak för att göra det möjligt och rimligt att vara föräldraledig, sjuk och arbetslös (de två sistnämnda tillstånden förhoppningsvis under så korta perioder som möjligt) även för personer med högre inkomster (och det är inga astronomiska löner som krävs för att slå i respektive tak i dag). Socialförsäkringarna ska fungera mer som försäkringar.
En talande devis är att den som är sjuk ska ha en rejäl sjukpenning. Den som inte är sjuk ska inte ha någon sjukpenning alls (däremot kanske hjälp och stöd till rätt plats på arbetsmarknaden om det är vad som behövs).
Det nya förslaget om "sorgepenning", en kort tillfällig föräldrapeng för föräldrar som mister ett omyndigt barn, kom snabbt efter domstolsutslaget som visar att dagens regelverk inte medger några undantag för dessa drabbade i dag. Det är ett bra och värdigt tillägg för en mänskligare socialförsäkring.
Media: DN, Ekot.
Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkring, föräldrapeng, föräldrapenning, föräldraförsäkring, sorgepeng, sorgepenning, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, a-kassa, regioner
ROT och RUT - en symbolfråga i mångas verklighet
Att de rödgröna ogillar skattesänkningar är ingen nyhet. Även om RUT-avdraget inte längre föraktfullt avfärdas som ett "pigavdrag" av ledande företrädare för oppositionen, så var väl knappast någon överraskad när beskedet slutligen kom att hushållsnära tjänster åter kommer att bli mycket dyrare efter en rödgrön valseger. ROT-delen av det som numera faktiskt är ett och samma husavdrag, för mer traditionellt "manliga" tjänster som renovering, om- och tillbyggnad, har funnit något mer nåd - men bara som tillfällig konjunkturåtgärd. Det är väl bra att Lars Ohly tydligt påminner väljarna om att såväl ROT som RUT ryker vid en valseger - men kom ihåg att detta inte bara är vänsterspöket som talar utan även traditionell S-politik.
"Manliga" jobb ska stödjas vid konjunktursvackor. Städa ska man göra själv. Och några ansträngningar för att försöka få en ny slags tjänstesektor att växa fram ska inte göras. Är det alltjämt till industrijobben hoppet enbart står?
Hur stora de positiva effekterna av husavdraget blivit och kommer att bli är förstås svårt att säga. Ur forskningssynpunkt hade det förstås varit optimalt att införa avdraget i en del av landet och studera skillnaden gentemot "kontrollgruppen" i övriga Sverige. Med vanligt enkelt förnuft framstår det dock som högst troligt att den tillväxt av nya jobb och företag i hushållstjänstesektorn som vi har sett efter att det permanenta husavdraget infördes, inte hade uppkommit utan denna lättade skattebörda.
Sannolikt lär också Alliansens utveckling, istället för de rödgrönas avveckling, med Centerns RIT för IT-tjänster och Folkpartiets pensionärs- och barnfamiljsreform, leda till ytterligare jobb och skatteintäkter.
Debatten lär fortgå. Intressant var att höra LO:s och Svenskt Näringslivs respektive chefsekonomer Lena Westerlund och Stefan Fölster i P1 Morgon i morse (webbradio). Som Fölster (och Andreas Bergh) påpekar handlar de hushållsnära tjänsterna om jobb som annars skulle utföras helt privat och obeskattat (men däremot potentiellt hindra mer avlönat jobb och därmed skatteintäkter), alternativt svart (utan vare sig skatteintäkter eller pensionspoäng), eller kanske inte alls. Och att tala om ett enhetligt skattesystem och att tjänsten främst utnyttjas av medel- och höginkomsttagare ter sig som en märklig tes från vänsterhåll snart 20 år efter den söndertrasade skattereformen, och jämfört med olika momsnivåer, maxtaxa på dagis osv.
Perspektiven på hushållsnära tjänster är många - pensionärernas, barnfamiljernas, de nyanställdas med första jobbet på svensk arbetsmarknad, de expanderande tjänsterföretagarnas... Och miljöns! En bonus som gäller hela tjänstesektorn är förstås att det är miljövänlig konsumtion, jämfört med utlandsresor eller varukonsumtion. Bara den orsaken borde väl få det förment allra grönaste partiet Miljöpartiet att bejubla en skatterabatt. Grön skatteväxling som ger jobb - känns tanken igen?
Just nu verkar det dominerande perspektivet vara det partipolitiska. Är det en vinnarfråga att säga ja eller nej till RUT och ROT? Som jag påpekat tidigare: det avgör nog inga val men kan bli strået som knäcker den socialdemokratiska kamelens rygg inte minst i Stockholmsregionen. Och det har potential som symbolfråga - om jobben och företagen, och människors tid och liv. En symbolfråga med högst påtaglig förankring i mångas verklighet.
Bloggar och kommentarer: mer Andreas Bergh, Jan Björklunds nyhetsbrev, Carina Boberg, Pia Gustafsson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Anna Lundberg, Lars-Axel Nordell, Kent Persson, Rosie Rothstein, Jesper Svensson.
Media: DN om RIT och ROT och jobberäkningar, SvD om stödet för RUT, Sanna Rayman på SvD:s ledarsida.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, miljö, grön skatteväxling, husavdrag, ROT-avdrag, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, Centern, Folkpartiet
"Manliga" jobb ska stödjas vid konjunktursvackor. Städa ska man göra själv. Och några ansträngningar för att försöka få en ny slags tjänstesektor att växa fram ska inte göras. Är det alltjämt till industrijobben hoppet enbart står?
Hur stora de positiva effekterna av husavdraget blivit och kommer att bli är förstås svårt att säga. Ur forskningssynpunkt hade det förstås varit optimalt att införa avdraget i en del av landet och studera skillnaden gentemot "kontrollgruppen" i övriga Sverige. Med vanligt enkelt förnuft framstår det dock som högst troligt att den tillväxt av nya jobb och företag i hushållstjänstesektorn som vi har sett efter att det permanenta husavdraget infördes, inte hade uppkommit utan denna lättade skattebörda.
Sannolikt lär också Alliansens utveckling, istället för de rödgrönas avveckling, med Centerns RIT för IT-tjänster och Folkpartiets pensionärs- och barnfamiljsreform, leda till ytterligare jobb och skatteintäkter.
Debatten lär fortgå. Intressant var att höra LO:s och Svenskt Näringslivs respektive chefsekonomer Lena Westerlund och Stefan Fölster i P1 Morgon i morse (webbradio). Som Fölster (och Andreas Bergh) påpekar handlar de hushållsnära tjänsterna om jobb som annars skulle utföras helt privat och obeskattat (men däremot potentiellt hindra mer avlönat jobb och därmed skatteintäkter), alternativt svart (utan vare sig skatteintäkter eller pensionspoäng), eller kanske inte alls. Och att tala om ett enhetligt skattesystem och att tjänsten främst utnyttjas av medel- och höginkomsttagare ter sig som en märklig tes från vänsterhåll snart 20 år efter den söndertrasade skattereformen, och jämfört med olika momsnivåer, maxtaxa på dagis osv.
Perspektiven på hushållsnära tjänster är många - pensionärernas, barnfamiljernas, de nyanställdas med första jobbet på svensk arbetsmarknad, de expanderande tjänsterföretagarnas... Och miljöns! En bonus som gäller hela tjänstesektorn är förstås att det är miljövänlig konsumtion, jämfört med utlandsresor eller varukonsumtion. Bara den orsaken borde väl få det förment allra grönaste partiet Miljöpartiet att bejubla en skatterabatt. Grön skatteväxling som ger jobb - känns tanken igen?
Just nu verkar det dominerande perspektivet vara det partipolitiska. Är det en vinnarfråga att säga ja eller nej till RUT och ROT? Som jag påpekat tidigare: det avgör nog inga val men kan bli strået som knäcker den socialdemokratiska kamelens rygg inte minst i Stockholmsregionen. Och det har potential som symbolfråga - om jobben och företagen, och människors tid och liv. En symbolfråga med högst påtaglig förankring i mångas verklighet.
Bloggar och kommentarer: mer Andreas Bergh, Jan Björklunds nyhetsbrev, Carina Boberg, Pia Gustafsson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Anna Lundberg, Lars-Axel Nordell, Kent Persson, Rosie Rothstein, Jesper Svensson.
Media: DN om RIT och ROT och jobberäkningar, SvD om stödet för RUT, Sanna Rayman på SvD:s ledarsida.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, miljö, grön skatteväxling, husavdrag, ROT-avdrag, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, Centern, Folkpartiet
onsdag, mars 03, 2010
RUT går hem hos de flesta
Samtidigt som RUT-avdraget definitivt blir en valfråga, i och med de rödgrönas fasthållande vid att hushållsnära tjänster ska bli dyrare och en spirande bransch knäckas, kommer besked som ger RUT-reformen ytterligare rättvisa.
Möjligheten att köpa professionell hjälp hemma med hjälp av RUT-avdraget används av personer i alla inkomstgrupper - en av fyra som köpte hushållsnära tjänster tjänade under 200.000 kronor om året. Det är en nästan lika stor andel som antalet höginkomsttagare med inkomster över en halv miljon kronor om året. De allra flesta kunder är helt vanliga medelinkomsttagare däremellan.
Även om detta inte säger något om hur mycket var och en har utnyttjat avdraget bevisar det att billigare hushållsnära tjänster har betydelse för många fler än de höginkomsttagare som i de rödgrönas alternativa Sverige ska betala det mesta. Och även om låginkomsttagarna förmodligen köper mindre av tjänsterna, så är avdraget sannolikt ännu mer betydelsefullt för dem.
De som använder sig av RUT-avdraget är dock fortfarande få - jämfört med dem som tycker att det är en bra reform. Två av tre svenskar är positiva till att behålla avdraget, enligt en färsk opinionsmätning. Även dem som inte har direkt personlig nytta ser alltså värdet i stort.
Alla som använder sig av RUT-avdraget är förstås inte för att det ska vara kvar. Jag ser egentligen inget problem med att diverse högt uppsatta socialdemokrater använder sig av Alliansregeringens reform samtidigt som man gör sitt bästa för att kritisera den. (Det har förvisso sina likheter med republikaner som angripit Obamas krispaket men inte tvekat att lobba för pengar till t.ex. vägar i sina hemdelstater, "Highway Hypocrites" som demokraterna kallar dem.) Det skattesystem som finns på plats ska förstås gälla alla.
Att Socialdemokraterna lyssnar mer på Lars Ohly än på dem som använder RUT-avdraget, fått jobb, startat eller expanderat sitt företag tack vare RUT-avdraget, eller alla dem som inte gör någotdera men ändå ser värdet för jämställdheten, arbetsmarknaden och samhällsekonomin - det blir deras egen förlust.
I media: Lena Mellin i Aftonbladet, DN, DN ledare, Expressen, SR Ekot, SvD ledare, SVT Rapport 1, 2, 3, 4
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Socialdemokraterna, Lars Ohly, Folkpartiet
Möjligheten att köpa professionell hjälp hemma med hjälp av RUT-avdraget används av personer i alla inkomstgrupper - en av fyra som köpte hushållsnära tjänster tjänade under 200.000 kronor om året. Det är en nästan lika stor andel som antalet höginkomsttagare med inkomster över en halv miljon kronor om året. De allra flesta kunder är helt vanliga medelinkomsttagare däremellan.
Även om detta inte säger något om hur mycket var och en har utnyttjat avdraget bevisar det att billigare hushållsnära tjänster har betydelse för många fler än de höginkomsttagare som i de rödgrönas alternativa Sverige ska betala det mesta. Och även om låginkomsttagarna förmodligen köper mindre av tjänsterna, så är avdraget sannolikt ännu mer betydelsefullt för dem.
