Öppningen må vara liten - men nu verkar en framtid där även Miljöpartiet sällar sig till ett mitten-höger-alternativ i svensk rikspolitik inte helt främmande. Språkröret Peter Eriksson konstaterar, med många reservationer, att de gröna föredrar en majoritetsregering (Expressen, även Maktkamp24). Om Alliansen är beredda att släppa fram gröna statsråd så är det alltså en tänkbar lösning, åtminstone i ett läge då inget av de nu formerade regeringsalternativen får egen majoritet i riksdagen.
Målet för Alliansen är förstås just en fortsatt egen majoritet, och för det ser ju både de opinionsmässiga och sakpolitiska förutsättningarna rätt hoppfulla ut. Men i ett Sverige där merparten av väljarna placerar sig i mitten, och betydligt fler till höger än till vänster, är Miljöpartiets hemvist i ett rödgrönt samarbete, som tyngs av exkommunisterna med sin först nyligen avsvurne exkommunistiske partiledare, långt ifrån självklar.
Verkligheten för de gröna ser redan annorlunda ut: i många kommuner, på sina håll bland de tyska partivännerna, och inte minst i Finland, där Maria Wetterstrands make är en aktiv del i underlaget för gröna partikamrater i just en mitten-högerregering. Sakpolitiskt märks det också på riksplanet kring t.ex. arbetsrätt, arbetskraftsinvandring, skattefrågor och även skolan. Steget något till höger torde vara betydligt lättare att ta än det för Folkpartiet och Centern helt omöjliga att ingå i en konstellation med Vänsterpartiet.
Även om Miljöpartiets liberala profil fortfarande behöver en hel del mer substans, är svensk politik med förankring i mitten och betoning på människors frihet, makt och möjligheter inte en helt otrevlig framtidsutsikt.
Albin Broman bloggar.
2 kommentarer:
Välformulerat Rasmus även om jag inte är alldeles övertygad om djupet av deras samarbetsvilja.
Nej Hans, något djup handlar det nog inte om. Åtminstone inte detta valår...
Skicka en kommentar