Spårområdet och Klarastrandsleden från Centralen upp mot Karlberg är ett sår i stadsbilden som måste läkas. Som flitig flanör på Kungsholmssidan av Klara sjö ser det i och för sig inte så tokigt ut, åtminstone inte under den grönskande årstiden. Ljudbilden är en annan historia, fågelsången i Kungsholms strandpark får kraftig konkurrens från gnisslande tågbromsar och det stadiga bruset från biltrafiken, en ljudkuliss som torde vara mer allvarligt besvärande för de boende på Kungsholms- men framför allt Vasastadssidan.
Så en överdäckning av spåren och leden vore minst sagt välkommen. Även de som bor och vistas i husen i Atlasområdet och på Torsgatan torde föredra nya hus som grannar istället för nuvarande trafikpulsåder. En förtätning med nya bostäder och arbetsplatser som skapar ny stad och inte tar grönområden eller andra befintliga värden i anspråk måste också välkomnas.
Men en överdäckning blir dyr. Och därav också exploateringsgraden för att täcka kostnaderna. Det stadsbyggnadsförslag som SvD i dag visar upp mer ingående, får mig att tveka - inte inför att något bör byggas, utan inför skalan. Åttavåningshus är förvisso vanligt förekommande i den omhuldade stockholmska stenstaden, men med sju meters grund i form av överdäckningen kommer de nya husen att torna upp sig. 15-våningshus kommer att te sig som rena skyskrapeväggen.
Är det den skalan och den karaktären vi vill ha på vårt nya, tätare Stockholm? Det kräver omfattande eftertanke och prioriteringar. Går det att bygga något lägre och mindre tätt, hur kan huskropparna utformas?
Stockholms fördel i konkurrens med andra städer kan som jag skrivit tidigare aldrig bli att vi bygger högst, störst och tätast. Däremot kan vi förstöra en hel del av våra unika värden, vattenspegeln, den relativt låga bebyggelsen, den spännande topografin som får lysa igenom, med några stråk och enstaka hus som höjer sig högre.
Vi kan och ska bygga tätare och även på vissa håll högre, rentav riktigt högt, i Stockholm. Men på rätt sätt utan att förstöra stadens styrka och karaktär.
Intressant om Västra City, stadsmiljö, stadsbyggnad, Stockholm, Klarastrandsleden, Klara sjö, Kungsholms strand, Kungsholmen, Vasastan, Atlasområdet, överdäckning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Problem med City:
-Man har lagt ner "skyskraporna" på längden så att det blivit bottenskrapor. Hade de stått på högkant, hade de inte agerat barriärer.
-För lite bostäder.
-Dåligt utnyttjande av gator (vem vistas på Herkulesgatan eller Vattugatan frivilligt?)
Hur är det med detta projekt?
-Fler bostäder är viktigt!
-VIktigt att utnyttja alla gator!
-Vad är det för fel på högre byggnader? Det låter som om att detta är något negativt i sig självt. Själv är jag lite förundrad över att planerna inte innehåller mer av den varan. Med tanke på att överdäckningen är dyr borde det väl motivera ett par byggnader på drygt 150 meter och ytterligare ett antal på mer än 100 meter.
Att bygga högt är inte detsamma som att bygga en mur. Waterfront uppfattar en del som en "mur", men den är ju inte speciellt hög. Det utmärkande är att den är bred och därför kan uppfattas som en mastig barriär (iaf om man sätter på sina NIMBY-glasögon ståendes på S Mälarstrand).
Och "rena skyskrapeväggen" är 15 våningar + 10 meter = 60 meter. För att något ska kallas skyskrapa brukar gränsen dras vid 150 meter.
Det är trist att diskussionen alltid ska handla om "Går det att bygga något lägre och mindre tätt". Denna typ av utveckling har ju exempelvis dragit ner exploateringsgraden på Norra Stationsområdet (även kallat Stockholms "Manhattan" jojo), så att underlaget inte längre motiverar t-baneutbyggnad dit.
Hur kommer det att bli med Värtan? Ska detta också filas ner till en förort? Är det där man ska bygga "riktigt högt" (riktigt högt uppfattar jag som mer än 300 meter). På Norra Station blir det ju ingen skyskrapa som bekant. I Kista finns det inga planer på skyskrapor, men väl ett antal höghus.
När kan man istället få läsa: "Går det att bygga något högre och tätare"? Det är en sådan mentalitet Stockholms skulle må bättre av.
Speciellt skulle strandparken på K-holmssidan få en mycket intressant kontrast mot de höga husen på andra sidan vattnet (givetvis med broar över till andra sidan). Det skulle kanske likna centralpark.
Med tanke på att tunnelbanan från viss håll anses "färdigbyggd", måste man väl utnyttja de kollektivtrafiklägen som finns maximalt. Och detta är troligtvis det bästa kollektivtrafikläget i norra Europa.
Min mening är att vi inte ska ha några skyskrapor i City. Däremot gärna höga hus som sagt i utkanterna av innerstaden. Vill någon bygga över 300 meter på någon lämplig plats - varför inte, men jag tror knappast att vi kan sätta Stockholm på världskartan genom att tävla i att bygga högst.
Centrala Stockholm bör ha kvar sin karaktär men kan gärna byggas tätare (och tätt). Hur det ska göras i "Västra City" tål att funderas på. Hus i är att föredra framför nuvarande spårområde, säkert kan det tillföra värden även betraktat från Kungsholmssidan.
Att vissa gator känns ogästvänliga har nog mer att göra med kontoriseringen, avsaknaden av bostäder och därmed folkliv i City. Att det behövs mer av det senare är jag helt enig med.
YIMBY:s vision är ju onekligen lockande:
http://www.yimby.se/2009/10/svd-och-korstaget-mot-fra_812.html
Skicka en kommentar