Samma blogg på ny plats med nytt utseende: Rasmus (liberal) nu på http://rasmusliberal.wordpress.com
Intressant?
måndag, mars 19, 2012
lördag, mars 17, 2012
Fixerad vid jobben
Jobben är den viktigaste frågan - om det kan nog många vara överens med vår jobbfixerade statsminister. Och minst lika viktigt som att vi har ett arbetsliv där vi orkar jobba längre än i dag, är att unga kan få sitt första jobb och ta sig in på arbetsmarknaden.
Jobbfrågan spänner förstås över mycket mer än ren arbetsmarknadspolitik; det handlar om näringspolitik, skatter, företagens villkor, socialförsäkringar, och inte minst om utbildning, utbildning och åter utbildning.
Om utbildning, och vikten av yrkesutbildning och tidig kontakt med arbetslivet, verkar de flesta kunna enas. Mycket av Folkpartiets skolpolitik omfamnas nu brett.
Spelplanen för reformer och satsningar är med andra ord stor. Den har hittills dominerats av regeringens jobbskatteavdrag. Folkpartiet har ägnat mycket kraft åt viktiga utbildningsreformer, inte minst för att återupprätta yrkesutbildningen. En forskningssatsning har också sjösatts. Men vi har också kontinuerligt förespråkat fler reformer, för ett mer rättvist skattesystem som inte straffbeskattar utbildning och framgång, friare arbetsrätt, m.m.
RUT-avdrag, sänkt restaurangmoms och lägre arbetsgivaravgift för ungdomar är reformer som vår Alliansregering också har enats om - och som vår jobbfixerade statsminister gillar. Men gränsen går tydligen vid tanken på s.k. ungdomsavtal, som ju bl.a. Folkpartiet har förespråkat. Statsministern behöver inte upplysa oss om att det är en fråga för arbetsmarknadens parter. All politik handlar inte om det regeringar ska lägga lagförslag om.
Däremot är ju kommunerna och landstingen själva parter som kan anställa ungdomar, och förhandla om ungdomsavtal med de fackliga organisationerna.
Ungdomsarbetslösheten engagerar också Socialdemokraternas debattglada oppositionsborgarråd Tomas Rudin. I dagens DN Sthlm (ej på nätet) spekulerar han om att anställa alla (!?) arbetslösa unga efter en viss tid - med ersättning på försörjningsstödsnivå. Försörjningsstödet behöver ju staden ändå betala.
Kommunala nödarbeten, eller ungdomsavtal med 75% av lönen för den som ännu inte har fått arbetslivserfarenhet? Eller ännu ett jobbskatteavdrag? Vilket av partiernas idéskafferier verkar mest välfyllt för att råda bot på ungdomsarbetslösheten?
DN, SvD 1, SvD 2, SVT.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsarbetslöshet, arbete, jobb, ungdomar, Folkpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Alliansen, Fredrik Reinfeldt, Tomas Rudin, ungdomsavtal, ungdomslöner
Jobbfrågan spänner förstås över mycket mer än ren arbetsmarknadspolitik; det handlar om näringspolitik, skatter, företagens villkor, socialförsäkringar, och inte minst om utbildning, utbildning och åter utbildning.
Om utbildning, och vikten av yrkesutbildning och tidig kontakt med arbetslivet, verkar de flesta kunna enas. Mycket av Folkpartiets skolpolitik omfamnas nu brett.
Spelplanen för reformer och satsningar är med andra ord stor. Den har hittills dominerats av regeringens jobbskatteavdrag. Folkpartiet har ägnat mycket kraft åt viktiga utbildningsreformer, inte minst för att återupprätta yrkesutbildningen. En forskningssatsning har också sjösatts. Men vi har också kontinuerligt förespråkat fler reformer, för ett mer rättvist skattesystem som inte straffbeskattar utbildning och framgång, friare arbetsrätt, m.m.
RUT-avdrag, sänkt restaurangmoms och lägre arbetsgivaravgift för ungdomar är reformer som vår Alliansregering också har enats om - och som vår jobbfixerade statsminister gillar. Men gränsen går tydligen vid tanken på s.k. ungdomsavtal, som ju bl.a. Folkpartiet har förespråkat. Statsministern behöver inte upplysa oss om att det är en fråga för arbetsmarknadens parter. All politik handlar inte om det regeringar ska lägga lagförslag om.
Däremot är ju kommunerna och landstingen själva parter som kan anställa ungdomar, och förhandla om ungdomsavtal med de fackliga organisationerna.
Ungdomsarbetslösheten engagerar också Socialdemokraternas debattglada oppositionsborgarråd Tomas Rudin. I dagens DN Sthlm (ej på nätet) spekulerar han om att anställa alla (!?) arbetslösa unga efter en viss tid - med ersättning på försörjningsstödsnivå. Försörjningsstödet behöver ju staden ändå betala.
Kommunala nödarbeten, eller ungdomsavtal med 75% av lönen för den som ännu inte har fått arbetslivserfarenhet? Eller ännu ett jobbskatteavdrag? Vilket av partiernas idéskafferier verkar mest välfyllt för att råda bot på ungdomsarbetslösheten?
DN, SvD 1, SvD 2, SVT.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsarbetslöshet, arbete, jobb, ungdomar, Folkpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Alliansen, Fredrik Reinfeldt, Tomas Rudin, ungdomsavtal, ungdomslöner
Etiketter:
Ekonomi o arbete,
Partipolitik,
Skola
torsdag, mars 15, 2012
Kungsholmen än mer i centrum - tunnelbana till Nacka
För mig som har förmånen att både bo och arbeta på Kungsholmen är vår vackra stadsdel förstås på många sätt världens centrum. Och en sak som jag och många Kungsholmsbor verkligen uppskattar är att det går så lätt att ta sig hit - och härifrån, när vi vill ut i världen. Om det så är till Vasastan, Solna eller Paris.
Nu ska det också bli betydligt enklare att ta sig söderöver i Stockholmsregionen - med tunnelbana hela vägen till Nacka (DN STHLM Debatt).
Folkpartiet har länge drivit på för en utbyggnad av tunnelbanan. Vi har varit med och förhandlat fram de stora trafiköverenskommelserna för Stockholmsregionen, senast 2007 där en utbyggnad av blå linje från Kungsträdgården till Nacka finns med. I fjol skrev ledande regionala företrädare i DN om att tidigarelägga viktiga infrastrukturinvesteringar, bl.a. tunnelbana till Nacka. Och förra veckan satte Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg ned foten, förordade ett visst alternativ (bergtunnel) och ville börja förhandla om finansiering och genomförande av en sådan tunnelbana (SvD Opinion).
Alla har inte varit lika positiva. Från våra större Alliansvänner Moderaterna har det ibland låtit som om tunnelbanan skulle vara färdigbyggd. Och visst behöver vi bygga mycket annat - bl.a. komplettera det radiella tunnelbane- och pendeltågsnätet med ett kraftfullt stomnät av bl.a. spårvagnar. Folkpartiet vill konvertera 4:ans buss till spårvagn, och gärna fler linjer efter det. Men tunnelbanan kommer också ett behövas. Och utbyggnaden till Nacka är väldigt logisk - den knyter samman norra och södra länet bättre, avlastar röda och gröna linjerna och Slussen, och kommer öppna för tiotusentals nya bostäder.
Och vi Kungsholmsbor får det ännu lättare att ta oss runt i regionen.
Bloggar: Birgitta Rydberg 1, 2, FP-bloggen Stockholms län 1, 2, FP-trafikbloggen 1, 2, Anna Starbrink 1, 2, Christoffer Fagerberg 1, 2, Jesper Svensson 1, 2, FP Nacka 1, 2, Lotta Edholm, Lars Lundqvist, 2, Anders Ekegren, 2, Mark Klamberg, 2.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, trafik, kollektivtrafik, tunnelbana, blå linje, Nacka, Folkpartiet, Alliansen, Moderaterna
Nu ska det också bli betydligt enklare att ta sig söderöver i Stockholmsregionen - med tunnelbana hela vägen till Nacka (DN STHLM Debatt).
Folkpartiet har länge drivit på för en utbyggnad av tunnelbanan. Vi har varit med och förhandlat fram de stora trafiköverenskommelserna för Stockholmsregionen, senast 2007 där en utbyggnad av blå linje från Kungsträdgården till Nacka finns med. I fjol skrev ledande regionala företrädare i DN om att tidigarelägga viktiga infrastrukturinvesteringar, bl.a. tunnelbana till Nacka. Och förra veckan satte Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg ned foten, förordade ett visst alternativ (bergtunnel) och ville börja förhandla om finansiering och genomförande av en sådan tunnelbana (SvD Opinion).
Alla har inte varit lika positiva. Från våra större Alliansvänner Moderaterna har det ibland låtit som om tunnelbanan skulle vara färdigbyggd. Och visst behöver vi bygga mycket annat - bl.a. komplettera det radiella tunnelbane- och pendeltågsnätet med ett kraftfullt stomnät av bl.a. spårvagnar. Folkpartiet vill konvertera 4:ans buss till spårvagn, och gärna fler linjer efter det. Men tunnelbanan kommer också ett behövas. Och utbyggnaden till Nacka är väldigt logisk - den knyter samman norra och södra länet bättre, avlastar röda och gröna linjerna och Slussen, och kommer öppna för tiotusentals nya bostäder.
Och vi Kungsholmsbor får det ännu lättare att ta oss runt i regionen.
Bloggar: Birgitta Rydberg 1, 2, FP-bloggen Stockholms län 1, 2, FP-trafikbloggen 1, 2, Anna Starbrink 1, 2, Christoffer Fagerberg 1, 2, Jesper Svensson 1, 2, FP Nacka 1, 2, Lotta Edholm, Lars Lundqvist, 2, Anders Ekegren, 2, Mark Klamberg, 2.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, trafik, kollektivtrafik, tunnelbana, blå linje, Nacka, Folkpartiet, Alliansen, Moderaterna
tisdag, februari 28, 2012
Självklart ska Asplunds bokpalats upprustas
Den stora satsningen på utbyggnad av Stadsbiblioteket vid Odenplan gick som bekant om intet. Orsakerna var helt enkelt att kostnaderna hotade att stiga inte bara byggprojektet utan hela Stockholms stads biblioteksverksamhet över huvudet. Det hade inte varit ansvarsfullt att fortsätta på den inslagna vägen.
Istället har biblioteken i staden de senaste åren fått resurser till andra satsningar, både på nya, mer passande lokaler i bättre lägen, och på verksamhet.
Stockholmarna märker av vår bibliotekssatsning t.ex. genom det nya Sturebiblioteket vid T-banestationen Östermalmstorg och genom det nya läget för Högdalens bibliotek, nära T-banestationen där. De märker också av ökat öppethållande.
Men även om huvudbiblioteket vid Odenplan inte fick någon utbyggnad - vilket gladde vissa som oroade sig för rivningen av annexen, lamellhusen längs Odengatan, och för påverkan på själva det klassiska huset - så måste det rustas upp. Hur det ska göras ska vi nu ta reda på. Därför satsas ett antal miljoner på en utredning. Att ge sig på och renovera över Gunnar Asplunds över 80 år gamla arkitektoniska pärla är inget man gör lättvindigt.
Märkligt nog blir detta beslut föremål för angrepp från oppositionen och den alltid utspelspigge Tomas Rudin. Det är tydligen fel att lägga pengarna på en studie - och alltså även på en kommande upprustning? Eftersom arkitekttävlingen och den storstilade utbyggnaden inte blev av, ska vi då låta Stadsbiblioteket förfalla? Är det rentav så att Socialdemokraterna vill flytta ur huvudbiblioteket (till förmån för något inte ens skisserat nytt hus?) - och därmed göra processen kort med detta fantastiska hus hela historia och själ?
Asplunds bokpalats är en av de byggnader i Stockholm som försvarar en världsklassposition. För oss i Folkpartiet är det självklart att det ska rustas - och förbli ett stolt bibliotek.
Stockholmsnytt har rapporterat. Madeleine Sjöstedt bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, bibliotek, Asplund, Stadsbiblioteket
Istället har biblioteken i staden de senaste åren fått resurser till andra satsningar, både på nya, mer passande lokaler i bättre lägen, och på verksamhet.
Stockholmarna märker av vår bibliotekssatsning t.ex. genom det nya Sturebiblioteket vid T-banestationen Östermalmstorg och genom det nya läget för Högdalens bibliotek, nära T-banestationen där. De märker också av ökat öppethållande.
Men även om huvudbiblioteket vid Odenplan inte fick någon utbyggnad - vilket gladde vissa som oroade sig för rivningen av annexen, lamellhusen längs Odengatan, och för påverkan på själva det klassiska huset - så måste det rustas upp. Hur det ska göras ska vi nu ta reda på. Därför satsas ett antal miljoner på en utredning. Att ge sig på och renovera över Gunnar Asplunds över 80 år gamla arkitektoniska pärla är inget man gör lättvindigt.
Märkligt nog blir detta beslut föremål för angrepp från oppositionen och den alltid utspelspigge Tomas Rudin. Det är tydligen fel att lägga pengarna på en studie - och alltså även på en kommande upprustning? Eftersom arkitekttävlingen och den storstilade utbyggnaden inte blev av, ska vi då låta Stadsbiblioteket förfalla? Är det rentav så att Socialdemokraterna vill flytta ur huvudbiblioteket (till förmån för något inte ens skisserat nytt hus?) - och därmed göra processen kort med detta fantastiska hus hela historia och själ?
Asplunds bokpalats är en av de byggnader i Stockholm som försvarar en världsklassposition. För oss i Folkpartiet är det självklart att det ska rustas - och förbli ett stolt bibliotek.
Stockholmsnytt har rapporterat. Madeleine Sjöstedt bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, bibliotek, Asplund, Stadsbiblioteket
fredag, februari 10, 2012
What we in Sweden call RUT-avdrag
Många svenska hjärtan klappar lite extra för det brittiska. Även om det finns mycket att vara kritisk mot i det Förenade Kungariket, så är det något med andan, språket och kulturen som får oss på fall. Det förmedlas inte minst genom medieutbudets alla deckare, historiska dramer och det ofta närvarande nyhetsflödet. Och brittisk politik tävlar med amerikansk om att synas på svenska tidningssidor.
När en brittisk premiärminister kommer till Stockholm och lyfter fram ett nordiskt samarbete där vi får vara med i samma begränsade skara som den gamla imperiemakten, så är det förstås lätt att charmas. Vi får bara hoppas att resultatet av samtalen blir konstruktivt, och inte ägnat att ytterligare splittra ett EU som behöver hålla ihop mer än någonsin.
Pensionerna och jämställdheten är förstås två viktiga frågor att diskutera. De brittisk-nordisk-baltiska länderna kan förhoppningsvis bidra till lösningar som sprider sig.
David Camerons uppmärksammade intresse för det svenska RUT-avdraget är talande. En egentligen ganska blygsam, men mycket symbolisk reform - som kan bidra till att stärka sysselsättning, minska utanförskap och underlätta framför allt kvinnors karriärmöjligheter och företagande. Bra för både pensionerna och jämställdheten. Och något helt annat och modernare än de "upstairs and downstairs" som vi lärt känna och påmints om senast i succén "Downton Abbey".
Och så är det ju smickrande om britterna kan inhämta inspiration från lilla Sverige.
Aftonbladet, Expressen, Hallandsposten, Helsingborgs Dagblad, SvD
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Storbritannien, Sverige, Northern Future Forum, David Cameron, Downton Abbey, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster
När en brittisk premiärminister kommer till Stockholm och lyfter fram ett nordiskt samarbete där vi får vara med i samma begränsade skara som den gamla imperiemakten, så är det förstås lätt att charmas. Vi får bara hoppas att resultatet av samtalen blir konstruktivt, och inte ägnat att ytterligare splittra ett EU som behöver hålla ihop mer än någonsin.
Pensionerna och jämställdheten är förstås två viktiga frågor att diskutera. De brittisk-nordisk-baltiska länderna kan förhoppningsvis bidra till lösningar som sprider sig.
David Camerons uppmärksammade intresse för det svenska RUT-avdraget är talande. En egentligen ganska blygsam, men mycket symbolisk reform - som kan bidra till att stärka sysselsättning, minska utanförskap och underlätta framför allt kvinnors karriärmöjligheter och företagande. Bra för både pensionerna och jämställdheten. Och något helt annat och modernare än de "upstairs and downstairs" som vi lärt känna och påmints om senast i succén "Downton Abbey".
Och så är det ju smickrande om britterna kan inhämta inspiration från lilla Sverige.
Aftonbladet, Expressen, Hallandsposten, Helsingborgs Dagblad, SvD
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Storbritannien, Sverige, Northern Future Forum, David Cameron, Downton Abbey, RUT, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster
Etiketter:
Ekonomi o arbete,
Jämställdhet,
Utrikespolitik
onsdag, februari 08, 2012
Visst finns det lokalpolitiska idéer för Kungsholmen
Att Folkpartiet har bland de mest konkreta lokala förslagen i Kungsholmspolitiken skrev jag ju om för några veckor sedan. En insändarskribent i Vårt Kungsholmen tyckte dock att det mesta politikerna sade var tunt och allmänt. Han efterlyste bl.a. åsikter om Fridhemsplan, om kvarteret Basaren och om badhotellsplanerna i Ulvsundasjön. Alla frågor som vi i Folkpartiet har diskuterat, drivit och även kommunicerat utåt. Det var med andra ord läge för en replik som infördes förra lördagen, 28 januari - se urklipp nedan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, lokalpolitik, Kungsholmen, Fridhemsplan, badhotell, Basaren, Folkpartiet
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, lokalpolitik, Kungsholmen, Fridhemsplan, badhotell, Basaren, Folkpartiet
torsdag, januari 19, 2012
Graffiti är också konst
Skadegörelse är alltid skadegörelse. Det som målas olovandes på andras, eller allmänt ägda, väggar, elskåp, parkbänkar osv kan aldrig accepteras, oavsett om det är "fula" taggar eller "fina" graffitimålningar. Stockholms stads nolltolerans och policy om snabb sanering av klotter är i mina ögon den enda rimliga vägen. Om något önskar jag att saneringen skulle kunna ske ännu snabbare, men det är förstås också en fråga om resurser.
Även när det inte handlar om förstörelse av enskild egendom, kan det inte vara vem som helst förunnat att hursomhelst ta det offentliga rummet i anspråk på ett sätt som väcker anstöt. Det är att utnyttja sin frihet på ett sådant sätt att andras frihet inskränks.
Men nolltoleransen mot skadegörelse och klotter har ibland gått för långt - som det ofta blir när en fråga är hårt omdebatterad så bildas två motståndarläger med allt djupare vallgravar, dit man obönhörligen ska vallas. Att försöka stå i gråskalans ingemansland är inte en position som accepteras beredvilligt.
Graffiti generellt har ibland hamnat i skottlinjen. Och därför måste det, hur märkligt det än kan tyckas, sägas: Graffiti är självklart också konst. Föreställningarna och påståendena om graffiti och klotter eller skadegörelse, liksom kriminalitet i vidare bemärkelse, är många. Som kulturpolitiker har jag ofta önskat mer fördjupning.
Gatukonsten, illegal eller inte, omfattar ju också mer än graffiti. En hel del är mer accepterat i bredare lager av stockholmare, det må vara gulliga katter, stickade prydnader på stolpar eller lekfulla budskap på utbytta gatstenar. Även om det är mindre omfattande, och inte skadegörelse som en sönderklottrad parkbänk eller gångtunnel, så är det likväl tillståndslöst.
Stockholms stads klotterpolicy ibland ha gått till överdrift. Den är också skriven i en annan tid med den problematik och problembild man hade då. Kanske är det läge för översyn både av policyn och av tillämpningen.
Arbetet mot klotter och skadegörelse måste fortsätta - men gärna med en mindre rigid tolkning i vissa fall, som bl.a. min partivän och kulturnämndskollega Madeleine Sjöstedt signalerar i DN i dag. Vi ska balansera yttrandefrihet, rätten till det offentliga rummet och äganderätt på ett bra sätt utifrån en liberal kompass.
Jesper Svensson och Madeleine Sjöstedt bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klotter, graffiti, gatukonst, Stockholm, Stockholms stad, klotterpolicy, Folkpartiet, Madeleine Sjöstedt
Även när det inte handlar om förstörelse av enskild egendom, kan det inte vara vem som helst förunnat att hursomhelst ta det offentliga rummet i anspråk på ett sätt som väcker anstöt. Det är att utnyttja sin frihet på ett sådant sätt att andras frihet inskränks.
Men nolltoleransen mot skadegörelse och klotter har ibland gått för långt - som det ofta blir när en fråga är hårt omdebatterad så bildas två motståndarläger med allt djupare vallgravar, dit man obönhörligen ska vallas. Att försöka stå i gråskalans ingemansland är inte en position som accepteras beredvilligt.
Graffiti generellt har ibland hamnat i skottlinjen. Och därför måste det, hur märkligt det än kan tyckas, sägas: Graffiti är självklart också konst. Föreställningarna och påståendena om graffiti och klotter eller skadegörelse, liksom kriminalitet i vidare bemärkelse, är många. Som kulturpolitiker har jag ofta önskat mer fördjupning.
Gatukonsten, illegal eller inte, omfattar ju också mer än graffiti. En hel del är mer accepterat i bredare lager av stockholmare, det må vara gulliga katter, stickade prydnader på stolpar eller lekfulla budskap på utbytta gatstenar. Även om det är mindre omfattande, och inte skadegörelse som en sönderklottrad parkbänk eller gångtunnel, så är det likväl tillståndslöst.
Stockholms stads klotterpolicy ibland ha gått till överdrift. Den är också skriven i en annan tid med den problematik och problembild man hade då. Kanske är det läge för översyn både av policyn och av tillämpningen.
Arbetet mot klotter och skadegörelse måste fortsätta - men gärna med en mindre rigid tolkning i vissa fall, som bl.a. min partivän och kulturnämndskollega Madeleine Sjöstedt signalerar i DN i dag. Vi ska balansera yttrandefrihet, rätten till det offentliga rummet och äganderätt på ett bra sätt utifrån en liberal kompass.
Jesper Svensson och Madeleine Sjöstedt bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klotter, graffiti, gatukonst, Stockholm, Stockholms stad, klotterpolicy, Folkpartiet, Madeleine Sjöstedt
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Kultur o nöje,
Staden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)