En offensiv i kulturpolitiken utlovas av Kristdemokraterna. Det kan kultur- och politiskt intresserade inte annat än välkomna, även om både sakpolitiska ställningstaganden och ideologiska värderingar i en hel del frågor förstås skiljer sig åt mellan inte minst liberaler och värdekonservativa. Det illustreras t.ex. av fotoutställningen Ecce Homo som fortfarande får göra tjänst som - avskräckande? - exempel, och där Göran Hägglund drog en parallell till Muhammedkarikatyrerna.
Att fler vill diskutera kulturpolitik är positivt - även om det inte brukar vara någon kioskvältare utanför tidningarnas kultursidor, och konkurrensen är nu extra tuff när ekonomisk kris och klimatkris toppar allas politiska agendor.
Liberaler har en god tradition av att hålla den kulturpolitiska fanan högt - på senare tid demonstrerat av personer som kulturborgarråden Birgitta Rydell och Madeleine Sjöstedt, och kulturutskottets vice ordförande Cecilia Wikström. Det är inte så märkligt. Kulturpolitik handlar om eller har beröring med många liberala kärnvärden och hjärtefrågor; det handlar om yttrandefrihet, integritet och individuellt intryck.
Såväl den politiska som de policypositionerna är värda att försvara, inom Folkpartiet och inom Alliansen.
Inom Folkpartiet får de också gärna knytas tydligare och tätare samman med vårt framgångsrika engagemang för en bättre skola med kunskap i fokus. Skolan försvarar betydligt lättare en tätposition på den politiska agendan och kan ge draghjälp - samtidigt som de liberala kulturpolitiska värdena kan förstärka och utveckla skolpolitiken, i en gemensam liberal bildningstradition. Borgerlig bildning tillgänglig för alla, om man så vill.
Intressant om kultur, kulturpolitik, skolpolitik, bildning, kristdemokraterna, Göran Hägglund, Birgitta Rydell, Madeleine Sjöstedt, Cecilia Wikström?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar