Vi är många som med spänt intresse följer COP15, klimatkonferensen i Köpenhamn, som är "tiden och platsen" för en överenskommelse: Om inte ett färdigt klimatpaket så en grund för att sätta stopp för ökande växthusgasutsläpp på en nivå som rimligen håller den globala temperaturökningen under tvågradersmålet. Just i dag verkar det ha krisat lite i ,den förutsedda konflikten mellan i- och u-länder (DN, SvD - men som alltid är det svårt att utifrån avgöra hur långt man kommit och hur tecknen ska tydas).
Vissa är så intresserade att de åker till Köpenhamn - inte bara nordiska nabor som svenskar utan mer långväga aktivister, demonstranter och andra från Europa och hela världen. De flesta av dem demonstrerar fredligt. Andra är redan från början inställda på bråk. Och många handlar som vanligt i kläm eller känner sig orättvist behandlade av ordningsmakten. Demonstrationerna fortsätter och fler grips. Kritiken mot den danska polisen verkar delvis berättigad och brister erkänns. Demonstranter och poliser går en balansgång, dag efter dag.
Bilden känns igen från alla andra stora möten där världsrepresentanter och ledare möts för att förhandla - och förhoppningsvis komma fram till något som är bra för jorden och de flesta av oss som bor här. Och givetvis är det fullt rimligt att demonstrera och göra sin åsikt hörd. I klimatfrågan är det särskilt viktigt. Allt som kan få världsledarna att känna hur angeläget och akut det är att få kontroll över klimatförändringarna, är positivt.
Frågan är förstås om de våldsamma aktionerna kan räknas in i den kategorin. Tjänar de sitt syfte att påverka dem som bestämmer? Eller är det troligare att Wen Jiabao, Barack Obama, Vladimir Putin, Lula da Silva, Susilo Bambang Yudhoyono, Jacob Zuma, Fredrik Reinfeldt och de övriga om något influeras mer av tiotusentals människor som fredligt gör sina röster och viljor hörda?
Civil olydnad är ett känsligt ämne. Särskilt om det inbegriper våld. Rätten att göra uppror mot en orättmätig övermakt är absolut. Men är klimattoppmötets toppar den orättmätiga övermakten? Vem representerar då dem som tar sig makten att plocka upp stenen och kasta den? Och vem är det som träffas? Med några undantag är storspelarna demokratiskt valda. Inte av världsbefolkningen, förvisso, vilket gör att de mer kan antas företräda sina egna medborgares intressen. Intressen som i klimatfrågan tydligare än någon annan gång (möjligen med undantag av kärnvapennedrustning) sammanfaller.
Klimatfrågans angelägenhet och brådska gör kanske i vissas ögon att civil olydnad, också med våld och förstörelse, blir mer motiverad och rättfärdigad. Samtidigt är det kanske en sällsynt illa vald fråga för våldsamma aktioner. Just eftersom det brådskar har vi inte tid med inställda möten eller dimridåer som misslyckade förhandlingar kan gömmas under eller skyllas på.
Så demonstrera på, håll trycket uppe. Men gör oss alla tjänsten att hålla våldet och förstörelsen borta från Köpenhamns gator dessa ödesdagar.
Uppdaterat, med liberala bloggare om klimatpopulism och klimatfascism: Per Altenberg, Seved Monke, Mikael Ståldal, Martin Ängeby.
Intressant om Köpenhamn, klimatet, klimattoppmötet, klimatdemonstrationer, demonstrationer, civil olydnad, svarta blocket, COP15, klimatkonferensen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst kan man klaga på de 15-20 stenkastare som förstör. Men det är fel fokus i sammanahanget, det är som att sätta fokus på ett par terrorister istället för på FRA-lagen.
Det vi upplever just nu är ytterligare ett steg i en process som pågått ett bra tag nu, en process som faktiskt är en utveckling mot diktatur och en attack mot rättssamhället.
Dessa massarresteringar som den danska polisen genomför ÄR rena diktaturfasonerna, någonting som man skulle kunna förvänta sig av Gestapo men inte av den danska poliskåren.
Därför är det så viktigt att ALLA demokrater, från höger till vänster, går ut snabbt och tydligt med ett kraftfullt fördömande av den skrämmande utvecklingen i Europa.
Detta är inte en isolerad händelse utan som sagt ett led i en lång process som involverar en allt omfattande övervakning, och polisiära lösningar istället för sociala, i snart sagt varje fråga.
Vi ser ökad övervakning, disciplinering och kontroll i skolan, på arbetsplatserna och på gator och torg. Fler vaktbolag, fler kameror och allt fler lagar som ger polisen rätt till kollektiv bestraffning, massarresteringar, oprovocerade razzior mot ungdomsgårdar i förorten, PKU-register, FRA-lagar, fotbojor, längrestraff, hårdare repression.
Sjukkassestatistik, drogtester, hälsoundersökningar och personlighetstester på arbetsmarknaden, GPS:kontroll för de som körbil i arbetet. Det förekommer t.o.m. att elever måste lämna fingeravtryck till skolbespisningen om de vill ha någon lunch. Och mycket mer!
Vart och en för sig kan man lätt ha överseende med och tänka "tja, det är väl inte så farligt" men tillsammans är de jävligt oroande och alla måste hjälpa till att sätta stopp för det nu innan det är för sent...
Utan att skriva under på beskrivningen totalt sett, så håller jag med om att man måste se alla integritetsinskränkningar i ett sammanhang. Vi måste akta oss för det sluttande planet.
Rasmus, du har ett felaktigt användande av civil olydnad. Civil olydnad innebär icke-våld. Därmed kan inte kastande av sten ingå. Orsakén till att många fått för sig att det kan ingå är en katastrofal bok av Fredrik Reinfeldt där han visat sig ha missförstått vad begreppet innebär på nästan varje punkt.
Ta gärna och se Ghandis definition av termen:
1. A civil resister (or satyagrahi) will express no anger.
2. One will sometimes suffer the anger of the opponent.
3. In doing so, one will put up with assaults from the opponent, never retaliate; but one will not submit, out of fear of punishment or the like, to any order given in anger.
4. When any person in authority seeks to arrest a civil resister, he will voluntarily submit to the arrest, and he will not resist the attachment or removal of his own property, if any, when it is sought to be confiscated by authorities.
5. If a civil resister has any property in his possession as a trustee, he will refuse to surrender it, even though defending it he might lose his life. He will, however, never retaliate.
6. Retaliation includes swearing and cursing.
7. Therefore a civil resister will never insult his opponent, and therefore also not take part in many of the newly coined cries which are contrary to the spirit of ahimsa.
8. A civil resister may not salute the Union Flag, but he will not insult it or officials, English or Indian.
9. In the course of the struggle if anyone insults an official or commits an assault upon him, a civil resister will protect such official or officials from the insult or attack even at the risk of his life.
I Köpenhamn fanns vad jag vet över 50 000 demonstranter. Av dessa har under 10 anklagats för våld eller skadegörelse. Alltså mindre än en promille.
Det är ett bra resultat vid varje större sammankomst av folk från så olika håll.
Hampus, rättare av mig hade väl varit att skriva att civil olydnad är särskilt känsligt när det gränsar till, övergår i, eller förknippas med våld. Alla som vill arbeta och påverka med fredliga metoder har ju all anledning att hålla avståndet till våldsverkarna. Problemet är förstås när de senare blandar sig bland de förra.
Det är fantastiskt att se den kraft som tiotusentals fredliga demonstranter kan visa, och den kraften behövs nu i Köpenhamn (där allt nu verkar hänga vid en skör tråd). Och det är sorgligt att se våldet både från demonstranters (hur många de än är) och ordningsmaktens sida.
I Seattle, Genua och Göteborg med flera ställen tog våldet över. Hur många våldsverkare det handlar om i Köpenhamn är förstås svårt att avgöra. Men att försöka storma/ta sig in på konferenscentret där legitima ledare och regeringsrepresentanter möts - det tycker jag inte verkar så konstruktivt, däremot ganska våldsamt.
Skicka en kommentar