Ett friare, vitalare kulturstöd

Att förändra kulturstödet är inte lätt - men viktigt. Att fundera ut hur vi på bästa sätt kan premiera kvalitet, tillgänglighet, bredd, spets, förnyelse, förankring i kulturella traditioner, kulturell mångfald etc är förstås ett omfattande arbete utan självklart facit. Men minst lika svårt är att förklara och försvara reformerna vi gör - för alla förändringar får förstås också sina "förlorare".

Nu aktuellt är mer projektstöd till mer avgränsade, kortsiktiga (i positiv bemärkelse) kulturprojekt, och mindre verksamhetsstöd - framför allt med mindre inlåsningseffekter och minskad risk för stagnation. Reformen, eller snarare enskilda effekter, kritiseras nu på sina håll, och inte oväntat även av DN:s Ingegärd Waaranperä.

Låt mig vara tydlig: vi i kulturnämnden gör inte bedömningar av en verksamhets konstnärliga kvalitet, nivån av nyskapande och nytänkande, hur mycket man samarbetar med andra aktörer och är relevant för samhället. Däremot fastslår vi kriterier och mål som handlar om att vi vill uppnå dessa saker. Och mer projektstöd är som jag skrev tidigare i veckan mycket relevant.

Projektstöd tenderar att underlätta för verksamhet med förnyelse av konstnärliga uttryck eller produktionsformer, bidra till variation och mångfald med fler producenter och arrangörer, gynna verksamheter som vill nå publikgrupper som har varit svagt företrädda, främja jämn geografisk fördelning - både innerstad och förort, stärka kultur för barn och unga samt stödja verksamheter som till integrationens fromma tar upp mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati- och diskrimineringsfrågor.

De enskilda besluten tas antingen på delegation av förvaltningen, eller av nämnden på förvaltningens förslag. Och förslagen är väl beredda av professionella tjänstemän som har stöd av kunniga referensgrupper av kulturverksamma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, kulturstöd, Stockholms stad, Stockholm, projektstöd, verksamhetsstöd, kulturnämnden