fredag, maj 12, 2006

Perssons dukade bord

Två block, två statsministerkandidater, två alternativ för Sverige. Det borde slå gnistor när Fredrik Reinfeldt och Göran Persson möts i debatt som i Agenda i går. Nu bestod det största intresset i att studera de två där en efter 17 september med största sannolikhet blir Sveriges nästa (eller fortsatta) statsminister. Extra intressant är förstås att se hur kollisionen mellan "de nya moderaterna" och "de gamla socialdemokraterna" artar sig. Var går skiljelinjerna, var finns konflikterna, vilka är smärtpunkterna?

Göran Persson var stor, stabil statsman. Reinfeldt får i kommentarerna beröm för att han klarar att möta den tunga socialdemokratiske veteranen i en debatt. En statsministerkandidat som kan ta debatten får väl ändå anses vara grundkravet.

Persson vilade mycket tungt på vänstersidan, istället för att gå in mot mitten och möta de nya moderaterna. Persson gick på offensiven om nedskärningar och besparingar och slapp tala om sina egna eventuella förslag (förutom några välplacerade luftiga löften). Det går bra för Sverige, var mantrat. Underförstått är att är samme landsfaderlige rikshushållare vi har att tacka, inte internationella konjunkturer och exportindustri på högvarv. Varför jobben inte kommer fanns dock inget svar på. Enligt Persson är det ju inget problem.

När moderaterna går mot mitten mobiliserar socialdemokraterna febrilt på vänsterkanten, är tolkningen av debatten liksom tidigare utspel från regeringspartiet. För s-ledaren är det "samma gamla höger" som vill sänka skatterna med 250 miljarder, som vi fick höra ett antal gånger under kvällen. (Beskyllningen om ekonomisk vanskötsel under Bildtregeringen, där rikshushållaren Persson fick städa upp, hörde vi till stor lättnad däremot bara en gång.)

Det är det dukade bordet som statsministern målar upp - och varför skulle det då behövas några jobbiga, långsiktiga, strukturella reformer för arbete och företagande?

Inga kommentarer: