En smakfull lösning för Stockholmstrafiken

Äntligen verkar Stockholmstrafiken få en hållbar, långsiktig lösning. De fyra regeringsbildande Allianskollegorna skriver mycket som är klokt på dagens DN debatt, om eftersatta investeringar under lång tid, om oenighet i regionen och på riksplanet som hämmat långsiktighet och kraftfulla beslut, om hur kapacitetsbristen påverkar inte bara Stockholmsregionen utan hela Mälardalen, ja hela Sverige.

Ett inslag i det borgerliga, och snart förhoppningsvis bredare förankrade, trafikpaketet är offentlig-privata partnerskap (med engelsk förkortning PPP), som jag bloggade om i går.

Ett annat, betydligt mer omdebatterat och kontroversiellt, är trängselskatterna. Det otydliga utslaget från folkomröstningarna i Stockholms stad och 14 kranskommuner lutade totalt mot ett nej, men helhetsbilden var betydligt mer komplicerad. Det gäller inte minst för centerpartiet, som lanserade sig som det borgerliga ja-alternativet, men även för folkpartiet, vars sympatisörer var de ja-vänligaste och som hade flera ledande företrädare på den linjen.

En svekdebatt lär uppstå (även om det är förvånande om länets moderata kommunalråd inte skulle vara informerade om diskussionerna, som påstås på nyhetsplats på DN.se). Socialdemokrater lär inte kunna motstå att skadeglatt ge igen för den hårda kritiken efter Billströms löftessvek 2002, miljö- och vänsterpartister lär nog kunna svälja trängselskatten men ha svårare för att pengarna ska gå till kringfartsleder.

Det vore olyckligt om en oenighet nu skulle uppstå. Till skillnad från 2002, då trängselskatten slog ned som en bomb och splittrade en regional enighet som under möda uppnåtts i den dåvarande Stockholmsberedningen, är grundtanken nu enighet och regional förankring. En förhandlingsman ska samla stadens, landstingets och länskommunernas intressen. En fortsatt trängselskatt ska ses över ur intregritets- och effektivitetssynpunkter (t.ex. kring betalningen) och intäkterna ska fonderas, i väntan på en grundlagsändring som möjliggör regionalt/lokalt beslutade och hanterade trängselavgifter.

För liberaler som tror på ekonomiska styrmedel för optimalt utnyttjande av ett begränsat trafikutrymme (och därmed för både samhällsekonomin och miljön), kan det verka som en drömlösning där man får både riktiga trängselavgifter med regional legitimitet och de kringfartsleder som är strukturellt saknade bitar i trafiksystemet.

Samtidigt rivs beslutet om Mälartunneln för pendeltågen genom centrala Stockholm. En ytspårslösning - utan att inkräkta på Riddarholmen - ska undersökas. Det kan verka som flera steg tillbaka, men tunnellösningen innebar stora tekniska utmaningar, långvariga störningar under byggtiden och dessutom en kostnadskalkyl som spränger alla ramar. Kan man finna en mer kostnadseffektiv lösning, och ha pengar över till att bygga de nödvändiga fyrspårsanslutningarna framför allt norr om stan, så vore det välgörande.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: trängselskatt, trafik, Stockholm, regeringen, politik, val2006