De som använder sig av RUT-avdraget är dock fortfarande få - jämfört med dem som tycker att det är en bra reform. Två av tre svenskar är positiva till att behålla avdraget, enligt en färsk opinionsmätning. Även dem som inte har direkt personlig nytta ser alltså värdet i stort.
Alla som använder sig av RUT-avdraget är förstås inte för att det ska vara kvar. Jag ser egentligen inget problem med att diverse högt uppsatta socialdemokrater använder sig av Alliansregeringens reform samtidigt som man gör sitt bästa för att kritisera den. (Det har förvisso sina likheter med republikaner som angripit Obamas krispaket men inte tvekat att lobba för pengar till t.ex. vägar i sina hemdelstater, "Highway Hypocrites" som demokraterna kallar dem.) Det skattesystem som finns på plats ska förstås gälla alla.
Att Socialdemokraterna lyssnar mer på Lars Ohly än på dem som använder RUT-avdraget, fått jobb, startat eller expanderat sitt företag tack vare RUT-avdraget, eller alla dem som inte gör någotdera men ändå ser värdet för jämställdheten, arbetsmarknaden och samhällsekonomin - det blir deras egen förlust.
I media: Lena Mellin i Aftonbladet, DN, DN ledare, Expressen, SR Ekot, SvD ledare, SVT Rapport 1, 2, 3, 4
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Socialdemokraterna, Lars Ohly, Folkpartiet
tisdag, mars 02, 2010
Uppehållsstriden över, Ohly-Ulvskog-linjen vann om RUT?
Är det sista rödgröna ordet sagt? Nu lovar alla tre partiernas ledare att RUT-avdraget försvinner. Den socialistiska Ohly-Ulvskog-linjen vinner. För pensionärer, stressade storstadsbor, människor som satsat på att starta och expandera tjänsteföretag, och många tusentals som fått ett nytt - ofta ett första - jobb i dessa växande företag, är det ett dystert besked. Deras företag, idéer, tid, engagemang, arbetsmöjligheter är inget annat än en motvillig konjunkturåtgärd för de rödgröna.
Inte desto mindre är det välkommet om skuggboxningen nu kan upphöra. En röst på Alliansen, varför inte Folkpartiet, är det enda trygga, när RUT-avdraget får väljarnas vågskål att tippa över.
Bloggat: Per Altenberg, Maria Byström, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Christer Sörliden, Shane Whaley. I media: TT hos DN, SvD, AB, GP.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, Folkpartiet
Inte desto mindre är det välkommet om skuggboxningen nu kan upphöra. En röst på Alliansen, varför inte Folkpartiet, är det enda trygga, när RUT-avdraget får väljarnas vågskål att tippa över.
Bloggat: Per Altenberg, Maria Byström, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Christer Sörliden, Shane Whaley. I media: TT hos DN, SvD, AB, GP.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, Folkpartiet
Kaffe eller te i Washington
I don't drink coffee, I'll take tea, my dear. Sting-texten kommer lätt till sinnes när man ser den senaste tidens utveckling av två amerikanska folkrörelser för politisk förändring men här handlar det inte om någon engelsman i New York - utan om amerikaner som känner sig främmande i Washington. Det gemensamma för den omtalade Tea Party-rörelsen och den nyare, men snabbt växande Coffee Party-motsvarigheten, är en kritik mot hur Washington fungerar. Båda handlar om en reaktion från det civila samhället, men medan teaktivismen grundar sig i en djup amerikansk tradition av att vara emot det mesta vad federal regering heter, vill kaffepartiet rädda regeringen.
Förenklat tror den ena gruppen som Reagan att regeringen inte är lösningen, utan problemet. Medan den andra menar att löser amerikaneran sin regerings och federala stats problem så har de en mycket större chans att lösa USA:s problem.
The Boston Tea Party, då amerikanska oppositionella (om än ej självständighetsivrare) vräkte den tullbelagda telasten i Bostons hamn i en protest mot den brittiska kungamakten och parlamentet, är en av de mest suggestiva händelserna i början av den kedja som slutade med USA:s självständighet. Och motsättningen mellan federalister och antifederalister är i princip lika gammal - den går tillbaka till självständighetsförklaringens och senare konstitutionens debattörer och stiftare, till Jefferson och Adams, Hamilton och Madison.
Tanken att en stark federal nivå är nödvändig för att lösa problem har förstås i mina ögon - och förmodligen i kaffepartisternas - nog snarast blivit mer berättigad sedan dess. Ekonomi, miljö, infrastruktur, skydd mot terror och naturkatastrofer, postgång, vapenlagar och sjukvårdsreformer: listan kan göras lång över vad som borde behöva tacklas bättre. Men som i dag ofta hamnar i skymundan av de partipolitiska striderna som gett såväl kongressen som Washington DC som begrepp ett dåligt namn.
Hälsovårdsreformens storslaget småaktiga strider är förstås ett exempel, liksom hur enskilda senatorer har hindrat mängder av federala utnämningar och hämmat statsorganens funktion, för att pressa igenom egna köttben för egna favoritområden eller hemstaten. "Politics", det politiska spelet, har blivit viktigare än "policy".
President Obama skulle förstås kunna ses som en av de främsta företrädarna för huvudtanken bakom The Coffee Party, med dess slogan "Wake up and Stand up" och uttalandet att den federala regeringen är "not the enemy of the people, but the expression of our collective will, and that we must participate in the democratic process in order to address the challenges we face as Americans". Obama ville till Vita huset för att göra slut på partipolitiseringen men har inte nått fram trots ihärdiga försök, och på grund av såväl republikanskt motstånd som demokratisk segeryra efter valet 2008 och säkerligen en del egna tillkortakommanden.
Vi får hoppas att det kan bli bättre framöver. Kanske tack vare det civilsamhällets engagemang som var grundläggande i Obamas egen kampanj, och som nu manifesteras från höger, vänster och mitten, från te- och kaffedrickare.
Mer: NY Times, Coffee Party på webben och på Facebook.
Intressant om politik, USA, Tea Party, Coffee Party, civilsamhället, amerikansk politik, Obama, Washington
Förenklat tror den ena gruppen som Reagan att regeringen inte är lösningen, utan problemet. Medan den andra menar att löser amerikaneran sin regerings och federala stats problem så har de en mycket större chans att lösa USA:s problem.
The Boston Tea Party, då amerikanska oppositionella (om än ej självständighetsivrare) vräkte den tullbelagda telasten i Bostons hamn i en protest mot den brittiska kungamakten och parlamentet, är en av de mest suggestiva händelserna i början av den kedja som slutade med USA:s självständighet. Och motsättningen mellan federalister och antifederalister är i princip lika gammal - den går tillbaka till självständighetsförklaringens och senare konstitutionens debattörer och stiftare, till Jefferson och Adams, Hamilton och Madison.
Tanken att en stark federal nivå är nödvändig för att lösa problem har förstås i mina ögon - och förmodligen i kaffepartisternas - nog snarast blivit mer berättigad sedan dess. Ekonomi, miljö, infrastruktur, skydd mot terror och naturkatastrofer, postgång, vapenlagar och sjukvårdsreformer: listan kan göras lång över vad som borde behöva tacklas bättre. Men som i dag ofta hamnar i skymundan av de partipolitiska striderna som gett såväl kongressen som Washington DC som begrepp ett dåligt namn.
Hälsovårdsreformens storslaget småaktiga strider är förstås ett exempel, liksom hur enskilda senatorer har hindrat mängder av federala utnämningar och hämmat statsorganens funktion, för att pressa igenom egna köttben för egna favoritområden eller hemstaten. "Politics", det politiska spelet, har blivit viktigare än "policy".
President Obama skulle förstås kunna ses som en av de främsta företrädarna för huvudtanken bakom The Coffee Party, med dess slogan "Wake up and Stand up" och uttalandet att den federala regeringen är "not the enemy of the people, but the expression of our collective will, and that we must participate in the democratic process in order to address the challenges we face as Americans". Obama ville till Vita huset för att göra slut på partipolitiseringen men har inte nått fram trots ihärdiga försök, och på grund av såväl republikanskt motstånd som demokratisk segeryra efter valet 2008 och säkerligen en del egna tillkortakommanden.
Vi får hoppas att det kan bli bättre framöver. Kanske tack vare det civilsamhällets engagemang som var grundläggande i Obamas egen kampanj, och som nu manifesteras från höger, vänster och mitten, från te- och kaffedrickare.
Mer: NY Times, Coffee Party på webben och på Facebook.
Intressant om politik, USA, Tea Party, Coffee Party, civilsamhället, amerikansk politik, Obama, Washington
RUT-avdraget i väljarnas vågskål
De hushållsnära tjänsterna biter sig fast: I människors vardagsliv (som blivit enklare och bättre med professionell hjälp hemma, eller med chansen till ett riktigt jobb med lön och pensionspoäng, eller med möjligheten att starta och driva växande tjänsteföretag). Och i den politiska debatten. Det är en mycket positiv utveckling. Debatten om RUT är upplysande på många sätt, både i själva sakfrågan, och i den vidare diskussionen om värderingen av jobb, karriärvägar, företagande och tjänstesektorn i stort.
RUT-avdraget i sig avgör kanske ingen väljares val. Men tillsammans med mycket annat och som exemplet på en attityd - och för närvarande en opålitlig rödgrön otydlighet - kan det få vågskålen att tippa över. Inte minst i storstäderna. Särskilt de som bryr sig om kvinnors och mäns lika möjligheter på arbetsmarknaden och lika rätt att välja karriär och familj framför hushållssysslor bör fundera.
Därför är det inte konstigt att de rödgröna under en uppehållsstrid försöker ompröva sin hållning och ena styrkorna bakom en ny; S håller Mona Sahlin borta ur debatten, obefläckad av den hittillsvarande mer dogmatiska nej-linjen; inte konstigt att Moderaterna laddar för en hård kampanj eller att Centern driver RUT som en av sina viktigaste frågor i strävan att förtydliga sin roll; inte konstigt att Folkpartiets Jan Björklund levererar sina sedvanliga tydliga oneliners om att sätta in respektive tvätta ett fönster.
Återigen är det oppositionen som är svaret skyldig: Vad innebär en röst på er? Behovsprövning? Tidsbegränsning? Eller vinner Ohlys avskaffa direkt-linje? Alliansens svar är tydligt: vi bevarar RUT. Och ser, te.x. med Folkpartiets förslag för äldre och barnfamiljer, hur man kan utveckla det.
Medialt rapporterat och kommenterat sedan sist: Lena Mellin i Aftonbladet, DN:s och SvD:s ledare, Expressen om Agenda-debatten i söndags. Bloggat sedan sist: Carina Boberg, Gabrielle Peteri.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT-avdrag, RUT, oppositionen, rödgröna, Alliansen, regeringen, Mona Sahlin, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centern, Folkpartiet
RUT-avdraget i sig avgör kanske ingen väljares val. Men tillsammans med mycket annat och som exemplet på en attityd - och för närvarande en opålitlig rödgrön otydlighet - kan det få vågskålen att tippa över. Inte minst i storstäderna. Särskilt de som bryr sig om kvinnors och mäns lika möjligheter på arbetsmarknaden och lika rätt att välja karriär och familj framför hushållssysslor bör fundera.
Därför är det inte konstigt att de rödgröna under en uppehållsstrid försöker ompröva sin hållning och ena styrkorna bakom en ny; S håller Mona Sahlin borta ur debatten, obefläckad av den hittillsvarande mer dogmatiska nej-linjen; inte konstigt att Moderaterna laddar för en hård kampanj eller att Centern driver RUT som en av sina viktigaste frågor i strävan att förtydliga sin roll; inte konstigt att Folkpartiets Jan Björklund levererar sina sedvanliga tydliga oneliners om att sätta in respektive tvätta ett fönster.
Återigen är det oppositionen som är svaret skyldig: Vad innebär en röst på er? Behovsprövning? Tidsbegränsning? Eller vinner Ohlys avskaffa direkt-linje? Alliansens svar är tydligt: vi bevarar RUT. Och ser, te.x. med Folkpartiets förslag för äldre och barnfamiljer, hur man kan utveckla det.
Medialt rapporterat och kommenterat sedan sist: Lena Mellin i Aftonbladet, DN:s och SvD:s ledare, Expressen om Agenda-debatten i söndags. Bloggat sedan sist: Carina Boberg, Gabrielle Peteri.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT-avdrag, RUT, oppositionen, rödgröna, Alliansen, regeringen, Mona Sahlin, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna, Centern, Folkpartiet
måndag, mars 01, 2010
De dyra ungdomsjobben
Hur unga ska få sina första jobb och etablera sig i arbetslivet - och därmed lägga grunden till vuxenlivet i övrigt - är en konstant angelägen fråga. Särskilt viktig blir den förstås i tider som dessa, av ekonomisk kris. Liksom andra delar av jobbpolitiken kan åtgärder för unga nu handla, och ha handlat om, att bromsa fallet.
Ett sådant exempel kan vara regeringens sänkta arbetsgivaravgift för dem under 26. Enligt gårdagens Rapport, åtminstone enligt rubricering och inledning av inslaget, ska detta vara en mer eller mindre misslyckad satsning. Som bevis anförs att sysselsättningen minskat något mer (-4%) för 15-25-åringar än för 26-29-åringar (-3%) som alltså inte omfattas av den lägre arbetsgivaravgiften, och tesen bekräftas av LO:s chefsekonom som talar om bortkastade pengar.
Dyr må denna miljardinvestering vara, men Rapports (eller LO:s) tolkning säger ju faktiskt ingenting alls om vilken effekt den har haft på ungdomars sysselsättning. För det första är den högst disparata åldersgruppen 15-25 en märklig grund för jämförelser, med allt från högstadieungdomar till utexaminerade akademiker. Särskilt jämfört med den mindre, mer likartade och mer etablerade gruppen 26-29-åringar. För det andra är ju just de yngre sannolikt mer utsatta på arbetsmarknaden, särskilt då i en lågkonjunktur. Många av dessa under 26 hade ju förmodligen ett betydligt svagare fotfäste i arbetslivet än sina några år äldre kamrater, när krisen slog till.
För det tredje har inte det enda relevanta studerats: Hur hade ungas sysselsättning sett ut utan de lägre arbetsgivaravgifterna? Något som förstås är svårt att ta reda på och kräver sin forskning - men därför är det också oklokt med förhastade slutsatser. Ute i verkligheten var för övrigt arbetsgivar- och ungdomsrösterna i Rapport-inslaget betydligt mer positiva.
Diskussionen om lägre arbetsgivaravgifter för unga är typisk för frågorna om ungdomsarbetslöshet och ungdomsjobb. Kostnaden är en nyckelfaktor. Sammantaget inser förstås alla att såväl samhället i stort som enstaka företag behöver anställa och lära upp unga medarbetare - men i varje enskilt anställningstillfälle kan en längre arbetserfarenhet väga tyngre, särskilt om kostnaden för att anställa en ungdom eller en färdiglärd erfaren medarbetare inte är särskilt stor.
Lägre ingångslöner, nya konstruktioner med lärlingsanställningar, jämte lägre arbetsgivaravgift är idéer för att komma åt detta moment 22.
Sedan krävs också en arbetsmarknad där det finns lite enklare jobb, för dem som ska börja yrkeslivet. Kanske i en lägre beskattad tjänstesektor där fler har råd att köpa efterlängtad service som kan skapa jobb - med RUT-avdraget som framgångsexempel.
Rätt utbildning - en skola för kunskap, från lågstadiet, där de som behöver hjälp får rätt stöd i tid och de som har förmåga och talang får utrymme att växa - är naturligtvis A och O på längre sikt. Liksom en högskola med fokus på kvalitet i utbildningarna. Där har Folkpartiet en fortsatt viktig uppgift.
Att unga som äldre får behålla mer av sin lön efter skatt tack vare jobbavdragen är förstås också ett viktigt incitament. För Folkpartiet, återigen, är det angeläget att fortsätta verka för att värnskatten avskaffas - den som utbildar sig, driver företag och lyckas ska inte straffbeskattas extra hårt. Det är en viktig signal också för de unga i början av yrkeslivet och entrepenörskapet.
På alla dessa punkter känns en röst på Alliansen hursomhelst som en trygg rekommendation . Det rödgröna alternativet är än så länge otydligt men en sak är säker: det handlar mer om skattehöjningar än kunskapsskola.
Veckans bloggdebatt?, Kent Valdemarsson, Mikael Wendt om jobb, brottslighet och narkotika
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, unga, ungdomsjobb, ungdomsarbetslöshet, sysselsättning, arbetsgivaravgift, ingångsjobb, lärlingsutbildning, lärlingsanställning, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet
Ett sådant exempel kan vara regeringens sänkta arbetsgivaravgift för dem under 26. Enligt gårdagens Rapport, åtminstone enligt rubricering och inledning av inslaget, ska detta vara en mer eller mindre misslyckad satsning. Som bevis anförs att sysselsättningen minskat något mer (-4%) för 15-25-åringar än för 26-29-åringar (-3%) som alltså inte omfattas av den lägre arbetsgivaravgiften, och tesen bekräftas av LO:s chefsekonom som talar om bortkastade pengar.
Dyr må denna miljardinvestering vara, men Rapports (eller LO:s) tolkning säger ju faktiskt ingenting alls om vilken effekt den har haft på ungdomars sysselsättning. För det första är den högst disparata åldersgruppen 15-25 en märklig grund för jämförelser, med allt från högstadieungdomar till utexaminerade akademiker. Särskilt jämfört med den mindre, mer likartade och mer etablerade gruppen 26-29-åringar. För det andra är ju just de yngre sannolikt mer utsatta på arbetsmarknaden, särskilt då i en lågkonjunktur. Många av dessa under 26 hade ju förmodligen ett betydligt svagare fotfäste i arbetslivet än sina några år äldre kamrater, när krisen slog till.
För det tredje har inte det enda relevanta studerats: Hur hade ungas sysselsättning sett ut utan de lägre arbetsgivaravgifterna? Något som förstås är svårt att ta reda på och kräver sin forskning - men därför är det också oklokt med förhastade slutsatser. Ute i verkligheten var för övrigt arbetsgivar- och ungdomsrösterna i Rapport-inslaget betydligt mer positiva.
Diskussionen om lägre arbetsgivaravgifter för unga är typisk för frågorna om ungdomsarbetslöshet och ungdomsjobb. Kostnaden är en nyckelfaktor. Sammantaget inser förstås alla att såväl samhället i stort som enstaka företag behöver anställa och lära upp unga medarbetare - men i varje enskilt anställningstillfälle kan en längre arbetserfarenhet väga tyngre, särskilt om kostnaden för att anställa en ungdom eller en färdiglärd erfaren medarbetare inte är särskilt stor.
Lägre ingångslöner, nya konstruktioner med lärlingsanställningar, jämte lägre arbetsgivaravgift är idéer för att komma åt detta moment 22.
Sedan krävs också en arbetsmarknad där det finns lite enklare jobb, för dem som ska börja yrkeslivet. Kanske i en lägre beskattad tjänstesektor där fler har råd att köpa efterlängtad service som kan skapa jobb - med RUT-avdraget som framgångsexempel.
Rätt utbildning - en skola för kunskap, från lågstadiet, där de som behöver hjälp får rätt stöd i tid och de som har förmåga och talang får utrymme att växa - är naturligtvis A och O på längre sikt. Liksom en högskola med fokus på kvalitet i utbildningarna. Där har Folkpartiet en fortsatt viktig uppgift.
Att unga som äldre får behålla mer av sin lön efter skatt tack vare jobbavdragen är förstås också ett viktigt incitament. För Folkpartiet, återigen, är det angeläget att fortsätta verka för att värnskatten avskaffas - den som utbildar sig, driver företag och lyckas ska inte straffbeskattas extra hårt. Det är en viktig signal också för de unga i början av yrkeslivet och entrepenörskapet.
På alla dessa punkter känns en röst på Alliansen hursomhelst som en trygg rekommendation . Det rödgröna alternativet är än så länge otydligt men en sak är säker: det handlar mer om skattehöjningar än kunskapsskola.
Veckans bloggdebatt?, Kent Valdemarsson, Mikael Wendt om jobb, brottslighet och narkotika
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, unga, ungdomsjobb, ungdomsarbetslöshet, sysselsättning, arbetsgivaravgift, ingångsjobb, lärlingsutbildning, lärlingsanställning, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet
söndag, februari 28, 2010
RUT-avdraget strategiskt i storstäderna
Att hushållsnära tjänster blivit en av veckans största inrikespolitiska debatter - i "gamla" som "nya" medier - är inte så konstigt. Inte heller att delar av S och MP börjat vackla, att de rödgröna därför skickar ut väldigt förvirrade signaler, eller att såväl Folkpartiet som Moderaterna (och tidigare förstås Centern och Maud Olofsson) därför nu fokuserar på RUT-avdraget, hur det kan räddas och utvecklas.
Det sistnämnda fordrar förstås som har påpekats upprepade gånger i veckan en fortsatt Alliansregering. Och kampen om regeringsmakten kommer med största sannolikhet att avgöras i storstäderna - där RUT-avdragets framgångar och popularitet är särskilt stora.
Storstäderna och framför allt Stockholm är också de rödgrönas största huvudvärk - åtminstone för Socialdemokraterna. Som Peter Wolodarski konstaterar i sin söndagskrönika i DN har det stora gamla maktpartiet framför allt i huvudstadsregionen inte direkt rosat väljarmarknaden sedan förra valet, trots att insikten om problemet finns. Samarbetet med MP kanske underlättar, det med V gör det inte. Skatter på fastigheter, förmögenheter, "höga" inkomster och nu hushållsnära tjänster är ingen framgångsväg bland storstadsmänniskor som bor och lever dyrt, utan lyx, jobbar mycket och stressar mellan åtagandena.
Fler bloggar sedan sist: Per Ankersjö, Annika Beijbom, Carina Boberg, Maria Byström, Mary X Jensen, Mark Klamberg, Anna Lundberg, Seved Monke, Jan Rejdnell, Rosie Rothstein x2, Tobias Setterborg, Christer Sörliden, Shane Whaley.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Folkpartiet, Moderaterna, Centern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet
Det sistnämnda fordrar förstås som har påpekats upprepade gånger i veckan en fortsatt Alliansregering. Och kampen om regeringsmakten kommer med största sannolikhet att avgöras i storstäderna - där RUT-avdragets framgångar och popularitet är särskilt stora.
Storstäderna och framför allt Stockholm är också de rödgrönas största huvudvärk - åtminstone för Socialdemokraterna. Som Peter Wolodarski konstaterar i sin söndagskrönika i DN har det stora gamla maktpartiet framför allt i huvudstadsregionen inte direkt rosat väljarmarknaden sedan förra valet, trots att insikten om problemet finns. Samarbetet med MP kanske underlättar, det med V gör det inte. Skatter på fastigheter, förmögenheter, "höga" inkomster och nu hushållsnära tjänster är ingen framgångsväg bland storstadsmänniskor som bor och lever dyrt, utan lyx, jobbar mycket och stressar mellan åtagandena.
Fler bloggar sedan sist: Per Ankersjö, Annika Beijbom, Carina Boberg, Maria Byström, Mary X Jensen, Mark Klamberg, Anna Lundberg, Seved Monke, Jan Rejdnell, Rosie Rothstein x2, Tobias Setterborg, Christer Sörliden, Shane Whaley.
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Folkpartiet, Moderaterna, Centern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet
lördag, februari 27, 2010
FP för ännu mer RUT-avdrag - V för fler höginkomsttagare?
En röst på Alliansen, och gärna Folkpartiet, är som jag skrev senast i går det enda säkra kortet för den som vill behålla RUT-avdraget och värna den växande marknaden och möjligheterna med hushållsnära tjänster. Den fortsätta debatten bekräftar detta, på olika sätt.
Folkpartiets förslag om ett utökat RUT-avdrag för barnfamiljer och pensionärer, som DN skriver om i dag (ej på nätet), är mycket intressant. Just dessa gruppers behov av professionell hjälp hemma - när tiden eller de egna krafterna inte räcker till - är ju så tydligt att det t.o.m. är omsorgen om dem som har fått Socialdemokraterna att vackla något, åtminstone i retoriken mot RUT-avdraget.
Ett diversifierat RUT-avdrag för olika prioriterade grupper har förstås sina praktiska komplicerande sidor, inte minst för att det gör skattesystemet snårigare. Men den raka enkla konstruktionen av RUT-avdraget med avdrag direkt vid faktureringen gör ändå det potentiella problemet mindre.
Dessutom är det ett konstruktivt inlägg i den välbehövliga diskussionen om tjänstesektorns framtid - liksom i bemötandet av de rödgrönas senaste krumbukter för, emot eller snarare både för och emot RUT-avdraget.
De rödgrönas elefant i glasbutiken är förstås Lars Ohly och Vänsterpartiet, som allt tydligare njuter av att få stå fast vid sitt tydliga nej till RUT-avdrag. I deras tolkning, som framgår bl.a. i DN men också i Göteborgs-Posten (ej heller på nätet), är detta enbart en subvention av höginkomsttagare. Och höginkomsttagarna är som bekant de som ska betala alla drömda rödgröna excesser.
Vilket för oss till frågan vilka som egentligen räknas som höginkomsttagare. Liksom till värdet av arbete. I GP har Ohly sagt att det krävs 45.000 kronor/månad för att ha full nytta av RUT-avdraget. Fel, maximalt avdrag kan göras av den med 25.000 kronors månadsinkomst, kontrar Skatteverket. Ja, men då kan man ju lika gärna jobba mindre och städa själv, replikerar Ohly.
Slutsats 1: För vänstern är det bättre om vi lönearbetar mindre, och inte anlitar professionell hjälp hemma, vilket följaktligen dubbelt upp blir en förlust för välfärden, nu och i framtida pensioner.
Slutsats 2: För vänstern finns det uppenbarligen för få höginkomsttagare i Sverige. För att få täckning för såväl sin retorik som alla sina dyra reformer, som ska betalas med högre skatter för dem som tjänar mest, behöver snart halva den arbetande befolkningen - däribland många lärare, sjuksköterskor och metallarbetare - räknas som höginkomsttagare.
För den som tycker det verkar bra för Sverige om fler kan och vill arbeta, driva företag, få ett första jobb i hushållstjänstbranschen blir svaret återigen: En röst på Alliansen är det enda säkra.
Intressant om
Folkpartiets förslag om ett utökat RUT-avdrag för barnfamiljer och pensionärer, som DN skriver om i dag (ej på nätet), är mycket intressant. Just dessa gruppers behov av professionell hjälp hemma - när tiden eller de egna krafterna inte räcker till - är ju så tydligt att det t.o.m. är omsorgen om dem som har fått Socialdemokraterna att vackla något, åtminstone i retoriken mot RUT-avdraget.
Ett diversifierat RUT-avdrag för olika prioriterade grupper har förstås sina praktiska komplicerande sidor, inte minst för att det gör skattesystemet snårigare. Men den raka enkla konstruktionen av RUT-avdraget med avdrag direkt vid faktureringen gör ändå det potentiella problemet mindre.
Dessutom är det ett konstruktivt inlägg i den välbehövliga diskussionen om tjänstesektorns framtid - liksom i bemötandet av de rödgrönas senaste krumbukter för, emot eller snarare både för och emot RUT-avdraget.
De rödgrönas elefant i glasbutiken är förstås Lars Ohly och Vänsterpartiet, som allt tydligare njuter av att få stå fast vid sitt tydliga nej till RUT-avdrag. I deras tolkning, som framgår bl.a. i DN men också i Göteborgs-Posten (ej heller på nätet), är detta enbart en subvention av höginkomsttagare. Och höginkomsttagarna är som bekant de som ska betala alla drömda rödgröna excesser.
Vilket för oss till frågan vilka som egentligen räknas som höginkomsttagare. Liksom till värdet av arbete. I GP har Ohly sagt att det krävs 45.000 kronor/månad för att ha full nytta av RUT-avdraget. Fel, maximalt avdrag kan göras av den med 25.000 kronors månadsinkomst, kontrar Skatteverket. Ja, men då kan man ju lika gärna jobba mindre och städa själv, replikerar Ohly.
Slutsats 1: För vänstern är det bättre om vi lönearbetar mindre, och inte anlitar professionell hjälp hemma, vilket följaktligen dubbelt upp blir en förlust för välfärden, nu och i framtida pensioner.
Slutsats 2: För vänstern finns det uppenbarligen för få höginkomsttagare i Sverige. För att få täckning för såväl sin retorik som alla sina dyra reformer, som ska betalas med högre skatter för dem som tjänar mest, behöver snart halva den arbetande befolkningen - däribland många lärare, sjuksköterskor och metallarbetare - räknas som höginkomsttagare.
För den som tycker det verkar bra för Sverige om fler kan och vill arbeta, driva företag, få ett första jobb i hushållstjänstbranschen blir svaret återigen: En röst på Alliansen är det enda säkra.
Intressant om
fredag, februari 26, 2010
Bara Alliansen tryggar hushållsnära tjänster
Efter alla utspel, positiva rapporter och eventuella omsvängningar liknar studiet av de rödgrönas ställningstagande till RUT-avdraget ren kremlologi. Vem säger vad om hur och när? Miljöpartiet är nästan lika goda på att grumla vattnen som de klassiska dimridåläggarna i Socialdemokraterna, som ideligen har försökt - och ofta lyckats - med att inta flera positioner samtidigt. Problemet för dem är socialistiska röster - Marita Ulvskog i Bryssel är kanske inte ett så stort problem som den tilltänkte regeringspartnern Lars Ohly och hans Vänsterparti (som framgår av analyser och rapportering bl.a. i dagens pappers-SvD).
Oavsett hur uppriktiga de dambergska, stjernkvistska, sahlinska och valterssonska ouvertyrerna är om hur RUT-avdraget kan förbättras eller behållas, för kortare eller längre tid, så återstår bara ett konstaterande.
För den som vill behålla en vettig reform som har gett tusentals nya, vita jobb och pensionspoäng, växande tjänsteföretag, enklare livspussel för många familjer och hushåll, och miljarder i skatteintäkter - så gäller det att rösta på Alliansen (och gärna Folkpartiet, förstås).
Fler bloggar (sedan sist): Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Seved Monke, Kent Persson, Christer Sörliden.
Intressant om politik, arbetsmarknad, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT-avdrag, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Vänsterpartiet, Mona Sahlin, Mikael Damberg, Mikaela Valtersson, Lars Ohly, oppositionen, rödgröna, Alliansen, regeringen, Folkpartiet
Oavsett hur uppriktiga de dambergska, stjernkvistska, sahlinska och valterssonska ouvertyrerna är om hur RUT-avdraget kan förbättras eller behållas, för kortare eller längre tid, så återstår bara ett konstaterande.
För den som vill behålla en vettig reform som har gett tusentals nya, vita jobb och pensionspoäng, växande tjänsteföretag, enklare livspussel för många familjer och hushåll, och miljarder i skatteintäkter - så gäller det att rösta på Alliansen (och gärna Folkpartiet, förstås).
Fler bloggar (sedan sist): Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Seved Monke, Kent Persson, Christer Sörliden.
Intressant om politik, arbetsmarknad, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, RUT-avdrag, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Vänsterpartiet, Mona Sahlin, Mikael Damberg, Mikaela Valtersson, Lars Ohly, oppositionen, rödgröna, Alliansen, regeringen, Folkpartiet
Ytterligare vårdvalssuccé: 50% fler besök hos kuratorer och psykologer
Vårdvalets framgångar är ju något jag påtalat tidigare, här men inte minst i min yrkesroll. Låt mig bara berätta om det senaste exemplet på de positiva trendbrott som Vårdval Stockholm har medfört, något som innebär en stor förändring i många människors liv: de s.k. psykosociala besöken har ökat med 50% i primärvården. Dvs möjligheten att träffa en kurator eller psykolog hos husläkaren eller på vårdcentralen har ökat kraftigt.
Detta är en medveten strategi från Alliansens och inte minst Folkpartiets och Birgitta Rydbergs sida: att göra den nära vården mer tillgänglig så att man söker och får hjälp i tid. På så sätt kan man undvika eventuella större problem i framtiden. Och det resonemanget gäller förstås själen lika väl som kroppen.
2007 i princip fördubblades det ekonomiska utrymmet för de psykosociala besöken. Och i år tas det övre taket. Den högsta ersättningen får mottagningarna för ett visst antal besök men sedan kan de från och med i år alltså ta emot i princip hur många besök som helst.
Fler bloggar: Anna Starbrink
Intressant om politik, vård, sjukvård, vårdval, Vårdval Stockholm, psykosociala besök, psykolog, kurator, primärvård, Birgitta Rydberg
Detta är en medveten strategi från Alliansens och inte minst Folkpartiets och Birgitta Rydbergs sida: att göra den nära vården mer tillgänglig så att man söker och får hjälp i tid. På så sätt kan man undvika eventuella större problem i framtiden. Och det resonemanget gäller förstås själen lika väl som kroppen.
2007 i princip fördubblades det ekonomiska utrymmet för de psykosociala besöken. Och i år tas det övre taket. Den högsta ersättningen får mottagningarna för ett visst antal besök men sedan kan de från och med i år alltså ta emot i princip hur många besök som helst.
Fler bloggar: Anna Starbrink
Intressant om politik, vård, sjukvård, vårdval, Vårdval Stockholm, psykosociala besök, psykolog, kurator, primärvård, Birgitta Rydberg
torsdag, februari 25, 2010
Sahlin får kanske minnas sitt 90-tal på Alliansens 10-tal
Mona Sahlin är kanske på väg tillbaka till 90-talet och om Socialdemokraterna svänger om hushållsnära tjänster är det säkert något hon i grunden gillar. Tyvärr verkar Marita Ulvskog med flera snarare sitta fast i 70-talet med förkvävande rättvise- och jämställdhetsideal som i ond socialistisk tradition sätter just idealet över verkligheten.
Mer pragmatiska eller rentav liberala röster inom Socialdemokratin väljer att se verkligheten, där RUT-avdraget lett till en explosion av företagande och arbetstillfällen inom hushållsnära tjänster. En verklighet där RUT- liksom ROT-avdraget faktiskt netto inte kostar statskassan någonting utan blir en vinstaffär. (Och ska vi gå in på rättvisediskussionen kan vi ju ta upp barnbidrag, maxtaxa i barnomsorgen, med mera...)
Vänstermotståndarna säger gärna att de prioriterar andra satsningar - men den för dem sorgliga sanningen är alltså att det inte skulle bli några pengar över till deras favoritobjekt, tvärtom. Frågan som bör ställas till de motsträviga vänstersocialdemokraterna och vänsterpartisterna är: hur tänker ni finansiera det avskaffade RUT-avdraget? Vilken välfärd - förlorade vita jobb och pensionspoäng, och färre framgångsrika tjänsteföretag vilket handlar om verkliga människor - ska få betala?
Och till de till synes mer pragmatiska i S och MP måste frågan ställas: Hur tryggt blir RUT-avdraget med en röst på er? Inte särskilt, att döma av Mikaela Valterssons debattartikel i Aftonbladet i dag.
Annars är det säkra kortet för den som vill behålla hushållsnära tjänster, en ny växande servicesektor och tusentals vita jobb förstås en röst på Alliansen. Om man värnar jämställdheten jämte entrepenörsandan, gärna på Birgitta Ohlssons och Nyamko Sabunis Folkparti.
Mer: Sanna Rayman på SvD:s och Malin Siwe på DN:s ledarsidor. SR Ekot om pragmatiska S-distriktsordförande. Ulvskog & Stjernkvist i P1 Morgon. Och en snart sex år gammal ledare i Kommunalarbetaren med uppfriskande tongångar från vänster. Mer bloggar om RUT och hushållsnära tjänster: Carina Boberg, Björn Brändewall, Maria Byström, FP Eslöv, Erik Laakso, Anna Lundberg, Per Pettersson, Niklas Svensson i Riksdagsrummet om att Sahlin inte vill debattera hushållsnära tjänster,
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, jobb, svartjobb, RUT, ROT, hushållsnära tjänster, Mona Sahlin, Marita Ulvskog, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, rödgröna, oppositionen, regeringen, Alliansen, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni
Mer pragmatiska eller rentav liberala röster inom Socialdemokratin väljer att se verkligheten, där RUT-avdraget lett till en explosion av företagande och arbetstillfällen inom hushållsnära tjänster. En verklighet där RUT- liksom ROT-avdraget faktiskt netto inte kostar statskassan någonting utan blir en vinstaffär. (Och ska vi gå in på rättvisediskussionen kan vi ju ta upp barnbidrag, maxtaxa i barnomsorgen, med mera...)
Vänstermotståndarna säger gärna att de prioriterar andra satsningar - men den för dem sorgliga sanningen är alltså att det inte skulle bli några pengar över till deras favoritobjekt, tvärtom. Frågan som bör ställas till de motsträviga vänstersocialdemokraterna och vänsterpartisterna är: hur tänker ni finansiera det avskaffade RUT-avdraget? Vilken välfärd - förlorade vita jobb och pensionspoäng, och färre framgångsrika tjänsteföretag vilket handlar om verkliga människor - ska få betala?
Och till de till synes mer pragmatiska i S och MP måste frågan ställas: Hur tryggt blir RUT-avdraget med en röst på er? Inte särskilt, att döma av Mikaela Valterssons debattartikel i Aftonbladet i dag.
Annars är det säkra kortet för den som vill behålla hushållsnära tjänster, en ny växande servicesektor och tusentals vita jobb förstås en röst på Alliansen. Om man värnar jämställdheten jämte entrepenörsandan, gärna på Birgitta Ohlssons och Nyamko Sabunis Folkparti.
Mer: Sanna Rayman på SvD:s och Malin Siwe på DN:s ledarsidor. SR Ekot om pragmatiska S-distriktsordförande. Ulvskog & Stjernkvist i P1 Morgon. Och en snart sex år gammal ledare i Kommunalarbetaren med uppfriskande tongångar från vänster. Mer bloggar om RUT och hushållsnära tjänster: Carina Boberg, Björn Brändewall, Maria Byström, FP Eslöv, Erik Laakso, Anna Lundberg, Per Pettersson, Niklas Svensson i Riksdagsrummet om att Sahlin inte vill debattera hushållsnära tjänster,
Intressant om politik, arbete, arbetsmarknad, jobb, svartjobb, RUT, ROT, hushållsnära tjänster, Mona Sahlin, Marita Ulvskog, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, rödgröna, oppositionen, regeringen, Alliansen, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni
onsdag, februari 24, 2010
Föräldraledighet en rättighet - inte ett tvång
Föräldrar, mammor som pappor, vill förstås gärna vara med sina barn så mycket som möjligt. Men kan av olika skäl t.ex. vilja eller behöva arbeta under de första månaderna. Helt OK, enligt det nya EU-förslaget om föräldraledighet - om du är en man. Kvinnor ska däremot tvingas vara hemma i sex veckor efter förlossningen.
En slags omvänd föräldraledighetsdebatt från den vi har i Sverige, där vi är många som jobbar hårt för att mammor som pappor ska få varsin reserverad del av de skattebetalda föräldradagarna. Skillnaden är förstås att vi vill att föräldraledigheten ska vara en möjlighet, för både män och kvinnor. I det konservativt färgade EU-förslaget är det obligatoriskt, för kvinnorna.
En fråga är förstås hur moderna familjer med t.ex. ensamstående mammor (som den franska ministern och senare Europaparlamentarikern Rachida Dati) eller två mammor passar in i EU:s mammamall.
En annan fråga är hur Europa ska klara de ekonomiska utmaningarna om man i stora delar av unionen räknar bort en stor del av befolkningen och deras insatser. För den påtvingade mammaledigheten handlar förstås inte bara om de första sex veckorna - det är ett utslag av den europeiska verklighet som EU-ministern) och blivande mamman Birgitta Ohlsson beskriver, där familjeförmåner, barnomsorg osv i praktiken omöjliggör för två arbetande föräldrar. Åtminstone om de vill göra karriär, kanske driva företag, och stärka Europas konkurrenskraft.
Jag tror inte på en europeisk jämställdhetspolitik - lika lite som vi ska tvingas gå i konservativ riktning kan vi tvingande ålägga andra länder detaljerna i deras familjepolitik. Som EU-kommissionär Cecilia Malmström skriver har Europa mer angelägna saker att bättre göra gemensamt. Men vi kan diskutera och övertyga - och peka på fördelarna. Att till att börja med få in jämställdheten i EU:s tillväxtstrategi är ingen liten men mycket viktig svensk och liberal uppgift.
Bloggar: Carina Boberg, Maria Byström, Linnéa Darell, Andreas Froby, Mark Klamberg, Hanna Lager, Anna Lundberg, Louise Stjernquist.
Media: Aftonbladet, DN, Rapport.
Intressant om politik, jämställdhet, arbetsmarknad, kvotering, kvinnor, obligatorisk mammaledighet, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, EU
En slags omvänd föräldraledighetsdebatt från den vi har i Sverige, där vi är många som jobbar hårt för att mammor som pappor ska få varsin reserverad del av de skattebetalda föräldradagarna. Skillnaden är förstås att vi vill att föräldraledigheten ska vara en möjlighet, för både män och kvinnor. I det konservativt färgade EU-förslaget är det obligatoriskt, för kvinnorna.
En fråga är förstås hur moderna familjer med t.ex. ensamstående mammor (som den franska ministern och senare Europaparlamentarikern Rachida Dati) eller två mammor passar in i EU:s mammamall.
En annan fråga är hur Europa ska klara de ekonomiska utmaningarna om man i stora delar av unionen räknar bort en stor del av befolkningen och deras insatser. För den påtvingade mammaledigheten handlar förstås inte bara om de första sex veckorna - det är ett utslag av den europeiska verklighet som EU-ministern) och blivande mamman Birgitta Ohlsson beskriver, där familjeförmåner, barnomsorg osv i praktiken omöjliggör för två arbetande föräldrar. Åtminstone om de vill göra karriär, kanske driva företag, och stärka Europas konkurrenskraft.
Jag tror inte på en europeisk jämställdhetspolitik - lika lite som vi ska tvingas gå i konservativ riktning kan vi tvingande ålägga andra länder detaljerna i deras familjepolitik. Som EU-kommissionär Cecilia Malmström skriver har Europa mer angelägna saker att bättre göra gemensamt. Men vi kan diskutera och övertyga - och peka på fördelarna. Att till att börja med få in jämställdheten i EU:s tillväxtstrategi är ingen liten men mycket viktig svensk och liberal uppgift.
Bloggar: Carina Boberg, Maria Byström, Linnéa Darell, Andreas Froby, Mark Klamberg, Hanna Lager, Anna Lundberg, Louise Stjernquist.
Media: Aftonbladet, DN, Rapport.
Intressant om politik, jämställdhet, arbetsmarknad, kvotering, kvinnor, obligatorisk mammaledighet, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, EU
RUT-debatten: Diskutera tjänstesektorns framtid
Det artar sig till en spännande debatt om RUT och hushållsnära tjänster. Inte bara för att den pekar på meningsskiljaktigheter mellan och inom de rödgröna partierna, eller för att se om de liberala rösterna inom MP och S blir mer än en minoritet. Det handlar också om tjänstesektorns framtid och principerna för beskattning av arbete och näringar.
En av de vettiga socialdemokraterna, Mikael Damberg, skriver i dag på SvD Brännpunkt tillsammans med SKTF:s Eva Nordmark. Kanske är det en dimridå för att locka stockholmska mittenväljare, som Magnus Andersson befarar - för den inte vill "slopa städavdraget" är en röst på Alliansen och regeringen fortfarande det enda säkra. Men inlägget kan ändå leda vidare i en intressant diskussion om tjänstesektorns framtid.
Att rikta RUT-avdraget tydligare och mer generöst mot barnfamiljer kan tyckas som en god idé, pressade parvisa och ensamstående föräldrar borde vara bland dem som drar mest nytta av hushållsnära tjänster. Men vi ska vara försiktiga med att göra avdraget och reglerna för snåriga (tvärtom, det är ju t.ex. ett stort lyft att man nu inte längre själv behöver göra avdraget utan att det dras direkt på fakturan). Det är lätt att se prioriterade grupper, men svårare att se de individuella behoven. Pensionärer är lika väl som barnfamiljer några som kan ha stor nytta av de hushållsnära tjänsterna - för vissa innebär det ju en betydligt billigare hushållshjälp med t.ex. städning och inköp än vad hemtjänsten kan erbjuda. Och hemtjänsten kan då ägna mer tid åt omvårdnad.
Lyft istället diskussionen till tjänstesektorn generellt. Hushållsnära tjänster kan vara något mycket mer än vad man får avdrag för i dag. Kemtvätt, hemleverans av mat, och en hel räcka annan service är sådant som många människor kunde ha stor nytta av - exakt vad vem behöver vet ju ingen annan än den enskilde personen själv.
Det märkliga i dag är egentligen inte att ett slags tjänster i och med RUT-avdraget får en förmånligare beskattning, utan att allt annat tjänstarbeter beskattas lika som t.ex. industrin. Målet med skatte- och arbetspolitiken måste ju vara att få in så mycket intäkter som vi behöver samtidigt som människor får behålla så mycket som möjligt av sina egna pengar, och att ge fler människor möjlighet att skapa företag, eller arbeta i dem, eller i den offentliga sektor som betalas av skattepengarna som den privata sektorn genererar.
Olika sektorer har sannolikt mycket olika förutsättningar att bära beskattning. Vi behöver ett enhetligt och rättvist skattesystem, som fokuserar på människors enskilda och gemensamma behov. Då är det mycket möjligt så att tjänstesektorn, framför allt den som inriktas mot enskilda hushåll och individer men kanske även mot företag, bör ha ett lägre skattetryck på arbete än den arbetsextensiva industrin där kapital och maskiner är det viktiga.
Mer om RUT-avdrag i dag: Expressens Anna Dahlberg undrar varför kvinnojobben ska offras men männens ROT-avdrag finnas kvar. Fler bloggar (nya inlägg i debatten - för fler gamla, se mina tidigare inlägg i ämnet, eller på knuff.se eller intressant.se): Thomas Böhlmark, Anne-Marie Ekström, Seved Monke, Kent Persson
Intressant om politik, arbete, arbetslöshet, sysselsättning, skatt, skattetryck, arbetsskatt, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, tjänstesektorn, SKTF, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, rödgröna, oppositionen, regeringen, Alliansen
En av de vettiga socialdemokraterna, Mikael Damberg, skriver i dag på SvD Brännpunkt tillsammans med SKTF:s Eva Nordmark. Kanske är det en dimridå för att locka stockholmska mittenväljare, som Magnus Andersson befarar - för den inte vill "slopa städavdraget" är en röst på Alliansen och regeringen fortfarande det enda säkra. Men inlägget kan ändå leda vidare i en intressant diskussion om tjänstesektorns framtid.
Att rikta RUT-avdraget tydligare och mer generöst mot barnfamiljer kan tyckas som en god idé, pressade parvisa och ensamstående föräldrar borde vara bland dem som drar mest nytta av hushållsnära tjänster. Men vi ska vara försiktiga med att göra avdraget och reglerna för snåriga (tvärtom, det är ju t.ex. ett stort lyft att man nu inte längre själv behöver göra avdraget utan att det dras direkt på fakturan). Det är lätt att se prioriterade grupper, men svårare att se de individuella behoven. Pensionärer är lika väl som barnfamiljer några som kan ha stor nytta av de hushållsnära tjänsterna - för vissa innebär det ju en betydligt billigare hushållshjälp med t.ex. städning och inköp än vad hemtjänsten kan erbjuda. Och hemtjänsten kan då ägna mer tid åt omvårdnad.
Lyft istället diskussionen till tjänstesektorn generellt. Hushållsnära tjänster kan vara något mycket mer än vad man får avdrag för i dag. Kemtvätt, hemleverans av mat, och en hel räcka annan service är sådant som många människor kunde ha stor nytta av - exakt vad vem behöver vet ju ingen annan än den enskilde personen själv.
Det märkliga i dag är egentligen inte att ett slags tjänster i och med RUT-avdraget får en förmånligare beskattning, utan att allt annat tjänstarbeter beskattas lika som t.ex. industrin. Målet med skatte- och arbetspolitiken måste ju vara att få in så mycket intäkter som vi behöver samtidigt som människor får behålla så mycket som möjligt av sina egna pengar, och att ge fler människor möjlighet att skapa företag, eller arbeta i dem, eller i den offentliga sektor som betalas av skattepengarna som den privata sektorn genererar.
Olika sektorer har sannolikt mycket olika förutsättningar att bära beskattning. Vi behöver ett enhetligt och rättvist skattesystem, som fokuserar på människors enskilda och gemensamma behov. Då är det mycket möjligt så att tjänstesektorn, framför allt den som inriktas mot enskilda hushåll och individer men kanske även mot företag, bör ha ett lägre skattetryck på arbete än den arbetsextensiva industrin där kapital och maskiner är det viktiga.
Mer om RUT-avdrag i dag: Expressens Anna Dahlberg undrar varför kvinnojobben ska offras men männens ROT-avdrag finnas kvar. Fler bloggar (nya inlägg i debatten - för fler gamla, se mina tidigare inlägg i ämnet, eller på knuff.se eller intressant.se): Thomas Böhlmark, Anne-Marie Ekström, Seved Monke, Kent Persson
Intressant om politik, arbete, arbetslöshet, sysselsättning, skatt, skattetryck, arbetsskatt, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, tjänstesektorn, SKTF, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, rödgröna, oppositionen, regeringen, Alliansen
tisdag, februari 23, 2010
Plats på scen: Helt vanliga - men homosexuella
Gay, bög, flata, homosexuell, homofil - eller det oemotståndliga norska homser. Begreppen är många på en grupp människor som finns mitt bland alla andra, och är helt vanliga - eller ovanliga - människor, med sina individuella karaktärsdrag, karriärer och relationer. Och det är genom att påtala, visa och förankra den allmängiltiga individualiteten som diskriminering kan minimeras och jämlikhet uppnås.
Att vara gay har blivit normalt ur allt fler aspekter. Traditionella familjebildningar är sedan länge varken allenarådande som norm, eller dominerande i verkligheten. Unga bryr sig allt mindre om vilka människor blir kära i eller har sex med. Värderingar skiftar - även i det värdekonservativa USA, symboliserat av det länge emotsedda avskaffandet av "don't ask, don't tell" i militären. Ett värderingsskifte som signalerar framtida problem inte minst för republikaner men som inte är helt okomplicerat heller för demokrater och liberaler. (Läs gärna några tidigare blogginlägg.)
De politiska striderna för jämlikhet handlar allt mer om just rätten att få vara lika: att få försvara sitt land och inte behöva dölja vem man är, att få gifta sig och adoptera barn. Vissa sörjer vad man skulle kunna kalla en mer särartspolitisk era med betoning på rätten att vara annorlunda men man kan knappast kalla den nya, kanske mer vattenkammade, agendan för mindre politisk.
Homosexuellas ökade normalitet märks också tydligt i populärkulturen, och just där kanske det blir åtminstone mindre uttalad politik. Kärlek och relationer ställs i centrum, traumatiska ämnen som HIV/AIDS ställs åt sidan som gay-specifika frågor (den svåra farsoten har ju också på olika sätt fått en mer "normal" stämpel, på gott och ont). Mitt elektroniska husorgan NY Times har som vanligt en intressant artikel i ämnet, om skildringar av homosexuella på Broadway och Off Broadway. Vi märker samma utveckling i såväl amerikanska som europeiska dramaserier och filmer; gaybroderns kärleks- och jobbekymmer skiljer sig inte mycket från de heterosexuella syskonens i "Brothers & Sisters" och homosexuella känslor är inget vidare konstigt för ungdomarna i SVT:s försök till nydanande dramasatsning "Andra avenyn".
Att det fortfarande är något annorlunda med två kvinnor eller två män som blir kära och lever ihop går inte att komma ifrån, men även de senaste årens största svenska populärfilm med gaytema, "Patrik 1,5", som i förstone bygger på den homofobe tonårsvärstingens krock med sina två fosterpappor, handlar djupare om mer allmängiltiga mänskliga relationer, kärleksproblem, tillkortakommanden och arbetssegrar.
Dramavärlden visar att homosexualitet har blivit mindre dramatiskt, mindre annorlunda. Men ett varningens ord kan vara behövligt, normalitetens yta kan vara en tunn fernissa, fördomar består eller kan återuppväckas, hela världen utgörs inte av den medvetna västerländska medelklassen även om den lätt ser sig som alltings mått. Vi måste fortfarande kontinuerligt arbeta för allas rätt att vara annorlunda - och lika. På och utanför scenen.
Intressant om politik, kultur, teater, drama, gay, homosexualitet, don't ask don't tell, New York Times, USA, republikaner, demokrater, värderingar, film, Brothers & Sisters, Andra avenyn, Patrik 1, 5
Att vara gay har blivit normalt ur allt fler aspekter. Traditionella familjebildningar är sedan länge varken allenarådande som norm, eller dominerande i verkligheten. Unga bryr sig allt mindre om vilka människor blir kära i eller har sex med. Värderingar skiftar - även i det värdekonservativa USA, symboliserat av det länge emotsedda avskaffandet av "don't ask, don't tell" i militären. Ett värderingsskifte som signalerar framtida problem inte minst för republikaner men som inte är helt okomplicerat heller för demokrater och liberaler. (Läs gärna några tidigare blogginlägg.)
De politiska striderna för jämlikhet handlar allt mer om just rätten att få vara lika: att få försvara sitt land och inte behöva dölja vem man är, att få gifta sig och adoptera barn. Vissa sörjer vad man skulle kunna kalla en mer särartspolitisk era med betoning på rätten att vara annorlunda men man kan knappast kalla den nya, kanske mer vattenkammade, agendan för mindre politisk.
Homosexuellas ökade normalitet märks också tydligt i populärkulturen, och just där kanske det blir åtminstone mindre uttalad politik. Kärlek och relationer ställs i centrum, traumatiska ämnen som HIV/AIDS ställs åt sidan som gay-specifika frågor (den svåra farsoten har ju också på olika sätt fått en mer "normal" stämpel, på gott och ont). Mitt elektroniska husorgan NY Times har som vanligt en intressant artikel i ämnet, om skildringar av homosexuella på Broadway och Off Broadway. Vi märker samma utveckling i såväl amerikanska som europeiska dramaserier och filmer; gaybroderns kärleks- och jobbekymmer skiljer sig inte mycket från de heterosexuella syskonens i "Brothers & Sisters" och homosexuella känslor är inget vidare konstigt för ungdomarna i SVT:s försök till nydanande dramasatsning "Andra avenyn".
Att det fortfarande är något annorlunda med två kvinnor eller två män som blir kära och lever ihop går inte att komma ifrån, men även de senaste årens största svenska populärfilm med gaytema, "Patrik 1,5", som i förstone bygger på den homofobe tonårsvärstingens krock med sina två fosterpappor, handlar djupare om mer allmängiltiga mänskliga relationer, kärleksproblem, tillkortakommanden och arbetssegrar.
Dramavärlden visar att homosexualitet har blivit mindre dramatiskt, mindre annorlunda. Men ett varningens ord kan vara behövligt, normalitetens yta kan vara en tunn fernissa, fördomar består eller kan återuppväckas, hela världen utgörs inte av den medvetna västerländska medelklassen även om den lätt ser sig som alltings mått. Vi måste fortfarande kontinuerligt arbeta för allas rätt att vara annorlunda - och lika. På och utanför scenen.
Intressant om politik, kultur, teater, drama, gay, homosexualitet, don't ask don't tell, New York Times, USA, republikaner, demokrater, värderingar, film, Brothers & Sisters, Andra avenyn, Patrik 1, 5
RUT-avdrag - också något för Socialdemokrater
Jag minns ett nittiotal då Mona Sahlin sågs som en progressiv, förändringsbenägen röst inom socialdemokratin - en förändringsvilja som bl.a. tog sig uttryck i stöd för sådant som avdrag för hushållsnära tjänster. Nu är Sahlin statsministerkandidat för en minst sagt brokig rödgrön konstellation där åsikterna om hushållsnära tjänster och RUT-avdrag hör till det som tydligast illustrerar splittringen kring synen på människors arbete, pengar och frihet.
Vettiga röster saknas inte även om Sahlin själv numera följer partilinjens grått jantemässiga nej (ingen ska tro att de är något, vare sig de barnföräldrar som vill satsa på karriären och köpa hjälpen att hålla rent hemma, eller den som vill göra sig en karriär som "RUT"-företagare, eller kanske rentav den som gärna jobbar vitt med att göra rent hos andra). Till de vettiga rösterna hör Miljöpartiets Mikaela Valtersson liksom Stockholms-socialdemokraten Mikael Damberg, som Seved Monke hört i morgonsoffan. Mark Klamberg noterar att många andra S-röster välkomnar en positiv inställning till hushållsnära tjänster, t.ex. oppositionsrådet Robert Noord i Haninge.
Och de goda argumenten för RUT-avdraget är ju många: Det ger fler vita jobb, förvandlar svarta jobb till vita som ger skatteintäkter och pensionspoäng, ger jobb åt tidigare arbetslösa, blir för många det första steget in på arbetsmarknaden, skapar växande tjänsteföretag med inte minst kvinnliga företagare, gör det möjligt för män som kvinnor att göra karriär och prioritera annat och få hemmet professionellt och effektivt omskött, och framför allt - det kostar inte staten något. Tvärtom ger det högre skatteintäkter och är en ren vinstaffär, inte bara för samhället och samhällsekonomin utan också direkt för statens kassakista.
Fakta kan man hämta bl.a. hos Almega. Maud Olofsson skriver på Politikerbloggen.
Intressant om politik, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, arbetslöshet, sysselsättning, skatteintäkter, vita jobb, svartjobb, Miljöpartiet, Mikaela Valtersson, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Mikael Damberg, alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna
Vettiga röster saknas inte även om Sahlin själv numera följer partilinjens grått jantemässiga nej (ingen ska tro att de är något, vare sig de barnföräldrar som vill satsa på karriären och köpa hjälpen att hålla rent hemma, eller den som vill göra sig en karriär som "RUT"-företagare, eller kanske rentav den som gärna jobbar vitt med att göra rent hos andra). Till de vettiga rösterna hör Miljöpartiets Mikaela Valtersson liksom Stockholms-socialdemokraten Mikael Damberg, som Seved Monke hört i morgonsoffan. Mark Klamberg noterar att många andra S-röster välkomnar en positiv inställning till hushållsnära tjänster, t.ex. oppositionsrådet Robert Noord i Haninge.
Och de goda argumenten för RUT-avdraget är ju många: Det ger fler vita jobb, förvandlar svarta jobb till vita som ger skatteintäkter och pensionspoäng, ger jobb åt tidigare arbetslösa, blir för många det första steget in på arbetsmarknaden, skapar växande tjänsteföretag med inte minst kvinnliga företagare, gör det möjligt för män som kvinnor att göra karriär och prioritera annat och få hemmet professionellt och effektivt omskött, och framför allt - det kostar inte staten något. Tvärtom ger det högre skatteintäkter och är en ren vinstaffär, inte bara för samhället och samhällsekonomin utan också direkt för statens kassakista.
Fakta kan man hämta bl.a. hos Almega. Maud Olofsson skriver på Politikerbloggen.
Intressant om politik, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, arbetslöshet, sysselsättning, skatteintäkter, vita jobb, svartjobb, Miljöpartiet, Mikaela Valtersson, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Mikael Damberg, alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna
måndag, februari 22, 2010
Gröna liberaler?
Att Miljöpartiet och många av dess företrädare i sina bästa stunder har klara liberala drag, är det tydligen fler som håller med om. Ja, kanske inte det där om bästa stunder. Någon av den rödgröna påstådda enighetens bästa stunder kan det ju knappast heller kallas...
Från vår mer klarblå orangeskiftande liberala horisont är alla liberala yttringar från de gröna välkomna på fler områden än RUT-avdrag och hushållsnära tjänste vad deras tilltänkta S-partners än må tycka. Det är bra för Sverige och svenska småföretag (om än inte för Mona Sahlins regeringsbygge på Valterssons miljöpartister, egna gråsossar och Ohlys exkommunister) om dessa liberala yttringar kan få överhanden.
Bloggar: Seved Monke.
Intressant om politik, hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, Miljöpartiet, liberalism, Mikaela Valtersson, Mona Sahlin, Lars Ohly, rödgröna, oppositionen, oenighet
Från vår mer klarblå orangeskiftande liberala horisont är alla liberala yttringar från de gröna välkomna på fler områden än RUT-avdrag och hushållsnära tjänste vad deras tilltänkta S-partners än må tycka. Det är bra för Sverige och svenska småföretag (om än inte för Mona Sahlins regeringsbygge på Valterssons miljöpartister, egna gråsossar och Ohlys exkommunister) om dessa liberala yttringar kan få överhanden.
Bloggar: Seved Monke.
Intressant om politik, hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, Miljöpartiet, liberalism, Mikaela Valtersson, Mona Sahlin, Lars Ohly, rödgröna, oppositionen, oenighet
söndag, februari 21, 2010
MP har (också) rätt om RUT-avdragen
I kväll var det extra roligt att se Rapport - utöver OS-medaljerna och bortsett från de fortsatta fimbulvintern. Framgångarna för de hushållsnära tjänsterna bekräftas i en ny rapport som Almega gjort på uppdrag av Skatteverket. Till skillnad från den övriga arbetsmarknaden fortsätter sysselsättningen och arbetstillfällena att öka. Många av de tusentals nyanställda har fått in en första fot på den vita arbetsmarknaden - ett jobb i ett städföretag blir ofta det första för t.ex. nya svenskar eller människor som tidigare jobbat svart.
Miljöpartiet visar återigen att det är det kanske mest vettiga och liberala partiet i den rödgröna röran. Ett av de grönas starkaste namn, ekonomisk-politiska talespersonen Mikaela Valtersson, tar prestigelöst intryck av fakta: Det vore dumt att rycka mattan under fötterna från denna i kristider växande bransch.
Jag kan inte annat än hålla med, och hålla tummarna för en fortsatt Alliansstyre efter valet i höst, så att den nya tjänstenäringen kan få chans att fortsätta växa. Annars är Miljöpartiet varmt välkomna att stödja en fortsättning på den liberala politik som Sverige så väl behöver.
Jag har tidigare bloggat om RUT-avdraget. Bloggar gör också bl.a. Magnus Andersson, Carina Boberg, Björn Brändewall, Thomas Böhlmark, Linnéa Darell, Mary X Jensen, Runo Johansson, Mark Klamberg, Johan Linander, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Mikael Wendt, Fredrik Westerlund, Hans Åberg och SvD:s ledarblogg. Mer media: DN.
Intressant om politik, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, miljöpartiet, Almega
Miljöpartiet visar återigen att det är det kanske mest vettiga och liberala partiet i den rödgröna röran. Ett av de grönas starkaste namn, ekonomisk-politiska talespersonen Mikaela Valtersson, tar prestigelöst intryck av fakta: Det vore dumt att rycka mattan under fötterna från denna i kristider växande bransch.
Jag kan inte annat än hålla med, och hålla tummarna för en fortsatt Alliansstyre efter valet i höst, så att den nya tjänstenäringen kan få chans att fortsätta växa. Annars är Miljöpartiet varmt välkomna att stödja en fortsättning på den liberala politik som Sverige så väl behöver.
Jag har tidigare bloggat om RUT-avdraget. Bloggar gör också bl.a. Magnus Andersson, Carina Boberg, Björn Brändewall, Thomas Böhlmark, Linnéa Darell, Mary X Jensen, Runo Johansson, Mark Klamberg, Johan Linander, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Mikael Wendt, Fredrik Westerlund, Hans Åberg och SvD:s ledarblogg. Mer media: DN.
Intressant om politik, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, miljöpartiet, Almega
Tidigare och tydligare betyg
Ett bättre betygssystem är ytterligare en av Alliansregeringens viktiga reformer för en bättre skola, för mer kunskap och arbetsr0. Bättre innebär både tidigare och tydligare betyg. Tidigare, eftersom det tydligt visar hur långt läraren och eleverna har nått i förhållande till kunskapsmålen - och var mer behöver göras, i tid. Tydligare, med fler, väldefinierade steg, för att upplevas som legitima och rättvisa och därmed kunna fungera just som bra utvärderingsinstrument och kvitton på vad eleven kan.
Den bloggande folkpartisten och läraren Runo Johansson har nu i sin yrkesroll fått indikationer på att de nya betygen i Skolverkets tolkning inte blir så tydliga som kan önskas, trots regeringens och Jan Björklunds uttalade intentioner. Det vore oroväckande. Elever och lärare är värda tydliga kriterier och ett rättvist betygssystem.
Intressant om politik, skola, betyg, Jan Björklund, betygssteg
Den bloggande folkpartisten och läraren Runo Johansson har nu i sin yrkesroll fått indikationer på att de nya betygen i Skolverkets tolkning inte blir så tydliga som kan önskas, trots regeringens och Jan Björklunds uttalade intentioner. Det vore oroväckande. Elever och lärare är värda tydliga kriterier och ett rättvist betygssystem.
Intressant om politik, skola, betyg, Jan Björklund, betygssteg
fredag, februari 19, 2010
Atomkraft - ja tack
Snart är Sverige ett stort steg närmare en säkrare energiförsörjning. Hur betydelsefullt det är för vår välfärd och vårt välstånd har inskärpts inte bara av en rekordkall och snörik vinter utan även av ryska gasledningar och kontinentala kolkraftsplaner de senaste åren. Alliansregeringen visar åter, med en energisk Jan Björklund och en modig Maud Olofsson i spetsen, sin regeringsduglighet.
De kan också peka på att också Obama-administrationens i USA nu stödjer ny kärnkraft, för klimatet och kanske än mer för att minska utländskt energiberoende - och minska trycket att borra efter ny olja på den egna kontinentalsockeln.
Kärnkraften är också en av få saker som de rödgröna ger rakt besked om: det blir stopp för att byta ut gamla reaktorer mot nya, bättre, säkrare och mer effektiva om de vinner valet. Återstår att se huruvida MP och V kan få med S även på att avveckla våra befintliga kärnkraftverk - som står för hälften av Sveriges elproduktion och jämte vattenkraften är huvudorsaken till vårt relativt lilla koldioxid-avtryck i världen.
Sahlin lär få svårt att övertyga det tunga IF Metall, som ser betydelsen av trygg energiförsörjning för svensk industri och konkurrenskraft och välkomnar Alliansregeringens besked, om det riktiga i att följa Wetterstrand-Ohly-linjen.
Alliansen och Folkpartiet kan inte annat än välkomna om kärnkraften och energifrågan blir en valfråga. Regeringens helhetspolitik för energin innebär ju också tuffare försäkringskrav på kärnkraftsägarna, och satsningar på förnybar energi. Det är en helhet som även Centerrörelsen har all anledning att stöda, och Centern bör med kraft fortsätta driva de gröna näringarnas betydelse för såväl svenska bidrag till den internationella miljötekniken, som svensk industriell utveckling.
Media: DN om regeringens förslag, DN/TT om Obamas reaktorer, DN ledare (Johannes Åman), SvD om regeringsuppgörelsen och C-kritikerna, SvD om Obamas reaktorer, SvD ledare (PJ Anders Linder), Rapport (se också ovan).
Bloggat: Annika Beijbom på NU-bloggen, Christer Sörliden
Intressant om politik, energi, kärnkraft, Jan Björklund, Folkpartiet, Maud Olofsson, Centerpartiet, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, IF Metall, Metall, gröna näringar, förnybar energi
De kan också peka på att också Obama-administrationens i USA nu stödjer ny kärnkraft, för klimatet och kanske än mer för att minska utländskt energiberoende - och minska trycket att borra efter ny olja på den egna kontinentalsockeln.
Kärnkraften är också en av få saker som de rödgröna ger rakt besked om: det blir stopp för att byta ut gamla reaktorer mot nya, bättre, säkrare och mer effektiva om de vinner valet. Återstår att se huruvida MP och V kan få med S även på att avveckla våra befintliga kärnkraftverk - som står för hälften av Sveriges elproduktion och jämte vattenkraften är huvudorsaken till vårt relativt lilla koldioxid-avtryck i världen.
Sahlin lär få svårt att övertyga det tunga IF Metall, som ser betydelsen av trygg energiförsörjning för svensk industri och konkurrenskraft och välkomnar Alliansregeringens besked, om det riktiga i att följa Wetterstrand-Ohly-linjen.
Alliansen och Folkpartiet kan inte annat än välkomna om kärnkraften och energifrågan blir en valfråga. Regeringens helhetspolitik för energin innebär ju också tuffare försäkringskrav på kärnkraftsägarna, och satsningar på förnybar energi. Det är en helhet som även Centerrörelsen har all anledning att stöda, och Centern bör med kraft fortsätta driva de gröna näringarnas betydelse för såväl svenska bidrag till den internationella miljötekniken, som svensk industriell utveckling.
Media: DN om regeringens förslag, DN/TT om Obamas reaktorer, DN ledare (Johannes Åman), SvD om regeringsuppgörelsen och C-kritikerna, SvD om Obamas reaktorer, SvD ledare (PJ Anders Linder), Rapport (se också ovan).
Bloggat: Annika Beijbom på NU-bloggen, Christer Sörliden
Intressant om politik, energi, kärnkraft, Jan Björklund, Folkpartiet, Maud Olofsson, Centerpartiet, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, IF Metall, Metall, gröna näringar, förnybar energi
onsdag, februari 17, 2010
Hammurabi, Birger Jarl och vinster i skoldebatten
Visst hör antiken och medeltiden hemma i historieundervisningen. En av Folkpartiets och Jan Björklunds insatser har varit att stärka historieämnet i skolan. Och ett sådant historieämne kan naturligtvis inte ta sin början med den moderna tiden eller ens renässansen och reformationen - det finns en svensk historia före Gustav Vasa och definitivt en världshistoria före upplysningen eller Columbus!
Hur civilisationen tog sin början - med Hammurabis lagar, Egyptens pyramider och grekernas filosofi och stadsstater, och hur Sverige och världen formades - med kristendom, statsbyggande och handel, måste finnas med i kursplanerna också framöver. Det är skönt att Jan Björklund så tydligt meddelar att Alliansregeringen inte kommer att godta en förändring som innebär att antiken och medeltiden får stryka på foten (Runo Johansson, Seved Monke, Shane Whaley). Dick Harrison bör kunna vara nöjd.
Kurs- och läroplaner är liksom den nya skollag som Alliansregeringen har på gång viktiga styrinstrument för den svenska skolan. Också uppföljning och inspektioner har förbättrats och utökats. Villkoren ska vara tuffa och lika för kommunala och fristående skolor.
Historieundervisningen och inte friskolors vinster är det som politikerna ska bry sig om. Kvaliteten är det vi ska styra efter - inte det ekonomiska resultatet, annat än att det går ihop med sådana marginaler att det säkrar en långsiktig verksamhet.
Frågor om vinster i välfärden - skola, vård och omsorg - blir naturligtvis ställda på särskilda sätt om man har ingångsvärdet att alla sådana vinster per definition är fel och fula. Magnus Andersson resonerar om detta utifrån en annars nedslående undersökning i Lärarnas Tidning.
Intressant om politik, skola, skolpolitik, historia, historieundervisning, antiken, medeltiden, Dick Harrison, Jan Björklund, friskolor, vinster
Hur civilisationen tog sin början - med Hammurabis lagar, Egyptens pyramider och grekernas filosofi och stadsstater, och hur Sverige och världen formades - med kristendom, statsbyggande och handel, måste finnas med i kursplanerna också framöver. Det är skönt att Jan Björklund så tydligt meddelar att Alliansregeringen inte kommer att godta en förändring som innebär att antiken och medeltiden får stryka på foten (Runo Johansson, Seved Monke, Shane Whaley). Dick Harrison bör kunna vara nöjd.
Kurs- och läroplaner är liksom den nya skollag som Alliansregeringen har på gång viktiga styrinstrument för den svenska skolan. Också uppföljning och inspektioner har förbättrats och utökats. Villkoren ska vara tuffa och lika för kommunala och fristående skolor.
Historieundervisningen och inte friskolors vinster är det som politikerna ska bry sig om. Kvaliteten är det vi ska styra efter - inte det ekonomiska resultatet, annat än att det går ihop med sådana marginaler att det säkrar en långsiktig verksamhet.
Frågor om vinster i välfärden - skola, vård och omsorg - blir naturligtvis ställda på särskilda sätt om man har ingångsvärdet att alla sådana vinster per definition är fel och fula. Magnus Andersson resonerar om detta utifrån en annars nedslående undersökning i Lärarnas Tidning.
Intressant om politik, skola, skolpolitik, historia, historieundervisning, antiken, medeltiden, Dick Harrison, Jan Björklund, friskolor, vinster
Afghanistan enar fler svenskar - och splittrar de rödgröna
I dag debatteras Sveriges utrikespolitik i riksdagen. Det återstår att se om de rödgröna lyckas leverera mer enighet än oenighet i ett av de allra viktigaste lackmustesten för regeringsfähighet. Utrikesministern och Alliansen lyfter givetvis EU och Afghanistan lär dyka upp - två frågor där den rödgröna oenigheten är iögonenfallande.
Förhoppningsvis kommer inte V lyckas övertyga ens S och MP om att Sverige ska överge Afghanistan-uppdraget - särskilt inte om man argumenterar som den högdragne men i detta fall märkligt osaklige Jan Guillou i gårdagens Studio Ett mot just en socialdemokrat, Palmecentrets Jens Orback. Alla argument som den senare förde fram avfärdades av Guillou som trams, löjeväckande eller desperata. Man kan undra varför Guillou i så fall ens nedlåter sig till debatt - och varför någon ska bemöda sig om att bemöta sådan substanslös kritik.
Svenskarna verkar åtminstone inte gå på Ohlys och Guillous maning att Sverige ska fly från sitt ansvar, och att de unga män och kvinnor som vill göra en insats i Afghanistan ska kallas tillbaka. Stödet för den svenska insatsen ökar kraftigt - inte minst bland Ohlys egna V-sympatisörer, där det nu väger nästan jämnt.
Media: DN, DN, Expressen, Rapport, SvD, SvD, Studio Ett (webbradio)
Intressant om politik, utrikespolitik, säkerhetspolitik, Afghanistan, utrikesdeklarationen, Carl Bildt, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, regeringsduglighet, Lars Ohly, Jan Guillou
Förhoppningsvis kommer inte V lyckas övertyga ens S och MP om att Sverige ska överge Afghanistan-uppdraget - särskilt inte om man argumenterar som den högdragne men i detta fall märkligt osaklige Jan Guillou i gårdagens Studio Ett mot just en socialdemokrat, Palmecentrets Jens Orback. Alla argument som den senare förde fram avfärdades av Guillou som trams, löjeväckande eller desperata. Man kan undra varför Guillou i så fall ens nedlåter sig till debatt - och varför någon ska bemöda sig om att bemöta sådan substanslös kritik.
Svenskarna verkar åtminstone inte gå på Ohlys och Guillous maning att Sverige ska fly från sitt ansvar, och att de unga män och kvinnor som vill göra en insats i Afghanistan ska kallas tillbaka. Stödet för den svenska insatsen ökar kraftigt - inte minst bland Ohlys egna V-sympatisörer, där det nu väger nästan jämnt.
Media: DN, DN, Expressen, Rapport, SvD, SvD, Studio Ett (webbradio)
Intressant om politik, utrikespolitik, säkerhetspolitik, Afghanistan, utrikesdeklarationen, Carl Bildt, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, regeringsduglighet, Lars Ohly, Jan Guillou
tisdag, februari 16, 2010
Valfrihet och tillgänglighet - för barn med dyslexi och andra
Att Vårdval Stockholm fungerar får vi ett kvitto på i dag på DN Debatt, där ett antal logopeder själva skriver att vårdvalet blev en succé för deras patienter, barn och elever med dyslexi. Utan politisk detaljstyrning var de långvariga köproblemen ett minne blott.
I denna debattartikel från opolitiskt håll avslöjas det rödgröna s.k. "alternativet" återigen och med all önskvärd tydlighet för vad det är: "I korthet: politiker ska bestämma vilka som behöver vård och hur mycket."
Vårdval Stockholm har betytt oerhört mycket för barn med dyslexi som slipper att vänta i upp till årslånga köer. Liknande betydelse har det haft för patienter som väntar på att opereras för gråstarr eller få en höft- eller knäled utbytt. Och förstås för de många stockholmare som fått en egen fast vårdkontakt hos husläkaren, fått psykosocialt stöd av kurator eller psykolog, hälso- och livsstilshjälp av distriktssköterskan... Utan politisk detaljstyrning av vilka mottagningar som ska få finnas och var de ska ligga.
Bloggar: Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Lotta Edholm, Peter Kjällkvist, Mark Klamberg, Olov Lindquist, Seved Monke, Kent Persson, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, SvD:s ledarblogg, Eva Westerberg.
Intressant om Vårdval, logopeder, Vårdval Stockholm
I denna debattartikel från opolitiskt håll avslöjas det rödgröna s.k. "alternativet" återigen och med all önskvärd tydlighet för vad det är: "I korthet: politiker ska bestämma vilka som behöver vård och hur mycket."
Vårdval Stockholm har betytt oerhört mycket för barn med dyslexi som slipper att vänta i upp till årslånga köer. Liknande betydelse har det haft för patienter som väntar på att opereras för gråstarr eller få en höft- eller knäled utbytt. Och förstås för de många stockholmare som fått en egen fast vårdkontakt hos husläkaren, fått psykosocialt stöd av kurator eller psykolog, hälso- och livsstilshjälp av distriktssköterskan... Utan politisk detaljstyrning av vilka mottagningar som ska få finnas och var de ska ligga.
Bloggar: Per Altenberg, Magnus Andersson, Maria Byström, Lotta Edholm, Peter Kjällkvist, Mark Klamberg, Olov Lindquist, Seved Monke, Kent Persson, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, SvD:s ledarblogg, Eva Westerberg.
Intressant om Vårdval, logopeder, Vårdval Stockholm
måndag, februari 15, 2010
Lärarkarriärer ger bättre skolor
Duktiga lärare skapar en bra skola, och för att locka de bästa i framtiden krävs inte bara en bättre lärarutbildning och tydligare lämplighets- och kompetenskrav utan också högre status. För att lärare ska vara ett attraktivt framtidsyrke måste det vara möjligt att göra karriär i skolans värld. Jan Björklunds reformer på riksplanet har berett vägen, och nu tar Stockholmsalliansen ett viktigt steg när man inrättar tjänster som lektorer och utvecklingslärare.
Det är en del av en lovande programförklaring för fortsatt förändring och förbättring av Stockholms skolor, som Lotta Edholm och hennes Alliansvänner skriver om på Politikerbloggen. De har ett viktigt grundbudskap: politikens uppgift är inte att detaljreglera skolan - utan att ge de enskilda skolorna förutsättningar att leverera. De olika lösningarna kan se olika ut.
Mark Klamberg bloggar om fler forskare i Stockholms skolor.
Intressant om politik, skola, Stockholm, lektorer, utvecklingslärare, lärarutbildning, läraryrket, karriärvägar, Folkpartiet, Jan Björklund, Lotta Edholm
Det är en del av en lovande programförklaring för fortsatt förändring och förbättring av Stockholms skolor, som Lotta Edholm och hennes Alliansvänner skriver om på Politikerbloggen. De har ett viktigt grundbudskap: politikens uppgift är inte att detaljreglera skolan - utan att ge de enskilda skolorna förutsättningar att leverera. De olika lösningarna kan se olika ut.
Mark Klamberg bloggar om fler forskare i Stockholms skolor.
Intressant om politik, skola, Stockholm, lektorer, utvecklingslärare, lärarutbildning, läraryrket, karriärvägar, Folkpartiet, Jan Björklund, Lotta Edholm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
