Nu vill många rädda Saab. Tyvärr har inte tillräckligt många velat köpa Saab-bilar genom åren för att företaget skulle ha en långsiktig chans att överleva, samtidigt som GM verkar ha förvaltat sitt ägande dåligt. En ekonomisk kris som drabbat bilbranschen särskilt hårt blev dödsstöten.
Nu kommer vi att få höra många krav och mycket kritik om vad som borde ha gjorts. Regeringen borde ha gjort något mer, oklart vad. För varken att garantera pengar som riskerat att försvinna in i det svarta hålet GM (ett bedagat företag med stolta anor som för inte så länge sedan inte otänkbart stod på randen till konkurs), eller att ta över som statlig ägare av en bilfabrik hade varit någon framgångsväg. Tidigare statliga industriäventyr i krisbranscher förskräcker. Varvsindustri, Stålverk 80... För att inte tala om staten som riskkapitalist, nu senast med exemplet Sjätte AP-fonden.
Beskedet är likväl sorgligt och beklagligt. Med rätt ägare, ledarskap, finansiering och tekniska lösningar ska det gå att bygga bra, prisvärda, säkra och miljövänliga bilar i Sverige. Fordonsklustret tappar nu en viktig komponent. Den nya 9-5:an som utvecklats med stora resurser får aldrig rulla av bandet, åtminstone inte som tänkt. Tusentals i Trollhättan, Västsverige och hela landet förlorar eller riskerar sina jobb. Att det känns kan jag, med familjeband både till Trollhättan och övriga Västergötland, intyga.
Men kompetensen kring avancerade industriella produkter finns kvar med möjlighet att utveckla nya produkter för en global marknad, gärna med en hållbarhetsprofil både ur miljö- och säkerhetsperspektiv. Fordonsklustret finns kvar med kunder över hela världen. Och de stora tillverkarna finns också: Volvo Cars, vars utsikter alltid sett betydligt bättre ut än lillebror Saabs, AB Volvo-koncernen, Scania.
Debatten kommer bli tuff, vägen framåt ännu tuffare. Men för att nå ett framgångsrikt mål gäller det att vi koncentrerar oss på målet: En konkurrenskraftig högkompetent industri, i Trollhättan och resten av Sverige. För det krävs en långsiktig politik för innovationer och entrepenörskap. Där kan en klok regering lägga grunden med strategiska forskningssatsningar på både bredd och spets, en utbildningspolitik med fokus på kunskap och vetgirighet från första klass till universitetet, trygg och flexibel arbetsmarknad, mindre regelkrångel och smart skattesystem.
Straffskatt på utbildning och framgångsrikt företagande (läs "förmögenhetsskatt"), högre skatter för dem som jobbar, bidrag istället för jobb: det är ingen framgångsväg. Men det är alternativet. Vad som än kommer sägas i debatten de närmaste dagarna.
Media om dagens Saab-besked, bl.a: DN, DN om näringsministerns kommentar, SvD
Bloggar, urval liberaler: Seved Monke, Mark Klamberg, Sebastian Hållén, Stefan Karlsson, Magnus Andersson, Runo Johansson
Intressant om Saab, GM, fordonskluster, varvskrisen, varvsindustri, 6:e AP-fonden, Trollhättan, Västsverige, förmögenhetsskatt, Saab 9-5
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Tidigare statliga industriäventyr i krisbranscher förskräcker. Varvsindustri, Stålverk 80... För att inte tala om staten som riskkapitalist, nu senast med exemplet Sjätte AP-fonden."
Du glömde bankakuterna x 2 och Carnegie. Konstigt att liberaler alltid ömmar för jobben där de själva och deras polare arbetar men glömmer oss andra. Varven som räddades i Finland och Tyskland finns kvar och har i alla fall fram till nu gått bra. Vad tror du om det?
Jag kunde nämnt många exempel på mindre lyckade statliga affärer, i jämförelse med Saab blev det främst några från industrin (i Sjätte AP-fonden som finansbranschexempel finns kanske inga liberaler eller våra "polare"?)
Bank- och finansnäringens excesser kan uppröra många. Gränsdragningen kring vad som är systemviktiga företag för hela marknadsekonomin är inte jag rätt person att göra. Men angående räddningspaket så verkar ju de i början av 90-talet verkar ju åtminstone inte ha blivit någon statlig förlustaffär till slut. I denna omgång har Carnegie haft en kort period som statsägt.
Och vad gäller varv - och stålverk! - så finns det konkurrenskraftiga exempel kvar även i Sverige om än inte i samma skala. Att bygga lyxkryssare och mindre passagerarfartyg (t.ex. till svensk skärgårdstrafik) som finländarna eller normännen hade kanske varit en framgångsväg även för svenska varv istället för gigantiska, osålda oljetankrar där fördelarna jämfört med koreanska och andra konkurrenter var för små eller obefintliga.
Skicka en kommentar