RUT-debatten: Diskutera tjänstesektorns framtid

Det artar sig till en spännande debatt om RUT och hushållsnära tjänster. Inte bara för att den pekar på meningsskiljaktigheter mellan och inom de rödgröna partierna, eller för att se om de liberala rösterna inom MP och S blir mer än en minoritet. Det handlar också om tjänstesektorns framtid och principerna för beskattning av arbete och näringar.

En av de vettiga socialdemokraterna, Mikael Damberg, skriver i dag på SvD Brännpunkt tillsammans med SKTF:s Eva Nordmark. Kanske är det en dimridå för att locka stockholmska mittenväljare, som Magnus Andersson befarar - för den inte vill "slopa städavdraget" är en röst på Alliansen och regeringen fortfarande det enda säkra. Men inlägget kan ändå leda vidare i en intressant diskussion om tjänstesektorns framtid.

Att rikta RUT-avdraget tydligare och mer generöst mot barnfamiljer kan tyckas som en god idé, pressade parvisa och ensamstående föräldrar borde vara bland dem som drar mest nytta av hushållsnära tjänster. Men vi ska vara försiktiga med att göra avdraget och reglerna för snåriga (tvärtom, det är ju t.ex. ett stort lyft att man nu inte längre själv behöver göra avdraget utan att det dras direkt på fakturan). Det är lätt att se prioriterade grupper, men svårare att se de individuella behoven. Pensionärer är lika väl som barnfamiljer några som kan ha stor nytta av de hushållsnära tjänsterna - för vissa innebär det ju en betydligt billigare hushållshjälp med t.ex. städning och inköp än vad hemtjänsten kan erbjuda. Och hemtjänsten kan då ägna mer tid åt omvårdnad.

Lyft istället diskussionen till tjänstesektorn generellt. Hushållsnära tjänster kan vara något mycket mer än vad man får avdrag för i dag. Kemtvätt, hemleverans av mat, och en hel räcka annan service är sådant som många människor kunde ha stor nytta av - exakt vad vem behöver vet ju ingen annan än den enskilde personen själv.

Det märkliga i dag är egentligen inte att ett slags tjänster i och med RUT-avdraget får en förmånligare beskattning, utan att allt annat tjänstarbeter beskattas lika som t.ex. industrin. Målet med skatte- och arbetspolitiken måste ju vara att få in så mycket intäkter som vi behöver samtidigt som människor får behålla så mycket som möjligt av sina egna pengar, och att ge fler människor möjlighet att skapa företag, eller arbeta i dem, eller i den offentliga sektor som betalas av skattepengarna som den privata sektorn genererar.

Olika sektorer har sannolikt mycket olika förutsättningar att bära beskattning. Vi behöver ett enhetligt och rättvist skattesystem, som fokuserar på människors enskilda och gemensamma behov. Då är det mycket möjligt så att tjänstesektorn, framför allt den som inriktas mot enskilda hushåll och individer men kanske även mot företag, bör ha ett lägre skattetryck på arbete än den arbetsextensiva industrin där kapital och maskiner är det viktiga.

Mer om RUT-avdrag i dag: Expressens Anna Dahlberg undrar varför kvinnojobben ska offras men männens ROT-avdrag finnas kvar. Fler bloggar (nya inlägg i debatten - för fler gamla, se mina tidigare inlägg i ämnet, eller på knuff.se eller intressant.se): Thomas Böhlmark, Anne-Marie Ekström, Seved Monke, Kent Persson

Intressant om politik, arbete, arbetslöshet, sysselsättning, skatt, skattetryck, arbetsskatt, RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, hushållsnäratjänster, tjänstesektorn, SKTF, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, rödgröna, oppositionen, regeringen, Alliansen