Asplunds bokpalats vid Sveavägen/Odengatan är verkligen en av Stockholms arkitektoniska pärlor, en internationellt känd märkesbyggnad i den klass beslutsfattare i alla generationer har velat lämna efter sig. Asplund-bibliotekets stora värde ligger samtidigt också i att det fortfarande är ett fungerande bibliotek.
Denna bild tycker jag mig också finna hos Unesco:s expertorgan för kulturmiljö, Icomos: "Vanligtvis är problemet med hotad 1900-talsarkitektur att den står tom för att den är svår att använda, eller att den är i mycket dåligt materiellt skick. Men så är inte alls fallet när det gäller Stockholms stadsbibliotek" säger Sheridan Burke från Icomos till SvD.
Unesco-organet vill nu stoppa omfattande tillbyggnad som planeras för Stockholms huvudbibliotek inom några år. Icomos befarar att rivningen av de tre annexen på Odengatan och uppförandet av glasbyggnaden Delphinium som expansion av huvudbiblioteket, ska förminska värdet av Asplunds byggnad.
Men en utbyggnad behövs för att vi ska ha ett fungerande huvudbibliotek i framtiden - alltså just det värde som också Icomos uppmärksammar. Oavsett vilka andra favoritförslag man kan ha haft så är Delphinium resultatet av den internationella arkitekttävlingen, med en högst kompetent jury. Syftet har hela tiden varit att den nya biblioteksbyggnaden inte ska överskugga utan samverka med och förstärka Asplund-biblioteket i stadsbilden. Och många stockholmare inser att "staden måste utvecklas och förändras", som min partivän kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt sade till SvD.
En hel del arbete återstår innan spaden kan sättas i marken. Det handlar om en enorm investering, en av de största staden har gjort i stadsbilden och för kulturen, och givetvis måste alla siffror stämma och ekonomin gå ihop. Att Asplunds bokpalats behöver få ett nytt, passande sällskap för att tillgodose invånarnas lust efter böcker, förströelse och kunskap står dock klart. Vi ska fortsätta ha ett storslaget huvudbibliotek, som passar en huvudstad som vill finnas på världskartan, med historien och framtiden i förening.
Intressant om Asplund, Stadsbiblioteket, Asplundbiblioteket, Unesco, Icomos, Madeleine Sjöstedt, Delphinium
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det stora problemet är ju att Delphinium inte är ett bra förslag.
Det är ju inte direkt arkitektoniskt nyskapande... (understatement of the century).
Det är en fyrkantig låda.
I glas.
Inte direkt banbrytande.
Och väldigt ouppdaterad arkitektur om man jämför med vad som byggs i andra delar av världen.
Inte direkt den typen av byggnad som folk kommer att vallfärda till à la Bilbaou-muséet.
Vill man bygga en märkesbyggnad kan man inte bygga något som ser ut som ett dussinkontorshus.
Jag hade inte personligen haft något emot ett ännu mer spektakulärt förslag om det gick att förena med respekten för Asplunds huvudbibliotek som fortsatt huvudfokus och blickfång uppifrån Odengatan och längs Sveavägen.
Det är ju inte en helt lätt plats att bygga på, med Brunkebergsåsen och den också skyddsvärda parken med dammen mellan biblioteket och Handelshögskolan.
...och som jag skrev i själva inlägget så är det ju en högst kompetent jury (med arkitekt- och bibliotekskompetens) som utsett det vinnande förslaget.
Tja. Kompetent jury till trots så säger nog det mer om arkitekturklimatet och kompromissandet i Sverige än om förslaget i sig...
Det är ju inte direkt så att det svenska arkitekturklimatet är internationellt omtalat som utmanande och nyskapande. Det finns en anledning till att lovande svenska arkitekter gärna jobbar utomlands i mer tillåtande arkitekturklimat. Jag har en vän som vill bli arkitekt, som redan nu har siktet inställt på att jobba utomlands. Inte för att hon nödvändigtvis vill jobba utomlands, utan för att arkitektur i Sverige är på tok för konservativ för att hon ska tycka det är något intressant.
Jag vill vara ytterst tydlig här. Jag gillar spektakulär arkitektur som får synas! Och jag menar att Stockholm har ett stort behov av nytillskott av den typen av byggnader. Men just därför är jag också kritisk till Delphinium. Det är inte ett dugg spektakulärt. Det är bara tråkigt och oinspirerat. Inte ett dugg spännande och ytterst konservativt. Det är i princip samma modernistiska skivhusidé som vi byggt mängder av i Sverige det senste halvseklet, bara att det denna gång uppförs i glas istället.
Det gäller alltså att kunna skilja på de två olika kritiklinjer som finns mot förslaget.
Dels har vi den konservativa bevarandefallangen som är mot en förändring som sådan. Dit hör jag inte, tvärtom har jag ytterst svårt för en sådan konservativ syn på vår stad.
Dels har vi de som är kritiska mot förslaget för att det helt enkelt inte är ett bra förslag, oavsett var det placeras. Jag hör till dessa.
Det är en viktig diskussion också givetvis. Grundfrågan här var ju om man överhuvudtaget vågar bygga något i närheten av Stadsbiblioteket, och det tycker jag man vågar, och måste. Hur det sedan ser ut i denna erkänt känsliga miljö är en annan fråga. Asplund-biblioteket är ju en pärla som enligt min mening måste fortsätta spela huvudrollen i området, och det ser jag inte som konservativt bevarande så mycket som en inställning att värna och vårda de erkända märkesbyggnader och värdefulla platser vi har. Vilket förstås kan ske utan att lägga någon "död hand" som det ibland heter över området.
Och i det sista du skriver är vi fullständigt överens!
Jag ser inga principiella problem med att riva annexen (som inte ens är en del av Asplunds originalritningar för stadsbiblioteket). Däremot är Delphinium helt enkelt ett undermåligt förslag. Det här är något som faktiskt, för ovanlighetens skull, verkar vara en syn som i relativt stor utsräckning delas av både arkitekturkritiker och allmänhet. (Normalt sett tenderar det ju att finnas ett inte oansenligt gap mellan dessa). Personligen tycker jag att Delphinium var det sämsta förslaget bland finalisterna.
Samtidigt finns det en knepig problematik i det man vill uppnå. Å ena sidan vill man skapa en märkesbyggnad, å andra sidan får den nya byggnaden inte överta stadsbibliotekets dominans. Det är svårt att skapa en märkesbyggnad som inte får synas (se på moderna museet).
Det vore önskvärt om staden kunde släppa lite på synen på projektet och identifiera de problem som finns i förslaget. Det är inte samma sak som att ge efter bör bevarandeivrarna. Tvärtom ser jag det aktuella förslaget som just en eftergift till dem eftersom det spelar på i en väletablerad och ganska tråkig svensk arkitekturtradition.
Mitt tävlingsförslag 0718+ wonderland tillgodoser ICOMOs antikvariska krav. Se http://www.arkitekt.se/s26002/f3447?skip25556=1100
Skicka en kommentar