Nya vägar för trafiken

Samarbete med privata finansiärer kan tidigarelägga viktiga väg- och järnvägssatsningar rapporterar Ekot. Det är en av de stora konkreta förändringarna som den nya borgerliga regeringen kommer att innebära.

För oss som sysslat en del med trafikpolitik är offentlig-privata partnerskap (PPP, OPS; kärt barn har många namn) numera ett ganska välbekant begrepp, i bredare lager är det nog hyfsat okänt och därför kan sedvanlig vänsterretorik som Peter Pedersen (v) ger exempel på i Ekot tyvärr gå hem. Det är farligt om statliga pengar hamnar hos vinstdrivande bolag, menar vänsterpartisten. Samma argument har också tidigare hörts från socialdemokrater (och inte bara i trafikdebatten; tänk bara vården och stopplagen). Vänsterpartisterna kanske vill förstatliga vägbyggandet helt men socialdemokraterna värderar nog svenska stoltheter som Skanska, NCC och en rad små entrepenörer och underleverantörer högre. Deras affärsidé är ju just att göra vinst på väg- och järnvägsbyggen.

Offentlig-privata partnerskap (låt oss kalla det OPP) är ett sinnrikt sätt att lösa ett behov. Det är inget mål i sig, men när vi som i dag, delvis p.g.a. gamla försyndelser och eftersatta investeringar, har flera stora och många mindre angelägna infrastrukturprojekt men finansiering till långtifrån alla, måste vi söka oss bortom traditionella lösningar. Det är orimligt att vi säger oss inte ha råd att göra tillväxtfrämjande, för framtidens konkurrenskraft avgörande investeringar.

Den traditionella lösningen heter anslagsfinansiering. Huvudproblemet är alltså att statens, landstingens (kollektivtrafiken, exv SL) och kommunernas (lokala gatunätet) resurser är begränsade. Skattemedlen räcker inte till allt vi skulle vilja. Skattehöjningar för att bygga vägar torde vara både kontraproduktivt (ur tillväxtsynpunkt) och opinionsmässigt ogörligt, för att inte säga oförsvarliga med en liberal grundsyn att människor ska få behålla mer av frukterna av sitt arbete.

Med OPP kan vi få de viktiga vägarna och spåren byggda tidigare. I Ekot nämndes Förbifart Stockholm, av största vikt för huvudstadsregionens framtid, liksom E6 i Bohuslän och E4 förbi Sundsvall.

OPP har fler stora fördelar: de allra flesta projekten färdigställs i tid, och till planerad kostnad. Ur bägge dessa aspekter är OPP långt bättre än den traditionella anslagsfinansieringen (där detta bara gäller 30 procent av projekten).

Konceptet går ut på att ett bolag med privata intressen bygger en väg eller en järnväg som staten sedan köper tillbaka genom avbetalning. Starka avtal reglerar det offentligas rättigheter och finansiärernas och byggarnas skyldigheter. Brott mot avtalet (t.ex. förseningar eller fördyringar) bör innebära skadeståndsplikt.

Utomlands används "public private partnerships" flitigt, och inte bara till vägar utan t.ex. för att bygga sjukhus. Exemplen från Storbritannien, Norge och Finland med flera länder är mångtaliga, erfarenheterna övervägande positiva.

Slutsatsen är att alla som välkomnar en tillväxtinriktad infrastrukturpolitik bör välkomna den borgerliga regeringens annonserade nyordning. Det gäller också de socialdemokrater, och inte bara förre finansministern Kjell-Olof Feldt, som förespråkar desa offentlig-privata partnerskap.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: politik, trafik, regeringen