När det i veckan blåstes till strid mot den svenska insatsen i Afghanistan, kändes det som om både de aktuella vänsterdebattörerna och deras retorik hade överlevt sig själva. Vad tjänar det freden om Sverige inte längre skulle vilja axla ett delansvar för en fredlig och demokratisk utveckling? Hur hjälper det afghanerna att tampas med kriminella krigsherrar, revanschlystna talibaner eller en osäkerhet som får opievallmo att framstå som den säkraste exportprodukten? Hur väl fungerar hjälpen till t.ex de skolor som mångdubblat elevantalet och nu kan undervisa också afghanska flickor, utan en säkerhet i grunden?
Skönt då att en Frida Blom ersätter en Maj-Britt Theorin som nutidens och framtidens ansikte för fredsrörelsen. Svenska freds ordförande förespråkar liksom organisationens grundare 1883 "en stark världsorganisation med möjlighet att gripa in militärt i konflikter" och påpekar att styrkan har FN-mandat. (Se dagens söndagsintervju i DN, ej på nätet ännu.)
Det låter nästan som hennes generationskamrat, den folkpartistiska riksdagsledamoten Nina Larsson som debatterade mot just Theorin i radions Studio Ett i veckan. Tack för fredsvänner med förankring i verkligheten - utan att gömma sig för dess baksidor.
Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: Afghanistan, Frida Blom, Svenska freds, Maj-Britt Theorin, Nina Larsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar