Drottninglikt

Helen Mirren som The Queen har hyllats, filmen utpekas som en Oscarfavorit. Högst vederbörligen, kan jag personligen intyga efter eftermiddagens biosejour. Den brittiska karaktärsskådespelerskans uttalade republikanska hållning gör inte upplevelsen mindre - den konstitutionella frågan är jämte plikten och känslorna filmens nerv.

Jag som delar Mirrens grundläggande konstitutionella uppfattning och har svårt att förena demokrati med ett ärftligt statschefsskap, måste ändå erkänna ceremonierna, traditionens och historiens betydelse. Och könsrepresentationen har ju visat sig jämnare på den engelska tronen än på Downing Street.

Valkungadömet verkar väl vara vår tulipanaros?

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: The Queen, Helen Mirren, monarki, republik

Leijonborg visar vägen

Kunskap och innovation utpekas i högtidstalen som nycklarna till framgång för en liten, omvärldsberoende nation i globaliseringens tidevarv. Lars Leijonborg demonstrerade i opposition sin ambition att rusta Sverige inför den globala utmaningen, inte minst i en bok med just det namnet. Som utbildnings- och forskningsminister har han nu chansen att förverkliga den ambitionen. Alliansregeringens forskningssatsning är lovande.

Initiativet att få en av Europas och framtidens viktigaste forskningsanläggningar, med en gigantisk accelerator, till Sverige kan inte annat än få en framtidstroende, forskningsoptimistisk, liberal Sverige- och Europavän att glädjas i sitt innersta. Miljö- och säkerhetsfrågorna ska vi givetvis också visa oss bäst på att lösa.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: politik, forskning, ESS, Lars Leijonborg

Ségo ou Sarko? Bayrou!

Apropå fördelarna av mittenpolitik så tycks fler franska väljare än tidigare föredra något sådant. Enligt de senaste mätningarna har mittenpartiet UDF:s (det närmaste man kommer ett franskt "liberalt" alternativ?) ledare François Bayoru både chans att ta sig till presidentvalets andra omgång, och där möjlighet att besegra både socialisten Ségolène Royal och nygaullisten Nicholas Sarkozy. (Hittade inte artikeln från någon av de senaste dagarna men äldre bakgrund ges här.) Hoppingivan de för dem som har svårt att föredra vare sig Ségos vänsterpopulistiska drag eller Sarkos hårda högertendenser.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: politik, Frankrike, Sarkozy, Segolene Royal

Rapports märkliga skolreportage

Måste så här i skrivartagen på lördagen också skriva av mig lite frustration efter ett tv-nyhetsinslag i måndags - om skolans eventuella behov av fler resurser - med en minst sagt märklig tolkning av skolminister Jan Björklund och en ännu märkligare koppling till ett inslag om undervisning i liten grupp av en särskild grupp elever med särskilda behov. Mejlet till Rapport-redaktionen nedan berättar vad det handlar om (har ännu ej fått något svar). Och det hela föranledde faktiskt mitt livs första anmälan till granskningsnämnden!

- - -

Hej! Såg just Rapport och inslaget om behovet av resurser i skolan, för att hjälpa elever med extra behov som annars är "stökiga". Mycket intressant om hur mycket som kan göras även i sådana fall där det tycks ha gått ganska långt i "stökighet".

Men jag undrar över vinklingen att detta inte stämmer med vad skolministern har sagt. Det gamla studioinslag med Jan Björklund som ni visade i inslaget, och för den medverkande läraren, handlade ju om ett generellt resonemang: Att skolans problem i grunden inte (alltid/bara) handlar om resurser, att Sverige lägger i princip mest i världen på sina skolor.

Björklund sade inte att det aldrig handlar om mer resurser, för att avhjälpa vissa problem i vissa skolor. Och framför allt sade han inte vad jag kunde märka att elever med särskilda behov inte behöver särskilda resurser. Nu verkade det nästan som att Björklund anser att elever som de ni skildrade i kvällens reportage skulle gå i vanliga skolklasser med 20-30 elever.

Det är ju raka motsatsen mot Björklunds, folkpartiets och alliansens skolpolitik. Den handlar tvärtom om att se både eleverna med stora behov och de särskilt begåvade, som båda hamnar på undantag i en genomsnittsskola där alla tänks ha ungefär samma förutsättningar och ha ungefär samma behandling.

Det Björklund/fp däremot sagt är att det är bättre att satsa resurser på lågstadiet, upptäcka ev problem och hjälpa så tidigt som möjligt, än att låta det gå så långt som till gymnasiets individuella program.

mvh Rasmus Jonlund
Folkpartist, kommunpolitiker

- - -

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: skola, skolpolitik, mediekritik, Jan Björklund, Rapport, granskningsnämnden

En blå armétröja

Även i år gäller armémodet. Glädjande för en utbildningsreservist och fredsvän på stadens gator som gillar lite axelklaffar och bröstfickor. Drömmer fortfarande om den perfekta armétröjan med balans av elegans och rusticitet, som den blå av märket Ivanhoe som jag såg i Göteborg i slutet av 90-talet - - man minns och ångrar de köp man inte gjorde!

Valet vinns i mitten

De senaste opinionsmätningarna har inte varit någon nöjesläsning för svenska liberaler. Inte för folkpartisterna, som strävar på i utbildningsdepartementet och Europafrågorna och vill glömma höstens dataintrångsdiskussioner. Inte heller för de liberaler som numera kallar sig centerpartister (eller tvärtom), trots Maud Olofssons betydligt muntrare uppsyn.

Moderaterna lever dock vidare i 25-procentsvälmåga - men måste givetvis också vara nervösa över de mindre allianspartiernas negativa opinionstrend. Det kan tyckas märkligt att väljarna inte tycks överge regeringens dominerande parti, som är det som handhar impopulära a-kassefrågor och även stått för eftervalperiodens politiska affärer (Borelius, Stegö Chilò - och nu Bildt?) Men de moderata väljarna känner sig kanske fortfarande som vinnare, och tycker att regeringen genomför den moderata politik de röstat för.

Däri ligger väl problemet. Moderaterna kan inte för sitt och Alliansens bästa bli ett för dominerande regeringsparti. Det räcker ju inte om de ligger kvar på en fjärdedel av väljarstödet om de tre övriga krymper. De andra partiernas profil och politik måste lyftas, det räcker inte med att de i princip har fått varsitt område att sköta i skuggan av Reinfeldt, Borg, Bildt och Littorin. De måste synas och påverka över hela det politiska fältet.

Det är ännu bekvämt långt till 2010, men då kommer moderaterna inte att klara hem valet själva. Eller räknar de med att catch all-strategin som präglar det nya förslaget till handlingsprogram - att fortsätta som "Sveriges nya arbetarparti", profilera sig på nya områden som hbt och jämställdhet, och samtidigt behålla de gamla moderata väljarna - ska bära så riklig frukt?

Hursomhelst måste den trängda medelklassens Sverige vinnas från mitten.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, regeringen, alliansen, fredrik reinfeldt, carl bildt, maud olofsson

Vitsen med vinsten i vården

Hur intressant är egentligen vinst i vården? Överväldigande intressant, att döma av rader med insändare som efter valet utmålat en dyster framtid där knappa vårdresurser inte fördelas efter behov eller skapas genom solidarisk finansiering. Dagens Nyheters granskningar, i höstas av privat drivna vårdcentraler, i veckan av Maria Beroendecentrum, går inte så långt men ingångsvärdet verkar vara att det är fult med vinst i vården. (Se DN i fredags och i lördags.)

Åtminstone som pragmatisk socialliberal kan jag tycka att det borde vara mer oroande med vårdenheter som går med underskott, eller alla de vårdverksamheter som tyvärr inte fungerar, där invånarna inte får den vård vi alla solidariskt betalar skatt för, där det inte finns tillräckligt många läkare och sköterskor för att de inte vill arbeta där. En granskning av sådant skulle i mina ögon kännas minst lika angelägen. Köer och bristande kvalitet är det långsiktiga hotet mot den solidariskt finansierade vården, inte som av eventuella vinster (eller t.o.m. övervinster) i enstaka privata vårdföretag.

Fallet Maria Beroendecentrum tycks typiskt. Men man kunde också berättat att avkastningen sett till omsättningen (landstingsavtalets storlek) legat på mellan 4 och något år 10 procent och att landstinget kräver 6 procent av sina egna bolag. Ett reportage kunde lika gärna handla om att man satsat på utbildning, höjt medarbetarnas kompetens och utvecklat vården genom differentiering för olika missbrukargrupper. (Se det ansvariga landstingsrådet Birgitta Rydbergs kommentar.)

Och perspektivet på vinsten kunde lika gärna varit hur några chefer och medarbetare kunnat ta över en landstingsverksamhet med problem, drivit den vidare och utvecklat den, utan att den blivit dyrare - snarare tvärtom, höjt kvaliteten och gett mer vård för pengarna.

Lyckas man då göra en vinst borde det verkligen vara ett föredöme för annan vård (och ett bra argument när sjukvårdbeställarna ska förhandla om priset på beroendevård i framtiden).

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: sjukvård, privatisering, media, politik