Kulturpolitiska frågor: Namn m.m.

Kulturpolitiken var inte den största frågan i valet, och har inte varit det mest uppmärksammade i eftervalsdiskussionerna och förhandlingsspekulationerna. Det är kanske som det ska vara, när en tillträdande regering (och stadshus- och landstingsmajoriteter) har jobben, skolan, vården och trafiken överst på agendan.

På kultursidorna har dock bevakningen och spekulationerna funnits (se t.ex. DN i dag). Några viktiga och intressanta ämnen är värda uppmärksamhet.

Biblioteken: Avgifter på boklån är inte aktuella, deklarerade också den nu tillträdande statsministern i valrörelsen, efter viss förvirring efter en tidigare debatt. Men hur blir det med bibliotekslagen? Argumenten är bibliotekens stora betydelse för läsning, bildning och demokrati kontra det kommunala självstyret (underförstått att om bibliotek är så viktiga så förstår väl kloka kommunpolitiker det själva och kan prioritera).

För mig som liberal är böckernas och bibliotekens värde oomkullrunkeligt. Diskussionen måste handla om hur det moderna biblioteket ska se ut, hur man ska ta in ny teknik, öka tillgängligheten och nå ännu fler. Bibliotek och lokala kulturhus kan vara en murbräcka mot segregationen.

Museerna: Fri entré-reformen tycks ha inneburit en välbehövlig vitamininjektion. Än mer än biblioteken behöver kanske museerna en diskussion om framtiden och tillgängligheten. Intrycket är att förutsättningarna och inställningen varierar, många har kommit långt från fördomen om dammiga samlingar på stelbenta institutioner. Hur blir det nu med den fria entrén? Hur vårdas vårt kulturarv, hur visas, problematiseras och uppskattas mångkulturen, och hur når man ut till nya grupper?

Stockholms kulturpolitik handlar också en hel del om dessa frågor. Stadsbiblioteket har kommit långt i nytänkande och framåtanda, med allt från boklåneautomater till nya sätt att möta ungdomar och invandrare. Stadens museer påverkas av fri entré-reformen, genom att besöken när de fortfarande kostar riskerar att minska. Det är kanske en aspekt som inte ska påverka det nationella beslutet om fri entré-reformen, men något vi behöver hantera lokalt.

En viktig fråga för kultur- eller mediepolitiken är framtiden för public service. Fyller dagens system sin funktion? Klarar SVT, SR och UR sina uppdrag? Och är dessa uppdrag i så fall rätt formulerade? Folkpartiet har talat om public service-fonder. Många vill se störra fokus på nyheter och samhällsjournalistik, reportage och fördjupning.

Så kommer vi till de så viktiga namnfrågorna. Får kulturen ett eget departement? Vissa efterlyser en särskild medieminister. Vilket parti kan lägga beslag på posten (mer än en blir det nog inte)? Ser man till namnen lyser folkpartisten Cecilia Wikström bland de starkaste. Kulturpolitiken prioriterades inte så högt av de gamla moderaterna men har varit ett skötebarn inte minst för folkpartiet. "Nya moderaterna" verkar dock ha inneburit en omsvängning. Allt är en del i en förhandling...

Vilka som får ansvara för kulturen i Stockholms stad och även i landstinget är förstås också av intresse.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: kultur, bibliotek, public service, folkpartiet, moderaterna, val2006