Statliga litteraturlistor är inte liberal kulturpolitik
Litteraturens och det fria ordets potentiella kraft för demokrati och framåtskridande är stor. Likaså gemensamma och gränsöverskridande kultur- och läsupplevelsers betydelse för gemenskap, sammanhang och förståelse. Vårt liberala bildningsideal är i högsta grad aktuellt, i utbildnings- och kulturpolitiken. Men steget från bildningsideal och en vurm för litteraturens och läsningens betydelse – för alla – till en statligt sanktionerad kulturkanon i form av en rekommenderad läslista, är steget i våra ögon långt.
Vi vill inte hindra någon att upprätta listor över bra, roliga, sorgliga, utmanande, historiskt viktiga, politiskt angelägna, upprörande, argsinta, provocerande eller någon annan slags böcker. Men vi vill inte att det görs i statlig regi, och framför allt anser vi inte att ett sådant förslag bör finnas i en liberal kulturpolitik.
Den fria akademin (t.ex. genom våra med en liberal utbildningspolitik nu friare universitet och högskolor), bibliotek, skolor, lärarkollektiv, ideella föreningar kan komma med olika, delvis konkurrerande men säkert också till stora delar konvergerande, förslag. Vad som är viktig litteratur är ju trots allt något oerhört olika för olika människor vid olika tider och på olika platser, samtidigt som vissa läsupplevelser är och kommer förbli gemensamma – svenska, europeiska, vågar vi hoppas allmänmänskliga?
Det liberala bildningsidealet kan förverkligas med en kraftfull prioritering av bibliotek och läsande, med folk- och skolbibliotek och stark litteraturundervisning i såväl svenskan som andra språk i skolan. Samtidigt som vi slår vakt om det fria ordet – allas frihet att uttrycka sig, och upprätta eller förkasta olika läslistor.
Madeleine Sjöstedt (FP)
Kulturborgarråd
Rasmus Jonlund (FP)
Ledamot kulturnämnden
Stockholms stad
Intressant om politik, kulturpolitik, Folkpartiet, liberal, kulturkanon, litteraturkanon, kanondebatt, Madeleine Sjöstedt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar