Många verkar överraskade över att den borgerliga regeringen vill genomföra den politik som de fyra Allianspartierna gemensamt gick till val på. I eftermiddags har jag hört s-riksdagsledamoten Luciano Astudillo förfasas över minskningar av arbetsmarknadsprogrammen och tonvikt på de som stor längst bort från arbetsmarknaden (i Studio Ett-debatt med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin).
Astudillos tolkning var den något halsbrytande att regeringen "efter bara tio dagar" övergivit arbetslinjen. För någon vecka sedan berättade SVT:s Rapport några dagar i följd om väntade regeringsförslag, t.ex. sänkt a-kassa, som om det vore obehagliga nyheter.
Socialdemokraters retoriska grepp är svåra att invända mot; de som är i opposition ska självklart opponera på regeringens förslag. Mediernas vinkling kan verka mer problematisk; som regeringspartier får man kanske finna sig i en tuffare granskning men det är fel att få det att framstå som om de borgerliga partierna har fört väljarna bakom ljuset.
Ingen som följde valdebatten någotsånär kan ha undgått att Alliansen har föreslagit förändringar i a-kassan (begränsning av antalet a-kassedagar, lägre ersättning, högre avgift) för att stärka drivkrafterna till arbete och för att finansiera skattesänkningar m.m. Det var som bekant socialdemokraternas främsta angreppspunkt.
Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: regeringen, statsbudgeten, arbetsmarknad, a-kassa, politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar